Jens Hoffmann
Jens Hoffmann
Bakgrund
Jag är en 44 årig östgöte som lever och arbetar i Stockholm. Efter utlandsstudier så började karriären på en reklambyrå i Linköping 1991. Det blev en mycket kort karriär. Mitt yrkesval justerades lite och jag jobbade vidare som knalle med Sveriges samtliga marknader som arbetsplats. Efter att ha gett upp knallandet började jag montera balkongräcken med gode vännen Thomas Frankborn under namnet Dipart (två partners). Idag 17 år senare jobbar jag kvar men sysselsättningen har förändrats något och vår Cheva med inbyggt sovloft är utbytt mot ett kontor.
Senaste kommentarer
Populäraste kommentatorer
Twingly BlogRank
Twingly Blog Search ShowBlog=NO blog:http://www.dipart.se/Blog.aspx sort:inlinks Most linked posts
Twingly Blog Search link:http://www.dipart.se/Blog.aspx sort:published Recent linking posts

En byggares funderingar...

Mina tankar, idéer och åsikter när jag som VD för ett byggföretag försöker driva företaget framåt på ett sunt sätt i en föränderlig och ofta svårförstådd omvärld.

 

45 personer fick glasögon i söndags

30 januari 2012, Jens Hoffmann

Det var blandad kompott för mig rent känslomässigt i helgen när jag tillsammans med våra härliga optiker var ute och hjälpte Stockholms svagaste att få bättre syn. Glädje fick jag för vi kunde göra synundersökningar på 45 personer och därefter hjälpa till med någorlunda lämpliga glasögon till var och en. I några fall när synfelen var riktigt ovanliga valde vi att slipa fram helt nya glas. Speciellt en mörk herre som var hög som ett hus och hela tiden glad även om han vare sig kunde gå rakt eller prata kommer jag ihåg. Trots att han var ordentligt påtänd så gjorde vi en synundersökning på honom. Det gick hyfsat. Hans synfel var grovt. Minns inte exakt hur grovt men han kan inte ha sett mycket. När vi hittade ett par glasögon som både passade honom och som dessutom hade exakt rätt styrka så blev han glad som en kalv på vårbete. En ny värld hade öppnat sig för honom. Så förutom att han var mitt inne i ett rus så hade han plötsligt fått möjlighet att se. Han sjöng, smådansade och ville krama oss hela tiden.

 

Men det som inte var trevligt var insikten om att nu är det illa. Jag har aldrig tidigare varit med om att tillståndet på dem som har det svårast i vårt samhälle är så här dåligt. Och då har jag regelbundet varit på olika härbärgen i snart 12 år. Skicket på människorna som vi träffade i söndags var bedrövligt. En man kom i shorts med svullna smalben... En man vi gjorde undersökning på hade ett öga som det var något ordentligt fel på "det spänner och trycker...som om ögat vill ut" sa han. Många stank på ett sätt som man bara gör när man inte fått möjlighet att tvätta sig på mycket länge. Och det som jag lade märke till mest var att så många var drogade, utmärglade och slitna.

 

Dino föreståndare för Bryggan i Högdalen. Jag kan inte låta bli att jämföra hans ställe med det vi var på i helgen. Hos Dino är gästerna mer eller mindre från exakt samma miljö. Men där finns det värme i luften. Personalen rör sig bland gästerna och bryr sig. Duschar, kläder, god mat och omtanke finns så det räcker till alla. Socialtjänsten är där regelbundet, en sjuksköterska kommer varje vecka, en läkare var fjortonde dag, gatujurister, kyrkan ja antalet sammarbeten Dino skapat som vart och ett gör en skillnad för gästerna är otaliga. Och hos Dino är maten hemlagad och gästerna får alltid sallad och frukt. Och den här omtanken smittar av sig på gästerna, ingen är otrevlig.... Jag trivs där. Några av gästerna morsar till och med på mig och flera har hälsat till min dotter som sommarjobbat där.

