Att fokusera på pengar ut, lika viktigt som pengar in!

Vi satsar resurser på marknadsföring… Vi har säljmöten där vi pratar taktik! Vi träffas regelbundet för att diskutera offerter och hur vi ska förbättra våra anbud! Och allt handlar om att öka försäljningen och därmed intäkterna. Det här arbetet gör vi strukturerat och regelbundet med stor energi vilket är helt rätt.
Men vad vi inte får glömma är ju pengarna som går ut. Hur viktigt det är att effektivisera våra inköp så vi inte betalar för mycket… Hur viktigt det är att jobba med seriösa och skickliga underentreprenörer och leverantörer som fakturerar korrekta belopp. Och hur lätt det är att med automatik bara betala de fakturor som dimper in.
Jag har precis reklamerat en faktura där en leverantör ville ha 7 530 kronor plus moms för 3 timmars arbete. Förvisso kom han i bil och fick installera 3 enklare strömbrytare men ändå. Det måste ju finnas en relevans i prestation och kostnad. Vi måste hela tiden göra de kontrollerna så vi inte bara godkänner och betalar. Annars kommer det bli förödande för vår lönsamhet.
Jag tror för övrigt att vi som företag har en stor förbättringspotential när det gäller just ”pengar ut”. Det kanske ska vara ett av våra förbättringsområden nästa år…

Ytterligare en extern revision av vårt kvalitetssystem BF9K är klar!

Vissa saker är tunga, en extern revision är en sådan. Men tji fick den negative. Denna gång var det en ny revisor från SP (Statens Provningsanstalt) som kom och han kunde konsten att få oss alla engagerade och med på noterna.

Mats hälsade alla välkomna och då särskilt SP´s revisor Anders Ramqvist.

Vi har valt att låta alla tjänstemän delta under hela revisionen. Det ger en delaktighet och förståelse som vi tror är viktig.

Mats lät första alla presentera sig och då särskilt Anders från SP och därefter berättade han om Dipart som företag.

Anders ställde frågor om våra möten på Dipart, hur vi jobbar med internkommunikation, mål och visioner. Hans bedömning var att vi som företag är långt framme.

Sedan gick han in på vår dokumentation. Finns mallar, är våra rutiner dokumenterade, kan man hitta källangivelser och inte minst viktigt, finns det en struktur på allting?

Sedan var det dags för det första av två arbetsplatsbesök. Här är vi i Bagarmossen där vi renoverar och bygger om 6 stycken tvättstugor åt Stockholmshem.

Det häftiga med Anders som revisor är att han är byggkunnig. Så det första han gjorde var att sätta sig in i vad vi producerar.

Ordning och reda, finns det faktablad till kemikalier, finns det första hjälpen utrustning nära till hands…

Här är vi på arbetsplats nummer två. Vår p-husrenovering i Huddinge Centrum. Anders kontrollerade KMA-plan, total kontrollplan och andra för produktionen viktiga dokument. Här fick vi avvikelser då vi inte anpassat våra mallar tillräckligt till objektet.

Vid lunch dag två var Anders klar och sammanfattade sin revision.

Vi kan nu efter att ha tagit del av Anders rapport konstatera att vi har kommit långt, speciellt inom ledning av företaget, mål och visioner. Men framförallt var han imponerad över att vi jobbar med stafettloppet och Kaizen (förresten, vet du som läser det här vad Kaizen är för något?)! Men att vi har brister inom dokumentationen ute på våra byggen samt i hur vi styr vår produktion. I övrigt så tyckte han det var roligt att alla tjänstemän var med vilket han tolkade som ett tecken på engagemang. Totalt sett fick vi 9 små avvikelser, som vi relativt snabbt kan åtgärda, och inga större. Det var ett gott betyg och vi är fortsatt kvalitetscertifierade inom BF9K!
Förresten, tanken slog mig… ska vi satsa på ISO 9 000?

