Vårt lönesystem röner uppmärksamhet

Jag höll ett seminarium om vårt lönesystem vid Svenskt Näringslivs Framtidsmässa. Titeln var "Kan ett lönesystem vara baserat på en värdegrund?"  Lite roligt faktiskt för normalt sett när jag är ute och pratar så brukar ämnet vara värdegrund, CSR (corporate social responsibility) eller integrationsfrågor. Men Anna Lena Holmström på Svenskt Näringsliv har nu för tredje gången, till Dinos och Convictus stora glädje, anlitat mig för att prata om vårt lönesystem och hur vi ur vår värdegrund jobbade fram systemet. Det som Svenskt Näringsliv tycker är bra med vårt system och som gör att de vill föra ut det som ett positivt exempel är att det är framtaget och implementerat på dipart. Det är som det heter "väldigt lokalt".

Jag vill vara på plats tidigt, känna in lokalen, atmosfären och veta att all utrustning fungerar.

Jag berättar och visar hur allt börjar i vår värdegrund och hur vi ser till att den lever.

När jag ser bilder på mig själv när jag pratar så förstår jag att still, det står jag inte länge!

En sak som skedde under mitt föredrag var att jag upptäckte Svenskt Näringslivs VD Urban Bäckström i publiken. Lite kul för jag satt bredvid honom på flyget hem från Almedalen för 2 år sedan. Då pratade vi en stund och jag gav honom ett par Weekly samtidigt som han fick direktiv på vad han borde göra för att få bort alla svartjobb i byggbranschen. När vi nu träffades igen så tänkte jag "jag tar en rövare" och passade på att visa honom (och alla andra i publiken förstås)  vår värdering "vi ska värna om vår miljö genom miljövänliga arbetsmetoder" När alla sett den värderingen så berättade jag om dess konsekvenser för oss när det gäller vår fordonspark, nämligen den att vi nu har 22 biogasbilar och fler på väg in. Därefter berättade jag om vår dagliga kamp för att få gas och hur det ofta nästan är handgemängssituationer vid pumparna. Avslutningsvis så bad jag Urban "slå några samtal och sätt fart på de processer som behövs, annars kommer vi och många med oss gå tillbaka till bensin och det vinner ingen på, allra minst miljön!"

Avslutningsvis kan jag säga att det var kul att få ta del av den här enorma mässan. 1200 företagare som samlas för att prata framtid är häftigt. När det gäller den överblivna cateringmaten så fungerade inte min plan. När Matte från Convictus kom till restaurangen så möttes han av beskedet "Ledsen men det blev ingen mat över!" Trist men nästa gång kanske.. Mitt arvode för den här dagen går till en ny presentation av Convictus verksamhet på nätet. Sami, vår helt suveräne webbkille ska jobba för slanten åt Dino. Och känner jag Sami rätt så blir det ganska mycket för pengarna.

Jag vill bli politiker, och då helst statsminister!

Det är så mycket som behöver bli annorlunda. Och hur jag än skriker, coachar, ber och övertygar så händer det för lite... Jag har ett kanonjobb. Styr och ställer, pratar och lyssnar, ger direktiv och följer upp. Jag har möjlighet att få saker att bli annorlunda. Utifrån den position jag har som VD på Dipart kan jag förändra. Lite lite lite grann.

Och jag måste ju också sköta mitt jobb. Budget, kalkyler som inte går ihop, jobb som ska in, hålla i möten....Ughhh. Allt i vardagen måste skötas. Det ger lite lite lite tid över som jag kan lägga på att förändra vårt samhälle.

Jag vill få våra kära politiker att snabba på utbyggnaden av biogas till våra bilar. Jag vill förändra världen till en bättre plats för alla, fattig som rik, vit som färgad, integrationsfrågor brinner jag för. Och samtidigt är jag företagare och mån om att det ska löna sig att ta ansvar och lägga manken till. Givetvis måste vi också ha ett regelverk som fungerar så vår fungerande kära marknadsekonomi är skyddad från bovar och banditer. Moralfrågor är intressanta! Och jag vill få fler företag att samarbeta, och på så sätt ta ett socialt ansvar, som vi gör tillsammans med härbärget Convictus!

Att påverka kan göras på många sätt. I övermorgon ska jag prata på Svenskt Näringslivs framtidsseminarium. 200 VD:ar från alla möjliga företag ska lyssna på mig. Mitt framträdande kommer handla om hur vi försöker leva vår värdegrund och ämnen som lön, svartjobb och socialt ansvarstagande kommer att vara framträdande.

Nu är det 2 år sedan jag blev intervjuad av Stina. Se gärna filmen och vem vet. Du kanske också får någon aha upplevelse och blir påverkad på något positivt sätt. I sådant fall blir jag glad och har på något sätt lyckats....

Att ge en liten komplimang

Min morgon var fruktansvärd, nja det är att ta i, men ungarna tjafsade non-stop och jag var bara på dåligt humör när jag äntligen lämnat den sista. Och Callan hon är hemma idag igen. "Pappa jag har ont i magen, varför tror du inte på mig?" "Klart jag gör Callan, men lova mig att du ringer om det blir sämre" sa jag till min lilla 11 åring som är kvar ensam hemma. Men det var inte den problematiken jag först hade tänkt skriva om utan det här med komplimanger. (Men hur jag borde hanterat min lilla 11-åring, det hade jag gärna tagit emot tips om.....sträng, termometer, ska gå förutsatt feberfri, lita på henne, ...öhhh svårt, tycker jag.)

