Jag har gått med i ett nätverk…

En organisation som heter Ägarledare tog för en tid sedan kontakt med mig. Det är en organisation vars syfte är att utbilda VD:ar på företag med 50-200 anställda.  Och orsaken är att EU kommit på att det är här som möjligheten till expansion och därmed fler jobb finns.

Så Ägarledare har skapat ett antal nätverk med ca 25 VD:ar i varje och sedan kör man halvdagar med olika utbildningspass.

Orsaken till att de hörde av sig var att de haft ett pass på 5 timmar i hur man skapar en värdegrund. Det var relativt teoretiskt och hölls av en person som studerat ämnet ur ett akademiskt perspektiv.

Nu behövde de ett riktigt case. Så här kan man göra i verkligheten och då trodde de att vi var rätt. Jag sa att visst kan jag komma och prata under en halvdag. Prislappen var lätt att komma fram till då Dino på Convictus behövde en restaurangfrys som kostade 12 500 + moms.

Det var stimulerande att prata och de frågor som kom kände jag så väl igen.
Så jag åkte dit och pratade om den resa vi på Dipart gjort. Och för att de skulle förstå helheten så började jag resan långt tillbaka på 90 talet när Thomas och jag hade ett litet skruttföretag som omsatte mindre på ett år än vad vi gör på en förmiddag idag.

Jag blir lätt väldigt engagerad när jag pratar om värderingsfrågor.
När jag pratar så här så måste jag måla upp hela bilden av vår utveckling. I den är en milstolpe vår vision. Den vision vi skapade i början på 2000 och som hette Dipart 2010. Och för att nå denna vision så behövde vi en gemensam grund att stå på så alla kunde ro åt samma håll…. Nämligen vår värdegrund.

”Våra bubblor är en hit och ger anledning till eftertanke”
Den här dagen var riktigt givande och nu kommer Ägarledare ha fler seminarier i ämnen där jag är novis. De nästa två mötena kommer handla om styrelsearbete!! Där är vi på Dipart helt oerfarna.. (jag skäms) Så när Ulf Mattebo som driver närverket frågade om jag ville hoppa med så tackade jag JA. Och förutom att få insikter i många nya ämnen så lär jag känna företagare från en hel massa olika branscher! Kan inte vara fel!

Lite kul också att unna mig själv en utbildning… blir ju inte så många om man är byggare men inte längre är involverad i produktionen.

Förresten, är det någon som kände igen sig i det jag skrev häromdagen gällande ungarnas aktiviteter. Är det någon mer än jag som känner så?

Jag överväger kraftfullt att gå ner på halvtid...

En härlig helg har precis passerat. Den börjar bra lördag morgon. Yngsta grabben spelar borta mot Tumba i hockey. Matchen börjar 09.00 och samling 08.15 i Tumba vid en hall som det var omöjligt att hitta till. Samtidigt som sista perioden i hockey börjar så startar mellantjejens handbollsturnering som avslutas med en final framemot kvällen. Hon spelar i ett bra lag så de går alltid långt i turneringarna och det är jättekul att titta på.

Dessutom ska cafeteriorna i idrottshallarna bemannas av oss föräldrar. Denna helg var jag kallad att stå och sälja varm korv och chokladbullar mellan 11.00-15.00 i dotterns handbollshall i Gustavsberg. Sålde bort det till äldsta dottern för 100kronor i timmen. Hon sålde sammanlagt under hela passet för 70 kronor. När lördagen väl var över var jag klipp slut och började längta till måndagen.

Söndag 10.00-12.00 handboll för mellantjejen. Match för grabben och detta toppas av äldsta dottern som spelade innebandymatch i Järfälla på kvällen. Planeringen kunde inte ha gjorts bättre. Jag hann precis emellan alla evenemang. Jag börjar hitta till hallarna i Stan.
Måndag åhh vad skönt. Den här veckan är lugn. Yngsta grabben tränar måndag och onsdag 15.45-17.00. Fast inte på onsdag som blir ett undantag för då kommer en konsulent som ska utvärdera deras färdigheter på skridskor så jag måste komma ihåg att just nu på onsdag då kör de till 18.00 vilket leder till att middagen ska skjutas på.

