Snart ett år på Dipart

Så har jag äntligen fått en liten ledig stund för att skriva ett inlägg i Jens blogg! Det börjar dra ihop sig till jul nu och man vill ju bli klar med allt man har liggandes på sitt bord innan man tar ledigt. För fyra dagar sen var det exakt 11 månader sedan jag började arbeta på Dipart. Tiden går fort när man har kul! Vilken klyscha, men åh så sant…
Det var egentligen helt oväntat att jag skulle arbeta på Dipart. Det hela började med att jag och en kompis från skolan (Kaveh som också jobbar på Dipart nu) bestämde oss för att göra vårt examensarbete tillsammans. Vi båda pluggar till civilingenjörer på samma samhällsbyggnadsprogram, men har två olika inriktningar. Han hade jobbat för Dipart tidigare och visste därför att de hade ett potentiellt arbete som skulle passa oss . Vi åkte in till kontoret och pratade om förslaget med både Thomas och Jens. Det visade sig vara ett alldeles utmärkt förslag och vi kom överens om att arbetet skulle göras åt Dipart. Dagen efter ringde jag till Jens för att höra om de möjligtvis behövde någon praktikant eller liknande. Det visade sig att Marie hade alldeles för mycket att göra och hann inte med allt själv, varav jag anställdes! Ibland har man tur!
Att komma till mitt jobb känns aldrig tråkigt eller jobbigt som det ibland har gjort på tidigare arbetsplatser. Söndagarna är inte längre någon dag fylld av ångest och tankar på att nästa dag är en måndag. Jag trivs så himla bra på Dipart och den största anledningen till detta är alla de speciella människor som jag träffar varje dag. Alla är olika och på något sätt kompletterar vi varandra så himla bra. Vi utgör ett riktigt bra team! Det finns alltid någon att fråga om råd, någon som vill hjälpa till, någon att skoja med och någon att bara prata med. Och nu när det som sagt vankas jul och ledighet kan jag nästan känna att jag nog kommer saknar alla… Fast bara lite!
Snart är det dags att gå hem och börja förbereda inför morgondagen. Med det vill jag önska er alla en fantastiskt god jul!

Vi kom ur det tuffa 2009 med flaggan fortfarande hängande på stången. Nu lägger vi fokus och energi på framtiden!

Oj vilket år vi haft. Det började med ett stålbad utan dess like. Jag får gå tillbaka till 1991 för att komma ihåg något liknande. Ekonomin för hela landet och speciellt byggbranschen har varit i gungning och vi på Dipart har fått se även vårt resultat sjunka som en sten.

Men på något sätt så lyckades vi reda ut krisen utan att permittera en endaste medarbetare! Vi har till och med totalt sett rekryterat drygt 10 nya personer. Och det ser dessutom ut som om vi kommer sluta året på plus. Tänk att krisens år 2009 för oss blev ett år då vi växte med drygt 15% när det gäller antalet anställda. Och vilka häftiga nya människor som börjat. Jag tänker på våra 5 lärlingar som direkt från gymnasiet går in i gängen ute på byggena och tar för sig. Och jag tänker på våra 4 KTH-ingenjörer som förgyller vår vardag inne på kontoret med sin sprudlande energi, goda humör och härliga nybörjartabbar. Och förresten vad skönt med människor som är kompisar med alla tekniska manickar och som visar vilka knappar vi rutinerade ska trycka på när maskinerna gått sönder. Förresten en av dem, Yasmin, kommer gästblogga här tillsammans med Mats när jag är borta.

För det är så att det här blir mitt sista inlägg på ett tag. På lördag åker jag och kidsen bort. Långt bort, så långt bort att det inte ens går att tänka på jobb. Men i mitten på januari är jag tillbaka och då kommer det finnas en massa ny energi i blodet. För jag känner att jag behöver vara ledig ett tag för det här året har varit jobbigt. Mitt kanske jobbigaste år på Dipart. Så jag är väldigt glad över att jag har den här möjligheten med att vara ledig så länge och dessutom kunna åka bort och verkligen vila ut. Jag ska läsa alla Stieg Larssonböckerna! I varje fall ska jag börja på en av dem.