Var i restaurang Skafferiets matsal där vi normalt käkar lunch. Idag var jag först och satt själv. Då kommer kocken ut. "Jens, vad bra du var på teve för lite sedan. Du stod på dig, det var riktigt bra" sa han, log och vände, och gick tillbaka in i köket. Kvar satt jag och mådde bara helt plötsligt bättre än för bara någon minut sedan.

Sedan kom jag ner till kontoret och satte mig vid datorn. Ögnade igenom mailen och kom fram till ett från Cattis. Hon skrev att hon av en slump kommit in på vår hemsida och där lite upptäckt oss. Hon hade läst om våra värderingar, vårt arbete med Convictus, vårt sätt att kommunicera och en massa annat och bara känt att skriva och berätta att hon uppskattade det. Så här löd ett av flera fina budskap som hon förmedlade. " Så hur kommer det sig att jag skriver – vill nog bara ge en komplimang en eloge, göra det som vi ofta tänker att vi ska – och så är jag dessutom glad över att ni är leverantör till mitt företag - Sigtunahem. Jag kommer se Dipart med andra nya ögon nu – positivt"

Alla Ni som jobbar för att vi ska ha livskraftiga stammar av våra 4 stora rovdjur, ni är mina vardagshjältar!!

Ja vad blir kontentan av alltihop. Jag tror vi oftare ska göra som kocken och Cattis. Ge komplimanger. Vi skänker energi och bekräftelse till någon som gör saker som vi tycker är bra. Fler bra saker blir gjorda och fler människor är säkert glada. I varje fall fungerar jag så!

Jag är hemma och Vabbar..

Jag är hemma idag tillsammans med Calinne, min lilla 11-åriga ögonsten, som har ont i magen. Hon är så go, igår var hon och jag på handbollsturnering för vi i Gustavsberg mötte Spårvägen. Klubbarna möttes från 11-årslagen upp till A-juniorer och efter varje match utsågs lagets lirare. I slutet på dagen så möttes de båda klubbarnas lagets lirare i en spännande match. Lite häftigt faktiskt då bägge lagen hade spelare från A-junior ner till 11 åringar. Och min lilla Callan var med..... Jag trodde inte mina ögon för hon gick in och spelade som om hon spelat med äldre tjejer hela sitt liv. Tänk Er själva när en liten blond smal 11 åring sträcker upp händerna i luften för att blockera ett skott från Spårvägens bästa 17 åring! På läktaren satt jag och var så stolt så stolt. Men innan matchen hade hon ont i magen. Antagligen lite nervositet för handboll är tufft....Jag väljer att tro att det är det som sitter kvar idag.

Okey, så när jag skulle iväg i morse och Callan säger "pappa jag har ont i magen" så försökte jag först,,,, "Vi äter lite först, duscha så ska du se att det går över"... Men det fungerade inte. Hon kom inte ens upp till frukostbordet. Så med tanke på att ont i magen är lite annorlunda än förkylningar så var valet enkelt. Bara att stanna hemma.

Men nu gäller det ju att göra något bra av det faktum att jag är hemma med en av de personer jag älskar mest i hela världen vare sig jag vill eller ej. Det är så lätt hänt att börja tänka på allt jag borde göra, allt som ska fixas och de möten som är inbokade. Och då lever jag inte i nuet utan är någon annanstans och är då frånvarande för Calinne. När hon vill vila eller pyssla med datorn eller något ja då kan jag också vara någon annanstans. Men annars, Ja då ska jag vara där med henne och passa på. En hel dag ihop. Inte ofta eller hur.

Och med tanke på att jag fyller år idag så är det ju faktiskt den finaste present hon någonsin kunnat ge mig...En hel dag tillsammans, bara hon och jag.

Vilken kväll med Toni Holgersson på Mosebacke!

Vilken fantastisk kväll. Mosebacke Torg riktigt lyste i all sin kulturella prakt när vi samlades utanför för att gemensamt gå in och bänka oss inför Toni Holgerssons release spelning. Den här gången var det Dino som bjöd. Som föreståndare för Convictus härbärge i Bandhagen har han många personer som han får hjälp av. Att Toni, som normalt jobbar hos Dino två timmar om dagen, har en release spelning gav Dino en möjlighet att bjuda alla oss volontärer och medarbetare på en helkväll. Den tog han med råge.

Innan vi hade blivit fullt gäng gick jag upp och kollade in stället. Mosebacke Torg är verkligen något speciellt. Kultur, utomhus, utsikt över stora delar av Stockholm och bara massor av gemytlighet. När jag stod där ensam och söp in stämningen så kom Toni och vi pratade lite grann. "Du efter de första 6 låtarna med bandet så skulle jag vilja bli inropad för ett extranummer. Kan inte du se till att Ni gör det? För jag vill gärna sjunga ett par låtar själv med bara min gittar som komp" sa Toni lite oroligt till mig. "Jag lovar att vi ropar in dig" sa jag till Toni.