Ett spännande besök på Rörstrandsgatan

Vi har renoverat ett arkitektkontor på Rörstrandsgatan. Vare sig vi eller arkitekterna som företrädde beställaren skötte det mest elementära när det gäller ett byggprojekt, nämligen dokumentationen, på ett professionellt sätt. När bygget var klart och arkitekterna fått klart för sig vad det kommer att kosta så var ilskan stor hos dem. ”Hade vi fått information om att det skulle bli så här dyrt så hade vi avbrutit i tid” Hos oss infann sig en förvåning över att de som fackmän inte hade en aning om vad de beställt. Det här var en av våra så kallade ”surdegar” som jag tidigare berättat för Er om.
Efter att vi nu brevledes har ältat ärendet samt haft ett antal fruktlösa möten så blev det min och min kollega på arkitektbyråns uppgift att lösa knuten. Vi tog en god lunch, pratade om Mjölby, och Linköping och om att vi faktiskt trivs relativt bra i Stockholm båda två även om våra barn börjar prata Stockholmska.
Efter lunchen satte vi oss ner. Jag sa: ”Vad säger Ni om att vi slår ihop beloppen och delar dem på två? Det här leder till att ett helt gäng advokater blir utan jobb, Ni köper en renovering något lite dyrare än Ni tänkt och vi får sämre betalt än vi borde fått. Men vi kan alla leva med det, förutom advokaterna förstås”. Min kollega på arkitektbyrån tittade på mig och sa. ”Jag ser mycket positivt på ditt förslag. Du har besked i eftermiddag”. Han ringde för 25 minuter sedan och accepterade mitt förslag. Här hos oss var alla också nöjda när jag berättade om vår överenskommelse. Tänk vad lite det kan behövas ibland!
Efter det trevliga mötet hos arkitekterna åkte jag vidare på Rörstrandsgatan. För bara ett par hus bort håller vi på med Volontären 22 vilket är en stor och utmanande innergårdsrenovering. Som jag alltid gör så började jag med att gå en sväng runt etableringen och hälsa på grabbarna.

Vi bollade skämtsamt lite fram och tillbaka och vips kom flera idéer på bra skyltplatser upp.

Det hela började med att föreningen ville bygga balkonger. Men innergården var för klen för att kunna ta tyngden från en ställning. Så plötsligt stod vi där med en innergårdsrenovering.

Här står jag och pratar med Ingo och Petri. Hur killarna klarar av att hålla arbetsplatsen så ren och snygg är för mig en gåta...

Se så maffigt jobbet är, gångtunnlar i taket, uppgrävd innergård där vi fått spränga bort stenar stora som husvagnar ja listan kan göras lång på besvärliga och utmanande delmoment. Ändå så tyckte inte Ingo det var något särskilt när jag berömde honom för hanteringen av uppgiften.

Det är alltid kul att komma ut och snacka på byggena. Mängden bra idéer tar aldrig slut. Den här gången var det Petri som var mest aktiv. ”Det är ett måste att arbetsledarna pratar med varandra, det får inte vara så att vi är för många på något bygge och samtidigt så hyr vi in gubbar på ett annat” Sa Petri bland annat.
När jag satte mig i bilen och åkte tillbaka till kontoret så bara jag kände en massa positiv energi! En surdeg mindre, ett par nya arkitektvänner, ett riktigt häftigt bygge som går bra, en ny reklamplats precis ovanför en tunnelbanestation, och grabbar som måste vara bland de vassaste i Stockholm!
Vicken bra dag!! Det är nästan så jag kan släppa att vi bara fick 1-1 i hockeybockeyn i går kväll.