 

Men där vi var i söndags.... Det första vi fick var varsitt överfallslarm, då var ribban lagd.... för första gången ville optikerna att jag var närvarande hela tiden... De kände sig inte säkra. Vid tre tillfällen när jag sade till någon att vara någon annanstans än där vi utförde synundersökningarna så blev det tjafs och jag fick fingret... Jag fick adrenalin i kroppen som jag inte fått sedan tonåren...

Personalen bara inte brydde sig om någonting kändes det som. Vi var välkomna visst. Men de lade inte två fingrar i kors för att underlätta eller hjälpa oss. Och de ungicks inte med gästerna eller med oss och jag bara kände att de är egentligen inte här för de bryr sig..... Jag var glad när vi var klara och kom därifrån.

 

Men vill ändå visa ett exempel som gjorde även helgens arbete värt besväret. Jag frågade Marcus, för han var nog den mest representative av alla vi hjälpte, om han ville vara modell för att visa hur det går till och han sa "självklart, det är ju riktigt schyst det ni gör alltså".

 

Marcus väntar på sin tur....

 

Katta gör en ordentlig synundersökning på Markus och skriver sedan ner resultatet på ett kort.

 

Jag har letat fram ett par glasögon, bland alla de begagnade vi har med oss, som passar just Markus. Här testar vi om han kan läsa platsannonserna!

 

 Markus ger Katta en kram och är plötsligt försedd både med glasögon för att se på långt håll samt med läsglasögon.

 

När jag hittat precis rätt glasögon, med exakt den styrka som behövs, bland alla de par vi har med oss då ryser jag. När jag sedan ber min kund att prova dem och jag ser hur minen långsamt förändras när personen ifråga förstår vad det innebär att kunna se... Och jag får ett leende som är så varmt och så fullt av lättnad, ja ett sådant ögonblick per arbetspass så är jag fast....

Kontakta Jens

  •  
Direktlänk | Etiketter: Socialt ansvar, Värdegrund, Samhälle | Lämna en kommentar

Svenskundervisning och debattartikel

25 januari 2011. Jens Hoffmann

Jag har under hela dagen knåpat på en debattartikel. Jag undrar om den duger?  Inspirationen fick jag från Fuskbyggarnas andra program där en riktig filur skyllde på en Estnisk underentreprenör. Det som förvånar mig mest är att alla bara accepterar det... Timell, Ekdahl, Tv4 ja alla. Jaha då var firman dålig och tyvärr blev det så här.... Ja i varje fall så skrev jag idag en debattartikel på 3800 tecken och imorgon så ska jag ringa Svenska Dagbladet, DN och Dagens Industri i den ordningen och se vem som vill publicera den. (Om någon nu vill det....) Skulle vilja låta Er läsa den men kan ju inte länka till vår server....

 

Och nu i kväll är kontoret fyllt av dipartkillar som har det gemensamt att de ännu inte är flytande i svenska. Alla kom in i god tid till 18.00 och var riktigt förväntansfulla. Caroline som är lärare i Svenska för invandrare dök också upp tidigt och nu är de igång där uppe. Det riktigt kliar i fingrarna på mig. Vill springa upp och ta några bilder men väljer att Ni får klara er utan. Vill inte störa så här under första lektionspasset. Men jag kunde inte helt låta bli. Lämnade kameran i fikarummet....Med lite tur så.

 

Förresten, pinnen hade ramlat ner igår.

Direktlänk | Etiketter: Socialt ansvar, Samhälle | Lämna en kommentar

En dömd klottrare hörde av sig

22 januari 2011. Jens Hoffmann

För ungefär 6 månader sedan hörde en polis från klottergruppen av sig. De hade tagit en klottrare på bar gärning och det var en av våra vita dipartskyltar som sitter på bodarna han hade målat på. Jag blev både förvånad och glad. Mest förvånad över att polisen bryr sig och sedan glad för att någon äntligen åker dit. Grafitti på våra containrar och bodar kan vi aldrig acceptera och följdaktligen så kostar det mycket tid för oss med all rengöring.

