Nu tar jag ledigt över helgerna

Det har varit en tuff period ett tag nu. Känner att hela min kropp och faktiskt även det mentala jaget behöver vila. Brukar alltid få hosta på vintern, någon form av stresshosta säger några och ordinerar allt från vitlök, tabasco till pistach. Själv tror jag mest på vila. Känner att nu mer än kanske någonsin tidigare är det behövligt. Hela jag behöver laddas upp på nytt. Är lite nere på rött.

I år ska mina barn vara hos sin mor, Lisen, över jul och nyår. Det kommer bli toppen för dem och helt okey då jag hade hela gänget förra året. Men jag kan med handen på hjärtat säga att det gör mer ont än vanligt att vara borta från barnen under den här perioden på året. Så istället för att sitta hemma ensam över jul och nyår ute på Ingarö och roa mig med att mata kaninerna och skotta snö så sticker jag iväg tillsammans med en kompis och fyra bra böcker till varmare breddgrader. Min kompis Engan, han som har gjort vår nuvarande logga, och jag sticker imorgon. Jag vet till vilket land vi ska men inget mer. "Ta med pass och lite kläder, resten sköter jag" sa han och det enda jag gjort är att pröjsa, vilket passar mig perfekt.

Engan ringde förresten häromdagen. "Hej Hoffe är du i form?" sa Engan och jag svarade ärligt "nej men jag längtar efter att åka". Igår stod jag på parkeringen utanför Coop forum ute på värmdö och letade efter nycklarna i jackan. Hittade dem inte, frös och ville bara låsa bilen. Efter säkert två minuter så upptäckte jag att de var i min vänstra hand. Det är dags att åka!!!

Det blir inget mer här på bloggen förrän den 10 januari! Men då lovar jag ny skrivarglöd. Och till Er alla som är här med jämna mellanrum, ägna er åt dem ni tycker om och glöm inte bort att tycka om Er själva.

Först in sist ut, den devisen borde engagera mer...

Jag blev väldigt förvånad över att alla kommentarer uteblev efter min senaste blogg. Trodde i min enfald att devisen först in sist ut skulle engagera mer... Kanske var jag lite för kortfattad....

Jag tror att många som varit anställda på samma företag i många år värnar för mycket om sin plats i turordningslistan. Denna rädsla för att förlora platsen i kön och därmed tryggheten är snarare av ondo än av godo. Jag tror att många på grund av det här missar möjligheter till fortsatt personlig utveckling genom att de inte vågar kasta sig ut i nya utmaningar. Min personliga rekommendation till dig som vill utvecklas, strunta i turordningslistan! Har jag rätt?

Jag anser det är fel att äldre ska ha lägre lön för att de "presterar" mindre. Förresten vem avgör det? Anser jag rätt?

Jag tror att om det vore enklare att anställa och avskeda så skulle det totala antalet anställda i byggföretagen öka på bekostnad av bemanningsföretagen och byggföretagens underentreprenörer vilket vore av godo. Tror jag rätt?

Ska antal år på Dipart väga mer ifall det krävs nedskärningar för att vi ska överleva än till exempel hur väl man gör sitt jobb och ger energi till sitt lag? Jag tycker att vi ägare av företaget borde ha mer att säga till om i den här frågan. Tycker jag rätt? 

Först in, sist ut-en urgammal princip i Sverige

Först in, sist ut-en urgammal princip i Sverige som bör debatteras. Ungarna sover, en av dem ensam i brorsans lägenhet (tror jag i varje fall.) Den yngsta i soffan och mellantjejen i min säng. Klockan är halv åtta på söndagsmorgonen och jag slår på datorn. Hade tänkt jobba med Monthly men har fått något virus eller något så det går inte att öppna dokumentet jag tagit hem. Så får blogga lite istället tänker jag. Alternativet är att ta tag i kriget i köket och det tar jag tag i sedan...trist är förnamnet på det ständiga slaget som pågår i mitt kök. Verkar också som om ingen av ungarna ser det....

Läste i Svd en artikel om hur man ska få arbetsmarknaden att fungera bättre. Givetvis en intressant artikel för mig som arbetsgivare. Hur ställer jag mig till det egentligen? Har aldrig riktigt tänkt fullt ut om vad jag tycker... Kanske dags nu? En forskare tycker att regeln först in sist ut ska bort. En annan att anställda över 55 ska ha lägre lön för de är mindre produktiva. En annan poängterar att de som har en fast anställning har ett starkt trygghetsnät medans alla de som har en visstidsanställning egentligen inte har någon trygghet alls och att skillnaden där bör vara mer rättvis.

När det gäller lägre lön för äldre..... så om vi då översätter det förslaget till Dipart och tar vår filial Dipart Norr ute på Arlanda som exempel så skulle det innebära att Peter som är 57 och som precis har börjat skulle få lägre lön än Sebastian som inte fyllt 30 och som började samtidigt som Peter. Peter har massor av erfarenhet i yrket och löser samma arbetsuppgifter som den kanske lite rappare Sebastian som i sin tur är ung och stark. Jag har oerhört svårt att se att åldern är en parameter på hur vi löser våra uppgifter. Jobbar man i ett ackordslag där tempo tempo tempo är det enda som gäller då kan fysisk prestationsmöjligheter vara ett kriterie. Vi jobbar med service, i människors hem och erfarenhet, personlig mogenhet och rutin vid problemlösning är oerhört viktigt. För mig känns det snarare så att ålder och därmed rutin är ett plus och inte ett minus. Men vi har också unga killar som redan visar upp en enorm mogenhet... Min tanke går till Surfarn som tatuerad över hela kroppen, rockare med piercingar i ansiktet och som vid en första anblick ger ett "modernt" intryck men som jag bara hör positivt om när det gäller hur han tar hand om våra hyresgäster. Vad jag vill ha sagt är att dessa schablonmässiga kriterier som inte tar hänsyn till personen bakom det man först ser ofta blir fel. Man kan faktiskt vara en alldeles utomordentlig servicesnickare vare sig man är gammal, ung, tatuerad eller rödhårig, det är inte i ålder eller utseende det sitter utan i de personliga egenskaperna. Förresten, jag är själv inte purung. Ska dagen komma då min lön sänks kraftigt för att jag den ena dagen går över en gräns? Nej bort bort bort....