Vår årliga klädinsamling startar, man ska inte behöva frysa

Men innan jag berättar mer om klädinsamlingen så vill jag nämna någonting för Er. Jag har bokat ett möte med företrädaren för ett av de företag med vilken vi har en ekonomisk meningsskiljaktighet. Jag ska bjuda honom på lunch nu på måndag och förhoppningsvis kan vi komma överens om någonting som är acceptabelt för bägge parter så vi båda hädanefter kan lägga vår energi på mer produktiva saker. Vem vet? Vi kanske till och med kan bli riktigt bra vänner! Många bra samarbeten har fötts ur kreativ konflikthantering!
Åter till klädinsamlingen. Jag kommer här att berätta om förra årets insamling. Det fungerar bra då vi gör precis likadant i år. Alla får vara med och skänka kläder och ni som läser det här ska veta en sak. Behovet av schysta, varma och hela vinterkläder är bottenlöst. Så allt vi kan skänka är oerhört välkommet. Det går raka vägen till Convictus klädgalgar, inga mellanhänder här inte!
Förra året kom Linda på idén mitt under ett av våra kvartalsmöten om att vi på Dipart skulle ha en klädinsamling. Idén blev väl mottagen och vi satte med Linda som projektledare igång. Alla grabbarna tog med sig jackor, vantar, långkalsonger, strumpor, mössor, jeans, långkallingar, tröjor och kängor till sina byggbodar och vi på kontoret tog också med oss lådor fyllda med vinterplagg till jobbet. Många företag som vi jobbar med hakade på vår insamling och kom förbi med flyttkartonger fulla med kläder! Oerhört uppskattat jag lovar!

Linda fick ett hästjobb när alla plagg skulle sorteras men oj vad hon trivdes.

När resultatet av vår insamling började gå upp för oss så kom ett leende lite av sig själv..

Det blev ett litet berg med kläder, nämligen 1 654 plagg!!

Därefter ringde vi till Dino på Convictus som sa ”kom så fort Ni kan, Ni är mer än välkomna” och så åkte vi dit med alla plagg.

Det blev en hel transportbil full!

Det är ju så att Härbärgets gäster förutom att sova middag och äta lite god husmanskost ofta duschar och byter till rena kläder. Det här innebär att åtskilliga plagg lämnar härbärget varje dag. Behovet av nya plagg är enormt. Och speciellt nu när det börjar bli kallt! Ingen tycker om att frysa och ingen borde heller behöva göra det.

Z och Dino framför galgarna där gästerna får välja kläder. Det är alldeles för många sjuttiotals kostymbyxor och alldeles för få moderna vinterplagg på galgarna. Och speciellt kommer det märkas när termometern når under nollan..Brrr

Varma skor, långkalsonger, vantar, mössor ja vi vet ju själva vad vi uppskattar under en lång promenad när det är kallt ute… Vi skänker det vi inte själva använder, inte svårare än så!
Nu sätter vi igång vår årliga insamling. Tipsa släkt och vänner, gå igenom dina egna garderober och var kreativ! Be barnen knacka dörr… Ja inte vet jag vad vi ska hitta på men en sak är säker, kläder ska vi samla ihop! Kommer kännas riktigt bra när julen kommer och vi vet att vi gjort något som känns bra precis rakt igenom!
Frågor? Ring Yasmin på 08-716 90 50 eller maila henne på yasmin@dipart.se

Nu, just idag, är jag ledsen och förbannad men i morgon ska jag vara glad igen och se framåt

