Att få ett klart och tydligt "NEJ, det går inte!" är för mig personligen ofta bästa tänkbara svar. Men varför är vi så rädda för att säga nej när det gäller jobbet?
24 september 2009, Jens Hoffmann
Vi försätter oss ofta i besvärliga situationer bara för att vi inte säger NEJ till de som ber oss om någonting. Istället accepterar vi trots att det egentligen inte finns förutsättningar för att få till det. Nu tänker jag på oss på Dipart.
En förening kan ha haft sina balkonger i 60 år men när de efter 2 år och ett antal månaders betänketid bestämt sig för att renovera så undrar de ”Kan Ni börja på måndag?”. Och eftersom kunden vill det så bryter vi mot våra rutiner och vrider och vänder på bemanningen på våra olika pågående projekt för att kunna starta utan egentligen ha förberett jobbet korrekt. Varför inte bara säga ”vi får ledig personal om 3 månader och då kan vi börja med Ert projekt, i lugn och ro med rätt bemanning från början och med en ordentlig projektering”. Det här måste vi på kontoret bli bättre på... Raka ärliga svar som våra kunder i regel köper bara de får chansen.
Eller när våra arbetsledare pratar med våra förstemän och skickar vidare stafettpinnen. Allt för ofta tar våra utmärkta förstemän halva stafettpinnar och börjar springa. Ibland tyvärr åt fel håll.... Våga säg NEJ!! Ta inte pinnen!
Vi skulle kunna träna på fraserna: Nej, Jag vill ha bättre underlag innan jag tar över ansvaret! Eller: Nej, det går inte, vi har inga lediga gubbar förrän V50. Eller: NEJ Jens, jag hinner inte göra Dipart Monthly själv i natt. Du skulle haft råmaterialet klart i förra veckan. Eller, eller eller...
Okey, jag fick bara sådan lust att skriva av mig.... Och hoppas nu inte att alla börja säga NEJ så fort jag behöver hjälp med någonting...