45 personer fick glasögon i söndags
30 januari 2012, Jens Hoffmann
Det var blandad kompott för mig rent känslomässigt i helgen när jag tillsammans med våra härliga optiker var ute och hjälpte Stockholms svagaste att få bättre syn. Glädje fick jag för vi kunde göra synundersökningar på 45 personer och därefter hjälpa till med någorlunda lämpliga glasögon till var och en. I några fall när synfelen var riktigt ovanliga valde vi att slipa fram helt nya glas. Speciellt en mörk herre som var hög som ett hus och hela tiden glad även om han vare sig kunde gå rakt eller prata kommer jag ihåg. Trots att han var ordentligt påtänd så gjorde vi en synundersökning på honom. Det gick hyfsat. Hans synfel var grovt. Minns inte exakt hur grovt men han kan inte ha sett mycket. När vi hittade ett par glasögon som både passade honom och som dessutom hade exakt rätt styrka så blev han glad som en kalv på vårbete. En ny värld hade öppnat sig för honom. Så förutom att han var mitt inne i ett rus så hade han plötsligt fått möjlighet att se. Han sjöng, smådansade och ville krama oss hela tiden.
Men det som inte var trevligt var insikten om att nu är det illa. Jag har aldrig tidigare varit med om att tillståndet på dem som har det svårast i vårt samhälle är så här dåligt. Och då har jag regelbundet varit på olika härbärgen i snart 12 år. Skicket på människorna som vi träffade i söndags var bedrövligt. En man kom i shorts med svullna smalben... En man vi gjorde undersökning på hade ett öga som det var något ordentligt fel på "det spänner och trycker...som om ögat vill ut" sa han. Många stank på ett sätt som man bara gör när man inte fått möjlighet att tvätta sig på mycket länge. Och det som jag lade märke till mest var att så många var drogade, utmärglade och slitna.
Dino föreståndare för Bryggan i Högdalen. Jag kan inte låta bli att jämföra hans ställe med det vi var på i helgen. Hos Dino är gästerna mer eller mindre från exakt samma miljö. Men där finns det värme i luften. Personalen rör sig bland gästerna och bryr sig. Duschar, kläder, god mat och omtanke finns så det räcker till alla. Socialtjänsten är där regelbundet, en sjuksköterska kommer varje vecka, en läkare var fjortonde dag, gatujurister, kyrkan ja antalet sammarbeten Dino skapat som vart och ett gör en skillnad för gästerna är otaliga. Och hos Dino är maten hemlagad och gästerna får alltid sallad och frukt. Och den här omtanken smittar av sig på gästerna, ingen är otrevlig.... Jag trivs där. Några av gästerna morsar till och med på mig och flera har hälsat till min dotter som sommarjobbat där.
Men där vi var i söndags.... Det första vi fick var varsitt överfallslarm, då var ribban lagd.... för första gången ville optikerna att jag var närvarande hela tiden... De kände sig inte säkra. Vid tre tillfällen när jag sade till någon att vara någon annanstans än där vi utförde synundersökningarna så blev det tjafs och jag fick fingret... Jag fick adrenalin i kroppen som jag inte fått sedan tonåren...
Personalen bara inte brydde sig om någonting kändes det som. Vi var välkomna visst. Men de lade inte två fingrar i kors för att underlätta eller hjälpa oss. Och de ungicks inte med gästerna eller med oss och jag bara kände att de är egentligen inte här för de bryr sig..... Jag var glad när vi var klara och kom därifrån.
Men vill ändå visa ett exempel som gjorde även helgens arbete värt besväret. Jag frågade Marcus, för han var nog den mest representative av alla vi hjälpte, om han ville vara modell för att visa hur det går till och han sa "självklart, det är ju riktigt schyst det ni gör alltså".
Marcus väntar på sin tur....
Katta gör en ordentlig synundersökning på Markus och skriver sedan ner resultatet på ett kort.
Jag har letat fram ett par glasögon, bland alla de begagnade vi har med oss, som passar just Markus. Här testar vi om han kan läsa platsannonserna!