 

Det var inte den här vandaliseringen ärendet gällde men så här kan det ofta se ut, oacceptabelt!

 

Jag blev tillfrågad om jag ville kräva skadestånd vilket jag också gjorde. Två plåtskyltar a 3 500 kronor + frakt och dessutom arbetet med att åka till bygget och byta skyltarna. Mitt skadeståndskrav slutade på dryga 10 000 kronor. Döm om min förvåning när klottrarens tjejs pappa ringer upp och börjar förhandla och greja för killens räkning. Jag sa till honom att den här killen är vuxen och bör, om det överhuvudtaget ska förhandlas, sköta det själv och att det är dags att han börjar ta konsekvenserna av sitt handlande. Jag gick inte den här pappan till mötes men lade märke till hur saklig, trevlig och sympatisk han ändå var. Vi avslutade samtalet med att om klottraren vill förhandla sitt skadestånd till oss eller något annat så får han göra det själv. Kände mig lite elak men tyckte att är man vuxen,klottrar ner andras grejer ja då får man ta konsekvenserna.

 

Igår ringde det från Asien.... Det var klottraren. Det visade sig att "klottraren" var en 26 årig ung man som lite på f...och villan tillsammans med sin flickvän skrivit sina namn på en dipartskylt som satt på en av våra bodar. Den här killen var också trevlig och sa bland mycket annat "jag har aldrig tidigare klottrat, nu var jag dum och gjorde en tokig grej ihop med min tjej och det ångrar jag bittert. Förutom skadeståndet till dig så fick jag dagsböter på 30 000 kronor plus nesan av att åka dit för klotter vid min ålder". Jag har en hygglig känsla när det gäller att bedöma folk. Är van att läsa av vad det är för en person jag har att göra med.  Jag fick en känsla av att killen är bra även om han gjort en dumhet.

 

Men han ville på något sätt se om det gick att göra rent skylten, eller på något annat sätt gottgöra oss så skadeståndet kunde bli mindre kännbart. Jag fick en liten idé. Om det är okey för killarna som jobbar på lagret att du är där och arbetar så skulle du kunna ta bort grafitti, måla bodar och sätta upp skyltar istället för att betala skadeståndet sa jag till killen som blev jätteglad. Jag fick tag på Peter som efter en stunds funderande sa ja till idén och sedan fick klottraren ringa Peter och göra upp detaljerna. Summa summarum blev att "klottraren" så fort som kylan försvinner ska jobba i 3 dagar med fräscha till våra bodar och containrar.... Och när de tre dagarna gått ska han förhoppningsvis aldrig mer klottra.... och vi efterskänker skadeståndet.

 

Har tänkt en del på det här. Istället för 10 000 in så får vi en ung man som vi egentligen inte vet något om som hjälpreda på lagret i tre dagar... Ja aa var det klokt eller???

 

 

Direktlänk | Etiketter: Samhälle | Lämna en kommentar

Dags för våra dryga 210 vargar att gömma sig igen.

11 januari 2011, Jens Hoffmann

Idag fortsatte jag, Sami och Leddya arbetet med att ta fram säljbroschyrer över våra olika verksamheter. Ett jobb jag tragglat med i minst ett halvår utan att riktigt komma igång. Relativt snabbt blev jag irriterad på att Sami ideligen bad mig att tänka på att inte ändra saker vi redan bestämt och att det nu var så att jag ändrade tillbaka till sådant jag redan ändrat på en gång tidigare. Han hade säkert rätt i det. Det är inte det viktiga. Det som jag nu i kväll tänkt mycket på var att jag tappade humöret och blev halvt förbannad.

 

I boken jag läste med stor glädje under semestern, Munken som sålde sin Ferrari, så tog munken upp just hur man skulle hantera saker man misslyckas med. "Gräm dig inte utan se dina misslyckanden som lektioner". Bli bättre nästa gång. Säkert ett klokt tips. Oavsett vilket så slog jag Sami en signal. Ville faktiskt strunta i lektionen och istället be om ursäkt för mitt beteende.

