Vi har två etableringar på Norrsidan. Ska en dålig i Sigtuna och en skaplig på Arlanda bytas ut mot en riktigt bra i Märsta?

Vi har ett ramavtal med Sigtunaham. Det fungerar riktigt bra och Pastorn och Thorsell får in en jämn ström med uppdrag. Vi är nu nästan 20 killar som jobbar där främst med vattenskador och glädjande nog blir uppdragen mer och mer komplexa. De killar som jobbar där har sin bas i en liten lokal på 30 kvadrat som är för liten och riktigt dålig för ändamålet. Eller den fungerade bra när vi var 3-5 stycken. Men nu går det enligt grabbarna inte längre. Jag pratade med Norman, en av våra riktigt duktiga plattsättare, och han var mycket tydlig. "Det måste till en ny lokal och det snabbt."

Dessutom har vi ramavtal med Luftfartsverket ute på Arlanda som ligger nära Sigtuna men inte tillräckligt nära för att vår etablering på Arlanda ska kunna täcka bägge områdena. Så nu har vi två etableringar med 10 minuter i bil emellan dem.

Så Pastorn började fundera.... "Vi borde ha en etablering mitt emellan Arlanda och Sigtuna, dvs i Märsta. Dessa tanakr gjorde att Pastorn och Thorsell började leta. Vi visar nu några bilder på ett av de förslag vi tittat på.

Årets Kompetensgala var för mig en riktig höjdare!

Jag har ju glömt att berätta om årets Kompetensgala. Typiskt men inte så undra på när det händer en massa hela tiden.

(När det är saker som jag börjat berätta om men sedan glömmer att följa upp så fåår du gärna påminna mig....)

Årets tema var de nya medierna. Dvs Facebook, Twitter (eller Kvitter jag kommer inte ihåg) att blogga och allt det som är vardag för våra barn men som för många av oss fortfarande är främmande mark. Vi fick höra ett antal personer prata om dessa mediers förträfflighet men passande nog även det motsatta. Alex Schulman är en av pionjärerna på området. Han har tex 11 000 followers på Tvitter medans Sveriges största parti bara har 800.

Alex sa bland mycket annat att med de nya medierna så går nyhetsspridningen snabbt. 

Om tex en känd golfare skulle vara otrogen så vet hela världen det 20 minuter senare!

En annan punkt under kvällen var mediadrev. Vi fick en härlig debatt där Kristina Axén Ohlin, Mediamannen, Marianne Samuelsson (Miljöpartisten som blev hemligt inspelad av en medarbetare på ett möte) samt chefredaktören på Aftonbladet deltog. Gemensamt var nog att om man hängs ut så döms man snabbt, obarmhärtigt och chansen till upprättelse är minimal. Det samstämmiga rådet var ta hjälp av proffs! Man klarar inte av krishanteringen själv det visar all erfarenhet. i många fall har också tiden visat att de utpekade var oskyldiga men blev hårt dömda av media. När sedan sanningen kom ifatt så fanns det inget intresse hos media för att ge de utpekade en riktig upprättelse.

Aftonbladets Chefredaktör, Reklammannen, Marianne Samuelsson och Kristina Axén Ohlin

pratade om medias obarmhärtiga hetsjakt på de som kanske gjort bort sig.

Kvällens stjärna var enligt mitt tycke Kristina Axén Ohlin. Vilken kvinna. Trebarnsmor, nyligen frånskild, chef för

Stockholm med 48 000 anställda, vars mor precis gått bort och som då gick ut med att hon hade problem med

alkoholen. Hon var så mänsklig, så rak och så sann. Ja hon imponerade verkligen på mig. Jag satt precis nedanför

henne och såg hur hennes händer skakade av frustration. Men trots det så svarade hon sååååå bra. Hon var grym. Aftonbladets representant ska också ha heder. Bara det att han kom! Och han gjorde det bra. tog inga dumma saker

i försvar utan förde debatten framåt! Men var så säkra på att han fick sin beskärda släng av snöslungan!

Sist men inte minst så var det prisutdelning. En mängd olika priser delades ut. Årets chef, årets unga chef, årets mångfaldspris, etc etc och sist men inte minst årets hederspris!! Förra året fick Björn och Benny det!  (Björn berättade

då bland annat att hans föräldrar tvingade honom att läsa till ingenjör med motiveringen att man inte kan leva på musik.)

