Rätt tänkt, men blev det rätt, denna lag om offentlig upphandling?
20 oktober 2009, Jens Hoffmann
Sitter vid datorn, hög tid att skriva något här på bloggen. Vet att många går in här lite då och då och visst är det kul om det har hänt något. Men nu ikväll saknade jag riktig inspiration för en bra blogg. Men har haft den levande så länge nu så inte ska den få självdö. Ville leta lite ideér, läste ett av mina allra första blogginlägg och fann att den kunde lika gärna varit skriven idag. Och då säkerligen inte många läst den så här kommer den...favorit i repris, håll till godo....
Våra politiker drev igenom LOU, lagen om offentlig upphandling. Tanken var sund. Alla de som handhar våra gemensamma pengar, dvs våra skattepengar, måste genomföra upphandlingar av varor och tjänster i konkurrens. Meningen är givetvis att våra skattepengar ska användas på allra bästa sätt och att all form av korruption motarbetas.
Men hur fungerar LOU i praktiken?
Jag vill först slå fast att jag tycker att det är bra att lagen infördes. Det fanns ett stort behov av att slå näven i bordet och göra klart för alla att bestickning och korruption inte är okey! Även om det finns möjligheter att jobba oseriöst även nu så visar politikerna med LOU att det finns en riktning de vill att vi ska arbeta mot! En tydlighet i att seriositet är en hörnsten i vårt samhälle!
Men det köparna av varor och tjänster enligt LOU bör göra är att väga in fler parametrar än bara priset.
När enbart priset styr så blir en oönskad effekt den att det företag som fuskar mest med skatteinbetalningarna och därmed får lägst kostnader och därmed kan hålla lägst pris vinner upphandlingarna. Vi har sett det inom bland annat städnäringen där man lätt får intrycket av att det är oerhört svårt att konkurrera om man jobbar vitt. Och de som kan räkna baklänges ser snart att många offererade timpriser ligger farligt nära Kamikazenivåer!!
Vi på Dipart har nu ett läge där LOU kan både hjälpa och stjälpa. Vi blev uppringda av ett stort kommunalt fastighetsföretag för 2 år sedan. De bad oss ”hoppa in” och ta över en byggserviceentreprenad då de av något skäl kastat ut den tidigare entreprenören. Vi har nu under nästan 2 års tid byggt upp en väl fungerande kvalitetscertifierad organisation med sunda rutiner och bra administration. Våra hantverkare är utbildade med yrkesbevis och har fullt utrustade servicebilar drivna av biogas. Vi har dessutom etablerat ett filialkontor i direkt anslutning till fastighetsområdet där arbetsledning finns stationerad. Vi tror och hoppas att vi utför ett kvalitetsmässigt mycket bra arbete för en korrekt kostnad. Nu ska detta byggserviceuppdrag ut på upphandling. Och vi vet sedan tidigare anbudstävlingar vi deltagit i under våren att nivåerna på timpriserna i dagens lågkonjunktur ligger runt 280-290 kr i timmen för en hantverkare.
Vi kan inte och vi vill inte gå ner till den nivån på våra offererade timpriser. Vi kan inte finna att det går att seriöst ta hand om alla de skyldigheter ett normalstort byggföretag har gällande allt från lärlingar till arbetsmiljö och samtidigt få en så här låg ersättning för vårt arbete. Vi tror att vi då skulle behöva börja trixa med antingen timmarnas antal, skatter eller något annat. Vi hoppas därför att vår stora kund noga kontrollerar de som lämnar anbud så lagar och avtal följs och att fler parametrar än priset ligger till grund för deras framtida beslut. Och sedan hoppas vi att vi får uppdraget därför att vi bedöms som bäst! Och om någon annan får det på en schyst utvärdering så vill vi vara de första att gratulera!
Att utvärdera seriositeten hos en eventuell UE
30 augusti 2011. Jens Hoffmann
Vi får hela tiden propåer från företag som vill samarbeta med oss, och det krävs givetvis en första koll för att veta om vi ska gå vidare. Den här första kollen är inte på något sätt vetenskaplig utan har givetvis sina brister. Det kan finnas förklaringar till mycket men med mängden erbjudanden vi får så får den för mig duga i ett inledningsskede. Uppgifterna jag här visar är offentliga och alla kan göra likadana kontroller på alla i Sverige förekommande aktiebolag.