Men är det rätt för ett företag att tvingas in i regler som styr hur de ska ha sin arbetskraft? Oj vad svårt. Hur tänker jag här? Jag vill ha kontinuitet. Jag vill ha medarbetare som känner trygghet i sin vardag och som stannar kvar hos oss. Mycket av min arbetstid handlar om att få alla bra dipartkillar och tjejer att stanna kvar. För de får ju säga upp sig när de vill. Så jag försöker vara på tå för att få dem att stanna. Men de är inte problemet utan de som inte sköter sina arbetsuppgifter. Det är ju vad som bör diskuteras, eller? Vi har haft ett antal fall där våra medarbetare inte skött sina jobb och trygga i förvissningen om att andra blivit anställda efter dem själva så har deras misskötsel av jobbet fortsatt. Vi som företag har vid ett antal fall genom åren fått ta diskussionen med facket om att säga upp dessa "strulpellar". Minns en gång då jag fick betala tre månadslöner för att bli av med en kille som bland annat köpt privata grejer på firman och kontinuerligt misskött tider och annat. Synd tycker jag att facket ens tar striden åt en sådan arbetstagare. Men det är verkligen undantag. Vi som företag har nu en lång procedur med intervjuer, referenssamtal och noggran utvärdering innan vi anställer. Dessutom sköter vi provanställningstiden precis som det är tänkt, nämligen som en 6 månaders prövotid. Där vi kontinuerligt utvärderar just för att vara säkra på att det fungerar och om det inte blir bra så avbryter vi innan prövotiden övergår till fast anställning. Om det hade varit lättare att avbryta en fast anställning så hade vi nog anställt fler och snabbare. Istället för att som nu hyra in från bemanningsföretag vid toppar. Man glömmer i den här debatten att vi som företag inte vill förlora rutinerade medarbetare som kan verksamheten och som bidrar till ett bra resultat. Men helt klart är att vi som företag skulle rent ekonomiskt och framförallt när det gäller att ha rätt antal medarbetare för vår nuvarande produktion tjäna på smidigare anställningsregler. Rädslan för att anställa fel gör att vi väntar in i det sista med att anställa. Men ärligt talat, vi är duktiga på att hitta rätt när vi anställer så vi anställer ändå! Jag upplever värdet i att ha egna dipartgubbar som så stort i jämförelse med att ha inhyrt "folk" så vi kör nog ändå. Men ytterligare ett exempel från vår vardag. Vi har nu renoverat Röda Korsets huvudkontor i Bergshamra åt Stena Fastigheter. Där har vi 5 man från Helpman inhyrda sedan ett antal månader. De har det nog sämre än våra egna gubbar, i varje fall tror jag det och de bör ha det lite svårare att komma in i jobbet och går eventuellt miste om en del av våra "gubbars" fördelar. Hade det varit så att det varit lättare att anställa på korttid så hade vi kanske anställt dem istället? Vad vet jag men då hade vi stått där den dagen jobbet tagit slut och vi inte haft något nytt att sätta i händerna på dem. Det hade antagligen inneburit fackliga förhandlingar, MB-Gruppen skulle involveras och så vidare så vi hyr in istället. Risken blir att ett b-lag på arbetsmarknaden skapas i form av killar och tjejer som jobbar på bemanningsföretag som dessutom i vissa fall är oseriösa. Men å andra sidan så fungerar det som en prövotid. Fungerar någon bra som inhyrd så kan vi ta över dem till oss mot en avgift till i detta fall Helpman (som vill jag poängtera är helseriösa). Men flexibilitet är bra här då jobben kommer och går. Summa summarum av mitt söndagsmorgontänk är nog att: Det totala antalet anställda skulle öka med flexiblare regler det är jag övertygad om och att fler skulle skärpa till sig kanske ytterligare ett snäpp.

Vad har vi då för möjligheter när vi anställer? Visstidsanställlning? jo det finns och fungerar. Jag kan anställa på visstid. Men vill jag det? Nja om jag anställer någon så är det för att få det att bli en fast anställning på sikt. Det kostar så mycket att få in någon i organisationen att det är inte värt det för en kort tid. Men visst finns möjligheten. Och hur kul är det för en kompetent snickare att få ett jobb för tex 5 månader? Man vill ju se längre än så. Men min slutsats blir ändå att det bör gå för mig som arbetsgivare att avsluta en anställning om vederbörande inte gör det jobb han eller hon får betalt för. Och jag tror att facket skulle tjäna på att välja de strider de tar. Ta gärna striderna mot oseriösa arbetsgivare som inte är schysta men släpp striderna när arbetstagarna inte bjuder till för att göra sin del i överenskommelsen lön mot ett schyst jobb.

En annan aspekt som jag ofta stöter på är anställningstiden. Då regeln sist in först ut finns så fungerar den som en boja. "Jag är trygg här, har varit här i 12 år så jag väljer att vara kvar för byter jag jobb så hamnar jag sist i kön. Så jag söker inte det där intressanta nya jobbet som jag annars gärna hade sökt" . Totalt sett så leder regeln i de här fallen ofta till att personlig utveckling i form av nya utmaningar inte tas. Många duktiga personer blir kvar för länge på ett ställe. De skulle må bra av förändring och här är regeln först in-sist ut ofta boven! Den tillsammans med vår oförmåga att se tillgången i en äldre och mer rutinerad persons kvalitéer är förödande. Ytterligare ett exempel på det från vår vardag är vår kalkylator Lasse. Vi anställde honom när han var 62. Tänk om hans ålder hade gjort att vi missat honom!!! Brrr jag ryser....

Vi behöver verkligen en grafisk manual för att få styrsel på vårt utseende som företag.

De senaste dagarna har vårt utseende som företag verkligen aktualiserats. Flera av arbetsledarna tycker att vi bör modernisera utseendet på våra bilar och har skickat mig bilder på hur det kan se ut om man är lite "med i matchen". Och jag har också kommenterat våra byggens utseende här på bloggen.

Det här fotot kom på mailen...visst förlorar vi den här kampen.....

För två veckor sedan så godkände jag layouten för vår senaste stora bil, en Mercedes Sprinter. Gick tydligt igenom den med företaget som strajpar bilarna. Idag var jag hos VW Din Bil i hammarby och säljaren sa "ska du inte se på de två nya bilarna du köpt?" Jag hade ingen aning om att vi hade två leveransklara bilar där som dessutom var strajpade. Så självklart gick vi och tittade på dem.

Caddy Maxi Biogas, helt okey. Tog några bilder och skruttade vidare till nästa våning...

Vad tycker du som läser det här spontant om loggornas placering?

