45 personer fick glasögon i söndags
30 januari 2012, Jens Hoffmann
Det var blandad kompott för mig rent känslomässigt i helgen när jag tillsammans med våra härliga optiker var ute och hjälpte Stockholms svagaste att få bättre syn. Glädje fick jag för vi kunde göra synundersökningar på 45 personer och därefter hjälpa till med någorlunda lämpliga glasögon till var och en. I några fall när synfelen var riktigt ovanliga valde vi att slipa fram helt nya glas. Speciellt en mörk herre som var hög som ett hus och hela tiden glad även om han vare sig kunde gå rakt eller prata kommer jag ihåg. Trots att han var ordentligt påtänd så gjorde vi en synundersökning på honom. Det gick hyfsat. Hans synfel var grovt. Minns inte exakt hur grovt men han kan inte ha sett mycket. När vi hittade ett par glasögon som både passade honom och som dessutom hade exakt rätt styrka så blev han glad som en kalv på vårbete. En ny värld hade öppnat sig för honom. Så förutom att han var mitt inne i ett rus så hade han plötsligt fått möjlighet att se. Han sjöng, smådansade och ville krama oss hela tiden.
Men det som inte var trevligt var insikten om att nu är det illa. Jag har aldrig tidigare varit med om att tillståndet på dem som har det svårast i vårt samhälle är så här dåligt. Och då har jag regelbundet varit på olika härbärgen i snart 12 år. Skicket på människorna som vi träffade i söndags var bedrövligt. En man kom i shorts med svullna smalben... En man vi gjorde undersökning på hade ett öga som det var något ordentligt fel på "det spänner och trycker...som om ögat vill ut" sa han. Många stank på ett sätt som man bara gör när man inte fått möjlighet att tvätta sig på mycket länge. Och det som jag lade märke till mest var att så många var drogade, utmärglade och slitna.
Dino föreståndare för Bryggan i Högdalen. Jag kan inte låta bli att jämföra hans ställe med det vi var på i helgen. Hos Dino är gästerna mer eller mindre från exakt samma miljö. Men där finns det värme i luften. Personalen rör sig bland gästerna och bryr sig. Duschar, kläder, god mat och omtanke finns så det räcker till alla. Socialtjänsten är där regelbundet, en sjuksköterska kommer varje vecka, en läkare var fjortonde dag, gatujurister, kyrkan ja antalet sammarbeten Dino skapat som vart och ett gör en skillnad för gästerna är otaliga. Och hos Dino är maten hemlagad och gästerna får alltid sallad och frukt. Och den här omtanken smittar av sig på gästerna, ingen är otrevlig.... Jag trivs där. Några av gästerna morsar till och med på mig och flera har hälsat till min dotter som sommarjobbat där.
Men där vi var i söndags.... Det första vi fick var varsitt överfallslarm, då var ribban lagd.... för första gången ville optikerna att jag var närvarande hela tiden... De kände sig inte säkra. Vid tre tillfällen när jag sade till någon att vara någon annanstans än där vi utförde synundersökningarna så blev det tjafs och jag fick fingret... Jag fick adrenalin i kroppen som jag inte fått sedan tonåren...
Personalen bara inte brydde sig om någonting kändes det som. Vi var välkomna visst. Men de lade inte två fingrar i kors för att underlätta eller hjälpa oss. Och de ungicks inte med gästerna eller med oss och jag bara kände att de är egentligen inte här för de bryr sig..... Jag var glad när vi var klara och kom därifrån.
Men vill ändå visa ett exempel som gjorde även helgens arbete värt besväret. Jag frågade Marcus, för han var nog den mest representative av alla vi hjälpte, om han ville vara modell för att visa hur det går till och han sa "självklart, det är ju riktigt schyst det ni gör alltså".
Marcus väntar på sin tur....
Katta gör en ordentlig synundersökning på Markus och skriver sedan ner resultatet på ett kort.
