Att jag ska bli så personligt involverad...
4 augusti 2009, Jens Hoffmann
En sak som jag lärt mig är att nyckeln till att få vår verksamhet att fungera ligger hos mina medarbetare. Om jag, genom kloka och genomtänkta rekryteringar, lyckas skapa ett lag som fungerar så är halva jobbet gjort. Vi har alla som personer fel och brister! Men det behöver inte ett lag ha. Ett lag kan vara perfekt! Så med andra ord, hitta de individer som tillsammans bygger ett komplett lag så kommer vårt normala arbete att flyta och resultaten upplevas som så mycket bättre av våra kunder.
Vad innebär det här i praktiken? Jo jag letar självklart efter killar och tjejer, män och kvinnor, korta som långa som förutom att de delar våra kärnvärden även har just de kompetenser som vi eftersträvar för att få ett visst jobb gjort. Och jag tror att jag ställer höga krav. Mina erfarenheter säger mig att jag är hyfsat duktig på att hitta rätt. Av någon orsak är många av mina medarbetare också nyfikna, vetgiriga och kanske lite äventyrliga. I grunden positiva egenskaper men oj vad de kan få en personalansvarig att få gråa hår.
Jag kan ta ett exempel: Vi hade en kille anställd som flyttade till Sverige och började arbeta hos oss för två år sedan. Hade, eftersom han nu i somras sa upp sig. Han är ung och på byggspråk är han fortfarande lärling men vi har sett honom som en hel gubbe för så mogen och skicklig är han.
Den här killen är häftig. Han har flera nationaliteter och kan många språk. Är empatisk som få och har ett engagemang som är starkt och har trots sin korta tid hos oss redan hunnit med mycket. Han har varit inne på kontoret och hållit en föreläsning för franska VD:ar, sprungit midnattsloppet tills han svimmade, har varit i Göteborg tillsammans med våra optiker inom ramen för vårt glasögonprojekt och i största allmänhet bara spridit god energi omkring sig. Dessutom har han alltid varit omtyckt och uppskattad på de arbetsplatser där han jobbat.
Jag förstår att han vill vidare och det erbjudande han fått, att renovera 1800: tals hus, är för en ung, vetgirig snickare oerhört lockande. Om jag hade gått i hans skor så skulle jag säkert gjort likadant. Vi på Dipart renoverar också ibland häftiga objekt, och har säkert fördelar som ett mindre företag inte kan matcha och vi är nog ett tryggare val men för en ung kille lockar ofta det nya och jag kan bara lyckönska honom. Men som vanligt är det tungt att få börja om igen... Och vad trist det ändå är att denna goa, härliga kille som jag tycker om redan väljer att gå vidare! Men vad kul för honom att få prova på livet som ”Ernst” för ett tag. Och vem vet, han kanske ringer om ett par år....