Dino hade ordnat så vi satt vid ett långt bord precis vid scenen. Perfekt tänkte jag, då kan vi sitta ner och se hela showen. Vi beställde in mat och hade det bara riktigt trevligt. Jag hamnade bredvid Claes som i dagsläget är högsta chefen på Convictus. Han bara lyser av godhet på något sätt. Häftigt. Han frågade om jag vill komma och prata på ett seminarium de ska hålla i oktober. Medans vi åt så fylldes lokalen med folk, människor med stora kameror och ett tv-team. En dokumentär om Toni håller visst på att spelas in.... Jag hade nog inte förstått hur stor han är..
 

När han väl kom in på Scenen så lyfte nästan taket. Vad häftigt det var.. jublet visste inga gränser.

Att Toni var synbart rörd över att få vara på scenen och få ta emot vår uppskattning syntes tydligt. Även om han torkade bort bevisen. Låtarna följde varandra och temat var givetvis det liv han haft de senaste 20 åren. Gemensamt för sångerna var att det på något sätt är så skönt att lyssna till dem. Sången är vacker och texterna djupa och på något sätt blir det bättre ju mer sång och ju mindre instrument det är. När bandet spelat färdigt och tackat för sig så bar volymen i rummet in Toni igen. Jag behövde inte oroa mig...Jag lovar. "Tack tack, jag vill gärna spela fler låtar för Er med bara min gitarr sa en berörd Toni.

Efter koncerten skjutsade jag hem Dino. När han klivit ur bilen så tänkte jag något i stil med att det är ju så här ett samarbete ska gå till. Och den här kvällen, som Dino gett till mig, Yasmin och Kaveh, var för oss ett minne för lång tid framöver! Utan Dino och Toni hade vi suttit hemma och tittat på På Spåret med Bengt Bedrup! Så tack så mycket för den fina kväll Ni gav oss!

Nu händer det en massa på en gång

Igår var Kerstin Björk Östlund från Almega här. Vi ska hålla ett föredrag tillsammans på Svenskt Näringslivs stora framtidsseminarium. Det är 1200 företagare som under två dagar samlas på Älvsjömässan för att prata framtid. Fredrik Reinfelt kommer vara där tillammans med många andra kända personer. Under dag 2 kommer alla dessa besökare gå på två seminarier av totalt 10 stycken som erbjuds. Kerstin och jag kommer hålla i ett av dessa. Det handlar om lönesystem och jag ska prata om hur vi tagit fram vårt värdegrundsbaserade lönesystem och vad det betytt för oss. Min ersättning går till Convictus men det är det lilla. Det jag är lite stolt över är faktiskt idén jag fick gällande maten. Alla dessa människor ska äta cateringkäk a la de luxe under dessa två dagar. Mängden mat som skulle blivit över är säkerligen enorm. Nu kommer all överbliven mat gå till Convictus härbärgen... Med lite tur kommer en liten idé tillsammans med tre telefonsamtal göra en liten skillnad i magen för hundratals männsikor....känn på den. Jag tar ut segern lite i förskott men just nu har jag lust med det.

Ska iväg på sista dagen av en utbildning jag har gått under ett år. Jag har inte tid, har inte läst boken vi skulle ha läst till idag, och har heller inte skrivit i dagboken som jag skulle ha gjort. Jag går dit mest av respekt för de två skickliga lärarna vi har. Men tankarna kommer vara någonannanstans tror jag.

Vill så gärna berätta om Mosebacke Torg, häftigt att ha varit där och det gör jag snart ihop med lite bilder. Eller om den delegation från Sveriges kanske häftigaste arkitektbyrå som var här igår kväll till klockan 22.30. vilka hus de ritar..... Och att de vill jobba med oss!! Och att vi hade blivit rekommenderade av Verkställande Direktören på Sveriges Byggchefer... Finns så mycket häftigt. Jag återkommer för nu har jag 23minuter på mig!

Vårt arbete för mångfald uppmärksammas av Svd

Vi har under lång tid arbetat målmedvetet för att skapa ett företag där mångfald är en självklarhet. Nu börjar det uppmärksammas vilket är kul och en bekräftelse på att vi är rätt ute, vilket vi i och för sig varit säkra på en längre tid.

Grzegorz, Tarik och Mario är från olika länder. Förutom att de har det gemensamt så är de skickliga och uppskattade hantverkare som starkt bidrar till att göra oss kända som ett företag som kan betong!  Var och en på sitt sätt!

"En rättfram fråga om varför byggföretaget Dipart bara ­anställt svenskar fick ledningen att vakna. Åtta år senare ­består före­taget av 70 personer från elva olika länder." skriver Svd idag i sin Näringslivsbilaga och syftar på vårt arbete för att få in mångfaldsarbetet i vår vardag. Läs artikeln, den är inte alls dum. Värt att nämna är att det är Mats som är intervjuad och inte jag men journalisten har blandat ihop oss! En tacker en tacker"

Tänk vad tiden förändrar vårt sätt att tänka och därmed vårt beteende!