Jag har letat fram ett par glasögon, bland alla de begagnade vi har med oss, som passar just Markus. Här testar vi om han kan läsa platsannonserna!
Markus ger Katta en kram och är plötsligt försedd både med glasögon för att se på långt håll samt med läsglasögon.
När jag hittat precis rätt glasögon, med exakt den styrka som behövs, bland alla de par vi har med oss då ryser jag. När jag sedan ber min kund att prova dem och jag ser hur minen långsamt förändras när personen ifråga förstår vad det innebär att kunna se... Och jag får ett leende som är så varmt och så fullt av lättnad, ja ett sådant ögonblick per arbetspass så är jag fast....
Mångfaldsarbete är lönsamt
3 januari 2012. Jens Hoffmann
I vår värdegrund står det, "Vi accepterar ingen mobbning eller rasism". Och så har det stått sedan början på år 2000 då vi tog fram den. Men 2004 sa någon till mig. "Men varför är ni bara svenskar på Dipart?" Då fick jag mig en tankeställare, var vår värdegrund bara tomt prat? Redan nästföljande år så satte vi upp ett mål i vårt styrkort. Vi skulle vara minst 4 olika nationaliteter på Dipart när året var slut. Och för varje nytt år satte vi ett nytt mål. Nu har åren gått och vi är idag 17-18 olika nationaliteter på Dipart. Vi har inte tummat på kompetenskraven, däremot har vi sett till att utlandsfödda fått chansen att också komma på intervjuerna....
Vårt samhälle består av en stor del människor från olika länder som av en mängd orsaker kommer hit till oss. De är en enorm resurs bara vi förstår oss på att använda den. Och de blir en resurs i vårt samhälle om de får chansen till det. Och ofta börjar den chansen med ett jobb och där kan vi företagare göra en skillnad! För vi är en viktig del i samhället, vi företagare, och jag tycker att vi har ett ansvar!
För ett knappt år sedan uppmärksammade Dagens Industri vårt mångfaldsarbete och i förra veckan var det dags igen när Nacka Värmdö Posten skrev en artikel efter att ha varit ute på ett av våra byggen tillsammans med mig och intervjuat Johan, Gena, Said, Mehmet och Jonny. Det blev en riktigt bra artikel.
Det som är väldigt viktigt och som också journalisterna tog till sig är att mångfald i ett företag är lönsamt. Ta den stora skateboardrampen vi precis blivit klara med som exempel. Hade vi inte haft alla duktiga "nyinflyttade" betongare på Dipart så hade vi aldrig kunnat ro jobbet i land!
Peter, assisterande projektledare för Ditchen, har precis åkt på fötterna nerför kanten...
Det här gängets samlade kompetens var nödvändig när vi gjorde Ditchen.
Vill passa på att berätta en annan sak... Var på en middag i Byggmästarföreningens regi för en liten tid sedan. Satt då tillsammans med JM Entreprenads VD samt regionchefen för Skanska. Vi pratade kvinnor i byggbranschen. Vi på Dipart har två tjejer i produktionen. Det är fler än vad JM och Skanska i Stockholm har ihop!
CSR i praktiken, vår klädinsamling
5 december 2011. Jens Hoffmann
Varje år har vi på Dipart en klädinsamling till förmån för Convictus i Högdalen. Det har varit riktigt häftigt faktiskt att se hur mycket vi kan få ihop bara genom att rensa våra egna garderober på kläder vi inte längre använder och genom att prata med våra vänner och be dem göra likadant. CSR (Corporate Social Responsability) är något många pratar om och jag tror att det kommer mer och mer. Det är helt enkelt nödvändigt att fler organisationer än bara de som har det som direkt uppgift gör gott i samhället för att vi ska kunna ge alla en dräglig tillvaro. Någon klok person sa att "ett samhälle bör bedömas utifrån hur det tar hand om sina svagaste medborgare". Kloka ord och ska vi ha ett bra samhälle bör vi nog alla dra vårt strå.