Markus ger Katta en kram och är plötsligt försedd både med glasögon för att se på långt håll samt med läsglasögon.
När jag hittat precis rätt glasögon, med exakt den styrka som behövs, bland alla de par vi har med oss då ryser jag. När jag sedan ber min kund att prova dem och jag ser hur minen långsamt förändras när personen ifråga förstår vad det innebär att kunna se... Och jag får ett leende som är så varmt och så fullt av lättnad, ja ett sådant ögonblick per arbetspass så är jag fast....
Åka skateboard i Stockholm
10 januari 2012. Jens Hoffmann
Nu kan alla skateboardåkare i Stockholm njuta av Europas största ramp. Och den har vi byggt. Och då jag vid flera tillfällen här på bloggen visat bilder från produktionen där alla killar kämpat på i ur och skur så känns det nu bara som självklart att visa hur den faktiskt fungerar att åka på. Så jag tog min bräda och stack dit. Se hur det gick!!!
Mångfaldsarbete är lönsamt
3 januari 2012. Jens Hoffmann
I vår värdegrund står det, "Vi accepterar ingen mobbning eller rasism". Och så har det stått sedan början på år 2000 då vi tog fram den. Men 2004 sa någon till mig. "Men varför är ni bara svenskar på Dipart?" Då fick jag mig en tankeställare, var vår värdegrund bara tomt prat? Redan nästföljande år så satte vi upp ett mål i vårt styrkort. Vi skulle vara minst 4 olika nationaliteter på Dipart när året var slut. Och för varje nytt år satte vi ett nytt mål. Nu har åren gått och vi är idag 17-18 olika nationaliteter på Dipart. Vi har inte tummat på kompetenskraven, däremot har vi sett till att utlandsfödda fått chansen att också komma på intervjuerna....
Vårt samhälle består av en stor del människor från olika länder som av en mängd orsaker kommer hit till oss. De är en enorm resurs bara vi förstår oss på att använda den. Och de blir en resurs i vårt samhälle om de får chansen till det. Och ofta börjar den chansen med ett jobb och där kan vi företagare göra en skillnad! För vi är en viktig del i samhället, vi företagare, och jag tycker att vi har ett ansvar!
För ett knappt år sedan uppmärksammade Dagens Industri vårt mångfaldsarbete och i förra veckan var det dags igen när Nacka Värmdö Posten skrev en artikel efter att ha varit ute på ett av våra byggen tillsammans med mig och intervjuat Johan, Gena, Said, Mehmet och Jonny. Det blev en riktigt bra artikel.
Det som är väldigt viktigt och som också journalisterna tog till sig är att mångfald i ett företag är lönsamt. Ta den stora skateboardrampen vi precis blivit klara med som exempel. Hade vi inte haft alla duktiga "nyinflyttade" betongare på Dipart så hade vi aldrig kunnat ro jobbet i land!
Peter, assisterande projektledare för Ditchen, har precis åkt på fötterna nerför kanten...
Det här gängets samlade kompetens var nödvändig när vi gjorde Ditchen.
Vill passa på att berätta en annan sak... Var på en middag i Byggmästarföreningens regi för en liten tid sedan. Satt då tillsammans med JM Entreprenads VD samt regionchefen för Skanska. Vi pratade kvinnor i byggbranschen. Vi på Dipart har två tjejer i produktionen. Det är fler än vad JM och Skanska i Stockholm har ihop!
Fördomar, tänk om vi visste mer...
21 december 2011. Jens Hoffmann
Jag var och lyssnade på Lennart som jobbar på Left is Right. De jobbar med att få människor som har ett sk handikapp i arbete och ofta då människor med diagnosen Asperger.
De är ofta oerhört duktiga på mycket men har även problem med annat. Och förstår man inte varför man är så bra på en del saker och vilsen i annat blir det oförståeligt för den enskilda personen.
Lennart visade en film de spelat in med James, en av deras anställda konsulter. Den grep verkligen tag i mig och jag tänkte direkt, den vill säkert fler få chansen att se.