När jag var liten rökte mina föräldrar jämt, och särskilt när vi åkte bil, men även alltid annars. Fimparna, ja de hamnade väl där de hamnade... Om det här med fimpar som hamnar överallt och särskilt på Stockholms gator skriver Svenska Dagbladet idag. Jag funderade lite nu på morgonen om vad jag skulle engagera mig mot, eller för eller inte alls. Kände lite att rökningen fått sitt på ett tag. I varje fall tills dess vår tobakspolicy är framtagen. Men så kände jag ändå att det här är värt några rader.

"Fimparna må vara små, men de är många. Stockholms stads första skräpmätning, som gjordes förra året tillsammans med Håll Sverige rent och Statistiska centralbyrån SCB, identifierade cigarettfimparna som det största nedskräpningsproblemet i Stockholm. 65 procent av skräpet på gatorna utgörs av fimpar." så skriver Svenskan bland annat idag.

Jag känner att mitt motstånd mot cigarettrökningen främst kommer på grund av de oerhörda hälsoriskerna. Man dör av eländet. Men det är faktiskt också äckligt med alla fimpar överallt. Så att det som när jag var ung var en självklarhet, nämligen att slänga fimpen just där den blev en fimp, det är idag inte längre en självklarhet. Man accepterar helt enkelt inte att andra tar det som en rättighet att få slänga sin fimp överallt. Jag vill inte ha fimpar där jag lever!!! Tycks man börja tänka.

Vår jord förändras, vi blir fler och fler som ska samsas utan att ytan ökar. Då måste vi börja förändra vårt beteende... Det här är bara en liten förändring. tro mig det kommer många fler!

Toni Holgersson har releaseparty på Mosebacke Torg i kväll, och jag ska dit!

I vårt arbete med härbärget Convictus har jag ytligt lärt känna musikern Toni Holgersson. Dels lyssnade jag på honom vid galan World Aids Day men vi har även jobbat på Convictus tillsammans. Han är ödmjuk, trevlig och en bara allmänt nice person. Jag kände varmt för honom från den stund vi först träffades.

Toni har jämförts med Ulf Lundell och har precis som honom en karriär som innefattar en mängd skivor, framträdanden och annat. Ikväll är det releaseparty efter ett långt långt uppehåll där drogerna ersatte gitarren. Men nu är det inte så längre utan Toni är tillbaka och jag ska vara där för att visa min uppskattning. Och vi kommer bli ett stort sällskap där bland annat Dino från Convictus och Yasmin ingår. Det kommer bli en höjdare tro mig!

Vad finns det för gemensamt mellan min situation på Dipart och Stefan Ingves vardag på Riksbanken?

Jag läste en artikel om Stefan Ingves, vår Riksbankschef, på Svd nu på morgonen. Orsaken till att jag ögnade igenom morgontidningarna var främst att jag ville hitta lite inspiration. Jag fick det genom att läsa om Stefan och på så sätt nästan lära känna honom lite grann. Märkligt men jag tyckte en mängd saker som stod om honom och hans vardagsuppgifter gick att översätta till mig och hur jag har det. Lite märkligt faktiskt då vi jobbar i så oerhört skilda organsisationer. Han omsätter väl lika mycket pengar medans jag skriver ordet omsättning som vi på Dipart sätter sprätt på under ett år. Men ändå verkar problemen vara desamma.

Något som tidigt var nämnt i artikeln är att Stefan har ett brett kontaktnät och att det gynnar honom och hans resultat. Känner så väl igen det från min vardag. Nu när jag jobbat med Dipart och varit verksam i branschen i snart 20 år så känner jag givetvis många. Ska jag ha en bra advokat, byggkonsult, bankkontakt, betongleverantör, inglasningskille, skribent eller vad det månde vara så har "jag en i bakhuvudet". Och precis som min tid i branschen gynnar mig så ses Stefans tid inom det ekonomiska etablissemanget som en av hans meriter.

"Att vara transparent och lätt att tyda är ett självklart mål för den svenska centralbanken." skriver Svd och fortsätter "Marknaden lyssnar på varje harkling som kommer från riksbanksdirektionen. Antydningar om att räntan ska ändras påverkar omedelbart priset på obligationer och aktier."  Det är alltså väldigt viktigt för Stefan Ingves och riksbanken att vara tydlig för annars blir det lätt misssförstånd, missförstånd som kan påverka hela den svenska ekonomin.  Jag känner så väl igen även det. Minns när jag på ett kvartalsmöte för ett antal år sedan berättade att vi inte hade fullt upp efter sommaren. Själv tänkte jag inte mer på det för det brukade alltid komma in jobb. Men för ett par nyanställda var mina ord antagligen som knivar rakt in i märgen. Ett par veckor senare sade de upp sig. "varför gör Ni så här?" sa jag och de svarade med att berätta att vi ändå inte hade några jobb så de kunde hellre börja leta nytt med en gång. Att jag berättade för dem att vi alltid på våren har ledig kapacitet på senommaren hjälpte föga. De hade redan skrivet på för den nya firman. Min otydlighet hade kostat oss ett par kompetenta snickare.