Thomas framför förra årets kläder, böcker, sovsäckar och skor. 3 transportbilar fulla blev det!
Här lämnar jag en laddning kläder och Matte kom ut och hjälpte mig bära. Det var nog 4 år sedan.
Agneta lämnar här över delar av förra årets insamling till Dino och Gunsan.
Så nu kör vi för fullt årets insamling. Läs gärna mer om den på sista sidan i november månads Monthly.
För att sammanfatta det hela så ta gärna med kläder av alla slag du själv gärna skulle vilja ha på dig en kall vinterkväll. Lämna dem i boden eller på din etablering innan den 9:de så tar Agneta hand om dem när hon passerar på sin veckotur. Böcker till Convictus bibliotek är också uppskattade likaså liggunderlag, sovsäckar och ryggsäckar. Jobbar du inte på Dipart men har kläder att skänka så hör av dig så kan vi hämta dem. Eller dra igång en insamling på ditt jobb och ring Dino så löser ni enkelt det praktiska.
Optiker och byggare i samarbete, Vision.nu
24 augusti 2011. Jens Hoffmann
Vi har i 10 års tid samarbetat med några härliga optiker i föreningen Vision.nu. Tillsammans har vi genomfört mer än 3 000 synundersökningar och delat ut mer än 4 000 par glasögon. (Många behöver 2 par.) Se vår nya film och tänk lite i banorna... Skulle vi på vårt företag eller i vår förening tillsammans med någon eller några kunna göra något liknande... Man behöver ju inte hjälpa de behövande direkt, man kan ju faktiskt hjälpa dem som hjälper...
Bryggan är räddad, politikerna fick fram pengar!
18 augusti. 2011, Jens Hoffmann
Jag fick två härliga små meddelanden sent igår. Först ett mail från Claes Heijbel, eldsjäl och grundare av Convictus, och sedan en kommentar på bloggen av Dino Gerdin, föreståndare och skapare av dagens Bryggan i Högdalen. Senare på kvällen fick jag ytterligare 5-6 mail från de politiker som jag uppvaktat och samtliga var nog uppriktigt glada över att pengar kommit fram ur den stora pengapåsen till just den här verksamheten.
Allt började för en dryg vecka sedan. Det hade under sommaren blivit allvar av de rykten som florerat. De båda Bryggorna, varav vi samarbetar med Bryggan Vantör i Högdalen, skulle få sina tilldelade pengar halverade. I realiteten en dödsdom.
Vi som brinner för verksamheten som Claes Heijbel grundat med Convictus reagerade givetvis. Många mail skrevs, samtal slogs, personer vidtalades, Facebook användes och nyheten spreds. Av en händelse fick även journalister upp vittringen på nyheten och artiklar skrevs.
Först ut var Mitt i tidningarna. En eloge till journalisterna som beskrev helheten i verksamheten.
När jag själv skrev till i stort sett samtliga involverade politiker och den högst ansvarige tjänstemannen, Staffan Ingvarsson, så var det bara Staffan som svarade. Jag förstod att han var mitt i diskussionerna och ahde svårt att svara konkret. Men jag fick svar! Och vid ett tillfälle svarade han 23.00 på kvällen. Han är värd respekt!
Och under hela den här korta men oerhört intensiva processen så höll Dino, Claes och jag kontakt och informerade varandra. Jag vet också att engagemanget från många i min närhet var stort. Flera hörde av sig och agerade även själva genom mail och brev! Ett stort TACK till er alla! särskilt varmt till min egen dotter Danni som jobbat på Bryggan. Hennes lilla kommentar på bloggen berörde mig verkligen.
Så fick jag då dessa två meddelanden.
Hej
Vilken vändning! Fick just telefonsamtal från Socialborgarrådet Anna König som berättar att båda Bryggors verksamhet är säkrad. Känns riktigt tomt plötsligt för mig som var beredd på en tuff kamp. Föreslagna möten om gemensam strategi för att rädda bryggorna läggs ner! Vilken lättnad för oss alla!