 

"Helt okey" sa Sami och fortsatte direkt vidare till något som han tyckte var betydligt intressantare. "Jens du brukar ju blogga om det här med vargar. Har du läst bloggen licensjakt.se?"  Det hade jag ju inte gjort men kom direkt ihåg att jag precis innan jul satt en kväll med Henrik Stern som är ordförande för Rovdjursföreningen i Stockholm. Han berättade en hel mängd hårresande historier om hur jakten förra året gått till. "Och så får jägarna licens på två vargar. I flocken finns 6 vargar. Två vuxna djur och fyra valpar. Tror du inte att de först skjuter honan och sedan hanen och följden blir att alla sex dör. Två snabbt och de halvvuxna valparna riktigt långsamt, de svälter ju ihjäl".... Henrik som normalt sett är en kille full av ödmjukhet var så arg, ledsen och uppriktigt förbannad på ett sätt jag knappast trodde honom mäktig. Vargfrågan engagerar Henrik på ett sätt jag inte trodde var möjligt.

 

Jag gjorde i varje fall som Sami bad mig. Jag gick in på bloggen licensjakt.se Kan inte annat än säga att den var både oerhört motbjudande och tänkvärd. Säga vad man vill om vargen, men den passar in precis på det gamla ordspråket min allra första chef brukade köra med. Hate me or love me, but don´t ignore me.

 

 

Jag vet i varje fall vad jag tycker. Att vi 9 miljoner människor i Sverige bara är beredda att ge 210 vargar tillåtelse att leva i vårt stora land är fullständigt absurt. Och att samerna konsekvent dödar alla vargar som passerar genom deras stora marker är en tragedi, inte undra på vår vargstam lider av inavel. Det kommer ju helt enkelt inte in något nytt blod. Och att så många i den mäktiga jägarkåren som tagit vargens plats anser att skogens vilt är deras privata egendom är vansinnigt. Det är lika mycket mina djur de rådjur och älgar som finns i Sverige och jag vill ha kvar dem levande i skogen. Nä fy för dän för licensjakt på varg när så få av dem finns.

 

När jag skrev om det här med vargar förra gången så kommenterade någon ungefär så här "vargen gör ingen samhällsnytta och bör därför inte finnas"  läs den kommentaren och fundera en stund...

Direktlänk | Etiketter: Samhälle | Lämna en kommentar

Vardagens problem och glädjeämnen

13 december 2010. Jens Hoffmann

"Se inte problemen utan se istället möjligheterna"  Eller klassikern "se varje problem som en arbetsuppgift" . Vad lätt det är att säga. Men för vårt gäng som renoverar balkonger som dessutom ska få klinkers över hela balkongytan i Västertorp  är det inte lika lätt. Kylan ställer till det. vi har provat alla upptänkliga idéer för att få klinkerplattorna att fästa, men det går inte.

 

Arthur och Mehmet pysslar med gasolen och en värmare....

 

Vi gjorde misstaget med att gå igång med jobbet för långt in på säsongen. Kylan slog till tidigt i år och de väderberoende arbetena var inte klara. Hur vi än försökt värma så har det gått fel. För oss är det bara att avbryta entreprenaden, ja allt är klart utom klinkerläggningen, och avetablera. I vår kommer vi tillbaka och lägger klinkern. trist att inte kunna lämna ifrån oss en färdig produkt.

 

Våra klättrare är smidiga, till allt utom uppvärmning då är det hopplöst att få till det.

 

Internrevision pågår för fullt...Är all dokumentation på topp? Finns det en arbetsmiljöplan?

 

Se på bilden ovan från vår internrevision. Vi har tagit hjälp av Kjell Fredriksson, gammal kvalitetsguru, som hjälper oss komma vidare i vår utveckling. Nyttigt för alla oss att få en utomståendes synpunkter på vårt sätt att jobba. Förresten, lägg märke till termometern som sitter på väggen och som säkert styr vårt jobb som aldrig någon arbetsledare.