Så länge som vi inte har en manual som tydligt beskriver hur vi som företag ska se ut i alla upptänkliga situationer så kommer vårt utseende variera. Och det börjar bli omöjligt för mig att vara "profilpolis" längre. Vi är helt enkelt för stora!!! (Jag hade inte en aning om att vi hade två leveransklara bilar hos Din Bil i Hammarby. Och ändå är det jag som köpt dem.)

Jag har svarat de arbetsledare som snart får sina nya bilar och som, kanske man kan skönja lite fåfänga, vill ha ett modernare stuk på strajpningen att vi snart ska göra en total översyn över hela vårt profilprogram. Men vi kan inte hålla på att dutta än här en där. Utan ska vi förändra så ser vi till att gå över hela företaget på en och samma gång.

Förresten, vad tycker du om hur bilarnas strajpning blev? Och vad tycker du om vårt sätt att profilera oss rent generellt?

Vikten av att ha våra ägg i flera korgar

Det finns ett gammalt talesätt som lyder ungefär så här "ha flera korgar i vilka du lägger dina ägg" Oj vad klokt det är. Läste i DN att Vulkanutbrottet på Island i våras kostade SAS totalt 675 miljoner kronor. Okey trist visst. Men det finns ofta fog för att inte bara konstatera och rycka på axlarna när något händer våra kunder. När vi fick vårt första ramavtal med Swedavia (Arlanda Flygplats) så skrev de att de uppskattade den årliga beställningsmängden av byggjobb till ca 30 Mkr. Vi tog fasta på det och hyrde Dipart Norr.... Finanskrisen kom och den totala mängden jobb som vi fick på ramavtalet landade runt 1.5 Mkr. När vi precis hade hämtat oss från den värsta krisen på mannaminne kom ett litet askmoln på grund av en vulkan, på Island av alla ställen. Tänk att ett vulkanutbrott ute i Atlanten kan påverka oss på Dipart så pass!! Dvs våra kunders problem blir lätt våra....

Dipart Norrs första kontor på Arlanda blev en dyr historia för oss....

Det här är ett exempel på vikten av att inte bli för beroende av en kund!!!!!

En annan ständig debatt vi för internt är om vi ska jobba åt andra byggföretag eller ej. "Det är ett kanonjobb, passar oss perfekt och ligger rätt geografiskt och vi har ledig kapacitet.... Varför kan vi inte ta det?" Det är väl ingen skillnad på den byggfirman och ett normalt fastighetsbolag? Vi skulle tjäna bra på det här jobbet!"  Jag har hört argumentationen förr och kommer få höra den igen.

Min ståndpunkt är följande. Vi ska vara överst i näringskedjan. Högst upp i pyramiden. Varför då? Vad spelar det för roll?

Jo jag tänker så här....

-Är vi överst så styr vi bygget och har kontroll över oförutsedda händelser.

-Är vi överst så sätter vi nivån på bygget, vi riskerar inte att hamna på Kalle Ankabyggen.

-Är vi överst kan vi nyttja etableringen som reklamplats på ett sätt vi inte annars kan.

-Vi har fina "mjuka värden"  i Dipart som det är troligare att vi får uppskattning för och därmed vissa fördelar av om vi jobbar mot beställare som Stockholmshem, Vasakronan, Swedavia och Sigtunahem än om våra kunder heter Skanska, Peab, BTH Bygg eller Kungsfiskaren. Traditionella byggare är duktiga att köpa på pris och värdesätter inte vårt sätt att jobba utifrån vår värdegrund. Jag tror att vi kommer "få betalt" för vårt sätt att jobba ju mer tiden går.

-Är vi överst i pyramiden så får vi en relation med beställaren, vilket på sikt ofta leder till nya affärer.

-Är vi överst i näringskedjan så kan vi välja om vi vill köpa jobbet av UE eller göra det med egen personal. Vid brist på jobb kan vi se till att vår egen personal har jobb, (givetvis på bekostnad av våra UE.)

-Om vi tar jobb som UE så lägger vi kraften på de entreprenaderna och orkar inte leta upp egna potentiella bra beställare.

Sedan tror jag också det handlar om ett sätt att jobba. Är vi vana vid att driva jobb på ett visst sätt, t ex mot slutkunden så blir det knöligt att ibland gå in som ue till andra byggfirmor. Då måste vi ju rätta oss efter deras eventuella kvalitetssystem. De jobbar ofta helt annorlunda än vad vi gör och har inte alls vårt stafettloppstänk utan har sitt eget sätt. De här skillnaderna kan leda till frustration hos våra arbetsledare. Bättre att jobba mot slutkunderna på vårt sätt hela tiden och bli bra på det. Givetvis finns det för och nackdelar med allt. Men här är jag säker på att vårt sätt att jobba i längden är det bästa och då tar jag omaket med att vi då och då får tacka nej till fina små guldkorn som andra byggfirmor redan klippt och som de erbjuder oss att få en del av.

Det är en evig kamp som vi tar varje dag!

Att synas på ett sådant sätt så vi syns mer än andra utan att behöva lägga ner stora kostnader på annonser och reklam är en konst. Vi måste utveckla den till fulländning för det är en nyckel till bra lönsamhet och därmed trygghet, bra löneutveckling och möjlighet för oss att nå vår vision. "Syns vi inte så finns vi inte"

Med att synas menar jag alla de upplevelser vår omgivning får av oss på Dipart. Jag tänker på vår hemsida, Monthly, våra bilar, våra etableringar och givetvis oss själva. Alltså hur ser vi på dipart som företag ut i vår omvärlds ögon? Jag tror att vi alla har en bild av hur vi vill se ut. Men jag tog en sväng på ett par byggen igår och träffade en hel del av er. Att vi har kommit långt är helt klart. Och att vi producerar med en faslig fart på många ställen är också utom allt tvivel. Men vi har inte hunnit med, eller har inte tänkt tillräckligt på, hur vi ser ut i vår omvärlds ögon.

Så nu har vi en utmaning framför oss!! I den gamla lönestrukturen var det förstemannens uppgift att se till att våra byggen var exemplariska reklamplatser för oss. Nu har hans sysslor och ersättning fördelats ut på alla som jobbar på våra byggen och nu är det alla vi på dipart som tillsammans ska se till att det fungerar. Vi får helt enkelt tänka nytt många av oss! Och dessutom är det mitt jobb, som jag bitvis försummat, att se till att förutsättningarna finns. Jag ska skärpa mig för jag har inte hunnit med att beställa en hel del av det som krävs för att vi ska kunna se professionella ut i vår omvärlds ögon. tänker på skyltar, mössor och broschyrer (som tex Thomas länge efterfrågat). Men påminn mig om jag missat något!

