Vi engagerar oss, försöker förändra samhället och marknadsför Dipart på samma gång.

Sedan 2004 har vi på Dipart engagerat oss i olika frågor som vi brinner för. Alltihop mynnar i att den rådande situationen i vårt samhälle går emot hur vi egentligen vill ha det. Det villl säga strider mot vår värdegrund.

Det började som sagt 2004 med att jag gick ut i media och krävde att myndigheterna gjorde något åt allt svartjobb. Det engagemanget har vi haft ända sedan dess. Förra gången jag blev riktigt irriterad var efter programmet Fuskbyggarna nr 2 som visades för drygt 10 dagar sedan då en riktig filur hade sålt en villa för över tre miljoner till en familj. Jag är övertygad om att de som byggde den hade en mängd utbildningar men att ingen av dem hade med vår bransch att göra. Jag blev arg, skrev en debattartikel och skickade den till Svd. Fick idag svar från chefredaktören som skrev att på grund av allt som händer i Egypten så är det osäkert om de kan publicera den då allt nu kretsar kring vad som händer i norra Afrika. Men jag håller tummarna och kommer också informera Er här på bloggen om den kommer i tidningen.

Vi har i vår värdegrund en fras som säger "vi accepterar ingen mobbning eller rasism". "Jens varför anställer ni bara svenskar" sa någon till mig för säkert 6-7 år sedan. Och allt sedan den dagen har vi medvetet jobbat med integrationsfrågan. Ser det lite som vår uppgift som företagare i Sverige att bidra till att även nya svenskar ska få en chans. Och allt hänger ihop. Jobb-lån på banken-lägenhet-fungerande familj-trivsel- och plötsligt fungerar allt och man kan bidra med sin del. Men får man inget jobb så... Idag är 30% av oss på Dipart utlandsfödda. Räknar vi med andra generationens invandrare på Dipart så närmar sig säkert procentsiffran 50%. Och vet Ni vad. Jag är övertygad om att den rikedom vi alla bidrar med och som till stor del beror på att vi är olika genererar lönsamhet. Det här tänket har Dagens Industri anammat och hörde av sig i fredags. De kom ut och pratade med Mats som är ansvarig för alla personalfrågor och mig i nästan två timmar och därefter åkte vi till bygget på Brf Tuben. Där fanns Tarik, Niklas, Lisa och Witali. Fotograf Klasse tog några bilder och idag fick jag ett samtal från Journalisten. Hon ville stämma av några citat. Om vi har tur publicerar Sveriges största affärstidning några rader om oss och hur vi tänker när det gäller integrationsfrågor....

"Bristen på kompetens och arbetskraft ökar snabbt i Stockholmsregionen. I vissa branscher är den redan akut. Samtidigt går 33 000 utrikes födda personer utan arbete – trots att en stor andel av dem har både kompetens och erfarenhet som är direkt användbara på arbetsmarknaden.  – Detta har vi inte råd med. Nu drar vi igång den bredaste satsningen som gjorts på detta område någonsin, säger Per Unckel". Det här kan vi läsa på gårdagenspressrelease från Länsstyrelsen i Stockholm. Och idag var det stor presskonferens. Per Unckel som är Landshövding och Sten Nordin med flera var med. Dessutom två företagare och en mängd journalister. Som en av två företagare var Mats med och berättade hur vi gör rent praktiskt när vi jobbar med de här frågorna. Med andra ord så fick vi vara med som gott föredöme och kunde föra ut vårt tänk, som förhoppningsvis kan vara ett gott exempel som kanske någon tar efter.

Så på kort tid har vi varit med i ett sammanhang där vi syns ordentligt i både lokaltv, radio och i tidningsartiklar. Och dessutom så kan det bli så att vi innan veckan är slut har fått in en debattartikel i Svd och blir omnämnda i Dagens Industri. Vad får vi ut av det här? Jo tror man på något och vill förändra då är det här antagligen det bästa sättet att jobba på. Engagera sig och se till att det syns. Givetvis är det riskfyllt. Vi kan aldrig styra hur journalisterna väljer att porträttera oss och våra idéer... Vi sticker ut hakan långt. Ibland får man en ordentlig smäll. Men jag tror på att sticka ut hakan. Speciellt om jag gör det med ett budskap jag tror på och som stämmer överens med den av oss gemensamt framtagna värdegrunden som vi valt att driva vårt företag efter. Och om vi dessutom syns så kan det aldrig vara fel. Och i synnerhet efter det att mina kollegor i ledningsgruppen gemensamt röstade för att ta bort den halva miljon jag tyckte mig behöva i min marknadsföringsbudget.

Att vara hockey- och handbollspappa

Så var det tyvärr helg, har inte riktigt hunnit vila ut ännu, hade behövt ytterligare ett par arbetsdagar. Igår smygstartade jag med helgen. Var med grabben och 9 andra blivande Sundinare på Hovet. Södertälje mötte något gäng som de relativt enkelt vann över. I pausen så tog våra grabbar över. Räkna med att de var spända, 9 år gammal och in på isen inför 6 000 entusiastiska supportrar som, och det ska de ha en stor eloge för, applåderade och hejade om möjligt mer än när elitserielagen spelade. 