Ibland kommer smällarna retroaktivt. Så är det nu. Förra året växte vi med 65 % i omsättning utan att bli fler anställda. Ett flertal dåligt utförda rekryteringar tog energi istället för att generera och ingen av de personerna stannade över provanställningstiden.
I år har vi minskat vår omsättning och samtidigt gjort fyra lyckade rekryteringar. Unga, välutbildade, hungriga ingenjörer har tagit steget in på Dipart från skolans värld. Nu gäller det bara att coacha in ungdomarna i arbetslivet, för det är en viss skillnad på Dipart och KTH. Detta tillsammans med att rutinerade Pastorn och Andy gått från förstemän till arbetsledare borgar för att vi i framtiden ska sköta våra jobb bättre än vi gjorde förra året och början på detta. Vi har nu äntligen en administrativ kostym som matchar vår storlek. Vi ska hinna med allt från beställningar, arbetsmiljöplaner till dokumentation kring extraarbeten.
Men våra gamla synder måste nu först biktas. Vi har haft ett antal jobb där vi på grund av otydlighet inte varit överens med våra kunder. Jobb vi utfört men som vi tog för givet låg utanför entreprenaderna och var extrajobb visade sig våra uppdragsgivare tycka skulle ingå… Deras åsikter skiljer sig markant från våra. Och då inga avtal finns så öppnar det för en riktig långbänk utan att en överenskommelse och slutavräkning kan göras. Följden blir att vi inte får betalt. Givetvis kan vi bägge koppla in advokater men det tar tid och det enda som är säkert är att advokaterna blir rikare…
Vi har nu accepterat att ett par jobb som vi slutfört inte kommer bli fullt betalda. Vi kommer helt enkelt inte överens med kunderna. Vi kommer totalt sett få ”efterskänka” stora belopp.
När vi alla jobbat oerhört hårt för att komma tillbaka efter de nödvändiga åtstramningarna som krisen tvingat oss till och dessutom känt ett flyt under en tid, ja då känns det tungt att bara lägga till en stor minuspost i siffrorna för oktober. Men det är bättre att ta fram all skit i garderoben nu, så är det städat sen! Det är nu man som ledare ska se framåt med positiv energi och vackert le och säga ”det är säkert någon mening med allt”. Och givetvis kommer vi lära oss av det här. För dessa stora avvikelser från hur vi ska jobba är ju inte acceptabla. Och givetvis kommer jag le i morgon och ge järnet och vara drivande men just här och nu känns det trist om jag ska vara ärlig!

Att få vårt kvalitetsarbete att leva är nog en av våra svåraste utmaningar!

En absolut nödvändighet för att våra projekt ska bli lyckade är att all information överlämnas från säljare till arbetsledare och från arbetsledare till försteman och gubbarna. Tidigare var detta ett problem då det hände att information aldrig förmedlades vidare utan försvann mellan stolarna. Exempelvis kunde det hända att förstemannen frågade arbetsledaren ”när kommer balkongräckena”. Varpå han svarade ”ingen aning jag ska fråga xxx som gjort upp affären”. Han i sin tur svarade att ”det tog jag för givet att du köpte in” och slutresultatet visade sig vara att ingen gjort det och helt plötsligt var det väldigt bråttom… Sådant här får inte ske och därför har vi överlämningar som går efter väl utarbetade dagordningar som är gjorda för att allt ska diskuteras och ”lämnas över” till näste man i stafettloppet!

Thomas, som genomför mängder av affärer, lämnar över informationen gällande ett projekt till vår arbetsledare Peter. När rutinen är gjord så har Peter en komplett stafettpinne och också ansvaret för projektet.

Ett annat exempel på hur vi jobbar med vårt kvalitetsarbete är att vi gör internrevisioner ute på våra byggen för att försäkra oss om att vi lever vårt kvalitetssystem BF9K.

Mats håller ett möte med byggänget på Pahléns och pratar om de krav vårt kvalitetssystem BF9K ställer på oss.

Mats läser vår KMA Policy högt för hela gänget! Förresten vet du vad KMA står för?

SP, Statens Provningsanstalt, gör kvalitetsrevision hos oss både på kontoret och ute på några byggen varje år för att försäkra sig om att vi lever BF9K. Det är då viktigt för oss att vi i förväg vet att vi håller de krav SP ställer, annars förlorar vi snart vår kvalitetscertifiering. Just det, att veta att vi klarar en revision säkerställer vi genom att i förväg själva göra revisioner. Sk internrevisioner. Då har vi tid att rätta till de fel och avvikelser vi hittar.

Ett gäng stolta byggare som precis blivit BF9K-omruskade. Nu håller vi tummarna för att revisionen ska gå bra.

Det här med egna revisioner har säkerställt att vi fått vara kvalitetscertifierade från starten 2002 ända tills idag. Och snart är det dags för en ny extern revision. En revisor från SP kommer till oss den 23 denna månad och stannar i hela två dagar för att ordentligt hinna gå igenom hela Dipart. Går det bra så är vi kvalitetscertifierade i ytterligare ett år, vilket jag anser är ett måste krav vi ska ställa på oss själva i dagens tuffa konkurrens.