Sätt på ljudet på datorn, luta dig tillbaka och se filmen,
dolda resurser, i lugn och ro....
Och budskapet är tydligt...Fundera gärna kring det.
Om vi inte hade några fördomar alls, skulle de med diagnosen Asperger vara högvilt bland rekryterarna hos byggföretagen till vissa typer av tjänster?
Vill också passa på att önska dig en riktigt skön långhelg....
CSR i praktiken, vår klädinsamling
5 december 2011. Jens Hoffmann
Varje år har vi på Dipart en klädinsamling till förmån för Convictus i Högdalen. Det har varit riktigt häftigt faktiskt att se hur mycket vi kan få ihop bara genom att rensa våra egna garderober på kläder vi inte längre använder och genom att prata med våra vänner och be dem göra likadant. CSR (Corporate Social Responsability) är något många pratar om och jag tror att det kommer mer och mer. Det är helt enkelt nödvändigt att fler organisationer än bara de som har det som direkt uppgift gör gott i samhället för att vi ska kunna ge alla en dräglig tillvaro. Någon klok person sa att "ett samhälle bör bedömas utifrån hur det tar hand om sina svagaste medborgare". Kloka ord och ska vi ha ett bra samhälle bör vi nog alla dra vårt strå.
Thomas framför förra årets kläder, böcker, sovsäckar och skor. 3 transportbilar fulla blev det!
Här lämnar jag en laddning kläder och Matte kom ut och hjälpte mig bära. Det var nog 4 år sedan.
Agneta lämnar här över delar av förra årets insamling till Dino och Gunsan.
Så nu kör vi för fullt årets insamling. Läs gärna mer om den på sista sidan i november månads Monthly.
För att sammanfatta det hela så ta gärna med kläder av alla slag du själv gärna skulle vilja ha på dig en kall vinterkväll. Lämna dem i boden eller på din etablering innan den 9:de så tar Agneta hand om dem när hon passerar på sin veckotur. Böcker till Convictus bibliotek är också uppskattade likaså liggunderlag, sovsäckar och ryggsäckar. Jobbar du inte på Dipart men har kläder att skänka så hör av dig så kan vi hämta dem. Eller dra igång en insamling på ditt jobb och ring Dino så löser ni enkelt det praktiska.
Intervju med en pionjär i branschen
28 november 2011, Jens Hoffmann
Att vara kvinna, och dessutom blond med höga klackar... och starta ett framgångsrikt bemanningsföretag i vår moderna bransch kräver mod. Det modet har Jessica Löfström VD på Expandera Mera. Jag hade henne som bordsdam på förra kvartalsmötet på Stockholms Byggmästareförening och passade på att göra en intervju...
En film om Europas största skateboardramp
16 november 2011. Jens Hoffmann
Jag var och besökte Ditchen, den skateboardramp, som vi bygger. Passade då på att intervjua Grzegorz som är en av våra mest engagerade betongare. Han är så härligt skön för allt han gör, säger eller uttrycker är med ett hundraprocentigt engagemang!
Skateboardrampen snart klar.
29 oktober 2011. Jens Hoffmann
Då är snart vår 120 meter långa skateboardramp klar. Den har varit en utmaning. Och vi har lärt oss mycket på den "resan".Vi har 14 dagars jobb kvar, måtte kung Bure hålla sig på avstånd.....
Tältet är i mitten på rampen, regnskydd för att vi ska kunna producera vid dålig väderlek.
Zygmund blandar bruk, först gjöt vi konstruktionsbetongen och därpå blir det ett slitskikt.
Jonnie filtar slitskiktet, hård TG3 betong. Tungt jobb som sliter hårt.
När vi är klara med vår ramp, och Peab som jobbar med hjälp av influgna amerikanska rampspecialister bredvid oss också är klara kommer Stockholm ha en internationell spetsarena.... Häftigt och faktiskt lite av ett landmärke i Stockholm. Som vi byggt!
Kontakta Jens
Rätt tänkt, men blev det rätt, denna lag om offentlig upphandling?