 

Förresten, när jag tittar på de här bilderna slås jag av två saker, vilka är det? Och hur ska de åtgärdas?  Jag säger inte att de är de viktigaste men jag tänker på dem. Jag lottar ut en bonus på 1 000 kronor bland dem som kommer in med rätt svar. Lägger allas olika namn i en mössa så får Marie dra ett namn..... Vinnaren får en tusenlapp mer i decemberlön.

 

Men så är det ju det här med problem... Läste på DN om sprängdådet inne i stan. Min äldsta dotter Danni kom till mig igår och sa "Pappa jag var på Drottninggatan när det smällde". Jag hade då inte läst tidningarna så jag kunde inte relatera det till något så jag sa mest "jaha". Sedan träffade jag en bekant som kände den person som sprängde sig själv... Nu börjar saker som tidigare bara var andras problem komma nära...

 

Läste i Stockholms City om överfulla härbärgen fy för den lede. Vi har i vår kära stad 3 000 människor som inte har tak över huvudet. Så jag tänkte lite så här....Nu börjar stora problem komma nära....

 

Vill därför avsluta med att ge oss alla en liten vink om att vi faktiskt gör lite för att förbättra situationen därute.

Vår klädinsamling har blivit en succé. Agnetha och Leddya med den första av 4-5 bilar fulla.

 

Vaooow, jag är jättestolt över oss alla. Och glad över att Sigtunahem hakade på och gjorde en kanoninsamling! Man ska vara rädd om sina kunder!

 

Dino mobiliserade Bryggans gäster som kom ut och hjälpte till att bära. Vilken jättehög det blev.

 

En sväng över till Dino är gjord, med ett litet berg av kläder. Och ytterligare ett par blir det. alla som kunnat skänka ska veta att vartenda plagg hängs upp på en ställning och där hänger det inte en dag, förutsatt att det är ett vinterplagg förstås. Och glädjen för gästerna när de hittar något fräscht är likadan som när vi är ute och shoppar. Vem vill inte se bra ut?

 

Men jag vill också här på bloggen värma oss alla med ytterligare en solskenshistoria. vi håller ju på att göra Bryggans lokaler till Stockholms bästa härbärge. I det arbetet ligger det ju att uppgradera köket och där har vi kommit långt. Nu gäller det att skaffa mat också. så jag slog ICA MAXI en signal..... Se bildspelet, samma procedur sker en gång i veckan....

 

Bilden ljuger, de är trevliga när vi kommer, varje tisdag och hämtar gårdagens bröd.

 

Om jag inte ringt hade brödet hamnat i den blå....

 

 Dino brukar stanna till och säga hej på tisdagarna, och lämna en bullpåse till Leddya.

 

Nu finns det obegränsat med bröd, frukost som lunch och allt tack vare ett samtal och ett möte. Och en ICA-handlare med ett gott hjärta...

 

Mängden bröd är så stor att det dessutom räcker så alla som vill får med sig en limpa....

 

Så när vi gnäller för att det är kallt så kan man alltid minnas den här bloggen, få lite perspektiv och också tänka på att vi tillsammans faktiskt gör en hel del för att förbättra livssituationen för en hel del människor.. Värmer alltid lite i vintermörkret..

förresten, någon som har en symaskin, gunnsan på Bryggan skulle behöva en...till knappar och små lagningar...

Direktlänk | Etiketter: Samhälle | Lämna en kommentar

Jurek och Carolina kom med en kanonidé

5 december 2010. Jens Hoffmann

Under julfesten satt Jurek vid samma bord som Eriks sällskap Caroline. De, en betongare från Polen och en lärarinna i Svenska för invandrare, kom fram till mig med en kanonidé.

Jurek med fru under julfesten. Förutom att Jurek är duktig hantverkare är han en idéspruta av rang!