Vi söker en plattsättare, men trots lågkonjunkturen så är det ont om sökanden

Och vad drar jag för slutsats av det? Jo att lågkonjunkturen inte längre håller Stockholms byggbransch i ett järngrepp. Tvärtom så tror jag att rot-sidan börjar kvickna till ordentligt.
Vi får helt enkelt marknadsföra oss lite extra för att hitta kompetenta sökanden som delar vår värdegrund och som vill bli en del av vårt gäng. Och att konjunkturen verkar peka uppåt, ja det kan jag ta!

Rolle, en av våra duktiga plattsättare, i full färd med att kakla ett badrum.

Fredag, det är sent och jag bör snart gå hem!

Nu har nyproduktionen av bostäder dragit igång igen!

Kinesiska Geely vill dubbla Volvoförsäljningen

Jag läser idag i DN Ekonomi att kinesiska Geely är förstahandsvalet för Ford när de ska sälja Volvo. Positivt för Sverige är att det ska satsas och att volymerna ska upp och att mycket av den tekniska utvecklingen ska ligga i Sverige. En ny stor satsning blir det också på prestigemodeller. Då ser jag framför mig större bilar, med massor av lyx och kraftfulla motorer.
Vi på Dipart har köpt många bilar i år. De allra flesta har varit transportbilar men nu är det igen dags för två personbilar. Det är Thomas och jag som ska byta ut våra gamla Volvo V70 som är 7 respektive 5 år gamla och som gått väl över 20 000 mil vardera.
Vad har då vi på Dipart för tänk idag när det gäller bilarna?
Vi började med att skapa en miljöbilspolicy! I den står det vad som gäller vilket är skönt för då slipper vi fatta beslut i alla enskilda fall. För oss på Dipart var det självklart att alla nya bilar ska vara miljöbilar. Varför är det viktigt? Jo miljön är viktig. Våra barnbarn ska kunna möta älgar i skogen eller som indianen sa, vi lånar jorden av våra barnbarnsbarn så därför ska vi ta hand om den med respekt. Men även ekonomin är viktig! Det är billigare att köpa och äga miljöbilar då det är skattesubventionerat. Och jag tror regeringar kommer styra vårt beteende när det gäller bilköp allt mer i framtiden mot gröna alternativ. I varje fall är det min tro och förhoppning.
Med det tryck vi människor sätter på jorden kommer detta tänk bara att bli starkare med åren. Jag hoppas att en kinesisk ägare förstår vikten av det. Och att framtida Volvomodeller inte missar framtidens krav för att kanske bara tillmötesgå en gigantisk kinesisk marknad.
Men vem vet? Ett svenskt kvalitetstänk kombinerat med framtida miljötänk kanske kan sätta ett positivt avtryck i medvetandet hos den kinesiska konsumenten? I vilket fall som helst så hoppas jag att framtida ägare av Volvo förstår vikten av att vi bryr oss om våra barnbarns livsmiljö. Annars kommer aldrig Volvo bli ett alternativ för oss på Dipart.

Vardagen är fylld av utmanande beslut!