10 grabbar, fem vita och fem blå, väntandes på att få göra entré.... snacka om pirr...

Matchen böljade fram och tillbaka. Det var några riktigt fina tillfällen men det slutade mållöst.

Min grabb Tim gjorde nästan mål, och gjorde till publikens stora förtjusning målchesten ändå...

Sveriges klart lyckligaste gäng alla kategorier. Det här var stort och helgen hade inte ens börjat.

Nu är det fredag eftermiddag och jag ska snart hem till gänget. Kollade snabbt av kalendern för att få en liten koll på vad som komma skall.  Calinnes schema för lördagen var av normalkaraktär. Även på söndag har hon cup och det ska jag kombinera med att stå i föreningens kiosk i 4 timmar samt helst följa med på Tims bortamatch mot Djurgården. Äldsta dottern kunde inte ta passet då hon redan var bokad i en annan kiosk åt en förälder som hann före mig....

Calinnes schema lördag, jag skjutsar

Lördag 29 januari – Ekhammarhallen, Kungsängen
Samling, Plantagen 08.00
10.00 Skånela-Gustavsberg
12.00 Kungsängen-Gustavsberg
13.20 Gustavberg-Bolton 2

Tims schema för lördagen är:

IFK Tumba 1 - VHC 4
Fakta
Datum: 2011-01-29
Dag: Lördag
Tid: 13:00
Plats: Ishuset
Samlingstid: 12:15
Samlingsplats: Tumba

Bägge dessa juveler har samma schema på söndag. Äldsta dottern har jag inte ens koll på.  Det ska givetvis bli jätteroligt med alla 9 matcher på 2 dagar men jag lovar...det är ingen rulla tummarna semester direkt.

Vill kort också göra en liten sammanfattning av sista dagarna. Ingen mus i fällan.... Ska skicka in ny text till Svenska Dagbladet och har vi tur så kanske nästa vecka. Men återkommer om det. Verkar som nästa vecka kan ha några nya jobb på ingång. Det är dags nu, vi har kommit 2:a på ett antal jobb på sistone så det börjar luta åt vår tur nu. Över huvud taget så känns det riktigt bra på jobbet. Så mycket häftigt på gång. Nästa veckas bloggar kommer handla om olika arbetsrelaterade frågor som jag tror kan vara intressanta att ta del av.  Tills vi hörs igen, trevlig helg!!

Vad häftigt när delaktigheten märks i vår vardag

Igår hade vi det första kurstillfället i Svenska för nya byggare på vårt kontor i Nacka. Inte mindre än 11 av våra killar var inne för att under Carolines vägledning bli duvade i svenska språket. Orsaken till att vi har dragit igång det här är självklar. Vi måste kunna kommunicera bättre med varandra. För produktionens bästa, för vår säkerhet och för killarnas välbefinnande i vardagen. Men om vi inte fått idén med en egen kurs i svenska så hade det aldrig blivit av. Det var Jurek som kom med idén!! Han fick den på julfesten då han hamnade bredvid en lärarinna i svenska för invandrare.... Resten är historia men den hade aldrig blivit skriven om inte Jurek varit vaken för behovet och kommit med idén!!!

Rast i svenskaskolan. Första dagen blev en avstämning på var alla ligger kunskapsmässigt.

Nu för en halvtimme sedan ringde  Nazif som är en av våra riktigt duktiga snickare och började prata om en ny idé. Jens sa han med sitt karaktäristiska svensk/bosniska uttal. "Vi använder oss ju hela tiden av Big Bags. Och nu när vi köper dem av Miljö Trans så står det ju Miljö Trans på säckarna. Jag har kollat upp det här. Vi kan köpa säckar som det står Dipart på....." Jag har ingen aning om den här idén rent praktiskt går att genomföra. Men den är briljant och när vi jobbar på så många ställen i storstockholm som vi faktiskt gör så vore det en reklamplats som inte är att förringa! Varför ska alla säckar vi använder varje dag göra reklam för åkaren istället för oss Byggaren? Jag kan bara säga till Nazif. Tack för en riktigt bra idé. Jag ska kolla upp den och finns det en praktisk möjlighet så har vi snart Dipartsäckar.

Svenskundervisning och debattartikel

Jag har under hela dagen knåpat på en debattartikel. Jag undrar om den duger?  Inspirationen fick jag från Fuskbyggarnas andra program där en riktig filur skyllde på en Estnisk underentreprenör. Det som förvånar mig mest är att alla bara accepterar det... Timell, Ekdahl, Tv4 ja alla. Jaha då var firman dålig och tyvärr blev det så här.... Ja i varje fall så skrev jag idag en debattartikel på 3800 tecken och imorgon så ska jag ringa Svenska Dagbladet, DN och Dagens Industri i den ordningen och se vem som vill publicera den. (Om någon nu vill det....) Skulle vilja låta Er läsa den men kan ju inte länka till vår server....

