Jag ger mig inte, det ska gå att vara miljövänlig, utan att bli straffad!

Jag har engagerat mig i Stockholms stads mycket klantiga skötsel av tillgången på biogas åt alla oss som valt att försöka leva så miljövänligt det nu går. Det är fullständigt horribelt att vi som väljer dyrare miljövänliga fordon skall straffas oerhört hårt genom att det är nästan omöjligt att tanka. Jag har skrivit debattartiklar och bloggat och genom det blev jag uppmärksammad av IVL (Svenska Miljöinstitutet) som anordnade en stor miljökonferens angående framtidens miljöpåverkan. Min roll i debatten var att representera de som är drabbade av allt strul. De övriga var politiker och andra med miljöborgarrådet i spetsen. Under konferensen så framkom det att biogas är det bästa men att tillgången är dålig. Under en särskild paneldebatt fick jag chansen att säga vad jag tyckte om hur det hitintills skötts. Jag tog den.

Det är svårare än man tror att delta i en debatt. De man möter har varit med i åtskilliga och är rutinerade, slipade och sliriga. Ord ord ord men ofta inget konkret. Innan debatten hade jag kommit överens med moderatorn om hur debatten skulle gå till. Jag skulle inleda med att under 4-5 minuter beskriva hur vi, ur vår värdegrund, kommit fram till beslutet om biogas till våra fordon. Och hur vi därefter systematiskt bytt ut vår bilpark till miljöbilar med främst då biogas som drivmedel. Jag skulle även beskriva problemen med att tanka, mackar som har slut på gas, munstycken som är trasiga och långa köer där våra Caddy bilar får backa sig fram då tanklocket sitter på fel sida mot alla andra bilar. Dessutom skulle jag även ta upp problematiken med Lagen om offentlig upphandling där vi inte på något sätt får gehör för vårt miljöarbete. Där är det bara vackra dokument som gäller, inte hur man lever i verkligheten.

När debatten började så gjorde moderatorn helt annorlunda mot vad vi kommit överens om. Han lät de övriga börja istället för mig. Politikern började med att berätta att han visste allt om det då han har en biogasbil. Han beskrev köer, utebliven gas och allt annat. Sedan var det de andras tur. De övriga pratade också om de problem jag hade förberett och tänkt ta upp. När de sedan tillsammans gjort att hela min inledning skulle ha verkat som en enda lång repetition så fick  jag en klurig fråga jag inte alls förberett. Stod där lite förvånad och riktigt förbannad på moderatorn och var tvungen att hitta på något svar. Det blev inget bra alls, blev så förbannad så jag började darra i benen. Jag önskade mig hem till tv-soffan. Men det var bara 230 personer i publiken så det fick gå... Men i slutet av debatten fick jag till det ett par gånger och min ilska var nog så äkta så att budskapet gick hem var helt klart. Beskrev tydligt problemen och att jag tyckte de hitintills fullständigt misslyckats och att jag såg det som ett svek mot alla bilister i Stockholm som valt ett miljövänligt alternativ. Och att de nu sänder ut ett budskap. -gå inte i bräschen när det gäller miljön, det kostar multum. Avslutningsvis så rekommenderade jag dem att rekrytera de personer som får biogastillförseln att fungera helt klanderfritt i Göteborg hit till Stockholm (och hjälpa de som sköter det idag till andra sysslor) samt att be Fredrik slå några samtal så tillstånd och annan byråkrati hamnar överst i högen istället för som idag underst. Hur svårt kan det vara! Marknadschefen för Liselott Lööf som kör sopbilar på biogas var i publiken och han var också irriterad och stötte mig genom en bra publikfråga. 

När jag gick därifrån så visste jag att även om mitt budskap gått hem då min ilska så tydligt syntes (den var egentligen riktad mot moderatorn men kom väl till pass) så har jag varit betydligt mycket bättre i andra debatter och föredrag än jag var denna dag. Men tänkte jag, gjorde mitt bästa och sticker man ut hakan så kan det gå lite tokigt. Och till nästa gång jag är med i en paneldebatt så ska jag inte så noga förbereda något, bara vara bättre påläst i ämnet. Jag kan ändå inte förbereda mig på hur diskussionen kommer gå.