Jag vill passa på att berätta om två vardagsbeslut som vi brottas med nu tisdag morgon.
Svininfluensan!! Ska vi ordna med vaccinering av alla anställda som vill eller ej? Jag frågade runt på kontoret för någon månad sedan. Enbart tre personer anmälde då sitt intresse. Nu har tiden gått och jag känner att intresset borde vara ett annat. Det bara känns så och pratet om denna influensa bara ökar. Så jag bad Yasmin ringa runt och kolla av möjligheten till vaccinering och kostnaden. När jag frågade vad hon tyckte så berättade hon om en tjej som vaccinerat sig och som därefter bara kunde gå baklänges…. Ja jag vet vare sig in eller ut…
Vårt Ramavtal med Luftfartsverket. Vi fick för två år sedan ramavtal med LFV. Vi satsade stenhårt och etablerade ett kontor på Arlanda, Dipart Norr. Beställningarna har i stort sett legat på 10% av den utlovade volymen på grund av lågkonjunkturen. Vi har klarat oss hjälpligt tack vare Sigtunahem och andra fast prisjobb vi räknat hem. Trots det så har ramavtalet med Luftfartsverket varit en viktig bas för verksamheten.
Nu har LFV valt att återigen teckna nya ramavtal med byggare och därför skickat ut en ny förfrågan. Och därmed kommer de heller inte använda sin option om förlängning av vårt avtal.
Prisbilden är mycket mer pressad nu än innan lågkonjunkturen när det gäller ramavtal. När andra beställare som exempelvis kommuner valt byggare till sina ramavtal så har vi i efterhand tagit del av deras utvärdering. Det är dyster läsning. Vissa byggfirmor offererar timpriser under vår självkostnad. Hur i hela världen ska vi kunna matcha det? Nu sist erbjuder sig Svenska RegMaster att utföra byggjobb åt Tyresö Kommun för 265 kronor i timmen plus moms och i samma upphandling erbjuder sig Svenska Servicegruppen i Sverige AB att göra jobben för 260 kronor + moms. Jag kan inte få detta att matcha. Hoppas bara det inte bygger på systematisk kryddning av timmar! Det vi måste göra nu är givetvis att värdera hur mycket det är värt för oss att fortsätta att jobba åt Luftfartsverket ute på Arlanda.
Systemet är märkligt. Ju mer du kryper prismässigt ju mer jobb får du. Och ju mer du krupit ju mer måste du vara kreativ för att få ekonomin att gå ihop. Och vill man ha denna typ av jobb så får man spela spelet. Och vi bedömer att vi måste vara med där för att få en jämn och trygg sysselsättning. Och att vara skicklig på att vinna upphandlingar inom LOU och därmed vara kreativ behöver ju inte innebära att man är oärlig. Man är bara skicklig på att förstå ett komplicerat system med i många fall bristfälliga utvärderingsmodeller. Och när Sigtunahem köpte in ramavtalsbyggare för lite sedan var det vi som vann! Och då är jag säker på att de andra suckade högt och undrade hur i hela världen ska de där på Dipart få det att gå ihop?

Vi diskuterade surdegar! Då sa Thomas något klokt…

Vi har tyvärr några jobb där konflikt råder mellan oss och beställaren. I regel beror det på dålig kommunikation. Jag tror inte de vi träter med är oärliga. Tvärtom, vi har bara inte förstått varandra och de står upp för det de anser rätt.
Och det tråkiga är att det gäller stora summor. Efter att vi häromdagen diskuterat detta och givetvis var lite på dåligt humör så sa Thomas en klok sak, ”Jens, vi får inte glömma bort att 97% av alla jobb vi gör faktiskt går riktigt bra”.

Syns vi så finns vi och syns vi mest och på bäst sätt, ja då sänder vi ut det starkaste budskapet!

Jag har under årens lopp tjatat och killarna har lyssnat och tagit till sig och jag måste säga att det nu fungerar!! Vi syns ordentligt vilket är oerhört viktigt, framför allt i dessa tuffa tider.

Ett stort jobb som Dipart Norr har dragit igång är en betongplatta på 4 800 kvadrat nära Vallentuna. Väven runt arbetsplatsen talar om att det är vi som gör jobbet

Vad är det jag pratar om? Jo givetvis så tänker jag på att vi som företag måste synas. Om en bil ägd av oss svischar förbi så ska det synas vem som just passerade. Om en arbetsplats finns i centrala Stockholm eller i skogen så ska den bli en plats där alla som passerar får reda på att det är vi som bygger och att vi gör det med stolthet! Om en hantverkare knackar på din dörr så ska du se att det är någon från Dipart som står där och känna lugnet…

PH och Joey ordnar med armeringskassarna. Vi ser inte att det är dem, men vi ser att det är två killar från Dipart som är på arbetsplatsen. Ofta nog så viktigt

Jag blir glad när vi som företag är tydliga i vår profilering. Här var några bilder från vår vardag som belyser vad jag menar...håll till godo, det är en ren njutning att se bilderna…

I allt från container till mössa… Z står framför en container och funderar på VD som komma skall

Vi har ett eget lönesystem, och det är ingen lek att få det att fungera så att alla är nöjda!