Här har vi helt missat att skylta på vår byggbod ut mot den starkt trafikerade vägen... Varför

`Jo de satt mot husfasaden. Vi har glömt att komplettera med fler skyltar när bodarna bytte bygge!

Tyvärr får vi hjälp med marknadsföringen. När det sker tar vi bort grafittin omedelbart.

En av Stene perfekt iordninggjord bod som tyvärr sprayats ner...

Jag vill att vi omedelbart tar bort den grafitti vi drabbas av. Det är trist för det är enbart extrajobb som dessutom är obetalt. Men se det som en marknadsföringsinvestering, och vet ni vad, vi ska inte acceptera att grafittimarodörerna "vinner" så bort med eländet direkt. Och tar vi någon på bar gärning så lovar jag en bonus utan dess like!

Kylan slår till, jag har glömt att köpa in dipartmössor.... helt okey men visst är det snyggare så här...

Witali hade en kvar sedan förra året. Det ger ett mycket professionellare intryck för de som träffar oss. 

Okey, jag brukar alltid visa exempel på hur det ska vara men gick ifrån det idag.  Ibland kan det vara nyttigt att se hur det inte får se ut också. Och vi får alla tänka på hur våra byggen, bilar och även vi själva ser ut. För vi är alla det ansikte våra kunder träffar och det spelar en avgörande roll hur vi uppfattas när vi titulerar oss byggproffs.

Jag kan bara inte låta bli att låta er få del av...

Sitter här vid datorn, en tisdagskväll för att välja ut bilder som vi ska ha som motiv på ett antal tavlor som ska pryda vårt kontor. Det är dags att slänga ut det kvarvarande varulagret från Thomas och min tid som tavelförsäljare... Det var annars en häftig tid. Vi sålde tavlor åt en dansk konstnär bosatt i Frankrike. Han sålde tavlor till oss billigt och vi skulle lansera honom i Sverige var tanken. Vi anordnade en stor utställning i Settervallska Villan. Bjöd in alla vi kände och ett gäng därtill. Konstnären flög upp från Frankrike jättetaggad för att få sin karriär på rull i Sverige. Men ärligt talat blev det inget bra. Utställningen som sådan var kanon. Konstnären gick omkring och fanns till hands som en lite kufisk herre. Han skulle vara lite mystisk var det tänkt, för säljandet skulle Tompa och jag stå för. Och kompisar kom och det var lördag kväll. Hur det nu vart vet jag inte men det blev lite party och vi festade till. Inga tavlor blev sålda, inte en enda men Tompa och jag hade det helkul. Konstnären gav oss en hejdundrande utskällning sent på natten när alla besökare gått och tog morgonplanet tillbaka till Frankrike. Vi skämdes och stod med ett trettiotal tavlor och dessutom hade vi lovat en viss summa till Rogér som han hetter. Men nu ska de sista bort (resten hänger hemma hos Tompa och mig).

När jag nu sitter och väljer bland bilderna blir jag faktiskt lite glad.....Se själva

 Håkan, Augustin och Andreas framför den stora villan vi just nu färdigställer i Tungelsta

Ernst billgren, Pastorn och Thorsan framför ett konstverk i betong som vi skulle renovera.

5 000 kvadrat betongplatta att gjuta i värsta tänkbara vinterväder. Det gick bra trots vädrets makter.

 En av Bryggans gäster har precis provat ut ett par glasögon som fungerar perfekt. Gladast är nog Agnetha...

Pettan har precis fått ta del av vår Vision, Dipart 2015, och är försjunken i djupa tankar.

Evertsson har precis fått sin nya firmabil, undrar om han är nöjd?

 Maurits och Svensson har slagit vad? Vem kan låta bli hyveln längst....

Den nya visionen köptes inte rakt av...

 Grzegorz, Tarik och Mario framför en grym trappa vi färdigställt åt Stockholmshem.

Silvers första gädda någonsin får avsluta det här lilla bildgalleriet.....

När jag satt här ikväll och valde ut bra bilder fick jag ihop ett 45 tal riktigt bra...Valde att visa så många som 10 då jag fått kritik för att mina bloggar är för korta... Och jag har 35 bra kvar...

Den här bloggen var i positivismens tecken. Imorgon ska jag skriva lite om vad vi måste bli bättre på... Så sug i Er glädjen i alla dessa bilder för imorgon är det lite mindre "joy" i fotona.

Varför all aktivitet på gatan?

På vägen hem till mig åker jag förbi en villa som tidigare varit i dåligt skick. Nu har det under det senaste halvåret varit full fart i huset och utanför har det nästan varje helg varit ett flertal polska bilar parkerade och aktiviteten har varit hög. Det verkar som de renoverat hela huset. Nu fick jag svaret på varför denna aktivitet. Huset skulle ut till försäljning... Jag undrar om det kan gå ihop sig för säljaren. Flera bilar fulla av gubbar som jobbar hela lördag och söndag nästan varje helg som det verkat under säkert ett halvår. Måste bli jättedyrt för husägaren med tanke på hur dyrt det är med helgjobb. Minns en gång när jag skulle skjutsa grabben till hockeyn så kom jag körande just som gubbarna skulle iväg. Tre man hoppar in på de två sätena där fram och så hoppade ytterligare tre in i skåpet bland verktygen och så iväg tillsammans med de andra bilarna. Men nu är huset ute till försäljning så jag får snart nya grannar på gatan... Och förhoppningsvis får den tidigare husägaren in tillräckligt vid försäljningen för att betala sin dyra renovering.

Vardagens problem och glädjeämnen

"Se inte problemen utan se istället möjligheterna"  Eller klassikern "se varje problem som en arbetsuppgift" . Vad lätt det är att säga. Men för vårt gäng som renoverar balkonger som dessutom ska få klinkers över hela balkongytan i Västertorp  är det inte lika lätt. Kylan ställer till det. vi har provat alla upptänkliga idéer för att få klinkerplattorna att fästa, men det går inte.

Arthur och Mehmet pysslar med gasolen och en värmare....

Vi gjorde misstaget med att gå igång med jobbet för långt in på säsongen. Kylan slog till tidigt i år och de väderberoende arbetena var inte klara. Hur vi än försökt värma så har det gått fel. För oss är det bara att avbryta entreprenaden, ja allt är klart utom klinkerläggningen, och avetablera. I vår kommer vi tillbaka och lägger klinkern. trist att inte kunna lämna ifrån oss en färdig produkt.