Årets stora hederspris gick till Stieg Larsson postumt. Hans mångåriga sambo gick upp och tog emot

priset. Hon var riktigt häftig. Oerhört stor integritet och raka svar. Det är Stieg som skrivit alla böcker

och det finns inga fler än de tre som är utgivna var ett av flera budskap!

Ja så var kvällen slut. Klockan var nästan 24 när jag lämnade Grand Hotel och gav mig av ut mot Ingarö....

full av energi och med massor av nya idéer.

Min mardröm och utmaning är min dotters vardag

Jag gick in till Danni ikväll, ville bara säga godnatt. Som vanligt hade hon datorn i knät och mobilen där bredvid. Allting pinglade och pep och rutor från diverse sajter dök upp och försvann. Nyfiken som jag är så började jag ställa frågor. Allt slutade med att jag gästbloggade i hennes blogg som hon skriver till sina jämnåriga.. Jag tyckte om det jag skrev så varsågoda....

Hej alla Ni som har en relation av något slag till Danni. Antingen läser Ni hennes blogg, eller så är Ni hennes kompisar eller så är Ni bara allmänt intresserade.

Jag blev ombedd att gästblogga, lite kul faktiskt. Och det är ju okey för jag har också en relation till henne. Är nämligen hennes far!!

Här är Danni, inte bara min dotter utan även min bloggmentor...

Nu sitter jag här och bloggar, Dannis mobil låter mest hela tiden, några av Er har gått in på MSN så det piper i datorn. Vet Ni vad allt detta betyder för många som är minst 20 år äldre än Er?? Något nästan otäckt. En skrämmande snabb teknisk utveckling som det är svårt att hänga med i!!

För exakt 20 år sedan var jag 25 år och jobbade som balkongräckesmontör i Kopparberg tillsammans med min polare Thomas. Varje kväll ringde vi hem till våra tjejer. Och säger Ni!!!!

Jo att ringa var extremt dyrt. Kostade typ en BigMac per minut. Dessutom var vi tvungna att ta vår mobiltelefon till en höjd för att få täckning. Annars hördes ingenting. Ta telefonen? Jo den var stor som tre tegelstenar och vägde säkert 7-8 kg. Förutom att ringa med den kunde man tappa den på tårna, men mer än så dög den inte till.

Om 20 år från nu.....Då kommer alla skratta åt oss som bar omkring på våra datorer, som hade sladdar mellan telefonen och hörsnäckan, som hade både telefon, dator och tv.....istället för... Jag tror inte ens min fantasi räcker för att ge exempel på vad som kommer finnas om 20 år.

Aldrig någonsin har utvecklingen gått så snabbt.... Så häng med och njut.... .... Gör utvecklingen till er vän.

Implementeringen av vår nya vision, Dipart 2015, är startad.

Vi fyra ägare till Dipart har lagt ned ett stort arbete med att skapa vår nya Vision. Den som vi vill att Dipart ska ha uppnått år 2015. Den kommer styra en mängd av våra beslut de närmaste åren. Det var inget självklart arbete då vi är fyra helt olika individer med skilda drivkrafter och ambitionsnivåer. Det tog oss knappa 2 hela arbetsdagar att nå ett resultat vi alla verkligen tyckte om och kunde ställa oss bakom. Waaaooow, jag lovar Er att det dokument som vi skapade under de två dagarna kommer visa sig vara värt hur mycket som helst. Det är början på en ny epok! För oss på Dipart kommer den nya visionen vara en varje dag närvarande ingrediens de närmaste 6 åren och för mig personligen ett avlägset men realistiskt mål att kämpa för att uppnå.

I veckan så presenterade vi vår nya vision för alla medarbetare på kontoret. Oerhört spännande och hög tid att vi gjorde det då vi lite grann arbetat i ett vacum ett tag. Vi har ansett att vi 2008, när vi omsatte 157 miljoner, uppnådde den vision vi skapade 2002 då vi var knappa 15 anställda på Dipart och omsatte 15 miljoner. Det var dags för något nytt och nu är det här!

 Mats ska trycka fram nya visionen, se på datorskärmen, alla var lite tagna av stundens allvar.