Jag vill ge två exempel ur den senaste veckan.
Företaget Såg och Borr Akuten i Sverige AB sysslar med uthyrning av arbetskraft, sanering, rivning och en hel del annat. Schyst hemsida och goda vitsord från en av våra projektledare som jobbat med dem tidigare. Jag gick in på företagets hemsida och kunde bland annat se att de var minst 18 kollektivare för tillfället. Vis av tidigare erfarenheter så vet jag att det här är en bransch där det tyvärr tidigare år varit en del oseriösa aktörer verksamma. Och att en koll innan ett eventuellt möte kan vara på sin plats. Ett snabbt överslag i huvudet säger 18 kollektivare + två tjänstemän = 20 anställda. Om alla tjänar ca 30 000 i månaden så ger det en lönekostnad på 600 000 i månaden. Arbetsgivaravgiften är ungefär en tredjedel alltså 200 000. Jag skickade en förfrågan till Skattemyndigheten som påföljande arbetsdag ger mig ett utdrag ur de offentliga registren.
Maj månad betalades 222 319kr
Juni månad betalades 201 202kr
juli månad betalades 226 665kr
In i form av arbetsgivaravgifter från Såg och Borr Akuten AB. Jag kan inte tolka det som annat än att de är helt seriösa med skatter och avgifter. Alltså har vi ett möte inbokat.
Dagen efter fick vi ett mail ifrån Lejab Bemanning Ab som samarbetar med Lejab Resurs AB
Vi bär in erat material på arbetsplatsen
Lejab Bemanning AB samarbetar med ett stort antal byggföretag i Uppsala. Det tar vi 229:-/h +moms om arbetet ska utföras på dagtid på vardagar minst inhyrningstiden är 3 h/per man .
Låt oss bli din Lokala personalpartner
Vi hyr ut personal för kortare eller längre uppdrag. Många av våra kunder ser oss som en naturlig personalpartner när arbetsbelastningen varierar.
Hos oss får ni alltid en personlig kontakt, som följer upp samarbetet under hela hyresperioden. Är ni av någon anledning inte nöjd med något åtgärdar vi det omgående.
Vi står för god service till våra kunder och står till förfogande 24 timmar om dygnet, därav vår dygnet runt telefonjour. Service där det behövs, när det behövs.
Kontakta gärna oss för mera info eller referenser.
Vi tar alltid hela arbetsgivaransvaret, arbetsgivaravgifter, sociala avgifter, lön, reseersättningar, arbetskläder, försäkringar.
.
När jag läser på reklammailet så finns det en hemsideadress. Klickar jag på den så kommer jag till Leijab Resurs hemsida. Alltså vet jag att bolagen är tätt förknippade och antagligen har samma hemsida. Och eventuellt är det på ett eller annat sätt Leijab Resurs jag kommer få att göra med. Företaget är för mig helt okänt och jag gör samma koll hos Skattemyndigheten.
Maj månad betalades 7 855 kr
Juni månad betalades 7 855kr
juli månad betalades 31 88kr
In i form av arbetsgivaravgifter från Leijab Resurs AB.
Jag kan inte tolka det som annat än att utseendet på hemsidan där jag får intrycket av ett stort och välrenommerat bemanningsföretag och mängden inbetalda arbetsgivaravgifter inte hänger ihop. Dessutom vet jag att vår självkostnad på en hantverkare ligger på 275kronor i timmen. Att hantlangare självklart ligger lägre i lön motiverar ändå inte den billiga timdebiteringen på 229kr. Alltså har vi inget möte inbokat.
Så här gör jag min första gallring på företag som erbjuder sig att utföra saker och ting åt oss. Andra parametrar som jag alltid kollar på är om namn, ansikten på nyckelpersoner och annat som pekar mot en viss person finns med på hemsidan. Om den är opersonlig så känns det inte lika bra.