Yasmin som till vardags jobbar med vår externa och interna kommunikation kommer hålla i bloggen. Och med största säkerhet kommer hennes tankar och funderingar skilja sig avsevärt från mina.
Men i den här sista bloggen för 2009 vill jag passa på att kommentera några saker. Jag tänker bland annat på hur häftiga byggen vi till vardags tar oss an.


Ingo, Petri, Samuel och några till renoverar en innergård på Rörstrandsgatan. Vilket häftigt jobb. Kan vi verkligen sådant? När jag pratade med Ingo om det så tittade han på mig och lät mig förstå att det här är vardagsmat för honom.

Dessutom börjar vi få ett varumärke som är väl känt och som står för sunda värderingar. Och vi alla på Dipart är duktiga på att få oss att synas.

Svensson och Mauritz snackar med Petri och Ingo om vad som saknas på byggboden.

Svensson och Mauritz har varit förbi.

Men utan nya jobb står vi oss slätt. Idag har vi ett strukturerat sätt att ta oss an försäljningsarbetet. Många av oss är involverade och inga ansträngningar skys för att vi ska vara långt fram vad det gäller att jobba effektivt och rätt gällande vår försäljning.

En arbetsgrupp är tillsatt och jobbar här med ett anbud. Det är en match och laget är tillsatt, taktiken är klar och nu genomför vi den! Måtte vi vinna! Ingen kommer ihåg en tvåa. Och vi börjar bli bra på att lägga upp taktik och spela matcher, vi vinner allt fler.

Vilken trevlig julfest vi hade i år. Jag tror att julfesten lite speglar stämningen på företaget. I sådant fall är det högkonjunktur just nu för oss! Festkommittén, varav vi ser två dansa på bilden nedan, gjorde ett makalöst jobb. Vår julfest blev väldigt lyckad, och vad kul att vi nu med våra respektive fyller en hel festlokal. Känns som vi kommit en bit jämfört med den tiden då Thomas och jag gick ut och drack för mycket ihop dan innan julafton.

Helena och Anders Silver var starkt bidragande till vår lyckade julfest.

Idag hände något som i sin enkelhet kanske var det roligaste på länge. En hyresgäst, jag tror hon hette Linda, ringde upp mig. ”Har jag kommit till Jens Hoffmann” sa hon och fortsatte efter att jag svarat ja ”jag hade en såå trevlig ung man här… han var sååå noggrann och gjorde ett faantastiskt snyggt jobb” Kvinnan fortsatte med att sakligt och utförligt berömma Linkan som tydligen gjort ett starkt intryck genom sin proffsighet. Tänk vad ett sådant samtal värmer! Vilken härlig kvinna som bemödar sig om att förmedla sin tacksamhet över ett väl utfört arbete av någon hon egentligen inte känner.

Linkan knackade på vinst och förlust på dörren till vårt kontor för två år sedan och sa ”jag vill börja som vuxenlärling för jag vill bli byggare” Jag anställde honom vilket visade sig vara ett riktigt lyckodrag.

En annan sak som växer är vårt engagemang för de som har det tufft i samhället, för de som tyvärr inte riktigt får eller kan leva tillsammans med oss andra. För några av dem ska vi spela en roll. Vi ska göra saker som hjälper dem att få en aningen bättre vardag. Det är en del av Dipart. Och vet ni vad, det lyckas vi rätt så bra med.

Idag på morgonen var jag över med årets insamlade kläder till Convictus. Hela min Volvo var fylld till bristningsgränsen. Jag visste inte att det gick att trycka in så många kassar med kläder. Och tro mig när jag säger att tacksamheten är stor hos personalen och deras gäster. För nu kommer kylan och det verkar det som de vet om. Jag vill också passa på att tacka Sto, Helhetskommunikation och Östgöta Enskilda Bank för alla kläder de hjälpt till att samla in.