Och nu i kväll är kontoret fyllt av dipartkillar som har det gemensamt att de ännu inte är flytande i svenska. Alla kom in i god tid till 18.00 och var riktigt förväntansfulla. Caroline som är lärare i Svenska för invandrare dök också upp tidigt och nu är de igång där uppe. Det riktigt kliar i fingrarna på mig. Vill springa upp och ta några bilder men väljer att Ni får klara er utan. Vill inte störa så här under första lektionspasset. Men jag kunde inte helt låta bli. Lämnade kameran i fikarummet....Med lite tur så.

Förresten, pinnen hade ramlat ner igår.

Sopor, källsortering, enkelhet och möss

För ett par år sedan var jag utomlands med barnen. Två saker minns jag starkt. Vi djuphavsfiskade grabben och jag en hel dag med en infödd fiskare. Tio napp fick vi varav åtta bestod av plastpåsar som fastnade på våra vobbler som gick 30 meter under vattenytan trots att vi säkert var en kilometer från land. Vår fiskeguide såg det som något helt naturligt. Det andra var att så fort vi lämnade den strandbit som var avsedd för oss turister så såg det ut som på bilden nedan.

Sugrör, sandaler, vattenflaskor och allt annat. Främst av materialet plast. Ruttnar inte. Finns kvar länge.

Jag tror det var den resan som gjorde att jag tog tag i saken och började källsortera hemma. Har en låda i köket där alla förpackningar hamnar. När den inte längre går att stänga så åker allt ut till för varje material avsedd flyttkartong i garaget. Och sedan är tanken att jag ska åka till den av kommunen iordningsställda källsorteringsplatsen, vilket sällan sker i tid. Så det blir fullt i garaget...

Hade inte åkt och tömt på säkert en månad....Det var hög tid och nu i helgen blev det av. Orsaken till att jag fick ändan ur vagnen var att Danni min äldsta fick i uppdrag att gå ut till garaget med skräpet.

Och kom in och skrek högt... En mus hade sprungit precis bredvid hennes ben....

Jag har alltid undrat varför jag drar mig för att åka och tömma, för det känns ju så bra efteråt...

När jag kom fram till återvinningsstationen med bilen proppfull av plast, metall, glas och annat så var det bara att gå igång och trycka in skräpet i rätt behållare. Det som slår mig är att det är en gemytlig stämning bland alla oss som källsorterar. Lite som "vi tillsammans gör något bra känsla". Men tänkte under den här eftermiddagen ideligen på mössen. Vore ju faktiskt lite kul att se vad det är för gäng som huserar i garaget. Kände lite för att få fatt på dem... Så jag gillrade en fälla..

Fällan gillrad och det ska bli kul att se om den slår igen...  

Men det måste bli enklare att källsortera. Det ska vara enkelt att sortera sitt avfall hemma. Förpackningarna ska bestå av ett material. Och det ska vara smidigare att åka förbi och "tömma bilen". Containrarna ska vara prioriterade av kommunen så de är tömda tillräckligt ofta så vi aldrig behöver vända hem svärandes med bilen full av sopor. Gör det enkelt för oss... Och varför inte höja avgiften för de som väljer största soptunnan? Och likadant måste det vara på våra byggen. Dyrt och krångligt att slänga allt i en container och enkelt och billigare att själv sortera....  

En dömd klottrare hörde av sig

För ungefär 6 månader sedan hörde en polis från klottergruppen av sig. De hade tagit en klottrare på bar gärning och det var en av våra vita dipartskyltar som sitter på bodarna han hade målat på. Jag blev både förvånad och glad. Mest förvånad över att polisen bryr sig och sedan glad för att någon äntligen åker dit. Grafitti på våra containrar och bodar kan vi aldrig acceptera och följdaktligen så kostar det mycket tid för oss med all rengöring.

Det var inte den här vandaliseringen ärendet gällde men så här kan det ofta se ut, oacceptabelt!

Jag blev tillfrågad om jag ville kräva skadestånd vilket jag också gjorde. Två plåtskyltar a 3 500 kronor + frakt och dessutom arbetet med att åka till bygget och byta skyltarna. Mitt skadeståndskrav slutade på dryga 10 000 kronor. Döm om min förvåning när klottrarens tjejs pappa ringer upp och börjar förhandla och greja för killens räkning. Jag sa till honom att den här killen är vuxen och bör, om det överhuvudtaget ska förhandlas, sköta det själv och att det är dags att han börjar ta konsekvenserna av sitt handlande. Jag gick inte den här pappan till mötes men lade märke till hur saklig, trevlig och sympatisk han ändå var. Vi avslutade samtalet med att om klottraren vill förhandla sitt skadestånd till oss eller något annat så får han göra det själv. Kände mig lite elak men tyckte att är man vuxen,klottrar ner andras grejer ja då får man ta konsekvenserna.

Igår ringde det från Asien.... Det var klottraren. Det visade sig att "klottraren" var en 26 årig ung man som lite på f...och villan tillsammans med sin flickvän skrivit sina namn på en dipartskylt som satt på en av våra bodar. Den här killen var också trevlig och sa bland mycket annat "jag har aldrig tidigare klottrat, nu var jag dum och gjorde en tokig grej ihop med min tjej och det ångrar jag bittert. Förutom skadeståndet till dig så fick jag dagsböter på 30 000 kronor plus nesan av att åka dit för klotter vid min ålder". Jag har en hygglig känsla när det gäller att bedöma folk. Är van att läsa av vad det är för en person jag har att göra med.  Jag fick en känsla av att killen är bra även om han gjort en dumhet.