Vill återigen påpeka att jag inte känner till Lejab. De kan mycket väl, och kanske till och med troligen, vara helt seriösa. De kanske är helt nystartade men då tycker jag att det borde framgå någonstans. Men något urvalskriterie måste man ha och detta är mitt första sätt att välja mellan alla olika propåer på samarbeten som dyker in under en vecka!
Mitt livs första podcast...
26 juli 2011. Jens Hoffmann
Jag skrev i förra bloggen lite om hur Byggcheferna jobbar med att förbättra branschens rykte och att jag i det arbetet blivit ombedd att medverka i en podcast. Tyvärr missade jag lite i det tekniska, igen, vilket gjorde att det var svårt att lyssna på den. Så här är den nu igen, och den här gången ska det fungera. Och tack Anders som påpekade det. så här blev det.
Jag såg programmet Svensk Maffia igår.
4 februari 2011. Jens Hoffmann
Den organiserade kriminaliteten i form av olika gäng blir alltmer frekvent i Sverige. Igår visade tv 4 första programmet i serien Svensk Maffia. Det som är så skrämmande är att i vår kära byggbransch finns det enorma pengar att hämta på att jobba med svart arbetskraft. Boven fakturerar drygt 300 plus moms och betalar med lite tur 100 kronor till den personen som jobbar åt sig. Mellanskillnaden hamnar i banditens ficka. I och med att det här är så vanligt i vår bransch har det varit naturligt för mig att engagera mig mot eländet. Till min hjälp har jag haft branschorganisationerna och många andra. Tyvärr förstår inte politikerna allvaret.
I programmet igår så presenterades två damer som stått emot gängen! Med ett civilkurage utan dess like så tog de fighten och vann. I ett fall så anmälde damen Hells Ängelsmedlemmen, blev hotad och anmälde igen! Han fälldes och den helt vanliga damen sa bara att "man får inte ge sig mot de här gängen, man måste anmäla" I det andra fallet så var det en åklagare som fick dörren bortblåst av en bomb. Hon var som tur är inte hemma. Hon konstaterade bara att "vad skönt det var att titta de skyldiga i ögonen i rättssalen. De tittade ner i golvet allihop". Jag kan inte annat än beundra dessa damer!
Min äldsta dotter Danni är en strulfia i det mesta tycker jag. Skolan kommer i 7:e hand. Lyda pappa i 94:e och hon är självständig redan som 16 åring och prioriterar ofta lite galet tycker jag, men är inte orolig det minsta ändå, ni förstår snart vad jag menar.
Hon berättade i förrgår att hon varit i gallerian i Gustavsberg. På en bänk satt en pojke ett par år yngre än henne som hon till utseendet kände igen. Han är lite förståndshandikappad och har det inte alltid så lätt. Ett gäng på ett tiotal killar mellan 12 och 17 år kommer in i galllerian. De ser den här pojken och en av dem går fram till bänken och sätter sig bredvid honom och börjar direkt att dra i hans hår och vrida runt hans näsa. Hela tiden påhejad av de andra som stod en liten bit därifrån. Danni berättade att hon såg hur pojken blev allt räddare och hur gänget allt ivrigare hejade på killen som trakasserade pojken.
Danni berättade att hon blev skogstokig, gick fram till bänken, stirrade pojkens plågoande i ögonen och sa till honom att lägga av och om han inte gjorde det så skulle hon personligen se till att han ,,,--.,.-,,.-... När han småspringande lämnade pojken gick hon fram till hela gänget och skällde ut dem. De blev, enligt vad hon sa, helt tysta, skämdes nog.
När hon berättade det här för mig så blev jag varm inombords. Och resultat på historiaprov, bäddade sängar eller ej och allt annat trivialt bara försvinner, spelar helt enkelt ingen roll. Jag är på något sätt hemma redan när det gäller Danni....
Svenska Dagbladet publicerade min debattartikel.
9 september 2010. Jens Hoffmann
Vi kan aldrig konkurrera med de oseriösa företagen skriver jag på Svd Brännpunkt idag... Bra att Svenskan tar in artikeln. Och viktigast är det för frågan VARFÖR GÖR POLITIKERNA INGET ÅT ORGANSISERAT SVARTJOBB I STOR SKALA? är viktig och måste belysas. Jag tycker att vi i branschen gör mycket men de stora fiskarna kommer vi själva inte åt. Det krävs att myndigheterna drar sitt strå till stacken. Idag gör de inte det.