 

Caroline med sällskap av Erik, nappade rejält på Jureks idé och ville direkt vidarutveckla den.

 

Idén är enkel och självklar. Vi har på Dipart hantverkare från minst 15 olika nationer. Och åtskilliga har bara varit i Sverige en kort tid medans andra varit här flera år. Och gemensamt för dem alla är viljan och behovet av att lära sig svenska. Varför drar vi inte igång en studiecirkel i stora konferensrummet i Settervallska Villan en gång i veckan? Det skulle bara finnas vinnare tyckte både Jurek och Caroline som gärna skulle vilja hålla i utbildningen.

 

Under kvällens lopp stämde jag av idén med åtskilliga. Satt bland annat med Andrzeij, Gena, Chezwald och Arthur. Flera av dem hade gått på SFI (Svenska för invandrare) och det enda som var gemensamt för dem var irritationen över hur dålig undervisningen var. Pratade också med Mario och Catrin vilka också höll med om nyttan av den här satsningen. Totalt sett är det säkert ett tjugotal på firman som skulle få direkt nytta av en kväll med svenskundervisning i veckan.

 

Och nyttan för Dipart är lätt att se. Tänk att påskynda integreringen in i vårt samhälle, förbättra kommunikationen mellan de olika lagdelarna ute på bygget och därigenom få upp både våra anställdas trivsel här i Sverige och deras delaktighet i våra byggen. Bara win-win!

 

Jag tyckte idén var klockren. Idag ringde också Caroline. Hon är fortsatt intresserad och vi kom överens om att hon mailar mig ett upplägg och dess kostnader. Gubbar! Prata om det här ute på byggena! Alla som är intresserade av ett pass svenska mellan säg 18.00-20.30 en gång i veckan med individuellt utförda läroplaner och seriös undervisning med läxor mailar mig på jens@dipart.se

 

Blir det ett seriöst intresse så kör vi! Och Jurek, kanonbra idé!

 

 

Direktlänk | Etiketter: Generellt, Värdegrund, Arbetsmarknaden, Samhälle | Lämna en kommentar

Finns det någon framtid för biogasen?

21 september 2010. Jens Hoffmann

Vi har stora problem med vår bilpark som består av ett trettiotal fordon där nästan alla drivs av biogas. Problemen med mackar som saknar gas eller har ett tryck i pumparna som gör att vi bara får i halv tank är enorma. Många av oss är så trötta på att leta gas så sparkcykel framstår allt mer som ett alternativ.

 

Ska bli lite kul att träffa AGA´s representant och jag hoppas att han har positiva nyheter med sig.

Och grabbar, man skjuter aldrig en budbärare!!!!

 

Som sagt jag vet om att detta är ett enormt bekymmer och hoppas att vi alla gör mesta möjliga av situationen. Min förhoppning är att vi för företagets bästa och av respekt för våra kunder ändå gör bästa tänkbara utifrån de förutsättningar som finns och lägger upp dagen så problemet med dåliga mackar får minsta möjliga negativa påverkan.

 

Nu på onsdag har jag bjudit in Ragnar Sjödahl från AGA. Han vet allt som finns att veta om biogasproblematiken. Alla berörda hos oss är välkomna till kontoret klockan 17.00. (Vill du som läser det här komma trots att du inte jbbar på Dipart så är du varmt välkommen, lämna bara ett besked under  kommentarer)

 

Väl mött imorgon!!

Direktlänk | Etiketter: Samhälle | Lämna en kommentar

Vi har fått in Sverigedemokraterna i riksdagen

20 september 2010. Jens Hoffmann

Jag tittade på en del av valvakan igår kväll. Och precis innan jag slog mig ner framför tv:n hade jag varit och röstat. Precis som förra gången så bestämde jag mig för vilka partier som skulle få mina röster i kön in till vallokalen. Kändes lite stort faktiskt att stå bland alla andra i kön. Många skulle skära av sig ett finger för möjligheten att få rösta på sina idéer i ett demokratiskt val. För oss är det en självklarhet. Lite bra ibland att ändå skänka en tacksamhetens tanke till de som gav sina liv för att vi ska få ha den möjligheten.