Men han ville på något sätt se om det gick att göra rent skylten, eller på något annat sätt gottgöra oss så skadeståndet kunde bli mindre kännbart. Jag fick en liten idé. Om det är okey för killarna som jobbar på lagret att du är där och arbetar så skulle du kunna ta bort grafitti, måla bodar och sätta upp skyltar istället för att betala skadeståndet sa jag till killen som blev jätteglad. Jag fick tag på Peter som efter en stunds funderande sa ja till idén och sedan fick klottraren ringa Peter och göra upp detaljerna. Summa summarum blev att "klottraren" så fort som kylan försvinner ska jobba i 3 dagar med fräscha till våra bodar och containrar.... Och när de tre dagarna gått ska han förhoppningsvis aldrig mer klottra.... och vi efterskänker skadeståndet.

Har tänkt en del på det här. Istället för 10 000 in så får vi en ung man som vi egentligen inte vet något om som hjälpreda på lagret i tre dagar... Ja aa var det klokt eller???

Byggfuskarna är inte fusk, det är grov kriminalitet

Jag har sett ytterligare ett avsnitt av Byggfuskarna med Ekdahl och Timell. Den här gången var det värre än vanligt. Det var inget litet byggfusk utan en hel villa som är byggd grovt felaktigt.

Det som stör mig är två saker.

1   Varför hänger inte Timell och Ekdahl ut den stora mäklarbyrå, "en av landets största" som är den part familjen gör upp affären med. Hade inte mäklarbyrån gjort ett så proffsigt intryck så hade eventuellt familjen kontrollerat den bakomliggande konstruktionen med olika bolag bättre. Mäklarbyrån har ett stort moraliskt ansvar här.

2   Man pratar i programmet om slarv, fusk och att man borde gjort bättre. "Det var en Estnisk byggfirma" säger den utpekade fuskbyggaren. Jag tror inte det var någon byggfirma över huvud taget inblandad. Det var ett vanligt svartbygge med allsköns gästarbetare från östländerna som gjorde sitt bästa men som överhuvudtaget inte kan bygga. Inte i Estland och definitivt inte i Sverige. Om familjen betalade 3.3 Miljoner för huset så är jag säker på att vår "entreprenör" tjänade grova pengar på bygget då han antagligen betalade en bit under 100 kronor i timmen för sin sk "byggpersonal".

Det här är inget fusk, slarv eller dåligt utfört bygge. Det är ren och skär kriminalitet. Skattebrott där man svindlar staten på sociala avgifter, moms och annat är en del. En annan är hur personalen blir behandlad. Jag skulle inte bli förvånad om gubbarna som jobbat på den här villan tjänade en bra bit under 100 kronor i timmen, hade långa dagar utan ordentliga raster och bodde ett helt gäng i en husvagn någonstans. Allt detta stinker. Dessutom så blir familjen grundlurad och förlorar miljontals kronor. Det här är ingen fuskbyggare. I min värld är det en yrkeskriminell vars verksamhet får stora konsekvenser för de övriga som påverkas. Långt långt borta i konsekvenskedjan så är det ju aktörer som den här mannen som gör att Vi och många andra seriösa byggfirmor lämnar privatmarknaden. Vi har helt andra lönekostnader och kan inte konkurrera. Så vi drar oss ur och lämnar marknaden till dem.

Redan 2004 skrev jag min första debattartikel om vad som behöver göras. Skattemyndigheten måste få åka ut på byggena och göra kontroller. Man ska kontrollera att de som vistas på bygget är vitt anställda och arbetar under avtalsmässiga förhållanden. Idag har man inga som helst kontroller! Det är i stort sett helt riskfritt att bygga hela villaområden svart. På sin höjd kan man få en skatterevision på sig men med lite tur så har bokföringen hunnit brinna upp så det är inte mycket som kan ske.Vare sig först sossarna eller nu borgarna har gjort något för att ta i det här problemet. Och  Jag kan bara konstatera att fortfarande 2011 så är det tydligen vilda västern på många byggen och då speciellt när det är hus till privatpersoner.

Det här är en uppgift för våra politiker.De måste ge skattemyndigheten, polisen och övriga myndigheter verktyg så man kan göra något åt denna mycket välkända kriminalitet. Men man är så rädd för att införa kontroller så man släpper skattebrott för 70 miljarder med alla dess konsekvenser för de som blir drabbade på vägen. Ussch fy för den lede så dåligt!!

Det gäller att välja sin hyresvärd skriver Svd

De kallas slumvärdar – fastighetsspekulanterna som låter hela områden med hyreshus förfalla. SvD startar i dag en granskning av det nya fenomenet med stora bostadsföretag som verkar ha satt i system att missköta sina fastigheter.  Jag tror att lika viktigt som det är för oss som privatpersoner att välja hyresvärd lika viktigt är det för oss som byggfirma att välja uppdragsgivare. Det är en direkt nyckelfaktor både för vår lönsamhet men framför allt för vår heder som yrkesmän och för att vi ska vara nöjda med vår insats när vi tar kväll efter en dag på bygget.

