Jag läste i Svd nu på morgonen under rubriken "Bonusmiljarder trots bankförluster" att storbankerna kommer dela ut miljarder i bonusar trots att de går back

Vad snurrar genom min hjärna när jag läser något sådant?
Jo först tänker jag, hur kan de dela ut bonus om de går back? Är inte bonus något man får om det går mycket bättre än förutsett? För den normala lönen är väl ersättning för det normala arbetet eller?
Det andra jag tänkte på är att de lever i en egen värld. Där respekt för kunderna saknas. För om de betalar stora bonusar utöver generösa löner och ändå går back så måste ju deras marginaler höjas och vem betalar då? De lever på något sätt utan att behöva ta ansvar för sina handlingar.
Det tredje jag tänkte var att om Europas och kanske världens mäktigaste ledare har konferenser om hur illa bonusfrågan hanteras då måste i varje fall en del av de stora företagen som är delaktiga i det här sköta sina bonusar tvärt emot alla sunda värderingar som de säkerligen en gång slagit fast. De kan helt enkelt inte leva sina värdegrunder...
När jag tänker en bit ytterligare och jämför allt detta med vårt system så finner jag att Diparts lilla egen ihop snickrade lönesystem trots allt tål en genomlysning! Är förankrat i en sund värdegrund! Och lever då vi träffas och diskuterar lönefrågorna regelbundet. (vår lönegrupp ska sammankallas nu då min kollega och bror Mats är tillbaka efter ett år utomlands.) Jag kan ta en diskussion om vårt lönesystem när som helst med vem som helst. Vi kommer inte alltid tycka lika! Många kommer säkert tycka att nivåerna bör upp en aning. Men vi har ändå på Dipart ett bonussystem som kan fungera parallellt med en sund värdegrund. Och det är en bra start!

Svd: Bonusmiljarder trots bankförluster

Kommunerna går i bräschen för kampen mot svartjobben! Mycket glädjande och ett stort steg mot en vitare och sundare byggbransch.

Jag läste i tidningen Byggindustrin en artikel om Nacka Kommuns kamp mot svartjobben. Artikeln heter "Nacka stoppar fuskföretag" och handlar om att kommunen bestämt sig för att ta upp kampen mot svartjobben och den ekonomiska brottsligheten.

Att kommuner tidigare gjort ansträngningar mot detta är väl känt. Men det jag upplever som lite nytt och nyskapande är det totala engagemanget mot svartjobben hos kommunen och den genomtänkta kontrollproceduren som alla entreprenörer måste gå igenom innan de kan jobba åt kommunen.

Kontrollerna verkar också gå ett par steg längre än vad jag vanligtvis ser. Det jag dock saknade i handlingsplanen från Nacka Kommuns sida var att de borde kontrollera hur mycket företagen betalar in i arbetsgivaravgifter varje månad. Mig veterligen är det bästa kontrollsättet. Allt annat som försäkringar, Id-kort, kreditvärderingar, registreringar hos bolagsverket för moms och arbetsgivaravgifter är lätt att manipulera! Men det som man inte kan fuska med är mängden inbetalda arbetsgivaravgifter. För jobbar gubbarna svart så är det just detta som man inte sköter!

Även Sigtuna Kommun har tänkt långt vilket vi märkt när vi alldeles nyligen tecknade avtal med dem gällande byggservice. Om vi skulle, vetandes eller ovetandes, ha en svartgubbe och bli påkomna så kostar det 50 000 per gubbe och tillfälle!

Bra kommuner, bra! Nu gäller det att fortsätta på den inslagna vägen! Det är dags att regeringen stiftar två lagar!

1 Ge skattemyndigheten möjlighet att göra oannonserade kontroller ute på byggena, precis som operation krogsanering. Det ska vara nervöst att jobba svart!

Myndigheterna måste få något att kontrollera emot! Det är ingen administrativ börda för oss företagare, bördan är att konkurrera mot företag med halva vår personalkostnad.  

Dessa två lagändringar vore superbra och skulle göra livet surt för många oseriösa…

Det handlade om torskar på TV igår! Fy vad tragiskt!

Vi fick följa fisket i Östersjön. Vi fick se hur fiskare som har 1 ton kvar på sin dagliga kvot men som får upp 8 ton i trålen slänger 7 ton döende torsk tillbaka i havet för att ruttna. Vi fick se hur svenska båtar lämnar vårt utfiskade innanhav och istället fiskar utanför Afrika. Hur ortsbefolkningen där tänker om den europeiska fiskeflottan som plötsligt dyker upp och soppar rent på havets botten behöver jag inte ens beskriva...