Vi har tagit hjälp av Jonas och PG från Helhetscommunication i arbetet med vår nya Vision. Och den här eftermiddagen, vi hade avsatt 14.00-18.00 började Jonas med att skapa lite "storytelling". Dvs jag och Thomas började berätta om hur vi skapade Dipart, sov i Chevan på en madrass som låg på en träställning, reste land och rike runt och jobbade från det solen gick upp till dess klockan blev mycket varje dag, letade kvitton på posten och. ....  Berättelserna blev inte sämre av att Marie tog över och berättade om hur hon undrade vad vi var för ena när hon började hos oss och upptäckte att vi alltid var på jobbet, vi måste ju vara sjuka. Mats tog över och därefter Silver.... När vår resa blivit lite inramad så var det dags att....

Ja så var det då dags för avtäckningen.. ...

Vid det här laget var alla riktigt nyfikna. Vad är det för revolutionerande som ska komma fram på tavlan?

 Av minerna att döma så var det något som motsvarade förväntningarna, skönt faktiskt.

Efter att vår nya vision 2015 fått landa lite och vi allesammans fått säga några ord så delade vi in oss i smågrupper. Där fick vi var och en tycka till om vad visionen skulle leda till för just oss.

 Johan, Andy, Marie, Jonas från Helhetscommunication och Thorsell pratar om framtiden.

Det som nu väntar är vårt stora kvartalsmöte i april. Då kommer stora delar av eftermiddagen handla om vår nya Vision. Så nu gäller det att innehållet inte läcker ut.....

Och den dagen blir minst lika viktig som den här...

Och att en mängd utmaningar och möjligheter väntar oss runt hörmet det vågar jag nog lova. För om vi ska leva och arbeta för att uppnå vår Vision då kommer inte livet bli tråkigt! Tvärtom, vi kommer få en riktigt häftig resa väl värd att berätta!

Vårtecken

Satt och läste Dipart-bloggen och det första jag ser är ett fint kort på ett antal färgglada akvariefiskar. ”Här är några som aldrig tröttnar på oss och våra möten. De har helt enkelt ett outsinligt tålamod”, har Jens skrivit under bilden. För oss som vet tänker man inte mer på det men jag funderade precis hur det måste ha uppfattats av alla er som inte vet om att vi har ett akvarium i vårt konferensrum!

Då Jens är borta på kurs för att lära sig mer om styrelsearbete har jag fått uppmaningen att skriva ett inlägg, vilket jag mer än gärna gör. Solen skiner ut och fåglarna kvittrar. Våren är snart här, eller kanske är den redan det?! I vilket fall som helst är denna tid på året ett perfekt tillfälle för en nystart. Och vilken bättre start kan man få än att flytta! Nya lokaler, ny arbetsplats, nya omgivningar… Det börjar bli trångt i våra lokaler i Setterwallska Villan och det kan ju aldrig skada att veta vad man har för alternativ. Därför var jag och Jens och kollade lite lokaler i veckan. Den första var vi väldigt skeptiskta mot, den andra kändes lite bättre, men det var när vi steg in i den tredje lokalen, som vi egentligen inte ens skulle titta på, som vi nästan kända oss… ja… hemma! Det var ett kontor som gick i sann Dipartanda – originellt och charmigt. Riktigt speciellt var det och sen att det gick en stor och fin terrass runt hela nedervåningen kan man ju inte heller klaga på.

Vi stannade kvar ett bra tag, diskuterade för- och nackdelar, fotade och bedömde möjligheterna för att ha Diparts huvudkontor där. Det är ett svårt val det här med att flytta. Setterwallska Villan har varit med enda sedan starten men ju fler vi blir desto mindre yta finns det för alla och vill man kunna expandera måste det finnas plats för det.

Väl tillbaka på vårt kontor i Setterwallska Villan bestämde vi oss för att i lugn och ro sitta ner och gå igenom ritningarna och informationen som vi hade fått om lokalen. Och vilken bättre plats kan man tänka sig än inne i vårt konferensrum i sällskap av våra kära akvariefiskar!

Idag var en viktig dag för oss på Dipart!