Slutligen vill jag tillsammans med mina kollegor passa på att tacka alla våra medarbetare och även Ni andra som läser här på bloggen för ett minst sagt annorlunda år. Ett år som varit tufft ekonomiskt, spännande på gränsen till obehagligt och lärorikt som 10 år i skolan. Jag tror och hoppas att 2010 blir annorlunda. Kanske lite enklare, kanske lite lättare att tjäna pengar men för den skull vill jag inte ha det ett endaste dugg mindre spännande. För det är spänningen jag går igång på! Det är den som gör det roligt! Och det är den vi ska fortsätta att uppleva tillsammans!

Mats, Anders, Thomas och jag spexade lite vid fotograferingen under julfesten.

Men det häftigaste av allt, det blir att lansera och sedan sträva efter att uppnå vår Vision 2015. Den är häftig och kommer betyda lika mycket för oss som den vi skapade 2002 och nu uppnått och därför lagt till handlingarna. Den nya visionen blir en nytändning som heter duga och är precis det vi behöver! Jag är själv extremt nöjd, främst därför att samsynen hos oss i ledningen var så total när vi tog fram den.

Här jobbar vi fram embryot till vår Vision 2015 som kommer presenteras i början på 2010.

Så vila ut ordentligt under helgerna, kasta lite snöboll och läs någon bok så ses vi igen 2010!

Vilket gensvar jag fick från våra samarbetspartners!

Vi har ju haft en hel mängd olika sociala aktiviteter på Dipart nu under hösten. Misstänker lite att några av mina kära dipartianer tycker att vi kanske närmar oss den övre gränsen för vad vi som byggfirma orkar med. Dessutom så tömde vi ju våra garderober för ett år sedan vid förra klädinsamlingen. Så att gensvaret på årets klädinsamling inte är lika stort internt är naturligt.

Men att acceptera att vi inte får ihop ordentligt med kläder nu när kylan närmar sig finns ju inte på kartan. Så jag har pratat med några av våra samarbetspartners!

Helhetskommunikation som hjälper oss med coachning och ledarskapsutveckling är bara 7 personer men oj vad kläder de fick ihop, säkert 10 kassar fyllda.

Bankdirektör Jan Burell på Östgöta Enskilda Bank sa ”det här är något vi gärna är med på, jag pratar med mina medarbetare direkt i morgon bitti”.

Sven Olsson på Sto Scandinavia sa ”jag gillar era värderingar. Det här gör vi inte som företag utan jag går ut till alla på Sto som människa till människa och så får vi se hur mycket vi får ihop”. Nu idag kom Sven förbi och förutom att han tömde bilen som var fylld av kassar med kläder så berättade han att hans syrra engagerat hela sin arbetsplats. Ska bli spännande och se vad det blir. Men bara att hon försöker…

Sven i full färd med att fylla vårt insamlingsrum med kläder.

Jag känner att det är så många som vill hjälpa men man vet inte riktigt hur. Om du har kläder, böcker, glasögon eller något annat som kan vara ett härbärge till nytta, hör av dig så förmedlar vi din gåva. Det är lätt att ordna, ger så mycket och går direkt till de som har behoven.

Förresten så ordnade Yasmin att all god mat från vårt julbord kom Convictus till del. Så räkna med att frukosten som serveras på Skebokvarnsvägen 341 är lite utöver det vanliga imorgon bitti.

Dagens Industri har utsett oss till Gasellföretag!

”Sverige behöver tillväxt, och Sveriges entreprenörer behöver inspirerande förebilder. Därför utser Dagens Industri sedan år 2000 de snabbast växande företagen i landet, Sveriges Gaseller”. Så skrev Dagens Industri i sin nätupplaga den 4:e december och berättade vidare att en Gasell är ett företag som:

• har offentliggjort minst fyra årsredovisningar.
• har en omsättning som överstiger 10 Mkr.
• har minst tio anställda.
• har de senaste tre åren kontinuerligt ökat omsättningen.
• har under samma period minst fördubblat sin omsättning.
• har ett samlat rörelseresultat för de fyra räkenskapsåren som är positivt.
• har i allt väsentligt vuxit organiskt, inte genom förvärv eller fusioner.
• har sunda finanser.