"Det finns olika grupperingar i direktionen. Traditionellt talar man om duvor och hökar. De som vill sänka räntan (duvor) eller de som vill höja (hökar)" så beskrivs vardagen hos riksbanken. Och så är den hos oss också. Vi börjar bli fler och åsikterna går ofta isär. Och så ska det vara. Det är i regel ur problem, åsiktsskillnader och turbulens mycket gott kommer. Och problematiken med att hantera olika åsiktsgrupper är bekant även för mig... Ett litet exempel på hur åsiktsskillnader kan starta processer är det som hände för bara ett par minuter sedan. Thomas kom in till mig och sa att min bil ser äldre och fulare ut efter att jag strajpat den. Först blev jag lite förbannad. Tänkte att "sådär säger han bara för att han vill åka ostrajpat"  Men hans ifrågasättande har kanske dragit igång något, som när det är klart har lett till en förbättring. Vår strajpning har sett likadan ut under lång tid. Thomas kanske har en poäng...

"Vid den senaste medarbetarundersökningen (hösten 2009) svarade nio av tio medarbetare att de har stort eller mycket stort förtroende för riksbankschef Stefan Ingves. Ledarskapet i banken bedöms som allt bättre. De anställda är stolta över att arbeta på Riksbanken och talar väl om sin arbetsplats. De rekommenderar andra att börja jobba där." Stefan Ingves och Riksbanken mäter hur väl medarbetare trivs, hur stort förtroende de har för sin högste chef och om de rekommenderar andra att börja på  Riksbanken. Vi gör precis likadant. Nu har vi jobbat med vår medarbetarenkät sedan 2002 om jag minns rätt och vi börjar få en intressant historik att dra slutsatser ifrån. Om jag ska dra någon slutsats från de mycket höga betyg som Stefan får så är det väl att man inte behöver vara så extremt utåtagerande och kommunikativ, vilket kanske är hans förbättringsområden, utan att ren och skär kompetens till slut fäller avgörandet.

I artikeln nämns också att den mycket höga kompetensen bland Stefans medarbetare är ett starkt skäl till att riksbanken gör allt bättre resultat. Självklart kan tyckas men att verkligen fokusera på att hitta rätt personal och att se det som en avgörande faktor för framgång. Där är vi nog också lika även om det verkar som Riksbanken kommit väldigt långt. 

Jag ska fortsätta att följa Stefan i media. Tror jag kan lära mig mycket på det. För vår vardag är mycket mer likadan än jag först trodde och Stefan verkar vara en person som levererar och är respekterad och väl förtjänar att bli följd.

Nu får jag själv känna på biogasens nackdelar

Jag har mer eller mindre tvingat på mina medarbetare biogasbilar. Alla har nog varit positiva till bilarna och miljötänket men att tankningen varit ett elände har många vittnat om. Nu får jag själv smaka på nackdelarna med biogasen i och med att jag behöver tanka flera gånger i veckan. Men till min fördel är ju att det finns en reservtank med bensin i min Passat. Det är ju inte alla som har det! Vår lastbil tex har enbart biogas! 

Vi har ända sedan 2005 köpt nya miljöbilar till de som haft störst behov. Följdaktligen har jag fått ha min volvo V70 bensindriven, årsmodell 04 ända tills nu. Men nu var det äntligen min och Thomas tur att få nya bilar.

 Här håller min nya VW Passat Ecofuel biogas på att strajpas.

Det tog någon dag så var det dags att tanka. Jag svängde in på biogasmacken i Hammarby men där var det en kåpa över pumpen så jag tog macken vid Skogskyrkogården istället. Det gick enkelt för det var bara en snäll taxichaffis före mig. Han var dessutom vänlig nog att visa mig hur man tankar.

En snäll tacichaufför tog den här bilden på mig när jag för första gången tankar.

Men vet Ni vad. När jag var klar hade det kommit inte mindre än 11 bilar som stod på två köer vid de två pumparna. Ärligt talat, jag hade nog aldrig haft tålamod att vänta om jag kommit aningen senare. Hellre hade jag gjort som magnus och dragit bilen hem.

Jag lovar en sak. Att verkligen jobba för att våra politiker och myndigheter ser till att biogasnätet byggs ut. Det här är ju helt orimligt, ja absurt helt enkelt! Vi som satsar på miljön genom att ha drygt 20 biogasdrivna fordon straffas hårt genom att vi förlorar massor av tid och därmed effektivitet bara för att vi agerar miljövänligt. Vi borde istället gynnas! Dags att tänka om kära politiker! Och börja med att låta miljöparametern ha en reel roll vid anbudsutvärderingar inom den offentliga sektorn! Samtidigt som Ni fixar det så sätt till en skicklig entreprenör med direktiven: Se till att biogas finns lättillgängligt inom Storstockholm och Ni ska vara klara innan 2010 är slut! Du har de finansiella medlen du behöver! Kör för faan!

Nu får Dipart Boys supporters bekänna färg!

Dipart Boys har funnits i många år. Men nu gäller det att vi kraftsamlar för att ett av Stockholms mer uppskattade lag ska finnas kvar i seriesystemet.
Det var som vanligt match i onsdags. Vi mötte de Gyllene Pojkarna och matchen stod länge och vägde. Men i andra halvlek så spårade den ur. Efter ett par domslut som några ur vårt lag tyckte var tveksamma så försvann glädjen och kreativiteten och istället kom ilska och frustration in i vissa av våra spelares humörsbank. Summa summarum så fick fyra av oss i Dipart Boys röda kort och en långt ifrån vacker domarrapport är nu skriven och ligger här bredvid mig. Självklart leder ett sådant här beteende till konsekvenser. (som jag brukar säga till mina barn)

Här ser vi två bilder med grabbarna från förra årets fotbollslag.