Våra klättrare är smidiga, till allt utom uppvärmning då är det hopplöst att få till det.

Internrevision pågår för fullt...Är all dokumentation på topp? Finns det en arbetsmiljöplan?

Se på bilden ovan från vår internrevision. Vi har tagit hjälp av Kjell Fredriksson, gammal kvalitetsguru, som hjälper oss komma vidare i vår utveckling. Nyttigt för alla oss att få en utomståendes synpunkter på vårt sätt att jobba. Förresten, lägg märke till termometern som sitter på väggen och som säkert styr vårt jobb som aldrig någon arbetsledare.

Förresten, när jag tittar på de här bilderna slås jag av två saker, vilka är det? Och hur ska de åtgärdas?  Jag säger inte att de är de viktigaste men jag tänker på dem. Jag lottar ut en bonus på 1 000 kronor bland dem som kommer in med rätt svar. Lägger allas olika namn i en mössa så får Marie dra ett namn..... Vinnaren får en tusenlapp mer i decemberlön.

Men så är det ju det här med problem... Läste på DN om sprängdådet inne i stan. Min äldsta dotter Danni kom till mig igår och sa "Pappa jag var på Drottninggatan när det smällde". Jag hade då inte läst tidningarna så jag kunde inte relatera det till något så jag sa mest "jaha". Sedan träffade jag en bekant som kände den person som sprängde sig själv... Nu börjar saker som tidigare bara var andras problem komma nära...

Läste i Stockholms City om överfulla härbärgen fy för den lede. Vi har i vår kära stad 3 000 människor som inte har tak över huvudet. Så jag tänkte lite så här....Nu börjar stora problem komma nära....

Vill därför avsluta med att ge oss alla en liten vink om att vi faktiskt gör lite för att förbättra situationen därute.

Vår klädinsamling har blivit en succé. Agnetha och Leddya med den första av 4-5 bilar fulla.

Vaooow, jag är jättestolt över oss alla. Och glad över att Sigtunahem hakade på och gjorde en kanoninsamling! Man ska vara rädd om sina kunder!

Dino mobiliserade Bryggans gäster som kom ut och hjälpte till att bära. Vilken jättehög det blev.

En sväng över till Dino är gjord, med ett litet berg av kläder. Och ytterligare ett par blir det. alla som kunnat skänka ska veta att vartenda plagg hängs upp på en ställning och där hänger det inte en dag, förutsatt att det är ett vinterplagg förstås. Och glädjen för gästerna när de hittar något fräscht är likadan som när vi är ute och shoppar. Vem vill inte se bra ut?

Men jag vill också här på bloggen värma oss alla med ytterligare en solskenshistoria. vi håller ju på att göra Bryggans lokaler till Stockholms bästa härbärge. I det arbetet ligger det ju att uppgradera köket och där har vi kommit långt. Nu gäller det att skaffa mat också. så jag slog ICA MAXI en signal..... Se bildspelet, samma procedur sker en gång i veckan....

Bilden ljuger, de är trevliga när vi kommer, varje tisdag och hämtar gårdagens bröd.

Om jag inte ringt hade brödet hamnat i den blå....

 Dino brukar stanna till och säga hej på tisdagarna, och lämna en bullpåse till Leddya.

Nu finns det obegränsat med bröd, frukost som lunch och allt tack vare ett samtal och ett möte. Och en ICA-handlare med ett gott hjärta...

Mängden bröd är så stor att det dessutom räcker så alla som vill får med sig en limpa....

Så när vi gnäller för att det är kallt så kan man alltid minnas den här bloggen, få lite perspektiv och också tänka på att vi tillsammans faktiskt gör en hel del för att förbättra livssituationen för en hel del människor.. Värmer alltid lite i vintermörkret..

förresten, någon som har en symaskin, gunnsan på Bryggan skulle behöva en...till knappar och små lagningar...

Att vi vågar och får våga

"Sörj inte vid motgång. Reflektera istället över när saker gått bra och varför."  När vi lever i en föränderlig värld och när vi själva verkligen försöker förändras med den och gärna då snabbare än konkurrenterna då är det viktigt att vi lägger vår energi där den gör mest nytta. Marianne Nivert sa de här kloka orden. Jag gillar dem.

Jag tror också det är oerhört viktigt att vi vågar, att vi alla på Dipart vågar fatta beslut. För att vi alla ska våga fatta beslut så är det fundamentalt att vår kultur tillåter misstag. För det är ofrånkomligt att vissa fattade beslut blir fel. Och så länge vi är många som fattar beslut och vågar agera då är vi starka och snabba, vi agerar fort när saker kräver handling! Om det blir fel så tar vi reda på vad som gått fel, lär oss av det, rättar till och går vidare med ny kraft!

Ett Dipart med många som vågar, vill och verkligen tar beslut och därmed ansvar är ett starkt Dipart. Den kulturen vill jag odla och då måste jag som chef också förstå att det blir lite galet ibland. Det är priset vi får och ska betala för att många av oss i alla dagliga situationer ska våga ta alla de viktiga beslut som blir rätt, fattas snabbt och leder till bra resultat.

Jag fick lusten att skriva de här raderna efter att läst en liten bok nu på morgonen som heter 100 tips och råd till chefen. Jag hoppas att mina insikter inte känns helt nya, men för mig är det viktigt att bli påmind om sådana här självklarheter ibland.

Vi hade en höjdare till julfest i år.

Vi hade en höjdare till julfest i år. Annorlunda, bättre men vi har sämre uppslutning än tidigare. I år hade vi en extern festfixare, nämligen Anders fru Helena som verkligen lade ner sin själ i arrangemanget. Först var det tänkt att vara en surprisetillställning. Men tyvärr så uppkommer det då för många av oss frågetecken som gjorde att många skippade att anmäla sig. Allt vi först visste var att vi samlas på kajen bredvid slussen.... Och att vi kommer med buss tillbaka till centralen vid 01.30. Givetvis föder detta frågetecken som vare sig jag eller Helena förutsåg. Vad händer om barnvakten bara inte klarar av jobbet? När kan jag då vara hemma? Eller, jag bor i Vallentuna, ska jag då först in och sedan ut och sedan tillbaka in till stan för att sedan åka hem norrut igen, orkar inte... Så vi släppte på hemlighetsmakeriet och vipps så var vi 25 anmälda ytterligare.

Efter en häftig båtresa la vi till i Waxholm, och därifrån fick vi en promenad...Hit... Waooov.