Måste komma ihåg att säga till äldsta dottern, hon blir ju skogstokig annars.. Sedan är det lugnt i veckan för honom förutom träning lördag morgon och match söndag. Mellantjejen tränar handboll tisdag och torsdag match på helgen och så ska hon vara maskot till A-laget, blir kul. Äldsta, (15år) har också börjat med handboll, trappar ner på innebandyn men kör bägge sporterna tills vidare och har börjat med boxning på Djurgårdens boxningsklubb på fredagar. Då vill hon gärna stanna i stan och sova över hos en kompis efteråt. Tveksamt…
Fick för en tid sedan förfrågan om att bli tränare för yngsta grabben i fotboll. De är 45 killar på 8 år som bildar Ingarös 01:or. Tackade ja! Jag undrar om det var klokt men någon måste ju finnas där… De tappra papporna som har tränat grabbarna fram tills nu har svårt att hinna med alla dessa småkillar. I helgen hade vi startmöte. Träningen är från och med nu förlagd till lördag morgon precis innan hockeyn! Den förste april börjar vi träna flera gånger i veckan.
Men nu sitter jag på jobbet och vilar ut. Ska bli riktigt skönt med en hel vecka med bara vanligt jobb. Oj kom precis att tänka på att jag är sammankallande för sekretariatsgruppen för hockeycupen vi ska ha om två helger. Måste sammankalla till föräldramöte… … kanske efter grabbens träning på onsdag?

Hur ett rotavdrag kan påverka en liten 8 års hockeykille…

Jag satt återigen i hockeyhallen. Men den här gången var det A-lagsmatch och inte min lille son som spelade. Bra stämning var det och matchen var underhållande. Värmdö Hockey spelade och det var riktigt kul att titta på hur grabbarna kämpade på isen. Jag var där med min grabb som är 8 år och som mest sprang omkring och lekte med sina hockeykompisar.
Själv satt jag bredvid en kompis som är snickare med enskild firma och som har en grabb som spelar med min son.

-Pappa kan jag få pengar att handla i kiosken för? Det var min kompis grabb som frågade sin pappa.

-Nej jag har inga pengar sa snickaren till sin son som tog beskedet rakt av och sprang iväg.

Då sa snickaren lite modstulet rakt ut. -Det är det här rotavdragets fel, alla kontanter åker ju rakt in på kontot.

Nya kanonsäljare visade sig på Dipart

Häromdagen skulle jag ut till ett bygge i Bagarmossen för att träffa Linda från tidningen Byggvärlden samt hennes fotograf.

Här kommer jag framglidande till bygget på hala sommarskor.

 Det första som hände var att jag stötte ihop med Tarik som alltid är glad och sprider energi.

Grzegorz tog direkt över och presenterade sig och vårt projekt. Lite kul faktiskt. Jag stod mest vid sidan av och log. Linda frågade om vi kunde gå in i boden och fortsätta där och det gick givetvis bra. Grabbarna som precis skulle ta rast hängde också med in i värmen.

När vi hade hällt upp den obligatoriska kaffekoppen så började frågorna. Det som var helt överraskande för mig men samtidigt helt underbart var att jag knappt fick ett ord med i laget. Grzegorz, Jokisaari och Tarik tog över snacket. De svarade på frågorna och pratade positivt om hur det är att arbeta på Dipart. Jag bara satt och njöt. På fråga efter fråga gav grabbarna logiska bra svar utifrån hur de ser på saker och ting. Det var bara en sak som kunde bli bättre sa Grzegorz och log med glimten i ögat men det ville han ta med mig senare…

Efter en timme frågade Linda grabbarna om möjligheten fanns att få ställa några frågor bara till mig och då sa Grzegorz ”nu jobbar vi grabbar” och så gick gänget ut.

När jag var ensam med fotografen och journalisten fanns egentligen inte mycket mer att säga. Det mesta var sagt och jag hade inte kunnat göra det bättre själv. Vi hade pratat värderingar, varför vi inte permitterar ens när vi har lite att göra, mångfald och givetvis vad vi kan bli bättre på… Ja vi hade suttit i 2,5 timmar och bara pratat Dipart.

Här ser vi uppifrån den häftiga trapp vi håller på och bygger åt Stockholmshem i Bagarmossen.

 

Vårt besök tackade för sig och släntrade iväg på den lilla upptrampade vägen och själv gick jag ut och stämde av lite med grabbarna och bara trivdes i deras sällskap.

De politiska partierna missar hela poängen!