Hälsningar
Claes
Och avslutningsvis vill jag att alla vi på Dipart ska läsa det som dino skrev på bloggen:
Idag har det fantastiska hänt, våra politiker/beslutsfattare har omprövat det tidigare beslutet som innebar att nästan halvera (en dödsdom) de medel som krävs för att kunna bedriva verksamheten Bryggan Vantör, Convictus. Det innebär konkret att Bryggan får pengar för fortsatt verksamhet. Detta hade inte hänt om våra vänner och samarbetspartners inte slutit upp bakom oss och reagerat med styrka och beslutsamhet.
I decennier har det talats om vikten av samverkan, att sammanföra kompetenser för att på så sätt finna lösningar på problemen som bara växer omkring oss... I Vantör, Högdalen, finns viljan att prestigelöst arbeta tillsammans för att åstadkomma en förändring, att vända trenden med gemensamma krafter. Det är vårt ansvar att hjälpa våra syskon, föräldrar och barn. Man hamnar inte på Bryggan för att man är en "obotlig slarver" det finns alltid bakomliggande orsaker som bidragit till att livet "kantrat". Viktigt att komma ihåg!
Som föreståndare för verksamheten Bryggan Vantör vill jag tacka er alla som stödjer verksamheten. Ni är den avgörande kraften som lyfter oss. Utan ert stöd och de många insatser ni gör hade Bryggan inte funnits och hundratals människor hade inte fått chansen till förändring av en hopplös livssituation. Nu kör vi på med ambitionen att bli ännu vassare och det coola är att vi kommer att göra det tillsammans. Hur bra kan vi bli?
Instämmer i vad Danielle skrev tidigare, "jag är stolt över dig pappa som alltid kämpar med så bra saker" med tillägget att jag är stolt över inte bara Bröderna Jens och Mats Hoffman, jag är stolt över alla tjejer och killar som arbetar i företaget Dipart som betyder så mycket för så många. Ni äger, way to go!
Se Bryggan Vantör som ett forum för samarbete, du som tycker att du vill vara med-välkommen ombord!
Dino Gerdin
Mitt brev till socialborgarrådet
17 augusti 2011. Jens Hoffmann
Jag skrev i förrgår ett brev till socialborgarrådet Anna König Jerlmyr. Hon har ännu inte svarat men här är det. Brevet var tänkt att ge min syn som samarbetspartner och företagare på hur Bryggan Vantör fungerar. Brevet gick också till den högste tjänstemannen på Stockholms Stad, Staffan Ingvarsson som svarat på ett bra och ambitiöst sätt även om jag aldrig fick några riktiga besked. Det är ju så att politiker som ska bli omvalda vill göra saker som är populära. Och låta bli det motsatta. Så givetvis var brevet också ett sätt att, precis som bloggen här, påverka deras beslut. Få dem att ändra sig helt enkelt.
Här är brevet:
Stockholm den 15 augusti 2011
Hej Anna
Jag skriver till Er i egenskap av VD för Dipart Entreprenad AB, ett mellanstort byggföretag i Stockholm med 85 anställda och en omsättning på knappt 200Mkr. Ett exempel på projekt vi genomför är den skateboardramp vi bygger ett stenkast från Bryggan på uppdrag av Stockholms Stad.
Orsaken till brevet är att jag blivit informerad om att Bryggan Vantör i Högdalen som ingår i Convictus och som arbetar med att hjälpa de i vårt samhälle som har det allra svårast ska få sitt anslag nedskuret så mycket att verksamheten äventyras.
En av de viktigaste värderingarna vi driver vårt företag utifrån är ”Vi skall aktivt hjälpa och stötta de svaga i samhället”. För att kunna leva denna värdering fullt ut så började vi år 2002 i samarbete med optiker samla in begagnade glasögon, tvätta, justera och mäta dess styrkor och åka ut på härbärgena i Stockholm. Där gör vi synundersökningar och delar ut så passande glasögon som möjligt ur vårt medhavda lager. Till idag har vi delat ut glasögon till mer än 3000 socialt utslagna, oftast hemlösa missbrukare.