Huset som vi hade julfest i var som gjort för party. En sal som precis räckte till oss 85 personer och dessutom en perfekt källare som gjord för dans.... Silver var till exempel helt blöt av svett efter flera timmars hårt dansande

Silver höll i sången, hellre än bra sa någon men det hörde han nog inte.... Och jag tycker silver var bra, men jag relaterar ju det till hur jag själv skulle ha lyckats förstås...

Så var det dags för mitt traditionsenliga tal, Susanne och Mjösberg i förgrunden.

Två saker lärde jag mig den här kvällen. -Jag ska hålla talet tidigare på kvällen om jag inte kör. Och som nummer två -För allas skull så ska jag förbereda talet nästa gång. Men till mitt försvar kan sägas att jag vill klara av att stå upp och tala inför er andra oförberedd. Och vägrar ibland förbereda mig då jag i olika sammanhang förväntas hålla tal ganska ofta. Jag orkar helt enkelt inte förbereda tal så ofta som det skulle krävas, så jag ska nog i så fall korta ner dem till att tacka värdinnan---Så det är nog främst första förbättringsåtgärden jag tar med mig till framtiden.

Joel, snart snickare, fick återigen bevisat, denna gång av "Z" att gammal är äldst.

Helena och Nazif som var i festkommitén hade anordnat ett dipartkryss, Johan och Jenny vann på 9 rätt....

FestarrangörsHelena, Pastorn och Eva samspråkar. I bakgrunden diskuterar delar av MB gruppen (Rolle) och Mats vissa lösta problem.

Jag tycker det här var en jättelyckad kväll. Som jag tidigare sagt så var det inget snack om lön och annat (förutom någon som tyckte att jag borde få höjd lön så jag har råd att köpa en snyggare jacka) utan allt gick i optimismens tecken. Speciellt kul är det att se hur våra nya medarbetare med Gena i täten uppskattar en sådan här kväll. Julbord med respektive och alla på firman glatt blandade är inget de är vana vid från sina hemländer kan jag tänka mig. Jag måste rent egoistiskt säga att jag blir så glad när jag hör, ibland lite påverkat men ändå, att de värderingar vi står för uppskattas och att någon säger att jag, Silver, Thomas och Mats i ledningen faktiskt är uppskattade. Jag blir fortfarande varm inombords när jag får höra det. Norman gav mig en riktigt varm komplimang... vill inte gå in på vad han sa men det gjorde min kväll bara ännu bättre. Det är sådana små ord vi ger varandra som gör att nästa dags utmaningar blir lättare att ta sig an! Tack alla ni som kom och ett särskilt tack till Helena och Nazif som ordnade allting!

Förresten, ytterligare en sak som gick rakt in var det Nazifs charmanta fru Amela berättade. Hon hade läst om vår årliga klädinsamling i Monthly, gått in till sin chef och föreslagit att de skulle göra samma sak. Redan någon dag efteråt så hade hon tre stora påsar med kläder på sitt rum.... attans vad glad jag blir, vi kör vårt race och det ger ringar på vattnet.

Nu en uppmaning till alla på dipart. Prata i bodarna om det här med svenskundervisning i Diparts regi en gång 2-3 timmar i veckan  med läxor skött av en professionell lärare i svenska för invandrare. På julfesten så var alla med invandrarbakgrund positiva och eld och lågor. Men jag har inte hört av någon av Er ännu och misstänker att det i varje fall delvis beror på att alla inte läser mina korta små inlägg här på bloggen. så Ni som läser det här, prata om det ute på etableringarna med de av oss som är bättre på sitt modersmål än på svenska och kolla av intresset. Sedan ber ni de som nappar på idén att höra av sig snarast till mig! Jag tycker det här vore en toppenidé och att behovet finns, det vet jag!

Jag var på Workshop hos Målarmästarna

Svartjobben var dagens heta ämne under eftermiddagens välbesökta Workshop. Jag tror de flesta höjdare från branschen var med. Hasse Tilly från Byggnads, Bosse Antoni från Bi och ett helt gäng till från både arbetsgivarorganisationer och från facket. vill gärna nämna att både arbetsgivarna och facket samsas i den här frågan då den är lika viktig för bägge. Och jag var den enda företagaren.

Först fick vi en kort presentation av den nye VD:n för Målarmästarna, Björn Wellman. Jag tyckte han verkade riktigt bra, en skön ny fläkt i vår bransch. Därefter pratade Gisela som är informationschef på Sveriges Byggindustrier. (BI är arbetsgivarorganisationen för oss företagare i byggbranschen och motpart till Byggnads). Och sist men mest intressant var en redogörelse från ekobrottsmyndigheten om svartjobbens utbredning. Svartjobben i Sverige omsätter 133 miljarder varje år och av det är 66 miljarder från vår kära bransch. Och enligt ekobrott är det stora pengar att tjäna på att jobba svart och det sköts ofta av MC-gängen eller andra maffialiknande organisationer. Av de 50 personer som finns på regeringens så kallade Alcatraslista över Sveriges mest våldsamma och kriminella personer är inte mindre än 15 aktiva inom byggbranschen. "Varför syssla med rån och annat med stora risker att åka dit när man kan syssla med detta?" sa Lennart från ekobrott bland mycket annat intressant.

Om svartjobben i vår bransch skulle försvinna skulle 80 000 nya vita jobb skapas. Skatteintäkterna som staten förlorar motsvarar halva Sveriges sjukvård..... sug på den en stund....

Efter dessa inledande korta och bra framföranden så satte vi oss i tre olika grupper och diskuterade vad ska vi göra för att bli av med svartjobben i byggbranschen. Jag tog ordet för jag ville vara först och hade en idé som jag ville lansera. Men innan du läser om den se vår egen film på hemsidan om hur jag gör ett oannonserat och oväntat kontrollbesök ute på ett av våra egna byggen.

Jag berättade först för de övriga i min grupp om hur vi i ledningen för Dipart varit noga med att vi vill att alla på Dipart slår larm om de upptäcker svart arbetskraft, eller misstänker det, ute på våra byggen. Och detta oavsett  konsekvens i form av produktionsstörningar, försenade tidplaner och annat strul. Det är okey att larma!!