Det här var ett slöseri på de resurser moder jord gett oss till låns som saknar motstycke. Vi blir givetvis rasande när vi ser sådant här, mest för att vi inte kan göra något åt det. Men vi kan göra något i vår vardag. Och vi är många och börjar vi med oss själva så är det en start!

Om vi kan börja tänka ”kan någon behöva det här? Kan jag skänka eller sälja min pryl billigt till någon som då skulle bli glad istället för att bara slänga den?” så vore mycket vunnet.

Man behöver ofta få idéer någonstans ifrån för att själv kunna börja tänka nytt.

Vi har på jobbet samlat in böcker till ett härbärge... Bra för dem men framförallt vad många lådor och kassar som slipper slängas eller fraktas runt mellan förråd och garage för oss! Vad mycket jobbig energi vi blivit av med! Och vilken litterär skatt som plötsligt kan bli uppskattad igen! Hur många kvistar eller småträd motsvarar en bok?

Min brorsa bygger en hydda ihop med syrrans barn nere på sitt sommarland. Virket skänkte Vadstena Bygghandel. ”Det är bara spillvirke och skulle ha slängts annars” Vilken glädje virket nu ger och goodwill till dem som skänkte det!

Jag var inne på en Seven Elevenbutik häromdagen. Två uteliggare satt och drack kaffe bredvid mig. Killen som jobbade där kom fram till dem med två varma bullar. De blev jätteglada. När jag sedan betalade så sa jag till honom att det var bra gjort. ”De var ju teoretiskt för gamla men i praktiken så var de toppenfina och varför inte låta gubbarna få njuta av dem då istället för att slänga dem” sa han och plötsligt så gillade jag Seven Eleven en aning mer.

Ja det är ett annorlunda sätt att tänka som behövs. Blocket och begagnat är bra. Inte bara för att det är billigt utan ännu mer för att det innebär att vi slösar mindre på jordens resurser än om vi köper nytt. Vi ska skänka grejer av nya skäl. Göra någon annan glad, visst självklart, men också för att saken vi skänker fortfarande duger och inte bör slängas. Den är fortfarande okey! Den motsvarar en resurs som sparas om saken återanvänds, kanske till våra barnbarn. Vem vet?

Den som vill gå gymnasiets yrkesprogram ska ha godkänt i engelska, matematik och svenska, samt ytterligare fem ämnen, anser regeringen. 

Så står det skrivet i Svd idag. Jag har kontinuerligt under 15 års tid anställt fullt utbildade hantverkare men även lärlingar, tagit in praktikanter och samtidigt haft en pågående dialog med lärare på gymnasieskolorna. Dels som företagsrepresentant i RYK:en, dvs den regionala yrkeskommittén men kanske främst som arbetsgivare.

Jag är övertygad om att vissa minimikrav måste ställas. Det är idag absolut nödvändigt att elever som tar studenten i något hantverksyrke kan räkna ut volymer, areor och kan mängda saker och ting. Hur ska de annars kunna beställa rätt kvantitet? Vi är 13 nationaliteter på Dipart och därför är språkkunskaper viktigt för oss. Internt givetvis men kanske främst för att vi stöter på hantverkare från andra företag dagligen och de är ofta från andra länder. Och vid många jobb sker instruktionen på jobbets utförande skriftligen. Hur ska man kunna ta till sig en instruktion om man inte kan läsa? Alltså jag ställer krav när jag anställer och ett av dessa krav är att ha godkänt i basämnena. Jag tror det är viktigt att krav ställs, i längden för att statusen på de yrken vi representerar ska vidmakthållas och förhoppningsvis även kunna höjas.

Min erfarenhet är att de elever som inte klarar byggprogrammet misslyckas på grund av skolk, bristande intresse eller lever i en social miljö som inte tillåter dem att plugga. Mycket sällan är det intresserade elever som misslyckas på grund av att de intellektuellt inte klarar kraven för godkänt. Visar man ett normalt intresse för skolan så räcker det till g i betyg.