Idag satte vi i ledningsgruppen oss ner och skapade vårt styrkort för verksamhetsåret 2010. Årets styrkort ska ha någon form av orange färg i rubrikfältet och har en mängd nya kritiska framgångsfaktorer, mål och förbättrande aktiviteter som vi ska uppnå.
Vi gick som vanligt först igenom förra årets styrkort och tittade på vilka mål som vi klarat av att nå. Spännande när man tittar en bit bakåt i tiden och ser att det faktiskt händer saker. Vi har trots allt en mängd saker på plats. Det känns som att kostymen finns där nu och processer och tänk och det mesta är i ordning. Nu gäller det att vi lever de rutiner vi skapat.

Nu har vi skapat detta års styrkort. Kortet som i sig självt kan berätta mer om oss och vårt företag än något annat dokument. Och tro mig när jag säger att vi satt upp nya tuffa mål. Kaxigast var nog Thomas. Han ska bland mycket annat sälja två balkongjobb i månaden! Ska bli spännande nästa år när vi tittar bakåt och ser om han klarade sitt mål.


Här är några som aldrig tröttnar på oss och våra möten. De har helt enkelt ett outsinligt tålamod.

Förresten, det här med att lägga ribban högt. Skulle Sjöberg hoppat 2.42 om han alltid lade ribban på 1.95?

Vårt ansvar sträcker sig längre än till bara våra egna fordon!

Vi köper bara miljöbilar, källsorterar och försöker leva utan att lämna för stora avtryck på moder jord.

Ett ansvar vi då också  har, enligt mitt sätt att se det, är att välja våra samarbetspartners med omsorg utifrån ett miljöperspektiv. Ett exempel är våra leverantörer av transporttjänster.

Vi har i många år jobbat med en åkare som heter Raimo. Han är helt suverän. Kommer alltid på kort varsel när vi ringer, ställer upp i vått och torrt och är dessutom billig. Han har nästan varit en del av oss, ja en i familjen.

Men Raimo resonerar tyvärr så här. Om jag har minst 4 lastbilar så är sannolikt minst två i körbart skick. Så han har ett gäng bilar från 1970-90 talet och endast en av dem är laglig. De övriga klarar inte miljökraven. Men miljöaspekten är inget Raimo hitintills brytt sig om.

Vid tre tillfällen under förra året diskuterade jag med honom och förklarade att han måste uppgradera sin lastbilsflotta till moderna miljövänliga bilar annars så slutar vi handla av honom. Vilket skulle bli kännbart då vi var hans absolut största kund.

Raimo har inte brytt sig så följaktligen förbjöd jag honom att köra åt oss med alla bilar utom hans vita bil som fortfarande är tillräckligt modern för att klara miljökraven. För några veckor sedan såg jag honom hämtandes en container på vårt lager med fel bil. Jag har återigen pratat med Raimo och dessutom med den hos oss som beställde jobbet.

Han vet att den enda bilen som han får köra när han jobbar åt oss är den vita lastbilen som syns på detta foto. Alla andra är förbjudna. Jag kommer nu i vår månadstidning Monthly återigen förklara vår inställning så alla hos oss vet vad som gäller. Gamla miljöfarliga fordon som spyr ut avgaser får inte beträda våra byggen.

Jag tror nog att Raimo förstår  vad jag säger. Hoppas bara han tar konsekvenserna av budskapet och byter ut sina gamla bilar. Ju förr ju bättre för hans affärer, och för miljön.

För övrigt så var Kompetensgalan helt fantastisk. Berättar lite mer när jag har några bilder framme….

Ikväll är det Kompetensgalan på Grand Hotel

Vårt nya sociala mediesamhälle är temat för kvällen!
För ett par år sedan blev jag inbjuden att prata på kompetensgalan. Det årets tema var CSR (Corporate Social Responsibility) och temat för mitt föredrag var givetvis vårt glasögonprojekt Vision.nu.

Jag berättade om vårt glasögonprojekt och gav förhoppningsvis andra inspiration.

Året efter blev jag ombedd att sitta i juryn för att välja ut årets bästa företag när det gäller mångfaldsarbete, och så blev det även i år.
Ikväll är det alltså dags igen för en stor gala där flera kända chefer kommer att diskutera det nya sociala mediesamhället och priser ska delas ut till Sveriges bästa chefer i olika kategorier. Läs gärna mer om galan på arrangören Chefs hemsida.

Kattis delar ut priser..Hon äger som conferencier skulle min dotter sagt.