Sedan sa jag ungefär så här "Tänk om alla vd:ar för samtliga byggföretag två gånger varje år åkte ut på lämpliga byggen och gjorde seriösa kontroller, själva eller tillsammmans med skattemyndigheten. Samlar ihop alla underentreprenörer och kontrollerar att alla är anställda och i så fall var. Därefter ska de kontrollera att företagens anställda får sina skatter och avgifter betalda. Om JM`s VD, Skanskas, Diparts, Peabs, Kalle Karlsson byggs Vd gemensamt gör dessa kontroller vilka signaler skulle vi inte skicka ut då till alla i vår bransch!!! Det finns plötsligt en reell risk att åka dit! Och vilken massmedial uppståndelse det skulle bli... Byggbranschen gör äntligen något själva för att städa i sitt eget hus!" Jag tror verkligen att jag fick gehör! Det kändes som att alla verkligen nappade på idén. Den efterföljande glöggen och minglet fick jag skippa för kidsen väntade. Men oj vad nöjd jag var när jag satte mig i bilen och åkte hem!

Att lyssna på kundernas svordomar

Byggblasket kommenterade en länkning vi har under kommentarer på bloggen. Den fungerar inte vilket irriterar Byggblasket.

Nu kan jag hantera det här på två sätt. Och det är likadant med alla reklamationer.

Antingen tycker jag att han/hon är jobbig som bryr sig om detaljer och är inne och klagar. För egentligen vem bryr sig om länkningen till Byggblasket fungerar eller ej? Allra minst vi eller hur?

Eller så tänker jag så här. En erkänt skicklig bloggare bryr sig om att tipsa mig om ett fel som stör mina läsare. Och tack vare byggblasket så får jag en chans att rätta till det och kanske få behålla byggblasket som läsare av min blogg!!

De här alternativen finns för alla reklamationer. Och alla reklamationer ger oss chansen att stärka eller försvaga vårt varumärke och allmänhetens intryck av vår bransch! Det är min alldeles övertygade tro att sättet att hantera reklamationer är en stor försäljningspotential vi ofta glömmer bort. Behandla den missnöjde kunden på ett professionellt och ödmjukt sätt och ofta leder det till nya affärer eller att vi får en ambassadör för vårt företag.

Så Byggblasket! Tusen tack för ditt tips på förbättring. Så fort Sami (min dataguru) får tid så ska vi avhjälpa felet. Och till Er övriga, gå gärna in på www.byggblasket.se så får ni läsa den byggblogg som enligt Fredrik på Byggvärlden är bäst i Sverige!

Jag gick på julbordet och behövde inte prata lön en enda gång

Historier om byggfirmor och julbord har nog alla hört. Jag också det lovar jag er. I år så körde jag inte utan var med och skålade och njöt av mat och dryck och en härlig kväll med alla andra. Kände mig trygg med att jag kunde släppa lite på kontrollen.

Och vet du vad. Jag behövde inte någon gång under hela kvällen prata lön! Du begriper inte vilken glädje jag känner över det. Tvärtom var det oerhört mycket positivt som kom fram. Mer om det kommer jag skriva under veckan men just nu njuter jag bara över det faktum att jag gick på julbord med alla härliga killar och tjejer från Dipart och jag behövde inte en enda gång på hela kvällen prata pengar, vinster och lön.

Jurek och Carolina kom med en kanonidé

Under julfesten satt Jurek vid samma bord som Eriks sällskap Caroline. De, en betongare från Polen och en lärarinna i Svenska för invandrare, kom fram till mig med en kanonidé.

Jurek med fru under julfesten. Förutom att Jurek är duktig hantverkare är han en idéspruta av rang!

Caroline med sällskap av Erik, nappade rejält på Jureks idé och ville direkt vidarutveckla den.

Idén är enkel och självklar. Vi har på Dipart hantverkare från minst 15 olika nationer. Och åtskilliga har bara varit i Sverige en kort tid medans andra varit här flera år. Och gemensamt för dem alla är viljan och behovet av att lära sig svenska. Varför drar vi inte igång en studiecirkel i stora konferensrummet i Settervallska Villan en gång i veckan? Det skulle bara finnas vinnare tyckte både Jurek och Caroline som gärna skulle vilja hålla i utbildningen.

Under kvällens lopp stämde jag av idén med åtskilliga. Satt bland annat med Andrzeij, Gena, Chezwald och Arthur. Flera av dem hade gått på SFI (Svenska för invandrare) och det enda som var gemensamt för dem var irritationen över hur dålig undervisningen var. Pratade också med Mario och Catrin vilka också höll med om nyttan av den här satsningen. Totalt sett är det säkert ett tjugotal på firman som skulle få direkt nytta av en kväll med svenskundervisning i veckan.

Och nyttan för Dipart är lätt att se. Tänk att påskynda integreringen in i vårt samhälle, förbättra kommunikationen mellan de olika lagdelarna ute på bygget och därigenom få upp både våra anställdas trivsel här i Sverige och deras delaktighet i våra byggen. Bara win-win!

Jag tyckte idén var klockren. Idag ringde också Caroline. Hon är fortsatt intresserad och vi kom överens om att hon mailar mig ett upplägg och dess kostnader. Gubbar! Prata om det här ute på byggena! Alla som är intresserade av ett pass svenska mellan säg 18.00-20.30 en gång i veckan med individuellt utförda läroplaner och seriös undervisning med läxor mailar mig på jens@dipart.se

Blir det ett seriöst intresse så kör vi! Och Jurek, kanonbra idé!

Bara dessa ruttna exempel på hur vår bransch fungerar

Läste Svenska Dagbladet nu på morgonen. För andra dagen i följd var det ett stort reportage från den svenska arbetsmarknaden och artikeln handlade om hur vi verksamma i den svenska entreprenadbranschen utnyttjar utländsk arbetskraft. Trist, sorgligt och faktiskt rent ut sagt förskräckligt. Människor utnyttjas på ett sätt som inte är värdigt. Det är allt från en extremt låg lön till arbetsvillkor som är direkt livsfarliga. Allt för att några "entreprenörer" ska tjäna extra mycket pengar. För mig är det inga byggare, inte heller entreprenörer vi pratar om utan bara skurkar, inget annat än skurkar!

Det här är trist av flera skäl. Jag tycker det är synd om människorna som kommer till Sverige för att finna en bättre livssituation. (precis som tiotusentals av oss gjorde på nittiotalet då vi åkte i stora skaror till Norge och jobbade.) Många av dem kommer hit med hopp om en bättre framtid och det de möts av är skurkar och banditer och blir utnyttjade till bristningsgränsen. Ofta med dödliga olyckor som konsekvens av ivern till snabba resultat och snålhet när det gäller skyddsutrustning.