Vi har i år, precis som vi gjorde 2006, klarat av dessa krav. Det här är jättekul och ett erkännande till oss som jobbar på Dipart. Det känns ju faktiskt extra kul om man betänker att enbart 1% av Sveriges företag klarar av att uppnå dessa krav! Och nu var det andra gången för oss!

2008 års Supergasell, Simplicity med VD Ulf Ingemarson, gratuleras av DI´s Chefredaktör samt Kung Carl XVI Gustaf.

Ja vad ska jag säga!! Jättekul. Kom till kontoret nu ikväll för att pyssla lite. Brukar inte vara inne på jobbet på söndagar men hockeybockeyn på söndagskvällarna har gjort att det blir en sväng in då kontoret ligger halvvägs till Kärrtorp där rinken ligger.

Och när jag bläddrade i posten och såg beskedet då fick jag lust att blogga! För vad kan vara skönare att skriva om än en utmärkelse som denna. Vi hade också en inbjudan till den stora prisutdelningsgalan som var i veckan.

Lasse, vår kalkylator, tog biljetten och närvarade vid ceremonin. Så här i efterhand känns det helt rätt att han var där. Han om någon förtjänade det. För tillväxt kommer i regel sig av att en eller flera jobbar hårt.

Det här var en bra avslutning på en vecka och en start på en annan! Nästa vecka kommer för min del bli ännu mer händelserik!

Vilken vecka, det är bara att välja och jag tror jag föredrar att skratta!

Det är fredag kväll och klockan är exakt 22.32. Luften har gått ur mig och lite av en inre frid har infunnit sig. Veckan har passerat och med den en mängd utmaningar. Kvar är egentligen bara vårt julbord på lördag kväll. Brukar ju hålla tal och det vill jag gärna göra i år också. Jag tror nog jag har hittat på ett häftigt sätt att göra det på men det får jag berätta om nästa vecka. Förutom det så har jag bara kvar uppgiften att vara speaker på grabbens hockeymatch på söndag 08.15.

Men jag gillar ju att se tillbaka lite på tiden som varit. Och de senaste arbetsdagarna har varit helt magiska. Silver och jag var ute och fiskade med ett par riktigt trevliga kunder. En hel dag med fantastiskt väder, god grillad mat och uruselt fiske. Vad mer kan man begära av en dag? Det är ju så att affärerna fungerar bättre om man känner varandra. Efter en dag ihop på sjön har förhoppningsvis vänskap och förståelse skapats som kan leda till att våra affärer flyter på bättre.


Silver vann med störst Gädda, säkert åtskilliga kilo tung.

Jens passar här på att visa upp hela dagens fångst.

Jag kan ju heller inte låta bli att nämna våra fantastiska optiker som vi jobbar ihop med i föreningen Vision.nu. Vi var hos Dino på Convictus och jobbade en dag i början på veckan. Från oss kom Surfarn och Ari. Inte mindre ån 80 personer fick glasögon varav flera inte hade haft mycket mer än ledsyn på flera år. ”Min ryggsäck blev stulen när jag låg och sov för fyra år sedan och i den fanns mina glasögon” sa en kvinna. Men nu kan hon läsa en dagstidning igen!

Det blir lite löpande bandet men det är tvunget och det fungerar.

Tinne gör en av dagens många synundersökningar.

Surfarn och Archie såg till att rätt person kom till optikerna och gjorde det möjligt för dem att koncentrera sig på undersökningarna.

Och i torsdag hände återigen något häftigt. Vi gjorde den största gjutningen i Diparts historia!
Inte mindre än 36 betongbilar kom med ”pjuck” till oss. Vi startade tidigt på morgonen och göt 9 timmar i streck och under hela den tiden höll Witali i slangen. ”Han är outtröttlig” sa Pastorn imponerad.

Plattan är jättestor och får en villagrund att framstå som en friggebod på Drottningholm.

36 bilar med betong…..