Jag åkte ut till den av oss dipartianer som blev utvisad och fick ta del av hans version av händelserna. Dessutom har jag pratat med ytterligare två spelare som inte fick något kort utan som lite från sidan kunde ge mig deras syn på händelserna. Och givetvis har jag pratat med korpen. Jag tycker mig ha relativt klart för mig vad som hänt.

Följande konsekvenser leder det här till: Av de fyra spelare som fick rött kort var tre inte anställda på Dipart utan hade hoppat in då vi var kort om folk. De får inte vara med mer i vårt korplag. Hädanefter ska bara anställda representera vårt företag! Om vi inte får ihop ett eget lag så lämnar vi WO. Vi kommer också få en ny lagkapten då Kaveh tar över ansvaret att bära den röda bindeln! Nu kraftsamlar vi och jag hoppas att många Dipartianer hör av sig till Kaveh och hakar på Dipart Boys. Vi behöver bli minst tio man och är väl i dagsläget kanske sex Om vi mot förmodan inte får ihop ett eget lag så tackar vi för oss. Så med andra ord önskar jag att Wiklund, Marcus, Mjösberg, Jonas, Kevin, Joel, Joey, Augustin, Surfarn, Andy, Witali, Pastorn, Linkan, Håkan, Mario, Zäta, Janne, Darko, Micke och alla vi andra idrottsintresserade sluter upp för visst ska vi ha kvar Dipart Boys!! Laget är ju liksom en del av oss och vi är ju Dipart så vad väntar vi på!

Hej då Benstocken

Vi har haft världens bästa kontor ute på Arlanda, i varje fall så länge som vi var 10 killar och jobbade på flygplatsen. Men så är inte längre fallet. Pastorn, Thorsan, grabbarna och tjejerna därute har varit oerhört framgångsrika och byggt upp ett gott rykte i närområdet som gjort att vi idag omsätter mycket mer än tidigare. Det vi i dagligt tal kallar Dipart Norr har vuxit enormt och vi tvingas säga adjö till vårt gamla kära torp som helt enkelt inte längre fyller sin funktion. Vi har vuxit ur det! Men att lämna vårt torp utan att släppa en liten tår är inte så lätt.. Jag minns särskilt när Magnus Samuelsson, världens starkaste man, kom på besök.....

Då fick jag råg i ryggen

Vi på Dipart tränar thaiboxning en gång i veckan under Jörgen Kruths vakande ögon. Igår under uppvärmningen kom Tarik fram till mig och sa --"Jag har läst på bloggen om rökningen och vill bara säga att jag nu varit rökfri i ett och ett halvt år. Det hade jag aldrig varit om Dipart inte ställt det kravet på mig. Och nu är jag igång och tränar och mår toppen."

Här ser vi några av våra medarbetare som är med och kämpar på Kruths träningar!

Jag blev så glad för att Tarik kom fram och sa det. Kanske ville han bjuda igen lite för att hans vänsterjabb petade ut linsen för mig på förra träningen men det tror jag inte. Jag tror han sa det för att han är uppriktigt glad över att ha slutat röka.

Jag minns när han satt framför mig första gången för kanske 3-4 år sedan. En ung kille som gick i trean på gymnasiet och som önskade få praktik hos oss. Jag ställde två krav: "Tarik jag begär följande av dig: Ett, du ska göra ditt bästa varje dag och hela tiden försöka ge energi till gruppen. Två, du måste sluta röka. Jag känner att du röker och jag anställer ingen som röker." Tarik ville  börja hos oss och accepterade mina krav.

Tarik mår mycket bättre och orkar mer efter han sltuade röka!

Nu har det gått ett par år. Tarik har inte rökt på länge, fått sitt yrkesbevis och är en uppskattad kille som verkar trivas alldeles ypperligt. Sånt gör  mig glad och ger mig energi att fortsätta driva vissa av "mina ideér"

Vi har tänkt färdigt gällande rökningen

För 4 år sedan fick min mor lungcancer, för 3 år sedan slutade vi att anställa rökare, för ett drygt år sedan gick min mor bort och för två veckor sedan bröt en anställd mot vårt skriftliga anställningsavtal (där det tydligt står att rökning leder till avsked) genom att röka på arbetstid. Så här väljer vi att hantera situationen. Tro mig det är ingen enkel sak, det finns moral, arbetsrättsliga hänsyn, en människa där bakom och förstås ett avtal som är påskrivet att ta hänsyn till i den här situationen. Och att Mats vår personalansvarige som i och med min blogg helt plötsligt fick ärendet på sitt bord är väl den som funderat mest.

För dig som inte läst de tidigare bloggarna och de mycket intressanta kommentarerna de föranledde så rekommenderar jag det varmt. Den första bloggen heter:
Jag fick en riktigt dålig mental start på vårt kanske viktigaste stormöte någonsin.

och följs av Tänk att frågan om rökning berör så pass

Frågan om rökning generellt och framförallt iklädd Dipartkläder har vi funderat över och diskuterat flitigt de senaste veckorna.