20 oktober 2009, Jens Hoffmann
Sitter vid datorn, hög tid att skriva något här på bloggen. Vet att många går in här lite då och då och visst är det kul om det har hänt något. Men nu ikväll saknade jag riktig inspiration för en bra blogg. Men har haft den levande så länge nu så inte ska den få självdö. Ville leta lite ideér, läste ett av mina allra första blogginlägg och fann att den kunde lika gärna varit skriven idag. Och då säkerligen inte många läst den så här kommer den...favorit i repris, håll till godo....
Våra politiker drev igenom LOU, lagen om offentlig upphandling. Tanken var sund. Alla de som handhar våra gemensamma pengar, dvs våra skattepengar, måste genomföra upphandlingar av varor och tjänster i konkurrens. Meningen är givetvis att våra skattepengar ska användas på allra bästa sätt och att all form av korruption motarbetas.
Men hur fungerar LOU i praktiken?
Jag vill först slå fast att jag tycker att det är bra att lagen infördes. Det fanns ett stort behov av att slå näven i bordet och göra klart för alla att bestickning och korruption inte är okey! Även om det finns möjligheter att jobba oseriöst även nu så visar politikerna med LOU att det finns en riktning de vill att vi ska arbeta mot! En tydlighet i att seriositet är en hörnsten i vårt samhälle!
Men det köparna av varor och tjänster enligt LOU bör göra är att väga in fler parametrar än bara priset.
När enbart priset styr så blir en oönskad effekt den att det företag som fuskar mest med skatteinbetalningarna och därmed får lägst kostnader och därmed kan hålla lägst pris vinner upphandlingarna. Vi har sett det inom bland annat städnäringen där man lätt får intrycket av att det är oerhört svårt att konkurrera om man jobbar vitt. Och de som kan räkna baklänges ser snart att många offererade timpriser ligger farligt nära Kamikazenivåer!!
Vi på Dipart har nu ett läge där LOU kan både hjälpa och stjälpa. Vi blev uppringda av ett stort kommunalt fastighetsföretag för 2 år sedan. De bad oss ”hoppa in” och ta över en byggserviceentreprenad då de av något skäl kastat ut den tidigare entreprenören. Vi har nu under nästan 2 års tid byggt upp en väl fungerande kvalitetscertifierad organisation med sunda rutiner och bra administration. Våra hantverkare är utbildade med yrkesbevis och har fullt utrustade servicebilar drivna av biogas. Vi har dessutom etablerat ett filialkontor i direkt anslutning till fastighetsområdet där arbetsledning finns stationerad. Vi tror och hoppas att vi utför ett kvalitetsmässigt mycket bra arbete för en korrekt kostnad. Nu ska detta byggserviceuppdrag ut på upphandling. Och vi vet sedan tidigare anbudstävlingar vi deltagit i under våren att nivåerna på timpriserna i dagens lågkonjunktur ligger runt 280-290 kr i timmen för en hantverkare.
Vi kan inte och vi vill inte gå ner till den nivån på våra offererade timpriser. Vi kan inte finna att det går att seriöst ta hand om alla de skyldigheter ett normalstort byggföretag har gällande allt från lärlingar till arbetsmiljö och samtidigt få en så här låg ersättning för vårt arbete. Vi tror att vi då skulle behöva börja trixa med antingen timmarnas antal, skatter eller något annat. Vi hoppas därför att vår stora kund noga kontrollerar de som lämnar anbud så lagar och avtal följs och att fler parametrar än priset ligger till grund för deras framtida beslut. Och sedan hoppas vi att vi får uppdraget därför att vi bedöms som bäst! Och om någon annan får det på en schyst utvärdering så vill vi vara de första att gratulera!
Jag besökte våra innergårdsrenoveringar.
14 oktober 2011. Jens Hoffmann
Ju fler vi blir, ju svårare är det för mig att få tid till att åka runt på våra byggen. Varför? Jag vet inte men anstränger mig för att vara ute så ofta som möjligt. Blir jag bekväm med åren? Kan det vara det? Oavsett vilket så tror jag att det är oerhört viktigt att vara ute så mycket som möjligt. Träffa grabbarna och tjejerna som varje dag gör jobbet därute, det som syns vill säga!