Varför tycker jag om att gå på dessa galor? Jo först och främst så får jag ta del av en mängd häftiga idéer. Ikväll ska jag lyssna på Jesper Kärrbrink, Kristina Axén-Olin med flera intressanta människor. Och tidigare år har det varit Percy Barnevik, Svanberg, Maria Wetterstrand … ….


Percy Barnevik var grym. På äldre dar utrotar han svälten i Indien.

Sven Tumba, vilken idrottsman. Landslaget i 3 sporter... Bygger barnhem i Afrika.

Och sedan får jag träffa speciella och starka individer. Som när Percy Barnevik kom fram till mig efter mitt föredrag om glasögonen och sa ”Jag var ordförande för Skanska i 5 år, vi gjorde aldrig något lika häftigt.”

Jag känner alltid igen många i minglet..Men kan liksom inte placera dem.

Ikväll kommer temat vara sociala medier. Twitter, facebook, bloggar och säkert en massa annat…. Jag kommer lära mig en massa, ha kul och få inspiration till fler idéer...

Att kunna prata starkt och övertygande är inget som kommer gratis

Idag skriver Svenska Dagbladet om Englands premiärminister under andra världskriget, Winston Churchill. Mannen som myntade begreppen järnridån och uttryck som ”aldrig har så många haft så få att tacka för så mycket”. Det spännande med artikeln är att den slår fast att mannen som kanske är känd som historiens störste talare inte fick något gratis. Hans tal var resultatet av hårt arbete genom noggrant förarbete och därefter träning träning och åter träning. Winston gick omkring i morgonrocken och höll tal för sig själv, i timmar.

De scener jag har betrett har varit av en helt annan dignitet. Men precis som Winston så förbereder jag mig. Ofta brukar Mats och jag träna inför fiskarna i konferensrummet. De brukar vara någorlunda förlåtande till sin natur.
Jag känner precis som säkert Winston gjorde en tacksamhet för att jag övervunnit den nervositet som annars lätt hindrar från att gå upp och prata inför andra. Minns så väl när jag som ung student räckte upp handen på ett stormöte. Ordföranden såg mig och nickade. Det skulle snart vara min tur att få ställa en fråga. Den magknip och svettning som överföll mig i väntan på min tur var vidrig… Glömmer den aldrig och är evigt tacksam att jag kunnat jobba bort den. Jag vågade förresten aldrig ställa min fråga.

Men idag är det lite annorlunda. Tycker det är kul att berätta om oss på Dipart för andra. Om vårt lönesystem, om vårt arbete för de hemlösa och framför allt om hur vårt värdegrundsarbete fört oss från ett litet källarföretag till något vi faktiskt kan vara stolta över. Och det som glädjer mig mest är att andra tycker om att lyssna och ta del av vår resa för det ger dem inspiration och lärdomar de kan ta med sig hem.

Två av våra väldigt nära vänner ska hänga på väggen i Stadshuset!

Idag ska vi åka ut med Vision.nu till ett härbärge och göra synundersökningar och givetvis dela ut så ”rätta glasögon” som möjligt till var och en av härbärgets gäster som anmält sig till synkoll. Det gäller att vi har många glasögon med oss så att så många som möjligt kan få ett par som passar till just deras synfel. Det här arbetet är häftigt och alltid lika rörande. Det är Jesper och Jens Linkvist som anmält sig som assistenter och som kommer fullgöra vår värdering ”vi skall aktivt hjälpa de svaga och utsatta i samhället.” de kommer få en dag utöver det vanliga, tro mig.
När jag igår pratade med vår optiker Tinne om de praktiska detaljerna inför arbetsdagen så sa Tinne lite uppspelt ”Jens vi har blivit nominerade till månadens Stockholmare och kommer få våra namn hängande på väggen i Stadshuset…”

Här har Mats precis förlängt vårt sponsoravtal med Vision.nu och passat på att lämna över insamlade glasögon.

Katta justerar ett par bågar till en kund.

Tinne gör en synundersökning. 

Katta innan en arbetsdag går igång. I bakgrunden ses Håkan och Jens.
Vi har arbetat med Tinne och Katta i snart 8 år och jag vet inte hur många tusen av Stockholms hemlösa som tack vare dessa två superkvinnor fått en syn som fungerar i vardagen. Om några någon gång förtjänat ett diplom så är det dessa två. Hatten av för dessa två mina damer och herrar!