Jag vill sätta press på våra politiker så förändring sker.
3 september 2010. JensHoffmann
Sedan 2004 har jag genom debattartiklar, deltagande i seminarier och vid varje möjligt tillfälle försökt få våra politiker att ta tag i den utbredda svartjobbsproblematiken vi har i bygg branschen, i stort sett utan framgång. I otalet debattartiklar har jag hävdat att skattemyndigheten måste ut på byggena och göra kontroller av de som arbetar där. Inte på varje bygge men när kraftiga misstanakr föreligger då måste man för att vara effektiv ut medans brotten pågår. Ungefär som operation krogsanering. För min tes är att vi kan inte bekämpa svartjobben med blanketter för att göra det enkelt. De kriminella har sedan länge valt bort den typen av administration. Dessutom är det en inbyggd ovilja hos alla seriösa byggare att kontrollera andra verksamma på bygget. Man har ingen lust och långt därinne tror jag också att vi känner olust. Det är ju ofta inte scouterna vi har att göra med.
Blev lite glad idag då jag upptäckte att Elinstallatören hade med en artikel om svartjobben. Med lite tur så påverkar den någon politiker någonstans att göra någonting i rätt riktning.
för en renare bransch är ju något alla seriösa byggare skulle applådera. Och det måste vara nervöst att stå på ett stort bygge och jobba svart. Risken måste finnas för att bli ertappad! Det gör den inte idag!
Så nådde vi ett slut på det här svartjobbsärendet.
1:e september 2010. Jens Hoffmann
Jag träffade representanter från tre av de fyra företagen som var inblandade i det jobb som utfördes på ett av våra byggen och där jag trodde att killarna jobbade svart. Den fjärde företagaren, han som lämnade förra mötet i vredesmod, dök inte upp och för min del var det lika så gott. Förutom oss så var Pia Bergman, chef på skattemyndigheten för kampen mot den svarta sektorn, och en tolk närvarande.

Skattemyndigheten fungerar också som informationskälla, om man ber dem...
Vi samlades alla sex och mötet inleddes med att Pia berättade om hennes jobb och den hela tiden pågående kampen mot allt svartjobb som förs ute på byggena. Vi pratade om den stora omfattningen av yrkesfolk från Polen, Baltikum, Rumänien och andra länder som är här och jobbar och där det är svårt att kontrollera om någon skatt egentligen betalas någonstans.
(Förresten, vi har en film om hur en sådan här kontroll som jag brukar göra kan ske och i den uttalar sig Pia. Se den gärna, det är den fjärde filmen längst ned i raden om filmer om svartjobben.)
För att kort sammanfatta hur mötet gick så kunde vi snart konstatera att företag nr fyra i ledet av underentreprenörer inte hade betalat någon skatt över huvudtaget i år. De menade på att de killar som var på vårt bygge blivit anställda dagen innan jobbet började och att de hela tiden tänkt skatta för dem. Bevisläget här är svårt. Men vi enades om att jag håller inne 300 kronor för varje timme de varit på bygget. När redovisning för samtliga arbetade timmar med arbetsgivaravgifter och annat är gjort till Pia så har hon företagens godkännande att meddela mig. Då släpper jag pengarna.
Jag minns när Thomas och jag började med Dipart för 20 år sedan. De första åren kunde vi inte ta ut lön, pengarna räckte inte till och vi levde på att skriva oerhört ambitiösa reseräkningar, sålde inglasningar svart, köpte mat och skrev det som rengöringsmedel och ja allt kreativt man kunde göra gjorde vi för att få ekonomin att gå ihop. Det jag vill säga är att det är lätt att ha moral och stå på barrikaderna när man är mätt och belåten. Om jag kan knuffa in den här firman i den vita fållan, kräva att deras killar ska få schyst lön och få dem att förstå att det inte är så krångligt att redovisa så är mycket vunnit. Mycket bättre än att sätta dit dem. För det här var ingen stor fisk som fastnade i nätet, snarare en liten vitfisk...