Under dessa 9 år har jag varit på de allra flesta härbärgen i Stockholm. Ett av dessa anser jag står ut över de andra! Jag pratar om Bryggan Vantör i Högdalen som drivs av organisationen Convictus, med den tidigare entreprenören Dino Gerdin som ansvarig platschef. Sedan ett par år tillbaka har vi utökat samarbetet med detta härbärge då vi som företag växer och kan göra mer. Vi brukar internt skämta om att vi ”adopterat” Bryggan.
Vi har idag ett för bägge parter givande samarbete. Dipart hjälper genom att varje år skänka kläder, i år har det blivit 3 transportbilar fulla, vi har en personalpool som på betald arbetstid hjälper till när de är kort om folk, vi skänker datorer, tvättmaskiner, restaurangfrysar, bilar, kylar och allt tänkbart. Dessutom har vi gjort ombyggnationer för att ta bort flaskhalsar i deras verksamhet. Jag överdriver inte när jag säger att vi plöjt ner ett 7 siffrigt belopp i deras numera trevliga källarlokal och i den verksamhet som sker där. Det har också känts bra då jag på plats många gånger försäkrat mig om att varje krona ger så ofantligt mycket tillbaka. Ett exempel är bilen vi skänkt. Nu hämtar Dino eller någon ur hans personal gårdagens bröd från en ICA Maxi varje tisdag så samtliga Bryggans gäster får obegränsad tillgång till smörgåsar och bröd två gånger om dagen under veckans alla fem vardagar. Exemplen är många på hur Bryggan med hjälp av sina samarbetspartners ordnar så en oerhört tuff vardag blir aningen enklare för de som har det allra svårast.
Diparts medarbetare får mycket tillbaka från Bryggan. Vår personal får en förståelse för de svaga och deras situation, en möjlighet att hjälpa de annars inte skulle fått. Vår företagskultur har fått en dimension den annars inte skulle ha och det pratas om ”Bryggan” på våra arbetsplatser. Dino har också vid ett flertal tillfällen varit med på våra kvartalsmöten och informerat oss alla på Dipart om värdet av det vi tillsammans skapar.
När jag är på Bryggan slås jag av hur väl samarbetet fungerar mellan Dino Gerdin och Socialtjänsten, Gatujuristerna, Kyrkan, olika privata företag och andra frivilliga som sköterskor och läkare. Bryggan är ett forum där olika aktörer som annars inte träffas nu kan samverka för att få saker att hända och framförallt, når gästerna som ofta på regelbunden basis kommer dit. Allt detta sker på en för ”gästerna” säker och trygg plats. Jag kan inte se att en verksamhet skulle kunna utföra detta bättre.
Jag har också vid ett flertal tillfällen hört att politiker varit där och informerat sig vilket glädjer mig mycket då jag varit övertygad om att denna typ av verksamhet där ett flertal olika aktörer samarbetar för att nå målet med en bättre livssituation för de mest utsatta varit en del av de borgerligas intentioner. Bryggan har också varit föremål för konferenser där människor i branschen kommit från hela landet och där jag som en av många samarbetspartners hållit föredrag. Bryggans sätt att arbeta ses av många som framtidens väg att gå. Och nu den 25 augusti ska jag ytterligare en gång prata på en konferens om detta sätt att integrera näringslivet i denna form av verksamhet. Av många ses Bryggans sätt att jobba som framtidens och resultaten Bryggan uppvisar stärker den tron.
Det vore för mig som person och för oss på Dipart helt ofattbart och också oacceptabelt om de rykten som nått oss vore sanna. Men störst förlust vore det för Bryggans gäster.