Dessa halvt oseriösa företag stöter vi på med jämna mellanrum. Ofta hör de av sig till oss och vill inleda ett samarbete, och givetvis blir vi först glada över att vi fått en ny kund och lite smickrade. Men det dröjer inte länge förrän vi blir lite som den fasad de visar upp utåt för att garantera en seriositet. Det är oss deras hyresgäster träffar på, ordentliga firmabilar, trevliga hantverkare med företagskläder och ID-Kort. Men när jobben sedan ska göras så finns nästan inga pengar.... Vi blir först frusterade och efter ett tag så inser vi att så här kommer det vara och att det i längden är ohållbart och så väljer vi att avbryta samarbetet. Men då har vi tappat både tid och pengar och mer eller mindre tvingats göra halvdana jobb. Och det ska mycket till för att man ska bryta ett samarbete mitt i. Det är alltid hyresgäster som hamnar i kläm.

Så återigen vill jag påstå att devisen "kunden har alltid rätt" är fel. Det finns potentiella kunder som har en för oss fullständigt främmande värdegrund som riktlinje för deras dagliga affärsbeslut. Vi måste vara så omdömesgilla att vi undviker dem.

Jag avslutar vargdebatten med ett trist konstaterande

Nu har femton av de tjugo vargar som jägarna fått licens på blivit skjutna. Men i själva verket är jägarnas seger mycket större än så. Bland annat är ett helt revir utslaget då alfaparet är skjutet och valparna nu springer omkring själva och får invänta att svälten gör sitt. I övrigt kan man konstatera att ytterst få fjolårsvalpar skjuts utan det är de vuxna djuren som fälls. Då blir det heller ingen föryngring året därpå. En slump? Ja kanske!

Det är trångt i skogarna under jakten där vargen håller till .

Jag undrar hur stora oddsen är för att en varg ska klara sig om den blivit "utvald".

I Svenska Dagbladet kan jag läsa om vargjakten idag precis som alla andra dagar den pågått. Helt klart är att jakten fortsätter att uppröra EU:s miljökommissionär Janez Potocnik som ansvarar för skyddet av hotade djurarter. Han kommer med stor sannolikhet dra Sverige inför domstol. (Lite häftigt faktiskt att en riktig höjdare inom EU har förstått det här med sockiala medier. Läs Janez sida på Facebook....)

Ja jag drar ett streck här. Bloggen ska handla om mina funderingar som byggare, därav namnet en Byggares funderingar. Men ärligt talat. I mitt nästa liv ska jag inte bli byggare. Jag ska bli miljökämpe... Tänk att smyga i skogarna och smälla raketer under en vargjakt... eller att i Greenpeace stora båt jaga efter japanare som är ute på mission för att döda de sista tusentalet av  någon utrotningshotad valart. Kan någonting ha en större mening än det? Tänk om vi inte gör något åt vår egoism om jordens resurser. Då kommer det om 100 år bara vara människor, råttor och kackerlackor kvar på jorden. Och de djuren som i sina spiltor producerar vår mat förstås.

Ytterligare 5 vargar döda jaktdag nr två.

Åtskilliga tusen jägare anmälde sig frivilligt till att jaga vargen när den årliga decimeringen på 10 % av hela stammen skulle göras. Nu har två dagar av jakten gått och enligt Svenska Dagbladet har 14 av de totalt 20 lovliga vargarna fällts. Och dessutom har man lyckats engagera stora delar av sveriges befolkning i frågan.

Jag har läst en del om det här med vargjakt nu under helgen. Oerhört intressant och fascinerande då orsakerna till att vargjakten så till den milda grad delar landet i två delar är så svåra att begripa. Men enligt vad jag kan förstå så handlar det i grund och botten inte på rädslan för vargen, inte heller egentligen om viltet i skogen. Det finns massor av vilt och våra 200 vargar spelar i jämförelse med till exempel alla viltolyckor en minimal roll.

Utan det som egentligen har skapat det enorma hat mot vargen som främst många jägare i glesbygden uppvisar är att den sedan urminnes dagar rådande löshundsjakten nu försvåras. I alla tider har svenskar boendes nära naturen ute på glesbygden jagat tillsammans med sin bäste vän hunden. Nu försvåras det och där det finns varg så är det onekligen med risk för hundens liv jakten genomförs. Så detta att löshundsjakten försvåras är det som stör jägarna mest. Det är ett intrång på deras sätt att leva och jaga som de helt enkelt vägrar acceptera. Men helt fungerar inte logiken. Ilskan mot vildsvinet hör vi mindre om. Ändå var det 93 hundar som dog eller skadades efter kontakt med vildsvin under 2010. Motsvarande siffror för vargen var 20.....