Själv fick jag gå om gymnasiet och tack vare att mina lärare gav mig chansen att gå om kom jag vidare och tog till slut studenten! Vad vill jag ha sagt med det? Jo att kunna få ytterligare en chans, kanske börja utbildningen till snickare vid 19 års ålder istället för 16 tror jag är bra. Det är mycket begärt att en 16 åring ska veta vilket jobb han vill ha för resten av sitt liv.

När jag var 25 jobbade jag på reklambyrå som säljare. När jag var 26 var jag VD på Dipart och monterade balkongräcken i Kopparberg. Snabba bud! Men det är det när man är ung och ännu inte hittat sin grej.

Systemet måste ha flexibilitet och acceptera att vi mognar olika snabbt och hittar vår grej och inspiration vid olika perioder av livet.

Jag vägrade skära ned på personal, vägrade acceptera att vi skulle behöva minska vår kostym.

Jag vägrade på något sätt en lågkonjunktur och trodde starkt på att vi långsiktigt borde ha kvar våra muskler. Och våra muskler är ju vi dipartianer, alla vi som jobbar på Dipart.
Det är så lätt att bli lite panikslagen när den kalla lågkonjunkturen sveper in över marknaden. Att bli rädd och dra i nödbromsen och skära ned, avskeda personal, ta bort verksamhetsområden eller kanske hela grupper av personer. I vårt fall kanske det kunde ha blivit så att vi slutade upp med kontorsanpassningar, eller slutade upp med försäkringsjobb, eller varför inte helt sluta upp med att ha byggserviceuppdrag på löpande räkning vilket är lite av en lågmarginalsyssla. Ja nog fanns det alternativ att skära ned på och nog fick jag tips på vad som borde bort alltid.
Vi valde istället att ha kvar alla verksamhetsområden. Ha kvar alla hantverkare och till och med nyanställa 5 lärlingar! Känn på den! Och dessutom har vi nyanställt 4 stycken ingenjörer från KTH. Dessa nyanställda personer motsvarar en stor tillgång för oss. Allt detta har vi gjort det år då vi för första gången på bra länge går med ordentligt röda siffror.
Varför gör vi då så här? Jo vi har valt att visa hela vår organisation att vi tror på framtiden. Att vi tror på Dipart som företag och att vi är på marknaden för att växa och bli än bättre. Vi visar också alla anställda att jobben är säkra så länge man gör sitt bästa och även om vi ännu inte är löneledande så är vi trygga jobb ledande. Det är också värt något! Jo jag tror till och med att det är värt enormt mycket! Och det är en skön känsla när våra gubbar ger höga betyg i nöjd medarbetarenkäten på frågan om de känner att deras jobb är trygga.
Hur lång är då i genomsnitt en lågkonjunktur? Jo enligt en undersökning jag läst är snittet på 11 månader. Inte speciellt långt! Den har vi råd att vänta ut! Eller hur! Jag tror att många överskattar lågkonjunkturernas styrka och längd. Eller?
Så vår taktik är klar. Vi övervintrar lönsamhetsmässigt men fortsätter att bygga Dipart. Vi blir fler! Vi blir bättre! Rutinerna trimmas in! Vi sätter strategierna och formulerar nya visioner. Ja vi jobbar på med att få oss startklara och väl förberedda till en marknad som kanske redan satt lite ny fart. Men när det vänder då är vi redo! Vi kommer ha personal, trygg personal som vet vad de kan och som känner sina kollegor och vårt sätt att arbeta! Och vi kommer bli vassa och vi kommer ta marknadsandelar!
Jag tror att vi kommer gå stärkta ut ur den här lågkonjunkturen och att vi med facit i hand kanske till och med tänker på den med tacksamhet. För den har fått oss att bli ännu mer skärpta, vara ännu mer på tå och fått oss att komma ihåg att inget kommer gratis!

Men visst är en riktigt go högkonjunktur också alltid välkommen!

Att få ett klart och tydligt "NEJ, det går inte!" är för mig personligen ofta bästa tänkbara svar. Men varför är vi så rädda för att säga nej när det gäller jobbet?

Vi försätter oss ofta i besvärliga situationer bara för att vi inte säger NEJ till de som ber oss om någonting. Istället accepterar vi trots att det egentligen inte finns förutsättningar för att få till det. Nu tänker jag på oss på Dipart.

