Vad beror svältkatastrofer egentligen mest på?
31 augusti 2011. Jens Hoffmann
Vi på Dipart har ofta olika projekt på gång där meningen är att göra någon form av skillnad. Vi är så många och omsätter så mycket pengar så det vi egentligen bidrar med är inte så märkvärdigt. Men lite nytta gör vi allt och framförallt så tror jag att vi väcker idéer och får ytterligare några att bidra på ett sätt som passar dem. Trenden går mot att fler företag bidrar allt mer i att bygga ett samhälle där många kan må bra.
Vi brukar mest göra insatser där vi kan bidra aktivt, genom att själva på ett eller annat sätt delta genom vårt arbete. Tänker främst på vårt arbete med Vision.nu, Bryggan Vantör och en del annat. Men ibland så vill vi även göra en insats när något exceptionellt hemskt har hänt. Som nu på Afrikas Horn där 12 miljoner människor hotas av den värsta hungersnöden på 60 år.
Det var därför vi startade vår insamling där målet är att vi ska ge 425 familjer mat i 10 dagar. Rent konkret så sker det genom att varje krona någon av oss anställda skänker så femfaldigas den av Dipart. Om varje anställd (vi är 85stycken) ger 150 kronor så räcker det till mat åt 85 familjer i 10 dagar. Och tar vi det gånger fem då har vi våra 425 familjer. Givetvis kan vi inte hjälpa dessa familjer långsiktigt, men låt säga de överlever det allra värsta så får de i varje fall en chans. Vi är redan ett knappt tiotal som ringt Jenny och erbjudit sig att skänka 150 kronor från nästa lön. Vi kör insamlingen till den 15 september.
Något jag tror gör att insamlingar ibland känns som något lite hopplöst är att katastroferna återkommer gång efter annan. Hur många gånger har jag inte matats av bilder på hungrande barn? Givetvis är det hjärtskärande. Och man tänker nog lite till mans att tar det aldrig slut? Men jag tror faktiskt att det aldrig tar slut om inte samtliga envåldshärskare, korrumperade regeringar och samtliga presidenter som genom kupper satt sig själva i livslånga mandatperioder ersätts av demokratier. Så länge som människor inte fritt får möjlighet att göra affärer, äga sin mark, flytta till nya områden eller utnyttja sin naturliga påhittighet och entreprenörsanda då har vi svältkatastrofer. Dessutom visar historien oss att det är demokratier som bäst lyckas få sina medborgare att må bra. Ett bra exempel är Korea. Ett land som delades, en demokrati och en diktatur blev resultatet. Sydkorea blev snabbt en växande ekonomi och Nordkorea vet vi faktiskt inte mycket om, mer än att det är extremt fattigt.
Jag tycker att vår biståndsminister Gunilla Carlsson skrev en riktigt bra debattartikel i Svenska Dagbladet idag. Läs den gärna.