Förstår till viss del att jägarna i dalarna har reagerat starkt. För där finns många av vargreviren. Och jag kan fortfarande inte förstå att halva Sverige ska vara helt vargfritt på grund av att ett fåtal tusen samer sköter renar.... Det är väl helt naturligt om en liten del av alla renar tas av vargar. Och de renar som faller för varg ersätts av staten med en acceptabel slant. I min värld skulle den halvan av Sverige där så få människor bor, kanske bara någon miljon eller två och som till ytan motsvarar halva Frankrike eller något sådant kanske eventuellt någon gång kunna rymma ja säg 250 vargar..,. Inte kan det vara så omöjligt, eller? Jag tror att om vi ska ha en livskraftig fin vargstam på en acceptabel nivå också får räkna med att en större del av den yta Sverige består av måste få hysa varg.

Imorse började det, vid lunch var 9 vargar skjutna.

Jag blir bara lite ledsen... Läste precis DN. Det tar ett par timmar av årets vargjakt så är 5 % av alla Sveriges vargar döda och ligger på sidan i en röd pöl någonstans. Antagligen så har vi dödat 10 % av alla Sveriges vargar till lunch imorgon... till vilken nytta då? Och varför gör vi det? Vad kan det möjligen komma för gott ut av en sådan decimering av en redan nästan utrotad art.

Och varför får det inte finnas någon varg norr om dalarna? Med vilken rätt kan samerna få ta halva Sverige till sin renskötsel och få igenom kravet att inte en enda varg ska få finnas där? Det är ändå en relativt avsevärd yta, halva Sverige...

Två VD:ar, två olika sätt att hantera en reklamation

Jag tog en sväng förbi Rådmansgatan

Kontorsarbetet har en tendens att ta all min tid. Men en sak som jag är helt säker på är att ingenting kan vara mer viktigt för mig än att regelbundet vara ute på byggena. Dels ser jag mycket som är värdefullt att veta och som jag omöjligt kan få ta del av om jag inte rent fysiskt befinner mig på byggena och så träffar jag alla killar och tjejer som är ute och producerar. Och efter de samtalen så är jag alltid lika glad för det jag får till mig är i regel riktigt bra och framförallt baserat på erfarenhet ur vardagen.

Jag tog en sväng förbi Rådmansgatan i förrgår och träffade Niklas och Lisa.

Lisa och Niklas tittar ner på "bygget" som ännu så länge bara består av en grop.

Men det var inte det jag hade tänkt skriva om. När jag gick ut från arbetsplatsen och vände mig om så tittade jag på vår etablering.

Så här ser våra etableringar ut, Lite stor skylt under fönstret men annars ganska precis perfekt.

Men efter att slagit ett öga på den så gick jag vidare bort mot bilen. Precis innan jag kom fram såg jag att en konkurrent också höll på med en innergårdsrenovering på samma gata. Så jag gick fram mot deras etablering och tog ett kort.

Inne på gården pågår med stor sannolikhet en innergårdsrenovering liknande den vi håller på med.

Jag var lite pressad tidsmässigt och hade inte möjlighet att snoka lite (dvs göra en konkurrentanalys) om vad som pågick. Men ett foto var det värt. Och det jag sedan i bilen på väg mot nästa ställe funderade över var ungefär följande....

Vi lägger ner stora pengar på dipartväv till byggstaket, skyltar och att måla våra bodar och containrar röda. Skyltarna ska sättas upp, hållas rena från grafitti och annat och summa summarum så kostar det en hel del på ett år speciellt med tanke på att vi idag har många byggen igång. Vår konkurrent däremot köper inga egna bodar utan hyr, lägger inte en enda krona på vare sig väv, färg eller skyltar.

Jag funderade faktiskt på vem som i längden har den klokaste strategin....

Vi måste kunna kommunicera med varandra

Vi i ledningen kom innan jul överens med vår MB Grupp om att skrota förstemannarollen ute på våra byggen. De olika ansvarsområden som tidigare en försteman ansvarade för ska från och med nu fördelas ut på lagen. Det är uppgifter som att hålla kontakt med arbetsledaren, samordna underentreprenörer ute på bygget, beställa förbrukningsmaterial, fylla i dagboken och en hel del till. Meningen är då att alla i laget ska få olika  saker att ansvara för och att alla ska ta ett steg framåt. Engagemanget och delaktigheten över lag ska upp ett snäpp. En viktig del i avtalet är då att ersättningen som tidigare förstemannen fick också ska fördelas ut på samtliga dipartkillar (och tjejer!) som jobbar på arbetsplatsen. Så från och med den förste januari har alla ytterligare ett par kronor i timmen.

Men hur ska det här gå till om inte alla kan tillräcklig svenska? Vi har idag 15-16 olika nationaliteter på Dipart och flera av dem är representerade med flera personer. Flest är polackerna som är 8 stycken och det är där problemet varit störst.

Vi var tvungna att ta i det här annars kommer aldrig den nya överenskommelsen fungera och även utan den så var det dags. Så sagt och gjort. På sista sidan av decembernumret av Monthly gick vi ut med en inbjudan till Diparts skola i Svenska för byggare.