I slutet på förra och början på detta år så hade vi sex månader i rad med förluster. Våra beställare hade kraftigt dragit in på sina byggprojekt. Exempel på det är att både Fabege och Luftfartsverket egentligen slutade att investera över huvud taget. Det hela var en konsekvens av lågkonjunkturen.

Resultatet lät inte vänta på sig. Vår omsättning sjönk och vi gick back. Åtgärder var tvungna att genomföras. Ett av flera blev att kalla samman lönegruppen. Resultatet som jag fick med mig grabbarna i lönegruppen på var att inga bonusar skulle betalas ut förrän vi var tillbaka på noll. Med andra ord så lånade vi ut våra bonusar till firman ända tills vi kom tillbaka på ett plusresultat. Men alla jobb och deras eventuella bonusar skulle ändå redovisas i lönespecifikationen även om den inte betalas ut. På så sätt skulle alla veta hur mycket pengar de får när vi kommer tillbaka på noll. Detta var okey då vår grundlön i sig ligger över snittet i Stockholm med ungefär 15 kronor. Och bonusen är just en bonus som faller ut när det går bra. Men målsättning ska vara att den betalas ut regelbundet och att det beror på att vi som företag tjänar pengar och lever vår värdegrund på ett sunt sätt.

Nu har det gått 6 månader, vi har tjänat tillbaka stora delar av de tidigare förlusterna, och vi hade ett första lönegruppsmöte sedan beslutet om innehållna bonusar togs.

Det blev ett, för Mats och mig som representerade ledningen, tufft möte.

”Det är ingen idé att ha ett bonussystem om inte arbetsledarna följer systemet.” sa Niklas ”Månaderna går och vi får inget veta” sa Martin ”Håll inne lönerna för arbetsledarna så kanske de börjar respektera lönesystemet och våra löner” sa Rolle.

Niklas och Martin berättar för Marie varför det är irritation ute å vissa byggen.

Om jag som ansvarig summerar kritiken så kan jag konstatera följande. Vi bad grabbarna om en uppoffring. De accepterade den mot att bli informerade om hur det går för deras innestående pengar! Vi har inte respekterat det utan gravt slarvat! Grabbarna har inte blivit informerade! Skulden är min som övergripande ansvarig.

Här förklarar Thomas varför han inte prioriterar bonussystemet. Därefter fick han klart för sig att det var dags att omprioritera.

Kortsiktigt har vi nu en utmaning: Få in och utvärdera alla avslutade jobb så bonusen på respektive jobb kan redovisas med nästa löneutbetalning. Och om ett jobb går back så det inte blir någon bonus så måste även det redovisas, annars förväntar sig de som utfört jobbet en bonus som aldrig kommer!

Långsiktigt: Se om systemet ska förenklas så rutinen med nöjd kundenkät flyter smidigare.

Ja det blir spännande. Jag hoppas nu på två saker. Att det extrainkallade möte vi hade idag på morgonen med just arbetsledningen verkligen lyckades få alla att förstå den berättigade kritiken. Och att vi går tillräckligt mycket plus i oktober så vi kan betala ut killarnas bonusar vilket idag är långt ifrån säkert.

Jag lärde mig också att ska jag sitta med i ett lönegruppsmöte en hel eftermiddag så får jag inte prioritera bort lunchen den dagen! Det kan stjälpa år av arbete!

Stockholms Handelskammares tidning ville träffa oss och höra lite om vårt samarbete med Dino och Convictus

Så vi träffades hos Convictus på Skebokvarnsvägen där Dino tog emot i sedvanligt trevlig stil. När Kim och jag kom hade redan Gunhild, journalist på tidningen, och hennes fotograf Björn hunnit installera sig och stod och samspråkade med Dino.
”Vi kan väl börja med att gå en runda så visar jag faciliteterna” sa Dino till oss fyra. Så vi hängde på Dino som gick runt och visade lokalerna och då passade på att berätta om allt vi redan hunnit med att ordna såsom kylarna, biblioteket, klädinsamlingen och datahörnan. Samtidigt som vi gick runt så berättade han om Convictus och hur en dag kan se ut. Det är inte för inte jag gärna skulle vilja ha ett jobb liknande Dinos. Snacka om att koka soppa på en spik, vilken utmaning! Jag blir full av beundran för människor som gör så mycket för så många med så lite…
Efter rundvandringen så satte vi oss ner inne på kontoret.