Vi landar lite i följande tänk:

1   Vi på Dipart jobbar alla oerhört hårt för att vi ska vara ett sunt företag där friska människor arbetar och trivs. Målsättningen är att alla ska kunna jobba till de blir minst 65 år och sedan ta pension som pigga och glada pensionärer med många år kvar. Vi satsar på naprapat, fruktkorgar, korpidrott, olika motionslopp och där andra går på krogen då går vi och fiskar....Hälsan är det viktigaste vi har "Den friske önskar sig många ting, den sjuke bara en" 

 2   Rökningen är ekonomiskt helt vansinnig för både den som röker som för företaget.

 3   Det finns för lite mat på vår jord. Alla får inte äta sig mätta. Ska vi då använda jordbruksmark för att odla tobak?

Ja debatten kan föras länge och argumenten för och emot är många... Vi kan helt enkelt inte med ena handen dela ut frukt och med andra handen plocka fimpar slängda framför boden. Vi har kommit fram till att vi kan inte acceptera rökning!

I vår värdegrund står det att vi ska vara ärliga mot varandra och visa respekt. Är det att vara ärlig att medvetet skriva på ett anställningsavtal där företaget säger att rökning inte är tillåtet och sedan strunta i det och röka ändå? Nej det är det inte. Men i vilken position var den som sökte jobbet? Hade han eller hon något egentligt val?

I vår affärsidé kan du läsa följande: Vi skapar kundvärde genom hög upplevd kvalitet och förmåga till problemlösning på ett mänskligare och personligare sätt.

Ja, på något sätt så ställs saker och ting mot varandra. Hedra ett avtal där ett fel inte accepteras eller vara mänsklig??? Ska vi ha ett personligare företag där förståelse för felaktiga handlandet finns??? Strikta riktlinjer eller personlig integritet??? Ska individens rättigheter att få röka gälla eller är det viktigare med hur ett företag upplevs i kundens ögon??? Ska en arbetsgivare få tycka till om individens rätt att själv förstöra sin hälsa och därmed möjlighet att kunna utföra sitt jobb???

Mats träffade vår medarbetare häromdagen. Han visste självklart om att han hade brutit avtalet i och med att han rökte på arbetstid men hade egentligen först i och med bloggen förstått allvaret. Rökningen hade han omedelbart slutat med då viljan till att fortsätta på dipart var större än suget efter cigg och det fungerarade nu hjälpligt med hjälp av nicorettetuggumi. Att han skulle få uppleva någon form av konsekvens räknade han med och kanske till och med ett avsked.

Mats berättade hela bakgrunden till vårt ställningstagande, och det faktum att vi gått från en andel på drygt 40% rökare till idag kanske 5% aktiva vardagsrökare. Och att det omvända grupptrycket nu leder till att om man tidigare funderade på att ta en cigg så låter man numera bli. Mats upplevde att vår medarbetare var ångerfull vad det gällde det brutna avtalet, han var också bestämt villig att fortsätta som rökfri om han fick en chans till och han ville verkligen vara kvar på Dipart. Mats var glad efter mötet för han hade trott att det skulle bli ett konfliktfyllt möte. Men istället för negativism och oförståelse så möttes Mats av förståelse och kanske någonstans en glädje för äntligen fanns ett verkligt skäl till att för gott slänga ciggen.

Slutresultatet blev en skriftlig varning. Vår medarbetare vet att rökning leder till avsked, men det är en process. Han har i och med varningen kommit halvvägs i den men väljer nu en annan riktning. Han vet också att behöver han stöd i vilken form det månde vara så finns vi där och stöttar. Det kan gälla rökavvänjningskurs eller kanske något annat, vad vet jag...

Men det vi tidigare haft i form av min uttryckliga avsky mot cigaretterna och av mig särskilt inskrivna krav mot rökning i anställningspapperen måste ersättas av något betydligt mer konstruktivt och genomarbetat. Så arbetet för att ta fram en policy som rör vårt ställningstagande gällande tobak har börjat. Den ska sedan bli ett dokument som vi ska leva efter...

Det är upp till oss hur mänskligt och personligt vi vill att Dipart ska vara!

När vår vision Dipart 2015 presenterades på förra stormötet så var det flera som kraftfullt markerade att den dipartanda vi byggt upp där personlighet och mänsklighet är hörnstenar inte får förloras för att bytas ut av något som liknar storbolagens stelbenta personalpolitik där vi alla bara är ett nummer i mängden. Oron är befogad med tanke på att vi har en uttalad önskan om tillväxt.

Jag svarade då att visst är detta en risk men att vi själva ändå har avgörandet i vår hand. Vi som alltid sysslat med aktiviteter som Diparts fiskedag, korphockey, grillfester, fotboll, julfest etc kommer fortsätta att arrangera möjligheter att umgås och ha trevligt tillsammans...

Och nu krävs det att vi som vill ha den här andan där alla känner alla och vi hjälps åt också själva tar chansen när den kommer. Vi har som tur är direkt två tillfällen:

Blodomloppet, en företags och familjefest i gröngräset för den goda sakens skull.