Tänkte bara visa två bilder ur vår vardag...

Det finns ingenting som är så viktigt som säljarbetet. Därför lägger vi mycket krut på att få det att fungera optimalt. Här på bilden ser vi hur vi i säljgruppen diskuterar hur vi ska få vårt säljarbete ännu mer strukturerat och effektivt. ”Jobbar vi mot rätt kunder?” eller ”räknar vi på jobb som passar oss?” för att inte glömma ” Nej tack kan vara ett mycket bra svar”… Ja diskussionen var mycket givande och som vanligt var det högt till tak.

Här håller vi på med en renovering av en innergård åt Stockholmshem. Vi ska ta revansch då etapp 1 inte gick riktigt som den skulle. Men nu har vi Niklas och Erik på plats och det borde borga för att det ska gå bra.

När vi rev den gamla ytbeläggningen på gården kom en dagstidning från Dackefejden fram. Kul att liksom hålla i historien och riktigt kunna fantisera sig bort till den tiden.

Nu fick det vara nog, kände jag

Jag har under en längre tid hostat, känt mig allt annat än tillräckligt stark, och bara varit allmänt för svag. Träningen har jag velat sköta men när kraften bara inte finns där och jag känner att den inte är bra för mig då skippar jag även den.
Så efter en kväll med sushi och en massa goda råd från en väninna så var det bara att gå igång. Jag ska rena kroppen! Känn på den. Under 20 dagar ska jag bara tillföra grönt och frukt. Inget annat. Meningen är att jag ska tappa kroppen på alla tillsatsmedel, E261, E 245 och annat elände….
Jag har ju tidigare provat mediciner typ penicillin när hostan varit jobbig men de går ju bara på symptomen, inte grundproblemen.
Nu har jag levt på frukt och grönt och inget kaffe i 30 timmar. Resultat hitintills? Ont i njurarna och ett grymt kaffesug men annars så… Ska faktiskt bli spännande att se min kropps reaktion på det här….
Jag tar tacksamt emot tips på hur sådant här fungerar, är helt nybörjare inom ämnet. Men kände att något radikalt måste jag göra och att vi samla på oss gifter som vilket rovdjur som helst är ju helt logiskt.. … Jag kanske är full av DDT?

Hela diskussionen som pågår om byggbranschen berör väldigt många

Efter paneldebatten hos Ekdahl blev jag kommenterad av ett antal bloggare. En av dem, Fredrik Karlsson chefredaktör på tidningen Byggvärlden, skrev en i grunden positiv kommentar men påpekade även att det här med attityder är ett stort problem för oss byggare. Jag kommenterade hans kommentar och se vilken intressant artikel det blev av det hela till slut.

Läs hela artikeln HÄR!

Min medverkan i Ekdahls Kvällsöppet

Jag var riktigt irriterad när jag satt i bilen på väg hem från TV4 huset. Tyckte det gick bedrövligt. Borde ha sagt så mycket mer. Den ilskan satt i till riktigt sent på natten då John äntligen kom på besök.

Igår som först såg jag programmet i TV4 Play. Det blev trots allt inte så dumt! Tycker att både jag och de andra som debatterade skötte oss bra.
Men det här med attityder, det problemet finns kvar att lösa… Och likaså frågan om hur privatpersoner ska få tillräckligt med hjälp för att göra professionella utvärderingar av olika offerter… för att de hamnar i klorna på kriminella gäng i för stor utsträckning det är helt klart.

Se hela programmet HÄR!

”Jag heter Thomas Frankborn och vill få ut följande byggmaterial...”

I fredags ringde Beijer till mig. De ville bara kolla att det verkligen var en Thomas som ringt och beställt så mycket byggvaror så det krävdes två fulla lastbilar för att få ut allting till bygget.
Jag kollade upp saken med Thomas och det visade sig att han inte hade beställt varorna. Vi var utsatta för ett bedrägeriförsök.
Antagligen var det tänkt så att någon eller några möter Beijers lastbilar och kvitterar varorna. När sedan Beijers lastbilar lämnat området dyker nya bilar upp och lastar på varorna igen. Sedan är varor för 100 000 borta med vinden.
Jag ringde polisen som initialt inte såg några möjligheter för att kunna agera men efter en stunds diskussion så kom vi fram till att det gick att göra ett försök att få fast de som i Thomas namn beställt varorna.
Så idag klockan 12.00 lämnade Beijers lastbil brädgården med fullt lass. Inte mindre än 4 poliser var samtidigt stationerade runt avlämningsplatsen. Åhhh vad jag hoppades att de skulle få några fula fiskar i nätet.