Wiklund och Witali, förmodligen stommen till ett av Stockholms bästa betonggäng.

Dagens övning kanske var den häftigaste under veckan. Vi hade nämligen stormöte. Först hade vi en timme där vi avtackade den vision vi jobbat mot i 8 års tid! Vi har nämligen uppnått den nu! Känn på den! Något som för 8 år sedan var näst intill ouppnåeligt har vi nu nått. Nästa stormöte då kommer vi alla få se nästa vision. Nämligen Vision 2015. Sedan pratade vi affärsidé, lönegruppen informerade och vi pratade bonus. Mycket populärt då vi nu med decemberlönen betalar ut 2009 års bonus till alla.
Efter fikat var det dags för facket. Roger och Robert Johanson (De är inte gifta) pratade om vad man tjänar på att vara medlem, MB-grupper och skyddsombud. Det blev en bra information och under 2010 ska vi komma igång med en MB Grupp på Dipart. (Medbestämmandegrupp)

Roger Johanson berättade om nyttan med medlemskap i Byggettan.
Sedan var det dags för oss att resa till TadzMBekistan. Kjell Kampe gav oss möjligheten att fly från Sverige då det var krig i vårt hemland och bli mottagna i ett nytt land. Där fick vi börja på SFI och flytta till Svenneby….

Jag går framåt. Jag går på trottoaren. Hon går på gatan. Det går för mig. Hur går det? Ja bara verbet gå kan användas på inte mindre än 60 olika sätt… Det är nog inte så lätt med svenska språket trots allt. Kjell gjorde att många av oss fick en aha upplevelse.

Det blev en hel del skratt mot slutet men visst fick Kjell kämpa lite innan haniksom lyckades bryta isen.

Avslutningsvis kan jag säga att det händer en hel del hos oss på Dipart… Och det är väl meningen med att vara byggare… Att det syns när man har jobbat!

Att kommunicera på ett bra sätt handlar ju om budskap och deras innehåll

Jag har skrivit här på Dipartbloggen i ett antal månader nu. Känner att det ger mig mycket. Skriver liksom av mig lite frustration med jämna mellanrum. Släpper på trycket helt enkelt. Säkert på gott och ont.

Det som skulle ge mig ytterligare energi är feedback från dig som läser bloggen.

Vad tycker du är intressant? Vilka ämnen ger dig mest? Vad vill du veta mer om?

När tycker du att jag varit helt ute och cyklat? Hur tycker du jag resonerar och vad borde jag väva in i vårt tänk som vi hitintills helt missat?

Så ge mig gärna en dänga… eller en komplimang… eller ett råd… eller be mig bara att…

Ja vad vet jag…

Att kommunicera, en konst där jag har mycket kvar att lära!

När lågkonjunkturen slog till med full kraft drog vi i handbromsen som så många andra. Just då, när tidningarna var fulla av dödsannonser på företag, då NCC, Skanska och många andra byggföretag varslade brutalt, Scania gick ner på 4 dagars vecka och andra företag pratade med sina fackföreningar om lönesänkningar, då tyckte jag det var befogat att vi höll inne med utbetalningarna av våra bonusar. Inte tog bort dem utan enbart sköt på utbetalningarna. Ett slags lån helt enkelt för att säkerställa att vi hade likvida medel så alla våra leverantörer kunde få betalt i tid. Jag visste ju inte hur kraftig krisen skulle bli och inte heller hade jag en aning om hur länge den skulle hålla på. Mitt ansvar framför allt annat var att säkra företaget och därmed jobben!

Men värt att säga är att alla kollektivare på Dipart fick sina avtalsenliga löneökningar, och våra grundlöner är väl över snittet. Trots det så har jag förstått, efter att vi haft möte i lönegruppen, att det råder irritation ute i bodarna hos oss på Dipart. (Förresten, vilken tillgång vi som företag har med starka medlemmar i lönegruppen som säger vad de tycker. Då får jag veta hur stämningen är och slipper gissa! ) 

Irritationen bottnar i främst två saker. Den första är att bonussystemet inte tillräckligt mycket har respekterats av arbetsledningen och att utbetalningar inte skett. Det andra skälet är att vi inte har tjänat pengar vilket gör att det känns lite hopplöst att gå till jobbet.