Jag vore tacksam om Ni snarast kan informera mig om vad som ska hända med Bryggan Vantör.
Jens Hoffmann
VD Dipart Entreprenad AB
Bryggan, vår samarbetspartner, hotad av nedläggning
16 augusti 2011. Jens Hoffmann
Bryggan, vår samarbetspartner, hotad av nedläggning. Jag känner efter hur det skulle kännas att inte längre få åka förbi Dino, Kajsa, Matte, Gunsan och de andra och bara säga hej. Försöker känna efter hur det skulle vara att hålla föredrag utan att få skänka slanten till någonting nere på Bryggan som gör vardagen lättare för gästerna. Hur det skulle vara för min äldsta dotter att inte få sommarjobba där nästa sommar, hon kallas prinsessan av gästerna. Hur det skulle kännas att Dipart för första gången på 5 år inte anordnar en klädinsamling till jul. Att inte längre få prata med Kim, Jimmy, Stene, Agneta, Mats, Yasmin, Åke, Andy, Mauritz, Jonas, Surfarn, Linda, Rolle, Norman, Jesper, Kaveh, Augustin, Håkan, Andreas, Witali, Grzegorz, Pettan, Arto, Tarik, Mikael.... ja listan kan göras nästan lika lång som vår anställningslista om hur det är att hjälpa Bryggan. Att inte längre få dela ut begagnade men helt funktionsdugliga glasögon gratis till gästerna med hjälp av Tinne och Katta från Vision.nu. Jag är ledsen, det finns bara inte, finns inte.
http://epaper.mitti.se/edoris?tem=epaper_misb#
Anki fick ett par glasögon av Agneta/Vision.nu . Jag tror nog Agneta blev mest glad av de två...
Jag lärde känna Anki så pass att Dino vill att jag ska komma på begravningen nästa torsdag. Kyrkan kommer vara full av vänner till henne. Akten kommer gå i musikens tecken. Vet du att hon spelade både dragspel och piano på ett sätt så jag trodde det var en skiva Dino hade på...
Men nu är det så att tjänstemännen på Stockholms Stad och på Årsta Enskede Vantör gjort nya budgetar.... Vipps försvann 800 000 för Bryggan Vantör och med det möjligheten att fortsätta. Och du skall veta att samarbetet som Vision.nu har med Bryggan gällande glasögon eller det vi på Dipart har långt ifrån är de enda. Dino och hans stab av volontärer har byggt upp ett helt gäng samarbeten som tillsammans gör en enorm skillnad för flera hundra av de av oss som kanske haft minst tur i livet.
Jag skrev ett långt brev till de två som har mest makt i frågan..... Du får läsa det i morgon. Och jag har eller kommer höra av mig till fler... För än är inte sista ordet sagt. Är en fråga tillräckligt kontroversiell så kan politikerna ompröva tjänstemännens beslut.
Micke var först med ett bidrag!!
11 augusti 2011, Jens Hoffmann
Nu är vi på gång med insamlingen till svältkatastrofen på Afrikas Horn och jag känner för att ge den som var först med en gåva en liten uppskattning. Men först ett exempel på vad pengarna räcker till: 150 kronor räcker till mat för en hel familj i 10 dagar...Värt en del om man är riktigt jädra hungrig.... Vet faktiskt inte ens när jag var rejält hungrig sist....
Har efter infallet med den här insamlingen, läst en del om varför det är en så enorm katastrof just nu. Några som skriver om det här hävdar att det har egentligen inget med brist på brukbar jord eller regn att göra. Det främsta skälet till katastrofen är bristen på frihet. Envåldshärskare hindrar människor från att idka handel, bönder får inte äga sin jord, organisationer som Unicef och Röda Korset har tidigare inte fått verka i länderna och många vansinniga politiska beslut har bäddat för en mängd konflikter som löses med vapen i hand, krig råder på många platser... Alltså snarare politiska orsaker än några andra... Om det är sant eller ej vet jag inte men att väldigt många, vi pratar miljoner, nu riskerar att svälta ihjäl är följden...