Gunhild ställde mängder av frågor och Kim och jag försökte svara så bra som möjligt. Kim berättade att han visste att vi på Dipart gör lite annorlunda saker redan innan han började och att det hade bidragit till att han valde oss som ny arbetsgivare. Kul att höra. Själv fick jag frågor om varför vi en gång i tiden började med det här och då kom vi givetvis in på våra kärnvärden där en mening lyder. ”vi ska aktivt hjälpa de svaga och utsatta i samhället”
Ja vi får se vad Gunhild och Björn får ihop för artikel. De har lovat oss tidningar och vi kommer skicka ut till alla på Dipart tillsammans med Monthly. Om någon av er övriga som läser det här vill ha ett nummer så meddela mig så fixar jag det.
Stockholms Handelskammare då vad är det? Jo en viktig mötesplats för näringslivet i Stockholms och Uppsala län. Med 2 400 medlemsföretag, såväl stora multinationella företag som små, kunskapsintensiva företag. Tillsammans har medlemsföretagen 500 000 anställda.

Det gick bra att prata på lärarkonferensen, jag tror jag nådde ända fram!

Jag valde att prata om hur svårt det är som förälder att nå ända fram till tonåringen där hemma.

Här har jag precis börjat prata inför lärarna

Det häftigaste som vuxen, företagsledare eller som lärare är när vi når ända fram till ungdomarna så de själva förstår att de måste ta ansvar för sin utbildning, sitt jobb och sina liv. När vi nått fram så är resten lätt för då är de ju plötsligt mottagliga för vad vi säger.
Den här utmaningen har man som förälder i vardagen hela tiden. Och tro mig när jag säger att det är långt ifrån en enkel resa. Jag har tre egna kids och upplever det bitvis som riktigt svårt att nå fram. Min tanke var lite att om vi kan diskutera utifrån min egen problematik så kan säkert alla som deltar på konferensen dra egna vettiga slutsatser som de kan ta med sig till sin vardag som lärare.

Det blev snabbt en gemytlig stämning, jag tror ämnesvalet som är lite ovanligt men engagerande spelade en stor roll

De blev nog förvånade över mitt ämnesval. Och när jag beskrev min vardag med min äldsta dotter som är 15, beter sig som 7 och tror hon är 22 då skrattade de gott och igenkännande. Jag berättade också, på ett realistiskt och målande sätt, om hur en vardagskonversation gällande läxor kan gå till. Därefter fick lärarna i små grupper diskutera det här och sedan släppte jag ordet fritt.

Vad skönt det är när det gått bra och man gett deltagarna något att fundera på…

Med tanke på engagemanget så tror jag nog att min timme med lärarna blev uppskattad. Det var härligt att känna den varma omtanke som lärarna visade. Jag fick många tips och goda råd om hur jag ska agera som tonårsförälder. En lärare kom till och med fram till mig efteråt och gav mig ett brev som var adresserat till min dotter! Hon läste det på kvällen och tro mig när jag säger att det värmde! Om jag ska summera alla goda råd så vill jag nog säga att det rörde det tryck som många ungdomar känner från omgivningen idag. Vi vuxna behöver inte lägga ytterligare bördor på deras axlar genom att alltid kräva topprestationer i skolan. Det ordnar sig ändå!

PG och jag summerar föreläsningen. PG hjälper mig att förbättra min presentationsteknik. För det här med att lära, det är det aldrig för sent för!

Men allt som allt så är jag nöjd med min del av konferensen. Mest kanske för att det var ett ämne som jag inte kunde! Det var ju lärarna som var experterna. Och att med den vetskapen gå ut och hålla i en timme är lite som att gå ut på tunn is. Men den här gången höll den!