En förening kan ha haft sina balkonger i 60 år men när de efter 2 år och ett antal månaders betänketid bestämt sig för att renovera så undrar de ”Kan Ni börja på måndag?”. Och eftersom kunden vill det så bryter vi mot våra rutiner och vrider och vänder på bemanningen på våra olika pågående projekt för att kunna starta utan egentligen ha förberett jobbet korrekt. Varför inte bara säga ”vi får ledig personal om 3 månader och då kan vi börja med Ert projekt, i lugn och ro med rätt bemanning från början och med en ordentlig projektering”. Det här måste vi på kontoret bli bättre på... Raka ärliga svar som våra kunder i regel köper bara de får chansen.

Eller när våra arbetsledare pratar med våra förstemän och skickar vidare stafettpinnen. Allt för ofta tar våra utmärkta förstemän halva stafettpinnar och börjar springa. Ibland tyvärr åt fel håll.... Våga säg NEJ!! Ta inte pinnen!

Vi skulle kunna träna på fraserna: Nej, Jag vill ha bättre underlag innan jag tar över ansvaret! Eller: Nej, det går inte, vi har inga lediga gubbar förrän V50. Eller: NEJ Jens, jag hinner inte göra Dipart Monthly själv i natt. Du skulle haft råmaterialet klart i förra veckan. Eller, eller eller...

Okey, jag fick bara sådan lust att skriva av mig.... Och hoppas nu inte att alla börja säga NEJ så fort jag behöver hjälp med någonting...

Jag var med på en intervju med Stina Dabrowski förra året om svartjobben i byggbranschen

Lite kul faktiskt och ämnet är lika rykande aktuellt fortfarande, och precis lika allvarligt sett ur ett samhällsperspektiv! Se filmen här:

Vad skönt det är när ny energi bara pumpas in och man känner sig lite som gåendes på moln…

Veckan har varit bra, riktigt bra. Mängder av positiva händelser har radats upp efter varandra. Jag väljer att fokusera kring dem och vill gärna dela min glädje med er.

Det är bara 10 dagar kvar till Mats börjar jobba igen. Han har varit tjänstledig från Dipart och sitt arbete som utvecklingsansvarig hos oss i nästan ett år för att resa jorden runt. Och det är främst annorlunda, häftiga ställen han varit på som det verkar.

Mats under en av resans festligheter.

Mats styrkor som professionell ligger precis där jag har mina svagheter så vi kompletterar varandra bra. Och desto större blir glädjen för mig när han kommer tillbaka för då kan vi blicka framåt igen. Det känns som att det senaste året främst handlat om att överleva, stå kvar utan att tappa för mycket och att leva i nuet. Vad tråkigt!! Jag vill utveckla, växa, skapa nytt annars får det liksom lite kvitta. Så när Mats börjar jobba igen kommer vi få en injektion av framåtfokuserad ny energi vilket blir toppen.

Det är först när någon på Dipart säljer något som något händer. Vikten av en fungerande försäljning kan inte nog poängteras. Min barndomsvän och kollega Thomas är säljare ut i fingerspetsarna. Men det ska man veta. Sälja är lätt! Men att sälja, producera och i efterhand när ekonomin summeras se att det blir ett acceptabelt resultat kvar är inte lika lätt. Men där är Thomas en mästare. Och nu i veckan har han varit inne i ett stim, som det så fint kallas. Han har sålt entreprenader på löpande band. Förnämligt, jättekul och vad skönt för oss alla att vi kommer ha mycket att göra framöver.

Men mest glädje av allting gav nog Sigtunahem oss när de gav fortsatt förtroende när det gäller att utföra byggserviceuppdrag i sitt fastighetsbestånd. Avtalet gäller 2+2 år och är oerhört värdefullt. Vilken trygghet att, förutom Luftfartsverket, även fortsättningsvis ha ramavtal med Sigtunahem. Alla grabbarna som jobbat där är värda en bumlekram! Jag tänker främst på Norman, Linkan och Darko men att Pastorn och Thorsell som skött administrationen från vårt Dipart Norr kontor också presterat utöver det vanliga är helt klart.

Darko har packat sin utrustning på uppdrag av Sigtunahem

Linkan på väg in i en av Sigtunahems lägenheter för att göra ett jobb.

Pastorn har varit drivande när det gäller att utveckla samarbetet med Sigtunahem

Det känns som att vi kommer ha att göra under lång tid framöver vilket är skönt. Har vi betryggande beläggning är allt annat som dyker upp bara dagliga arbetsuppgifter som vi kan gå på utan att känna lågkonjunkturen i hasorna. Och det tycker jag är skönt, riktigt skönt!