 

Läste i svenskan nu på morgonen att vissa ledande politiker förlorar sina platser i riksdagen. Istället för dessa kända namn så kommer Sverigedemokraterna med ett helt gäng nya politiker. Vad de står för vet de flesta av oss och har säkert också en åsikt om det. Vad vi som företag står för kan vi läsa i våra kärnvärden. "Vi accepterar ingen form av mobbning eller rasism". Jag tycker också att vi lever den värderingen och manifesterar det bland mycket annat genom vårt sätt att rekrytera. För oss som företag har invandringen varit fantastiskt bra. Skulle inte vilja byta ut mina polacker, tyskar, irländare, montenegrokillar, iranier, filippinianer, turkar, serber, irakier, svenskar eller finnar mot några andra för allt guld i småland.

 

Men en sak har jag reagerat mot under valrörelsen och även nu efteråt. Sverigedemokraterna har uppträtt vårdat, lugnt och resonligt. De personer i debatterna som varit oschysta och tydligt visat avsky eller ogillande har varit från de traditionella partierna. Jag tror inte vi vinner kampen för ett humant och schyst samhälle genom att behandla de nya riksdagspolitikerna på ett mobbningsliknande sätt oavsett deras åsikter. Då är vi ju inte ett dugg bättre själva!! Utan jag tror att vi ska behandla dem på ett korrekt sätt med respekt men deras åsikter och dess konsekvenser skall tydligt lyftas upp i debatterna och få det mottagande de förtjänar.

 

 

 

Direktlänk | Etiketter: Arbetsmarknaden, Samhälle | Lämna en kommentar

Man ska ta tag i miljonprogrammen

16 september 2010. Jens HJoffmann

Snart kommer stora delar av miljonprogrammet att behöva renoveras för miljarder – och byggbolagen står redo. Energieffektiviseringar och sociala vinster är morötter som ska få fastighetsägarna att våga satsa. Några propagerar också för att bygga om rubbet – i trä. Så skriver Svenska Dagbladet idag i en artikel som blir mer och mer intressant ju längre ner i den du kommer.

 

Första halvan av artikeln handlar om att det är bättre att bygga i trä. Billigare, snabbare och alla andra tänkbara fördelar och då blir jag lätt sömning. Men mot slutet av artikeln blir det intressant. Först slår skribenten fast att miljonprogrammens fastighetsområden ofta ligger centralt placerade i städerna. Intressant för det leder till att en stor strategisk fördel för dessa områden jämfört med andra finns, nämligen närheten till city. Men sedan vidrör artikeln också det faktum att man kan få in arbetslösa och ungdomar i projekten.

 

Nu börjar vi prata om intressanta saker. Genom Lagen om Offentlig Upphandling, LOU, så köps enorma renoveringsprogram upp. Byggföretag får uppdrag på mängder av miljoner från de kommunala bostadsbolagen. Tänk om man i förfrågningsunderlaget skrev. "I projektet som handlar om att göra stambyten på 545 lägenheter i Svenneby skall 10 st ungdomar från Svenneland få chansen att praktisera. De skall gå med hantverkare som har minst 10 års erfarenhet och yrkesbevis. Meningen med detta krav är att de skall få en möjlighet att komma in i vårt samhälle. Dessutom ska på platskontoret där ett 20:tal tjänstemän beräknas jobba beredas plats för minst en funktionshandikappad med Svennebakgrund. Eventuella kostnader för dessa två krav ska inräknas i offerten! I Svenneby där stambytena kommer ske får enbart bilar drivna av el eller biogas vistas."