![[Bildtext]](/images/{06eee659-f616-45b9-8d4e-8e74c77df3a7}.JPG)
Jag började på Falugatan. Utvändigt gör vi en gårdsrenovering. Här pratar jag med Czeslaw som är rutinerad byggare personifierad.
Förutom Czeslaw jobbar Andrzej 1 och Andrzej 2 där, med andra ord en polsk toppning!
Men jag kunde inte avhålla mig från att ge gult kort för dålig städning, lovade att kolla i nästa vecka att det blivit bättre! Andrzej log med glimten i ögat och lovade bot och bättring!
Samtidigt som vi gör gården utvändigt håller Micke på invändigt med att renovera fönstren.
Det var lite häftigt faktiskt att se vår bredd. Se hur betongarna tar tag i de stora utvändiga betongjobben och invändigt höll vi på med att restaurera gamla fina träfönster. Micke tillverkar nya bitar på plats och byter ut den rötskadade delen i varje fönster. Jag kände på fönstren och det gick inte att känna med fingertopparna när trät övergick från gammalt till nytt!
Sedan åkte jag till Klamparen där Augustin mötte upp och guidade mig runt.
Klamparen är ett stort jobb, säkert totalt sett på 10Mkr. Fasadrenoveringen går ut på att vi ska byta ut alla fasadskivor mot nya. Givetvis för det med sig mycket andra jobb, ny beklädnad på räckena, markiser ska ner och upp, nya reglar osv. Dessutom har vi fått 8 stycken terasser att renovera.
Jerreth, Joel och Wiklund mötte också upp, glada miner. Joel drar till Australien i ett halvår snart. Helt okey bara han kommer tillbaka.
Augustin och Joel visar utsikten. Höjdrädd, njae knappast.
Här är en av 8 terasser vi ska renovera. Borde vi inte byta hela räcket hann jag tänka...
Efter Klamparen åkte jag till St Eriksgatan där vi håller på att slutföra en gårdsrenovering.
Vid det här laget regnade det, ingen på plats på St Eriksgatan och jobbet så gott som klart.
Visar en bild från St Eriksgatan när vi höll på att riva den gamla innergården...
Så här såg det ut när jag var där för några månader sedan, Andrzwej och Czeslaw i full gång med att lägga isoleringen. Nu hade de hunnit till nästa gård, Falugatan.
Efter St Eriksgatan åkte jag vidare till Brf Sandberget, även det en innergård. Först vill jag visa en bild därifrån som jag tog för ett halvår sedan.
Vår styrelseordförande, Rune Brandinger, står uppe bland grabbarna och jag nere i källaren med min kamera
På gården pågick arbeten för fullt. Den är snart klar och onekligen blir det riktigt snyggt.
Men även här höll vi på med jobb på flera fronter. Nere i källaren höll flera killar på med att färdigställa arbetena med förråd och gemensamhetsutrymmen.
Vår elektriker installerade ny el i källaren...
Nya källarförråd är mer regel än undantag att vi monterar upp.
Lasse, jobbar extra hos oss, sprudlade av energi och visade mig hur en snygg fog ska läggas.
Så på en förmiddag hann jag med inte mindre än tre besök på olika arbetsplatser vi har i innerstaden. Jag kan bara konstatera att killarna, för den här gången träffade jag inga av våra damer, var entusiastiska och fulla av stolthet för vad de bygger. Kul, och visst ser jag mycket som jag kan ta med mig hem i form av kunskap under dessa besök. Tror jag i ännu större utsträckning ska vara ute på våra byggen, oavsett hur många viktiga saker som pockar på inne på kontoret.
För ett antal år sedan så hade jag som vana att minst en gång i månaden vara med ute på något bygge och jobba sida vid sida med killarna i en hel dag. Tror inte de skulle acceptera att ha mig med en hel dag. De ställer krav på varandra nämligen och de når jag inte upp till. Men att oftare bara hälsa på, det ska jag försöka göra.