Äntligen har alla polacker på Dipart samma lön som sina svenska arbetskamrater.

Häromdagen jobbade jag ihop de två kylarna vi köpt in till Convictus genom att hålla två seminarier om vårt lönesystem.

Jo vi fick ju frågan från Svenskt Näringsliv om vi ville prata om vårt lönesystem vid tre tillfällen för andra företagare. Orsaken till att de frågade just oss är att vi arbetade fram vårt eget system baserat på hur vi vill leva vår värdegrund. Och det gjorde vi ju internt, i vår lönegrupp, i vårt eget företag. Och det är precis det Svenskt Näringsliv vill premiera, lokal lönebildning.

Jo för rätt peng, vilket i det här fallet var två restaurangkylar så tog jag mig an uppgiften. Jag hade en presentation som först handlade om hur vi startade Dipart och hur vi de första åren knagglade oss fram, och hur vi en dag lite fick nog och satte oss ner och skapade vår Vision, vart vill vi egentligen? Och för att gemensamt kunna nå den så behövde vi en värdegrund där alla roddare kunde samla gemensam kraft. För att kunna ro åt samma håll.

Precis innan pausen ställde moderatorn, som för övrigt var riktigt bra, frågan till de som lyssnade om hur de trodde sig kunna skapa en värdegrund i sina respektive företag.

Efter pausen så berättade jag om resan vår lönegrupp har gjort. Om hur vi kom fram till att befintliga lönesystem i vår bransch helt enkelt inte fungerar ihop med vår värdegrund. Och när vi förstått det så fanns bara en sak att göra. Nämligen att skapa ett eget lönesystem baserat på vår egen värdegrund.

Det som åhörarna, ett tiotal i Västerås och ett trettiotal i Örebro, verkligen var nyfikna på var hur vi rent praktiskt gått till väga. ”Vem avgör hur stor bonusen ska bli?” frågade någon och en annan sade ”vad gör ni när företaget går dåligt? Betalar ni ut bonusen ändå?”

Ja, frågorna haglade och helt klart var att det här med värdegrund och lönesystem är en het och intressant potatis över lag bland företagarna. Idag är det dags att prata för företagare i Uppsala. Extra kul för det kommer delegationer både från JM och SH-bygg med flera byggfirmor. Jag tror jag ska berätta att en gång för länge sedan när vi gjorde ett jobb åt just JM ville våra killar inte gå in på arbetsplatsen. När jag frågade varför så visade det sig att de kände att det nästan var oförskämt att gå in på JMs arbetsplats med tanke på att det stod ”behöver du byggproffs” på våra arbetskläder! Men som sagt, det är länge sedan nu.

Lagret, en central och viktig plats för oss på Dipart

Det börjar verkligen röra på sig ute på vårt lager i Länna vilket är kul. Tidigare var det nästan en belastning för oss. En stor tomt som bara var delvis uthyrd och där vi egentligen inte utnyttjade potentialen av stället. Den var lite ödslig helt enkelt.

Nu har det blivit skillnad. Sedan en bra tid tillbaka har Stene och Brittis varit fast stationerade där och bodarna har blivit riktigt prydliga efter att British börjat. Och för några veckor sedan städade Mario upp på lagret. Stene är ju egentligen hela tiden ute på våra byggen och hämtar eller lämnar prylar och tid för städning finns bara inte. Så när Mario fick tid över mellan två byggen och kunde lägga en vecka på att enbart städa så var det verkligen uppskattat.

Nu har vi dessutom hyrt ut resten av tomten och då ingår det i vårt åtagande att resa ytterligare en hall och att asfaltera tomten. Det är med andra ord på gång. Yasmin skötte häromdagen upphandlingen av asfaltsentreprenaden på ett förnämligt sätt!
Vi har dessutom utnyttjat lagret till två stycken kurser i ställningsbyggnation. Jättekul och nödvändigt. Roligt att kunna ha det på vår egen tomt och i vår egen lokal. Och såvitt jag förstår så uppskattades det även av grabbarna.

Det är skönt när någonting verkligen blommar upp, och det tycker jag att vårt lager under Stenes vakande öga faktiskt gjort.

Det blir bara värre och värre...