Idag på Brännpunkt i SvD skriver Sven-Erik Österberg (S), Josefin Brink (V) och Ulf Holm (MP) att de tänker riva upp regeringens lagförslag efter Lavaldomen. De anser att den öppnar för lönedumpning och illojal konkurrens.
Jag vill nu som svensk byggare verksam i Stockholm bara ge er en liten reflexion.
Så länge mina konkurrenter arbetar efter något avtal, svenskt eller utländskt, så ser jag inga problem.
Vi har hemmaplan, vi hittar i Stockholm, våra anställda är glada och får umgås med familjen på fritiden, vi känner alla underentreprenörer, vi har kontakterna. Fördelarna för oss som jobbar på hemmaplan är gigantiska.
Jag välkomnar alla utländska byggare. De är av godo! Så länge de jobbar efter något kollektivavtal. Deras hemländers eller vårt. Det är inte så viktigt för mig vilket avtal det är så länge som gubbarna får schyst lön, får bra arbetsvillkor och behandlas som människor. Har de firmor som kommer hit och konkurrerar vita löner baserade på något kollektivavtal så är det för oss lugnt. Då är vi kvar i matchen.
Det jag vänder mig emot att de företag, svenska eller utländska, som har personal till svarta slavlöner, arbetsvillkor som liknar 1800: talet och som låter sin personal bo och äta under villkor som inte är mänskliga. I regel är det grov kriminalitet bakom dessa företag och de svarta pengarna är navet som får hjulet att rulla. Detta är kriminell verksamhet som jag som byggare inte kan konkurrera emot. Prisskillnaden mellan en vit arbetstimme och en svart är helt enkelt för stor.
Detta ska våra myndigheterna och politiker ta tag i!
Facket och arbetsgivarna kan skapa opinion, informera och ta ställning. Men att slutgiltigt rensa upp härvorna är något för våra myndigheter och då tänker jag på polis och ekobrottsmyndigheten.

Tänkte jag rätt när jag…

Jag sprang en stund på löpbandet idag. Då funderar jag alltid en massa och lätt hänt är att tankarna handlar om något problem jag brottas med eller något beslut jag fattat som efter en tid visade sig tveksamt. Tänkte ge er möjligheten att få ta del av det som hann snurra genom mitt huvud idag.

Jag kämpar verkligen för att vår bilpark ska vara miljövänlig. Att vi bara köper biogasbilar är numera accepterat. I år tyckte jag att vi kunde gå ett steg längre. Så alla nya vinterdäck vi köper ska vara dubbfria. Häromdagen när jag förtvivlat försökte komma ur min parkeringsplats som plogbilen passerat bara någon timme innan så förstod jag hur många på Dipart som denna vinter måste ha ägnat mig en extra tanke mellan spadtagen…. Var det ett klokt beslut det här med dubbfritt?

På vår hemsida och också i vår personaltidning har jag använt, som jag ser det, positiva och lyckade foton på oss anställda. Nu har jag börjat blogga och använder även här bilder ur vår vardag på oss som jobbar. Är det klokt att göra det?

Var och hämtade överbliven mat på ett cateringföretag med Dino från härbärget Convictus idag. Det kunde vi göra tack vare dipartbilen vi skänkt till dem. Nu har ju konjunkturen vänt. Så nu känns det bra att ha skänkt bilen till Dino. Men minns i våras då vi valde att frysa utbetalningarna av allas rörliga löner därför att vi inte visste hur djup krisen skulle bli. Var det klokt av oss att skänka en bil till ett härbärge för hemlösa narkomaner istället för att sälja den när vi samtidigt höll inne allas vår rörliga bonus?

En annan sak jag ofta tänker på är varför vi svenskar har så fruktansvärt svårt att acceptera fler än 200 vargar i vårt stora fina och glest bebyggda land. Varför kan vi inte tillåta en livskraftig vargstam? Obegripligt, fullständigt obegripligt… eller är det det. Hade jag tänkt annorlunda om jag bott i Värmland och haft tio får varav ett fått ett lamm som min dotter döpt till Bambi?

 Har dessa djur ett berättigande i vår fauna?

Jag höll förra veckan en föreläsning för femton arbetsledare som gick en kurs som Målarmästarna anordnat. Dagen efter fick jag ett mail där en kille tackade för allt och speciellt för möjligheten att ta del av hur vi jobbar med vår värdegrund. Därefter bad han om att få mer information och gärna detaljerad sådan om vårt lönesystem. Hur ska jag på ett klokt sätt hantera ett sådant mail?