När jag nu kom tillbaka efter jul hade vi bara två anmälda. Förvisso var inte anmälningstiden passerad men ändå. Det var bara Saeid från Iran och Michael från Holland som hakat på. Jag lade stora delar av gårdagen till att åka runt på byggena och prata med dem jag tycker har strst behov av att förbättra sin svenska. Vad häftigt det var. Först kom jag till vår stora innergårdsrenovering Brf Sandberget där Pavel och Cheswald jobbar. Vilket häftigt bygge förresten!!!!

Hela gänget på Brf Sandberget vinkandes upp till mig där jag står vid ingången till innergården.

Vi satte oss i boden och Pavel och jag pratade hjälpligt samtidigt som han på polska berättade vad vi sa till Cheswald. Bägge hakade på och var som jag uppfattade det entusiastiska. Förutom dem var även Riviäras rivningskillar med i boden en stund och de var ännu mer entusiastiska och hade nog gärna jobbat på Dipart just då för det var en kille från Zambia, en polack och en kille som jag inte vet varifrån han kommer men alla hade ett annat modersmål än svenska. Vilket mischmasch av språk det var i boden. Men arbetsglädjen var det inget fel på. Summa summarum så ville Pavel och Cheswald verkligen vara med och jag kunde se att det var en öppning för dem. Jag tyckte mig också förstå att språkproblemen de upplever i vardagen är ett stort bekymmer. Tidningar, Tv. kontakter med myndigheter, blanketter och vardagsgöromål, allt blir väldigt besvärligt när man inte kan språket.

De lovade också på stående fot att flera av de övriga från Polen som inte pratar tillräckligt bra svenska vill vara med. Därefter åkte jag till Mehmet och Gena ute på vår stora kontorsanpassning ute i solna. Där har vi 20 man som jobbar även om de flesta är olika underentreprenörer som elektriker, golv, rör och så vidare. Både Mehmet från Turkiet och Gena från Uzbeckistan upplever språket som en barriär i kontakten med de övriga. De sa att de gärna ville vara med.

Väl tillbaka på kontoret gick tiden snabbt. Jurek en av de polska killarna som vi inte kom i kontakt med ute på Sandberget hade jag ringt in så han kom till kontoret vid 17.00. Han ville också vara med. Och det är förresten tack vare honom vi nu kommer igång för han förmedlade kontakten med Caroline som ska hålla i undervisningen. Vi har engagerat henne för hon tycker det ska bli riktigt häftigt och dessutom är hon lärare i svenska för invandrare! Jurek skrev efter vårt snack en lapp till Leddya som han la på hennes bord. Så nu är vi tillräckigt många och den 25:e denna månad kör vi igång!

"Jurek vill gå kursen i svenska" Lappen låg på Leddyas skrivbord.

Det här gensvaret på vårt initiativ gjorde min dag! Och jag är övertygad om att vi på lite sikt får bättre kommunikation på våra byggen och därmed bättre produktivitet och dessutom medarbetare som mycket enklare smälter in och trivs i vårt samhälle. När vi om två veckor har kommit igång berättar jag mer. Tror det kommer bli betydligt mer jobb, skratt och allvar med det här än vad grabbarna och kanske jag själv riktigt förstår. Tre lärarledda timmar i veckan i svenska förlagda på kontoret med en utbildad lärare  som ger ordentligt med läxor kommer sätta fokus på språket och göra en skillnad för oss i vår produktion och för killarna i allt som händer utanför jobbet!

Dags för våra dryga 210 vargar att gömma sig igen.

Idag fortsatte jag, Sami och Leddya arbetet med att ta fram säljbroschyrer över våra olika verksamheter. Ett jobb jag tragglat med i minst ett halvår utan att riktigt komma igång. Relativt snabbt blev jag irriterad på att Sami ideligen bad mig att tänka på att inte ändra saker vi redan bestämt och att det nu var så att jag ändrade tillbaka till sådant jag redan ändrat på en gång tidigare. Han hade säkert rätt i det. Det är inte det viktiga. Det som jag nu i kväll tänkt mycket på var att jag tappade humöret och blev halvt förbannad.

I boken jag läste med stor glädje under semestern, Munken som sålde sin Ferrari, så tog munken upp just hur man skulle hantera saker man misslyckas med. "Gräm dig inte utan se dina misslyckanden som lektioner". Bli bättre nästa gång. Säkert ett klokt tips. Oavsett vilket så slog jag Sami en signal. Ville faktiskt strunta i lektionen och istället be om ursäkt för mitt beteende.

"Helt okey" sa Sami och fortsatte direkt vidare till något som han tyckte var betydligt intressantare. "Jens du brukar ju blogga om det här med vargar. Har du läst bloggen licensjakt.se?"  Det hade jag ju inte gjort men kom direkt ihåg att jag precis innan jul satt en kväll med Henrik Stern som är ordförande för Rovdjursföreningen i Stockholm. Han berättade en hel mängd hårresande historier om hur jakten förra året gått till. "Och så får jägarna licens på två vargar. I flocken finns 6 vargar. Två vuxna djur och fyra valpar. Tror du inte att de först skjuter honan och sedan hanen och följden blir att alla sex dör. Två snabbt och de halvvuxna valparna riktigt långsamt, de svälter ju ihjäl".... Henrik som normalt sett är en kille full av ödmjukhet var så arg, ledsen och uppriktigt förbannad på ett sätt jag knappast trodde honom mäktig. Vargfrågan engagerar Henrik på ett sätt jag inte trodde var möjligt.