Kändes faktiskt riktigt bra när jag åkte därifrån. Var lite stolt över mig själv och deras grabbar hälsade trevligt på mig allihop. Tror de respekterar mig trots att det nu kostar dem en del i skatter och avgifter.... De två killarna som när jag frågade dem på bygget svarade "vi jobbar svart" de kommer nu helt plötsligt få en vit lön utbetald, Känn på den!
Vi träffade de fyra underentreprenörerna som var inblandade där jag hävdade att det fanns svart arbetskraft.
25 augusti 2010. Jens Hoffmann
När jag, efter ett besök på herrarnas, kom tillbaka in på mitt kontor stod 5 man och väntade på mig. Jag hälsade och visade in till vårt konferensrum. "Förbaskat också nu är det för lite av allting" tänkte jag som hade förberett med dagordning och kaffe till vad jag trodde skulle bli en två manna delegation.
Men mötet gick igång utan kaffe. Vi var fyra man från oss och de var fem. "Vad är problemet" sa någon från deras grupp direkt. "Jo vi kommer till det, men först vill jag hälsa Er alla välkomna" sa jag och började med att dela ut min dagordning.
Inledningsvis försökte jag få oss alla till att acceptera hur händelseförloppet gått till ute på bygget. Och det enades vi nog om. Förutom att de hävdade att killarna som jobbade på bygget var anställda men hade blivit det precis innan bygget gick igång och att det var därför det inte syntes i några papper. Jag gick även igenom vårt avtal där det tydligt står att de får inte sälja jobbet vidare, ska ha ID-Kort och att sociala avgifter ska betalas av det företag där de är anställda. Men vi körde direkt fast för de ansåg att kontrakt, paragrafer och annat är väl inte hela världen. De var byggare och inga "juridiker". Ett stort problem upplevde jag var att få företag ett i kedjan, han vi har avtal med, att förstå att han gentemot oss även är ansvarig för sina underentreprenörer.
Vårt möte pågick i två timmar. Efter drygt halva mötet reste sig företagare två i kedjan av underentreprenörer och gick i vredesmod. Innan dess så hade han med allt annat än milda ord uttryckt sin frustration och besvikelse över mitt sätt att "spela kung". Så här i efterhand kan jag konstatera att det jag främst borde gjort annorlunda är hur jag approachade mötet. Jag var laddad och kanske lite väl adrenalin-stinn vilket givetvis smittade av sig på hela församlingen. Om jag har "hökögon" så givetvis får jag något liknande tillbaka.
De krävde sina pengar, hävdade att killarna jobbade vitt hela tiden utom en av dem som jobbade svart den dagen jag kom till bygget och accepterade inga konsekvenser för hur de skött entreprenaden. Och att om vi följt tidplanen så hade de inte behövt ta in företag nummer fyra och dess personal. Så det var egentligen vårt fel.
Vi menade på att även om vi sköt bygget en vecka så får man inte lösa det uppkomna personalproblemet genom att ta in ytterligare en ue som man dessutom inte har fått ok på från oss. Ord står mot ord. Och de hade rätt när de sa att vi sköt byggstart vilket säkert vållade dem problem.
Så jag försökte ändå mot slutet nå någon form av överenskommelse, men det var tröstlöst. De vill ha hela summan pengar allt annat var otänkbart. Dessutom så hade de ingen svart arbetskraft vilket för övrigt var något de bestämt tog avstånd ifrån. Så problemet var att vi kunde inte fastslå att det var svart arbetskraft. Förvisso sa killarna på bygget till mig tt de jobbade svart. Men nu tog deras chefer eller uppdragsgivare bestämt avstånd ifrån det. Alla kontroller jag gjort visar på noll inbetalda arbetsgivaravgifter men de menar att det berodde på att de var helt nyanställda. Och så har vi att en av de fem vid ett tillfälle nu vid bordet erkände att svartjobb förekommit.... riktigt besvärligt.
Så jag avslutade med "Ni säger att allt gått rätt till, vi tar ett möte hos skattemyndigheten. Då får deras handläggare förklara för oss hur det ligger till och när allt är okey så betalar vi. " Så där är vi nu. Jag ska ringa och hitta en person som kan ta tag i det här.