2  Vi ska ha fest med Vision.nu den 27 maj klockan 19.00. på Nyfiken Gul som ligger bakom St Eriksbadet nere vid vattnet hur mysigt som helst. Vi träffas, grillar, tar en öl och bara umgås. Vi blir alla vi på dipart som någon gång varit med och jobbat med glasögonen samt de optiker vi lärt känna under åren! Förförra året var vi också på Nyfiken Gul och det var kanontrevligt. De som vill vara med ringer Yasmin före den 20 maj. Alla får vara med och Vision.nu bjuder.

Nyfiken gul är en mysig restaurang där man får en stek som man själv grillar! Förra gången var vi minst 10 killar från dipart och tillsammans med knappa tio optiker hade vi en helkväll!

Vi som vill vara med ringer Yasmin, det har vi lärt oss nu! Okey nu kör vi och jag lovar att jag ska göra vad jag kan för att upprätthålla den anda som vi byggt upp. Den är viktigare än all världens tillväxt och är själva grunden till allting.

Vi presenterade vår nästa vision, Dipart 2015, för samtliga medarbetare på företaget.

Det var något många av oss väntat på och det kändes också i luften. Även om de två inledande passen på stormötet var intressanta så var det ändå det sista gällande vart vi är på väg som de flesta väntade på. Och vi riktigt kunde känna i luften att en förväntan låg där och dallrade. Det första som hände var att Jonas från Helhetskommunication kom fram och tog över scenen. Han berättade för oss om vikten av att ha en vision och vilken betydelse en tydlig sådan kan ha för ett företags utveckling. Därefter bad Jonas mig och Thomas komma upp på scenen och så började frågorna.....

Thomas, stämmer det att det hela började med en vit Saab? Jens, kan du berätta om chevan och den plattform med madrass ni byggde över lastutrymmet? När bestämde Ni er för att lämna Östergötland för Stockholm? Och varför? Hur började det hela egentligen? Berätta!

Jag och Thomas väntar på att Jonas ska börja ställa frågor om hur vi tänkte för knappa tjugo år sedan.

Efter att vi haft lite "storytelling" och alla fått en liten inblick i hur det en gång var så presenterade vi Vision 2015  Helt plötsligt gick det att läsa den på stora duken och det var nästan knäpptyst i salen.

Så här ser den ut. Vad innebär den för mig, tycktes alla i rummet tänka.

Efter att vi alla fått läsa den och riktigt suga in innebörden av alla de tre meningarna så var det dags för grupparbete. Alla, utom vi som varit med och tagit fram visionen, satte sig i grupper och uppgiften var. Vad innebär detta för Dipart? Vad innebär den nya visionen för mig som person?

Håkan, Arto, Åke, Jesper, Tomas och Jens Lindqvist diskuterar vad Visionen kommer betyda.

Uppgiften innebar också att man skulle skriva ner det man kom fram till. Sedan skulle ett litet galleri skapas på en av väggarna.

Globen nästa för våra stormöten, mindre personligt, ledningen måste tredubbla sin arbetskapacitet....ord och inga visor. Här gäller det att vi tar till oss av den här gruppens åsikter och arbetar för att skapa ett personligt och trevligt företag.

Gruppernas åsikter kan sammanfattas med optimism, kul med nya utmaningar men se till att värna om vår företagskultur där ett personligt och mänskligt företag premieras.

När vi sedan hade sammanfattat hela gruppövningen och allas åsikter hängde på väggen där vi alla kunde läsa dem så var det dags för mig, Thomas, Anders och Mats att gå fram. Nu var det allmän frågestund och nu fick mötet nerv. Augustin ville verkligen att vi skulle se upp med att förlora dipartandan... Vi pratade om det en lång stund och jag sa till alla att det är upp till oss samtliga att bjuda till. Från ledningens sida kommer vi fortsätta att ordna alla dessa aktiviteter som taiboxning på torsdagar, de olika trevliga löpfesterna där blodomloppet på djurgården står härnäst på tur, korpfotboll och så vidare...så grabbar och tjejer kom så ser vi till att lära känna varandra... var mitt budskap.

Anders förklarar hur vi tänkt under arbetet med Vision 2015. Många bra åsikter kom fram och visst har vi en spännande resa framför oss. Men vem vill inte ut och resa?

Slutligen kan vi säga att det här mötet går till historien. Att både sätta arbetet med en ny MB-grupp och presentera vår nya vision i ett och samma möte...Känn på den och dessutom så producerade tidningen Byggindustrin  en film över vårt arbete denna dag. Så visst kan vi vara stolta över oss själva.

Men vi har många tuffa utmaningar under resans gång. För vi får inte glömma bort att det är resan på väg mot målet som är livet... Jag kommer återkomma till dessa varje dags små resor. Jag kommer även snart att följa upp mina bloggar om rökning. Det ska bli kul att berätta om hur vi landar i det. Undrar hur många som kommer tycka till om det. Vi får alltid flest kommentarer på bloggen när den handlar om rökning. Dessutom har vi massor av annat kul i röret. Allt det här som händer i vardagen är en liten del i det som är arbetet mot att uppnå  vår nya vision Dipart 2015.