Jag skrev här på bloggen både den 25 augusti och den 7 september om hur Arbetsförmedlingen hanterar ärenden som rör byggnadsarbetare som under en anställning får en kronisk skada eller sjukdom som gör dem delvis arbetsoförmögna. Nämligen genom att meddela att det ekonomiska stödet för att genomföra anpassningar av arbetsuppgifterna till arbetsgivaren helt ska tas bort.
Jag har rotat i det här. Totalt sett gäller det i Stockholm mellan 70-80 personer som kommer förlora sina jobb. I hela Sverige närmare 800 personer. Facket är irriterat, de handläggare jag pratat med på både Galaxen och Arbetsförmedlingen är upprörda och själv är jag bara förbannad. Hur kan dessa direktiv bara få sändas ut? Man skulle önska att tidningarna får nys om detta! Tänk om journalister börjar skriva om det, jag tror det skulle kunna bli en jättegrej! I vilket fall som helst så kommer Byggettan till mig på tisdag så ska vi prata om mitt fall och givetvis kommer jag berätta hur det går.

Svenskt Näringslivs intresse för vårt lönesystem blev till två frysar åt Convictus

Vi samarbetar ju med Convictus, härbärget för hemlösa i Bandhagen, där vi efter bästa förmåga stöttar föreståndaren Dino och hans medarbetare i arbetet med att få den dagliga verksamheten att gå runt. Ett behov som fanns var att kunna lagra mat på ett vettigt och lagenligt sätt. Och det gjorde att ett par riktiga restaurangkylar stod högt på önskelistan. För det är ju trist att behöva tacka nej till mat som restauranger, cateringfirmor och andra fått över för att man inte kan ta hand om det på ett enligt livsmedelsverket tillräckligt hygieniskt sätt.
Så när Svenskt Näringsliv frågade om jag kunde hålla ett par seminarier på temat ”kan man bygga ett lönesystem baserat på en värdegrund” så tackade jag ja men sa samtidigt: ”Jag vill ha bra betalt för det här, nämligen två restaurangkylar”. Efter att projektledaren hos Svenskt Näringsliv fått reda på vart pengarna skulle gå så var det inga problem att få den summan för mitt arbete.
Jag har mina föredrag idag torsdag men kylarna köpte vi in direkt när Svenskt Näringsliv sa ja och har redan levererat dem till Convictus. Vi hade rekat lite innan…

Och det ska bli kul att ha mina föredrag och förhoppningsvis kommer de som lyssnar få ut en del av min resa i lönesättningens värld. Jag får berätta lite om hur seminarierna gick senare här på bloggen.
För övrigt så har det varit en jättebra vecka. Känslan av att få behålla Sigtunahem som kund i ytterligare minst 2 år med option på ytterligare två har fyllt mig med glädje. Det här med trygghet när det gäller sysselsättningen blir allt viktigare, har det med åldern att göra måntro? Hemska tanke!
Dessutom har fyra helt suveräna ungdomar från KTH börjat hos oss under året varav två, Kaveh och Shna, började i måndags. Den farten, viljan och arbetsglädjen som de kommer med är bara helt underbar. Men jag kommer att återkomma om det, var så säkra!

Mitt intryck av prinsessan Victorias blivande man!

Vi på Dipart får ett friskvårdsbidrag för att stödja vårt motionerande. Det har varit 3 000 kronor bra länge nu och när ekonomin blir bättre kanske vi bör se över det.

Oavsett vilket så använde jag mitt bidrag till att delfinansiera mitt träningskort på SATS. Under lång tid så har jag stört mig på att gymmet där jag tränar är skitigt på gränsen till snuskigt. Gymmet ligger i Sickla och är ganska nytt. Jag har ringt in till huvudkontoret, har sagt till i receptionen säkert 6-7ggr och har tagit med mig personal vid två tillfällen på ”Jens pekar- och förklararpromenader,” helt utan annat resultat än att grabbarna som jobbar där tycker jag är jobbig.

Jag har vid ett par tillfällen sett städpersonal på gymmet och att det är lika lite professionella städare som jag är elake snickaren. Men de är säkert billiga. Och nu har jag helt gett upp striden och vill bara byta gym.

Var och besökte gymmet som Daniel någonting, han som är ihop med Victoria, driver och som heter Balance.

