Bankens bemötande, en konjunkturindikator?

Jag var på banken i förrgår. Vi har haft samma bank sedan starten 1992. Och jag har lärt mig mycket genom att försöka tolka hur de beter sig.  Låt mig berätta om mina två senaste besök.
Förrförra gången vi var där hade krisen slagit till med full kraft. Det var väl en 7-8 månader sedan. Banken hade brevledes låtit oss få reda på att marginalerna höjts och våra lån därmed fått sämre villkor. Dessutom fick vi beskedet att ”om ni tänker bygga ert egna kontor på er nya tomt så räkna med att finansiera byggnationen minst till hälften själva”. För oss är det helt omöjligt så det var bara att lägga byggplanerna på is. På mötet bad vi också om lån för införskaffning av ny vattenbilningsutrustning. Minerna på andra sidan bordet såg än mer plågade ut men de lovade återkomma. Att säga att vi lämnade banken smått irriterade är ingen underdrift.
I förrgår var det dags igen. Banken satt mitt emot mig. Tre personer med kontorschefen i egen hög person. Janne heter han och bredvid satt Anna och Henrik. Alla mycket trevliga och professionella och synnerligen glada. Efter en stund då vi snabbt hade rett ut en del detaljfrågor så frågade Janne ”Hur går det med byggnationen av ert nya kontor?” Jag berättade om de besked jag tidigare fått och såg att han nästan skämdes. ”Det tittar vi givetvis snarast över” sa Janne.
Summa summarum så löste vi på ett gemytligt och kvickt sätt allting och nya bättre räntor utlovades, amorteringarnas storlekar sänktes och vi kan igen låna till nya investeringar.
Jag tror det har vänt! I vilket fall så tror banken det!

SvD: Bernanke låter räntan ligga still