I torsdags var det stor middag på Grand Hotell. Kvartalsmöte på Stockholms Byggmästareförening. Kanonmiddag och intressant mingel med höjdarna. Kostym på och många spännande människor. Nya affärsmöjligheter? Exakt samtidigt har vi dipartianer vår gemensamma fysträning som jag så väl behöver. Vart skulle jag som VD ha gått?

Vi är nästan 20 stycken som en gång i veckan kör ett hårt fyspass. Här är det magen som får sig en omgång.

Jag har tänkt massor på Haiti… Jag gjorde ingenting. Absolut ingenting. Borde jag och därmed vi gjort någonting?

”Jens, ni säger att ni är emot rasism, men varför är ni bara svenskar på Dipart?”

Så sa någon till mig för ett antal år sedan. Det personen relaterade till var vår värdering som sa ”vi accepterar ingen mobbing eller rasism”. Men trots vår värdering så betedde vi oss då på ett annat sätt. Vi anställde av gammal vana bara skandinaver och det gjorde vi utan att vi egentligen visste om det.

Den här personen som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på gjorde oss en enorm tjänst. Han gjorde oss medvetna. Och redan samma år satte vi som mål att vi skulle vara minst 7 nationaliteter på Dipart. Och för varje mål vi lyckats uppnå så har vi spänt ribban ytterligare. Och när antalet nationalitet är uppnått så finns fördelningen mellan kvinnor och män och när det är uppnått så...

Gregorz, Jokisaari, Mario, Dennis, och Taric bildar ett utmärkt betonggäng. Tillsammans med sin arbetsledare Kaveh så blir de ett mångkulturellt och oerhört kompetent betonggäng!

Det var så häftigt för häromdagen sa Grzegorz rakt ut i byggboden ”ha det finns ju inga svenskar här” och så garvade han rakt ut enligt Kaveh vår arbetsledare. Jag vet faktiskt inte hur många olika nationaliteter vi har på firman, och det säger väl en del om att vi faktiskt kommit en bit på vägen sedan vi fick den där kommentaren.

Det är en konst att jobba mot privatpersoner!

Klagomålen på hantverkare har ökat med 10 procent under 2009 jämfört med 2008, enligt statistik som Konsumentverket tagit fram skriver DN ekonomi idag. DN ger också vissa råd om hur man ska undvika att bli oense med hantverkarna. Råden man får läsa brukar annars generellt vara följande:

-Ta in flera offerter på jobbet. (Den som är billigast, dvs antar att jobbet blir enklast att utföra, får sedan uppdraget.)
-Skriv ett avtal med byggfirman. (Avtalet blir i många fall inte professionellt skrivet då både privatpersonen och den lilla byggfirman inte har kunskapen som krävs för att skriva någorlunda heltäckande avtal. )

Så börjar bygget och oförutsedda skador eller nya idéer dyker upp. Byggfirman som fått jobbet på en lågt räknad offert behöver kostnadstäckning för de nya momenten och kunden tycker att byggaren som fackman borde ha förutsett dessa. Tvisten kan vara igång.

Vi försökte länge bli duktiga på att jobba mot privatpersoner. Men fattade för 6-7 år sedan principbeslutet att tacka nej. Det blir för tungt att jobba mot lekmän som vill ha offerter på även de allra minsta jobben. Idag jobbar vi med privatpersoner men gör upp ekonomin med våra stora beställare som är försäkrings- och fastighetsbolag. Det fungerar bra. Vi kan vara professionella i vårt jobb, artiga och trevliga mot lägenhetsinnehavarna och dessutom se till att allt runt omkring som städning och logistik fungerar. När vi sedan ska ta betalt så har vi också med proffs att göra. Genom att jobba på detta sätt slipper vi också konkurrera med företag som jobbar helt eller delvis svart.

Jag önskar att de som belyser problematiken kring byggjobb åt privatpersoner fokuserade på annat än bara priset. Det är inte så ofta den ursprungliga offerten och det ursprungliga jobbet står sig. Det blir alltid ändringar. Då gäller det att ha med ärliga människor att göra. Hur är personkemin med byggfirmans representant? Hur upplevde byggfirmans fem senaste kunder entreprenaderna? Hur länge har firman funnits och hur är ekonomin? Är det ordning och reda på de anställdas arbetsvillkor? Dessa mjuka parametrar kan vara nog så viktiga. Kanske i det långa loppet viktigare än en från början lågt räknad offert.

Gör man så här så tror jag att antalet anmälningar sjunker.