Så rent och snyggt, så propert och stilfullt och vilken fantastiskt trevlig personal. Och när jag och min kompis gav dem komplimanger för att det var så fräscht så berättade en tjej, Lina, att Daniel hade erbjudit en kille som hade mycket vilja men små förutsättningar att starta eget att få Balance som kund bara han skötte sitt jobb och sin firma klanderfritt. Killen startade eget och Daniel handlar alltsedan dess sina städtjänster av honom. Den här killen har av Daniel fått en chans till att bli en seriös och respekterad företagare. Och Daniel har skaffat sig en lojal och professionell leverantör som går över berg för honom.

Jag hade ingen uppfattning om Daniel innan mitt besök på Balance. Men oj vilket intryck han har gjort hos mig!

Kan man ha så genuint stolt och glad personal så kan man inte vara helt tokig själv! Så grattis Victoria, jag tror du hittat en bra kille.

Sigtunahem markerar mot svartjobben och tar därmed ett stort steg åt rätt håll... Hoppas fler beställare tar efter!

Vi fick del av tilldelningsbeslutet från Sigtunahem idag per mail gällande byggservice i deras fastighetsbestånd. Det var ett enormt glädjande mail då vi var ett av två företag som fått ett område tilldelat.

Rent krasst betyder det jobb för 5-10 man i ett par år framåt förutsatt att vi sköter oss! Sköter oss kan den oinvigde då fråga sig. Vad är det nu som poppat upp?

Jo Sigtunahem har lagt till ett par saker i sitt kontrakt som man vanligtvis aldrig ser. Riktigt bra gjort och äntligen en beställare som använder sin makt som just det beställare och innehavare av pengapungen.

Läs här ett sammandrag av extraparagrafer a la Sigtunahem:

"Om entreprenören i något led har svart arbetskraft på sitt projekt så utgår vite med 50 000 kronor per person!!

Om entreprenören låter bli att betala skatter, avgifter eller andra åligganden som hör till lag eller kollektivavtal så kan beställaren häva avtalet."

Förutom dessa paragrafer så fanns givetvis allt det vanliga i avtal med kommuner gällande byggprojekt. Men dessa två krav ser vi inte ofta! Jag kan bara säga som fransmännen, chapeau för Sigtunahem…

Förresten är det någon som vet vad uttrycket chapeau betyder?

Vad häftigt det är när demokratin fungerar rent praktiskt...

Jag skrev här på bloggen den 25:e augusti och berättade för er om hur förbannad jag blev för att myndigheterna, i det här fallet Galaxen och Arbetsförmedlingen, helt plötsligt ändrade anställningsvillkoren för en av våra anställda. Det gällde en kille med en kronisk sjukdom där vi får bidrag för att anpassa hans sysslor till hans handikapp. På så sätt kan han fungera i ett bygglag i en vardag där snäva tidplaner, tuff arbetsmiljö och ofta fysiskt krävande arbetsuppgifter råder.

Jo, helt plötsligt kom alltså ett brev som sade att bidraget är indraget. Bidraget bara togs bort med motiveringen att han fått sin sjukdom när han redan var anställd hos oss. Och det stämmer! Vi fick efter flera långa sjukskrivningsperioder reda på diagnosen under tiden som han var anställd. Och kunde då genomföra förändringar så han kunde börja fungera som anställd med hjälp av stöd från Galaxen.

Jag pratade med berörda handläggare på både Arbetsförmedlingen och Galaxen och de var alla riktigt besvikna. ”Åtskilliga människor kastas ut i arbetslöshet nu på grund av dessa nya direktiv från ledningen på Arbetsförmedlingen” sa en av dem.

Givetvis var det här helt oacceptabelt och jag funderade på hur jag skulle kunna göra något åt detta vansinne. Skrev till vår arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin samt informerade Eva Solberg som jobbar som politisk sekreterare i riksdagen.

Och döm om min häpnad när saker och ting börjar hända. Eva Solberg ringer flera gånger och informerar sig, de berörda handläggarna får samtal från regeringen och tydligen är detta med indragna bidrag till företag som anställer människor med särskilda behov inget som regeringen hade en aning om.

Vi får se vad som nu kommer hända! Men att regeringen tog mig på orden och undersöker saken är helt klart!!  

Lite häftigt faktiskt. Jag skriver till regeringen som tar till sig mitt klagomål och undersöker saken!! Jag hoppas för mångas skull att de finner min klagan berättigad.

Vårt lönesystem uppmärksammas av Svenskt Näringsliv, lite kul faktiskt!