 

Varför inte använda LOU och ställa krav på oss entreprenörer. Kraven skulle kunna förbättra miljön, möjligheten för de som idag är utanför arbetsmarknaden att komma in eller andra saker som är viktiga för att vi ska få ett schyst samhälle med plats för alla. Och för oss entreprenörer är det ju helt okey, det är krav som vilka som helst i förfrågningsunderlaget.

 

Vore kul att höra vad du tycker om själva idén.

 

 

 

Direktlänk | Etiketter: Generellt, Socialt ansvar, Arbetsmarknaden, Samhälle | Lämna en kommentar

Ska politisk propaganda och information få hållas i våra bodar?

4 september 2010. Jens Hoffmann

Jag blev uppringd av tidningen Byggindustrin. Reportern frågade mig. Är det okey med politisk information på arbetstid? Orsaken till frågan är att Hans Tilly, ordförande i Byggnads, skrivit en debattartikel om just det här på DN Debatt. Jag tycker mig känna Hans relativt väl efter att ha träffat honom åtskilliga gånger då vi gjort gemensam sak mot svartjobben på diverse seminarier. Jag gillar honom. en hedersman med ett handslag som betyder något. Här vill han att politisk verksamhet på arbetsplatserna ska vara okey. Tveksamt tycker jag utan att ha konfronterats med problemet npågon gång men jag vet ju långt ifrån allt vad som händer i våra bodar.

 

Minns inte riktigt vad jag svarade journalisten från Byggindustrin men tänker här högt.

 

  • Vi har fått i uppdrag av en beställare att göra ett jobb. Ett jobb som han betalar för att få utfört. Om vi istället debatterar politik så sviker vi det förtroende han gett oss. Vi stjäl hans pengar om vi snackar istället för att jobba. Det är en aspekt på det hela.
  •  
  • En annan är den starka koppling som finns mellan S och Byggettan. Rent praktiskt så tror jag att den information som skulle nå bodarna skulle vara socialdemokratisk. Inget fel i det, så länge som V, MP och de andra borgerliga partierna också får ut sin information så det blir rättvist. Jag tror inte det skulle vara fallet. Det kontaktnät ut på byggena som S skulle få genom Byggnads representanter kommer inget annat parti i närheten av. Och hemska tanke, tänk om Sverigedemokraterna kommer med en delegation och vill få en timme av vår tid, vad gör vi då?
  •  
  • En ytterligare aspekt är ju den att alla kanske inte vill debattera? Eller lyssna på politik. Och det är inte praktiskt genomförbart att vissa debatterar och andra jobbar.

 

Så på något sätt uppmuntrar jag till facklig information och även annan information och ger utrymme till det. Det är av godo. Men jag tror utan att ha tänkt igenom det hela fullt ut att politiken får skötas av de av oss som är intresserade på sin egen fritid.

Direktlänk | Etiketter: Arbetsmarknaden, Samhälle | Lämna en kommentar

En byggares funderingar
45 personer fick glasögon i söndags
2012.01.30, Jens Hoffmann
Det var blandad kompott under helgens arbete med glasögon till de sjukaste i vårt samhälle. Läs»
Åka skateboardi Stockholm
2012.01.10, Jens Hoffmann
Nu kan alla skateboardåkare i Stockholm njuta av Europas största ramp. Och den har vi byggt. Läs»
Mångfaldsarbete är lönsamt
2012.01.03, Jens Hoffmann
I snart 6 års tid har vi aktivt arbetat för en ökad mångfald på Dipart. Det är ett arbete som nu uppmärksammas allt mer. Läs»
Fördomar, tänk vad de kan komma på skam
2011.12.21, Jens Hoffmann
Jag var och lyssnade Lennart. De jobbar med att få människor som har ett handikapp i arbete. Läs»
CSR i praktiken, vår klädinsamling
2011.12.05, Jens Hoffmann
Varje år har vi en klädinsamling till förmån för Convictus i Högdalen. Det har varit riktigt häftigt faktiskt att se hur mycket vi kan få ihop bara genom att rensa våra egna garderober och prata med våra vänner. Läs»