Micke Jacobsson, här inför en match med Dipart Boys, var först in med ett bidrag, Tack Micke!!
Som jag skrev för en tid sedan så femdubblar Dipart Mickes bidrag! Vill du läsa om hur idén till insamling kom till?
Nu kommer det gå en tid innan jag skriver mer om just det här. Har nämligen varit ute på ett par riktigt häftiga byggen på sistone så det kommer jag skriva om härnest men jag ska hålla er uppdaterade på vad som händer med det här.
Ska Röda Korset få pengarna från vår insamling?
10 augusti 2011. Jens Hoffmann
Pia Hjertfeldt som har ett långt yrkesliv inom olika biståndsorganisationer bakom sig ger oss ett tips i en kommentar. Den är tack vare hennes erfarenhet värd att beakta och jag väljer, efter att ha stämt av med Pia, att publicera hela hennes kommentar.
Fantastiskt att Dipart ställer upp på detta sätt! Max Hamburger Resturanger ligger före på många sätt men det gör ju också Dipart. Båda är ni också medlemmar i Social Venture Network.
Men nu till den viktiga frågan, vart ska ni skicka pengarna? Efter ha arbetat med biståndsfrågor i många år med flera organisationer så tycker jag att den organisation som arbetar bäst med katastrofhjälp är Röda Korset. det är viktigt att veta att pengar som samlas in till ett ändamål blir på så sätt öronmärkt och kan absolut inte användas på något annat sätt. Hjälpen kommer fram och den kommer snabbt fram. Tiden är ett viktigt faktum och därför vet jag att välja en organisation som har en så stor kunnighet och kompetens är A och O. Alltså Röda Korset.
Än en gång fantastiskt vad ni gör. Vi kommer uppmana alla våra medlemmar att följa ert exempel!
Pia Jertfelt
Att stjäla med glädje
8 augusti 2011, Jens Hoffmann
Jag gick in på Max Hamburgerrestauranger och blev imponerad, och glad. Bredvid kassan stod det en skylt -Skänk en krona till svältens offer i Afrika och vi skänker tre! Jag har, och säkert även du, blivit matad med bilder från svältens offer och blir lika illa berörd varje gång... Så tänkte istället visa en bild på hur alla barn borde få ha det.
Min son Tim med en av sommarens gäddor, Tim föredrar kött så vi släppte tillbaka den...
Men åter till Max! Jag blev imponerad över deras generösa erbjudande och kunde inte låta bli att skänka en hundring. Det blev ju liksom med en gång 400kronor! Vilket faktiskt kan göra en liten skillnad någonstans för någon och för mig är det överkomligt.
Tror faktiskt inte Max ledning (som kontinuerligt i många frågor gör mycket gott förutom att vara framgångsrika företagare) skulle ha något emot att jag stjäl deras idé rakt av med stolthet. Så efter att ha kollat av och fått grönt ljus av Anders, Mats och Thomas så tänkte jag att vi gör samma sak. Från och med idag uppmanar vi alla på Dipart att skänka en slant. För varje krona någon av oss anställda skänker så skänker Dipart fem! Den här "kampanjen" kör vi fram till den 15 september. Vi ringer in till Jenny (som numera jobbar istället för Leddya som är mammaledig) och meddelar hur mycket Marie kan dra på nästa lön!
Mycket är fortfarande oklart. Tex till vilken organisation ska pengarna gå? Jag tar tacksamt emot tips och ska själv undersöka olika möjligheter. Vi förändrar givetvis vare sig världen eller den politiska situationen i Afrika med det här. Men en sak är klar. Med lite tur förändrar vi några barns omedelbara framtid och möjlighet att en gång i framtiden få ett drägligt liv. Det kan räcka gott som motiv tycker jag. Vill samtidigt uppmana alla som läser det här och jobbar på andra företag att göra som mig, stjäl idén med stolthet!