Och klockan 13.57 kunde jag inte vänta längre utan ringde till den trevliga kvinnan på bedrägeriroteln som styrde upp hela operationen. ”Hej det är Jens Hoffmann igen på Dipart, hur går det för oss?” sa jag och fick följande svar. ”vi gick tyvärr bet, ingen dök upp. Av någon anledning så misstänkte de något och höll sig undan.” Merde, som fransmännen säger. Men hur fick de reda på att vi genomskådat dem?
Ja ja nästa gång tar vi dem. Två saker gav ändå den här incidenten svar på. Den första är att vi har tillsammans med vår brädgård ett fungerande säkerhetstänk. Den andra att vår polis tog saken på allvar och satte till resurser. Skönt måste jag säga.

Inte ofta jag ligger sömnlös, men efter Kvällsöppet med Ekdahl hände det

I onsdags var jag med i Kvällsöppet med Ekdahl. Debattprogrammet skulle handla om Sveriges hantverkare och deras bristande moral. Det började 22.40 och vi som skulle debattera träffades 20.30 i ett angränsande rum och såg gemensamt programmet Fuskbyggarna som visades någon timme innan i samma kanal.

Fuskbyggarna handlade precis som jag trodde om ett gäng lurendrejare som fick en familj att ge dem uppdraget att renovera sin villa. Betalningsplanen från den sk byggfirman gjorde att bedragarna snabbt fick mycket pengar, arbeten genomfördes förvisso men på ett sätt som egentligen bara ledde till mer jobb och mitt i alltihop så gick ”byggfirman” i konkurs.

I den efterföljande debatten skulle vi från branschen ”försvara dessa hantverkare och branschen som sådan”.

Jag har slagits i så många år för att skattemyndigheten ska få lämna sina kontor och kunna åka ut på byggen och kontrollera att de som jobbar är korrekt anställda och att skatter och avgifter betalas in. (Precis på samma sätt som man gör i restaurangbranschen.) För en sak som i regel är gemensam för dessa firmor är att de jobbar med svart arbetskraft. Men man får inte göra dessa nödvändiga kontroller och tvingas därför bekämpa denna organiserade svarta brottslighet med blanketter och tyvärr är gensvaret tunt. Man får helt enkelt inte så många svar. Vi i byggbranschen, skattemyndigheten och byggnads är överens om att det krävs en lagändring så skattemyndigheten får göra dessa kontroller. Men gensvaret hos våra politiker är noll. Läs gärna mer om det i Byggvärlden.

I varje fall så kändes det efter programmet som att jag inte fick fram något vettigt. Det gick så fort allting och vi seriösa byggare blandades ihop med dessa sk hantverkare. Jag ville så gärna förklara varför så många byggfirmor helt lämnat den privata marknaden. Jag ville förklara varför den kriminella världen ser så positivt på byggbranschen, varför man inte bara ska titta på priset när man köper en entreprenad utan kanske mer på om entreprenören är en hederlig man som hållit på ett antal år, eller varför det är så viktigt att ha kvar rot-avdraget… Vips sa det så var tiden slut och sista ordet hade Ekdahl.

När jag senare på natten låg i sängen och allt snurrade så kändes det som att jag ville ha revansch! Fanns så mycket kvar att säga… Och det tog lång lång tid innan jag somnade.

Jag önskar tålamodet räcker hos våra killar!

Vårt stora problem med att tanka våra biogasbilar belystes på ett utmärkt sätt i Svd häromdagen. Känns lite skönt att någon tar våra problem på allvar.

Dessutom framkom det i artikeln att våra beställare gott kan ta miljöaspekten på större allvar när de gör upphandlingar. Det måste ju finnas ett större djup i miljöarbetet än bara en snyggt skriven policy! Läs artikeln, den är inte alls dum.