Men det är också trist för vår bransch har så mycket gott i sig. Titta på oss på Dipart. Se hur många olika nationaliteter vi är. Jag tror det är 17 stycken idag. Vi har baske mig folk från hela jorden och det fungerar bra. Alla blir också behandlade på samma sätt och får en korrekt lön efter de överenskommelser vi har med marknadens parter. Men det är inte bara vi som är schysta som arbetsgivare. Skanska, NCC och många många andra byggföretag går i bräschen för det här sättet att se på vår viktigaste tillgång, de som jobbar på företagen. I de allra flesta fall blir alla oavsett nationalitet eller annat behandlade på ett korrekt och bra sätt.  Men vi alla svärtas ner av de kriminella som verkar i branschen och det sker hela tiden och i alla olika medier. Idag var det Svd, imorgon är det något skandalbyggprogram och i morgon är det i radion någon rapport om något tokeri. Jag är så trött att verka i en bransch som så många ser ner på! Nästan med avsky!

Jag tror att de flesta avvarter, de som visas på tv och skrivs om i våra tidningar ofta organiseras av kriminella, yrkeskriminella, som väljer vår bransch för det är i byggbranschen det är lättast att tjäna pengar utan någon risk att åka dit. Vi jobbar i projektform. Ett bygge ska utföras, människor samlas och färdigställer entreprenaden. Pengarna kommer in och när bygget är klart sprids alla för vinden. Skattemyndigheten hinner inte med. När kontrollen görs är alla "fula fiskar" redan borta och de stackarna som gjort jobben de är hemma i sitt hemland igen och kan inte nås. Dessutom är det nya konstellationer varje gång. De gäng som byggde Brf Ladan är inte samma gäng som bygger Kvarteret Slottet. Det här försvårar för myndigheterna. Dessutom är det stora belopp, mycket att vinna. Och med en skattemyndighet som inte får lämna sina kontor så är risken att åka dit minimal. Tänk om regeringen tillät skattemyndigheten att åka ut på byggena och göra kontroller så som man får göra i restaurangbranschen "Operation Krogsanering" är ett jättebra exempel på hur man måste göra. Man ska ta fatt på de kriminella nätverken medans byggena pågår istället för att enbart gräva i gammal bokföring, för då är man hopplöst efter. Redan 2004 skrev jag mina första debattartiklar om det här. Det har inte blivit ett dugg bättre sedan dess utan mina artiklar har bara blivit fler men åtgärderna från myndigheternas sida har mig veterligt helt uteblivit.! De är så rädda för att införa någon form av kontroll att de istället låter allt det här fortsätta. Och vi har haft sossar vid makten, de gjorde inte ett dugg och nu är det borgarna. Vi får se om de får något konkret gjort!

Allmän mobilisering för klädinsamlingen!

Nu kör vi stenhårt kommande vecka med vår insamling till "vårt" härbärge Bryggan Vantör som ingår i Convictus. Det här är numera en tradition inne på tredje året. Det började med att Linda föreslog på ett av våra stormöten att "kan vi inte gemensamt göra något, samla in kläder till exempel?"  och då vi i vår värdegrund gemensamt kommit överens om att vi ska "aktivt stödja och hjälpa de svaga och utsatta i samhället" så var det bara att köra. En insamling drogs igång och vi fick ihop 826 plagg!!

Det tog Linda 2 dagar bara att sortera och packetera första årets insamlade kläder.

Sven på Sto Scandinavia stöttade upp förra året med massor av bra varma kläder.

Så nu under veckan som kommer tar vi med oss de plagg vi inte längre använder. Töm garderoben på sådant! Frigör energi för alla nya fräscha plagg tomten kommer att komma med och skänk dem till de som inte är tjenis med någon i röd luva!

Gunsan tar emot plaggen, fixar till och hänger ut dem i lokalen ofta samma dag till gästerna.

Bryggan Vantör fungerar som en öppen lågtröskelverksamhet. Alla är välkomna oavsett skick bara man är trevlig. Det som slagit mig många gånger är den värme och glädje jag möts av när jag är där. Det här är det ställe där gästerna är välkomna och deras tacksamhet sparar de inte på. De är så artiga och trevliga så jag blir alltid förvånad. Även jag har, eller hade, fördomar men aj så jag bedrog mig. På Bryggan får gästerna tillgång till basbehoven. Varm mat, duschar, rena kläder, madrasser finns för dem som inte fått möjlighet att sova under natten, sjuksyster, diakonissa och andra personer finns någon gång i veckan där för att stötta. Meningen är att förbättra livsvillkoren så gästerna kan ta ett första steg mot ett enklare och hälsosammare liv i samhället. Det vi hjälper till med är oerhört uppskattat. Och för att återigen prata kläder så är det för oss en sådan självklarhet. Men inte för alla här. När jag besökte bryggan Vantör (Convictus) sist så kom en gammal farbror, säkert i min ålder, i ett par foppatofflor och det var många minusgrader utanför.

När Z hjälpte till hos Dino förra gången togs den här bilden.

Kläderna vi skänker hängs ut och ofta blir det lite riv efter bra plagg direkt. Nu saknas varma kläder exempelvis underkläder, strumpor, sockar, långkalsonger, jackor ja allting! gör så här. Rensa hemma och ta även gärna med gamla böcker. Att kunna sätta sig ner i värmen och läsa är väldigt uppskattat. Just det att inte hela tiden riskera att bli bortkörd. Så biblioteket vi tidigare uppgraderat behöver påfyllning.

Ta med det du kan avvara till bygget. Ställ in det i ett hörn, få kompisarna att göra likadant och sedan när Agneta kommer på sin veckorunda så tar hon med allting! Det känns skönt efteråt jag lovar! På senaste stormötet som jag kommer att skriva om var Rune ju med och berättade ett par tänkvärda historier och gav oss också en del att tänka på. Men inte nog med det, han kom fram efteråt och sa "jag har mycket kläder och böcker som jag inte behöver, kan det vara av intresse? Resten är redan fixat och Agnetha har tagit över! Mer sådant. alla kan vi bidra med något.

För dig som läser det här men inte jobbar på Dipart! Gör en insamling. Ring sedan Agnetha på 0707-32 22 54 så kommer hon och hämtar alltihop och kör det till Dino. Vill du följa med och se hur det kommer till nytta så är Ni alla varmt välkomna på lunch hälsar Dino. Bryggan Vantör ligger på Skebokvarnsvägen 341 i källaren och maila mig så får ni Dinos nummer. jens@dipart.se

Okey kära dipartianer och Ni andra! Nu vill jag se lite action. Det har vi banne mig råd med och tid till!