Men summa summarum! Jag har valt att rakt upp och ned informera om läget. Jag skönmålar inte, jag svartmålar inte heller. Och vi är i en lågkonjunktur så givetvis blir inte all information som en grön äng på högsommaren med ett par barn som gör kullerbyttor.

Men faktum är att:

· Vi har gått back med 1.2 miljoner under 2009 hitintills men att förlusten främst kom under årets tre första månader. Från april till idag har vi tjänat 1.5 miljoner och det ser positivt ut för november-december. Jag känner någonstans att vi kommer tjäna pengar dessa två månader.

· Vi har inte permitterat en enda kollektivare pga krisen, alla har kvar sina jobb. Vi har fullt lag! Vi är redo!

· Vi har kunnat anställa alla 5 skolungdomar som tog studenten i somras!

· Vi har förstärkt tjänstemannasidan med 4 välutbildade ambitiösa människor och lyft upp Pastorn och Andy från förstemannarollen till arbetsledarrollen vilket varit ett lyckokast.

· Vi har investerat i allt från ny hemsida till fler bilar och är starkare än någonsin resursmässigt.

· Vi har fått ett långt avtal med Sigtunahem och Stockholmshem och har fått ett flertal nya kunder såsom CBI och Ångpanneföreningen. Dessutom har vi kvar de allra flesta kunder som vi hade innan lågkonjunkturen.

· Mats är tillbaka efter att ha varit borta i ett år. Han är den nödvändiga kraft vi behöver för att leva som vi lär när det gäller rutiner och processer.

Allt det här tillsammans gör att det är betydligt mer som är positivt än tvärtom. Jag tycker inte det finns skäl till att vara negativt inställd. Det går totalt sett bra för oss och vi är alla fast anställda i ett företag som växer och lyckas i det mesta. 

Jag har hört att det finns en oro hos vissa av oss för att vi lägger för stora resurser på att hjälpa stadens hemlösa, skolor och andra sk välgörande ändamål trots att vi inte tjänat pengar. Några av oss är oroliga över jobben helt enkelt och undrar om vi riskerar Diparts överlevnad genom att lägga vår energi på fel sak. Till dem av oss som är oroliga över detta vill jag säga att en av Diparts grundläggande värderingar är ”vi skall aktivt hjälpa de svaga och utsatta i samhället”. Vi kommer fortsätta leva den värderingen och har man svårt för det så säger jag bara: ”Häng med på ett arbetspass. Efter det så är man såld! Det är en så stark upplevelse så det slår allt annat”. Vi kommer alltid så länge jag är VD att leva den värderingen och jag har de allra flesta bakom mig i det beslutet. Det visade både medarbetarenkäten och vår uppgradering av vår värdegrund. Jag anser helt enkelt att vårt samhälle inte har råd med människor och företag som inte bryr sig!

Arto och Surfarn har stenkoll på vem som står näst på tur.

Surfarn letar rätt på de besökandes tidigare glasögon-information.

Det var många som ville kolla sina ögon, hela 80 stycken fick ny aglasögon!

Sedan är det också så att vi funnits så länge och har en genom åren upparbetad stark ekonomi så vi ska inte rucka på våra fundamentala värderingar bara för att vi kortsiktigt haft det tufft ekonomiskt.

Sedan är det självklart så att vi är byggare först och främst, riktiga byggproffs och det är där vi ska lägga 98% av vår energi!

Så grabbar! Upp med hakan, ut med bröstet, rak i ryggen och var stolta över Er själva! För vi har presterat riktigt bra även om vi har saker kvar att jobba med. Ekonomin är en sådan och den bollen ska rulla under nästa år jag lovar.

Och jag ska fortsätta med att informera sakligt och korrekt men kanske jag ska tänka på att även framhålla det som är positivt på ett bättre och tydligare sätt!