"Vill du delta i ett debattprogram som visas efter Fuskbyggarna på onsdag?”

TV 4 ringde och ställde frågan. Ja vad svarar man på det? Jag har inte sett mer av programmet än de trailers som visats. Tydligen jagar Timell och Lennart Ekdahl byggfirmor som presterar undermåliga resultat. Säkerligen förekommer svarta pengar, icke utbildade hantverkare och beställare som är allt annat än professionella i den kompott som mynnar ut i ett tv program under rubriken Fuskbyggarna.

Samma kväll men någon timme senare är det dags för debattprogrammet Kvällsöppet som leds av Lennart Ekdahl. Dagens tema är tydligen hantverkare och deras dåliga rykte. Min roll i det hela ska antagligen vara att föreställa den seriösa byggfirman…. Eller?

Här har vi bjudit in Pia Bergman från Skatteverket som tillsammans med mig gjorde en kontroll av våra underentreprenörers arbetskraft ute på ett av våra byggen. Resultat: 8 killar jobbade vitt och 2 svart. Här på bilden informerade vi våra egna medarbetare om vikten av att jobba vitt och att vi aldrig aldrig accepterar något annat.

Det är självklart en risk att delta i den här typen av program. Men jag tror att det behövs någon som ger en nyanserad bild av verkligheten. Bara frågor som ”Varför tackar så många seriösa byggfirmor nej när privatpersoner frågar om de vill räkna på jobb?

Eller ”Varför accepterar våra myndigheter alla dessa svartjobb?” För det anser jag att de gör när all kontroll ute på byggena uteblir. Man kan inte kontrollera seriositeten på kriminell verksamhet genom att skicka ut blanketter.

Jag ska lämna besked till TV 4 idag…
Ska jag tacka ja, eller ska jag tacka nej?

Nu måste våra politiker ta tag i biogasproblematiken!

Rapporterna från grabbarna om problem med att tanka våra servicebilar kommer allt tätare. Inte nog med att pumparna är för få, de fungerar ofta inte. Och om de fungerar så är trycket för dåligt så vi kan bara tanka halv tank. Att detta är dyrt, jobbigt och besvärligt är utom allt tvivel.

Lastbilen är bra men kan bara drivas på gas, så bärgningskontot är högt!

Men värst är tydligen alla konflikter som uppstår i köerna till biogaspumparna. Jag har tidigare inte förstått orsaken men nu har jag fått det förklarat för mig. Vi har tanklocket på vänster sida men de flesta andra biogasbilar har tanklocket på höger. Om det då står en ensam pump på en station och ett tiotal bilar vill tanka… tänk Er själva… Och alla är beroende av att snabbt komma iväg och börja jobba igen och adrenalinet flödar till samtidigt som tålamodet rinner bort…
Nu på tisdag kommer Svd ta upp problematiken med biogasen i en stor artikelserie. Och för att få frågan belyst ur ett företagarperspektiv så intervjuades Wedin, Ferlander och jag själv i slutet på förra veckan. Ska bli kul att se vad de skriver så det gäller att komma ihåg att köpa Svd nu på tisdag.

Vi köpte 4 Caddy Maxi biogas i Januari i år. Kanonbilar på alla sätt.

Jag ska träffa handelsminister Ewa Björling i nästa vecka. Jag ska prata med henne om problemen med biogasen men även om vikten av att de offentliga beställarna som lyder under LOU (Lagen om Offentlig Upphandling) tittar djupare in i miljöaspekten när de utvärderar inkomna anbud. Det borde inte räcka med att ha en genomarbetad nedskriven miljöpolicy för att få höga betyg under parametern miljö! Hur lever anbudsgivaren i verkligheten sin policy? En enda gång har vi fått redovisa vilka bilar vi har och om de är miljöbilar eller ej! Det borde vara varje gång!
Vi har satsat på biogas som drivmedel till våra fordon för att vi anser det vara det mest miljövänliga drivmedlet. Jag hoppas att våra politiker slår näven i bordet, tillsätter resurser och ser till att antalet mackar och pumpar flerfaldigas samtidigt som de entreprenörer som tänker och lever grönt börjar gynnas i upphandlingar! Då kommer tiden visa att vi gjorde ett klokt val även sett ur ett ekonomiskt perspektiv den gången vi bestämde oss för biogas.