Jag gjorde i varje fall som Sami bad mig. Jag gick in på bloggen licensjakt.se Kan inte annat än säga att den var både oerhört motbjudande och tänkvärd. Säga vad man vill om vargen, men den passar in precis på det gamla ordspråket min allra första chef brukade köra med. Hate me or love me, but don´t ignore me.

Jag vet i varje fall vad jag tycker. Att vi 9 miljoner människor i Sverige bara är beredda att ge 210 vargar tillåtelse att leva i vårt stora land är fullständigt absurt. Och att samerna konsekvent dödar alla vargar som passerar genom deras stora marker är en tragedi, inte undra på vår vargstam lider av inavel. Det kommer ju helt enkelt inte in något nytt blod. Och att så många i den mäktiga jägarkåren som tagit vargens plats anser att skogens vilt är deras privata egendom är vansinnigt. Det är lika mycket mina djur de rådjur och älgar som finns i Sverige och jag vill ha kvar dem levande i skogen. Nä fy för dän för licensjakt på varg när så få av dem finns.

När jag skrev om det här med vargar förra gången så kommenterade någon ungefär så här "vargen gör ingen samhällsnytta och bör därför inte finnas"  läs den kommentaren och fundera en stund...

Det känns bra att vara hemma igen.

Nu har en dag på jobbet passerat och jag är inne på nummer två. Var i bilen okristligt tidigt i morse och återigen först på jobbet med råge. Men snart är jetleggen säkert borta och tiden då jag vaknade 03.30 varje morgon borta. För det är ju så att vardagen kommer åter.

Har haft en härlig semester. Precis en sådan som jag hade önskat mig och riktigt känner mig full av energi igen.

Jag har läst ut tre böcker under semestern. Den här var grym! Jag rekommenderar den varmt.

 Första veckan bedrev jag i stort sett i hängmattan. Läste inte mindre än 2 000 sidor och attans vad skönt det var. Jag hade inga tider att passa och ingen som pockade på min uppmärksamhet. Jo några tider fick jag passa... Yogatiderna..

Här yogade jag en gång om dagen och mot slutet av veckan så började jag se fram emot det.

Yoga har jag tidigare provat på. Meditation har jag också under ledning utfört och gillat. Men yoga är på något sätt som en blandning av meditation, hårt stretchingpass och inre fokusering på vad som är viktigt i en enda skön blandning. Det var precis som jag hittade hem lite grann. Exakt det jag behövde och det är häftigt vad man faktiskt kan få ut av 90 minuter under en klok gurus ledning.

Men första veckan gick och vi bytte ort. Kom från det totala lugnet till motsatsen. Men även där hittade jag något riktigt coolt.

Provade på en ny sorts yoga. I ett rum som är uppvärmt till 35 grader och med nästan 100 % luftfuktighet så deltog jag i intensiva yogapass ledda av en engelsman, tatuerad över hela kroppen, och genomsympatisk, som körde stenhårt med oss.

Jag överdriver inte om jag säger att det droppade inte svett, utan det rann om mig. Jag tappade säkert 2-3 liter svett under varje pass. Det här var häftigt därför att värmen och luftfuktigheten gjorde att vi alla lyckades göra saker med våra kroppar som vi annars på grund av stelhet och oflexibla kroppar inte klarar. Jag blev så oerhört mycket mjukare av rummets miljö med värmen och den fuktiga luften. Och mycket "slagg" svettades ut under tiden vilket riktigt kändes efteråt.

Men tiden gick och de två veckorna är nu förbi. Det enda som finns kvar är minnen, en lust att hitta någon liknande yoga i Stockholm och en nyvunnen lust till att återgå till något som kan kallas vardagen.

Tittade till mina kaniner det första jag gjorde när jag kom hem.

Känner det nödvändigt att kommentera mina husdjur så ingen börjar undra. Har en stor inhägnad på 30 kvadrat och i den en stor normal bur med en presenning över. Nackdelen med en så stor inhägnad är att de små liven blir vilda. Vilket gör att när ungarna ska leka och mysa med dem så blir de rädda, har blivit folkskygga, och då sticker de ner i sina hålor. Det i sin tur leder till att barnen tröttnar...Resten förstår ni själva. Vi har nu äntligen kommit överens om att ge bort dem.... någon som vill ha tre fina unga kaninhonor?

Så med bilden från vardagen som avslutning så kan jag bara säga att nu är jag hemma, jobbet pockar på och det är med stor energi jag går in i 2011. Året då mycket ska hända med mig, med Dipart och förhoppningsvis för dig också. Och orsaken till att jag är så full av tillförsikt beror mycket på boken "Munken som sålde sin Ferrari" och min upptäckt av yogan.

Förresten, tryck bara en gång på lämna en kommentar.... Lite har redan hänt.