Usch vad svårt det här är. Att kontrollera sitt eget bygge och om man hittar något så leder det till massor av jobb och konflikter för alla. Dessutom också säkert till förstörda relationer och försämrade ekonomiska resultat. Och det här med att vara polis, lovar Er att det finns ett skäl till att internpolisen inte är omtyckt av andra poliser.
Det här att få bort svartjobben och kriminella verksamheter från våra byggen är allas vår sak. Men frågan är om inte de flygande kontrollerna ute på byggena borde skötas av en myndighet med en myndighets resurser. Idag gör jag kontrollerna på våra byggen (för myndigheterna får i dagsläget inte gå utanför sina kontor utan sköter sköter allting brevledes.) men jag upplever det som tungt och svårt att egentligen helt helt säkert till 100% veta hur det står till. Det blir lätt ord mot ord.
En annan sak vi måste bli bättre på är att tacka nej till jobb som vi inte har resurser att utföra. Och om vi ändå måste ta in underentreprenörer då ska vi välja företag ännu mer noggrant, för inga papper eller kontrakt i världen verkar kunna styra någon som inte vill bli styrd.
The Judgement day
24 augusti 2010. Jens Hoffmann
Nu klockan 14.00 kommer företrädarna för det företag som var inblandat i jobbet där gubbarna jobbade svart. De kommer därför att de vill att vi ska betala deras faktura.. Jag vill inte betala ut den summa de vill ha, och definitivt inte till dem. Flera av gubbarna som jobbade på det företag som var längst ner i kedjan och som gjorde jobbet "finns inte" och det företaget betalar dessutom inte in en enda krona i arbetsgivaravgifter. Alltså jobbar de svart.
Differensen mellan vad företrädarna vill ha och vad killarna får ut svart är säkert 70% av entreprenadsumman. Vi har lite att diskutera med andra ord.
Det känns helt fel att betala ut pengar till dessa "företrädare". Dessutom vet jag ju inte att killarna som jag körde hem på dagen från bygget får några pengar överhuvudtaget.
Vad jag har att komma med juridiskt är oklart. Har försökt kolla upp det men det är ett case som inte riktigt prövats förut. Men en sak är klar att juridiskt räcker det inte med att de jobbar svart. Det är inget brott. Jag måste påvisa skada.... Och killarna gjorde ju egentligen stora delar av jobbet.....
Men jag kan ju spela poker, eller? Vill dessa företrädare tex dra ärendet till domstol? Jag har råd! Och skyr inte publicitet i ärendet. Berättar om hur det går i dagarna. men kommer nog inte ha några bilder.
Gör jag rätt som försöker förändra världen?
Den 21 augusti 2010. Jens Hoffmann
Sitter och skriver och jobbar lite, lördag eftermiddag. Skriver i Monthly och mycket kommer handla om det som hänt på våra byggen de senaste dagarna. Känns lite tröstlöst faktiskt.

Högt upp, utan livlinor och hjälmar på vårt bygge, med mig som övergripande ansvarig.....Vi fick inte personal från den ställningsfirman vi trodde utan de hade köpt tjänsten i sin tur och någonstans på vägen försvinner all ordning och reda..
Hur är man som chef funtad om man tillåter det här?
Jag har aktivt så mycket jag orkat försökt hålla våra byggen rena från svartfolk, påverka vår bransch och även vårt samhälle i stort mot att inte acceptera vad som helst på arbetsmarknaden. Och därigenom få fler att jobba vitt och ingå i samhället. På något sätt tror jag att om alla betalar sin del så blir det överkomligt för oss alla. Men det är bara att konstatera att politikerna pratar överhuvudtaget inte om svartfrågan, den finns inte. Bland många av mina vänner och även bland kollegor i branschen så ses inte det här med oseriös konkurrens med hjälp av svart anställd personal som något direkt problem. Bara det blir billigt så... Så va faan ska jag kanske sluta att lägga energi på frågan? Kanske ska vi också bara kolla upp att våra UE har F-skattsedel och försäkringsbevis och så kör vi sedan. Vad pengar vi skulle kunna tjäna faktiskt och vi är ju inga poliser, eller?