Åka skateboard i Stockholm

Nu kan alla skateboardåkare i Stockholm njuta av Europas största ramp. Och den har vi byggt. Och då jag vid flera tillfällen här på bloggen visat bilder från produktionen där alla killar kämpat på i ur och skur så känns det nu bara som självklart att visa hur den faktiskt fungerar att åka på. Så jag tog min bräda och stack dit. Se hur det gick!!!

Jag besökte våra innergårdsrenoveringar.

Ju fler vi blir, ju svårare är det för mig att få tid till att åka runt på våra byggen. Varför? Jag vet inte men anstränger mig för att vara ute så ofta som möjligt. Blir jag bekväm med åren? Kan det vara det? Oavsett vilket så tror jag att det är oerhört viktigt att vara ute så mycket som möjligt. Träffa grabbarna och tjejerna som varje dag gör jobbet därute, det som syns vill säga!

Jag började på Falugatan. Utvändigt gör vi en gårdsrenovering. Här pratar jag med Czeslaw som är rutinerad byggare personifierad.

Förutom Czeslaw jobbar Andrzej 1 och Andrzej 2 där, med andra ord en polsk toppning!

Men jag kunde inte avhålla mig från att ge gult kort för dålig städning, lovade att kolla i nästa vecka att det blivit bättre! Andrzej log med glimten i ögat och lovade bot och bättring!

Samtidigt som vi gör gården utvändigt håller Micke på invändigt med att renovera fönstren.

Det var lite häftigt faktiskt att se vår bredd. Se hur betongarna tar tag i de stora utvändiga betongjobben och invändigt höll vi på med att restaurera gamla fina träfönster. Micke tillverkar nya bitar på plats och byter ut den rötskadade delen i varje fönster. Jag kände på fönstren och det gick inte att känna med fingertopparna när trät övergick från gammalt till nytt!

Sedan åkte jag till Klamparen där Augustin mötte upp och guidade mig runt.

Klamparen är ett stort jobb, säkert totalt sett på 10Mkr. Fasadrenoveringen går ut på att vi ska byta ut alla fasadskivor mot nya. Givetvis för det med sig mycket andra jobb, ny beklädnad på räckena, markiser ska ner och upp, nya reglar osv. Dessutom har vi fått 8 stycken terasser att renovera.

Jerreth, Joel och Wiklund mötte också upp, glada miner. Joel drar till Australien i ett halvår snart. Helt okey bara han kommer tillbaka.

Augustin och Joel visar utsikten. Höjdrädd, njae knappast.

Här är en av 8 terasser vi ska renovera. Borde vi inte byta hela räcket hann jag tänka...

Efter Klamparen åkte jag till St Eriksgatan där vi håller på att slutföra en gårdsrenovering.

Vid det här laget regnade det, ingen på plats på St Eriksgatan och jobbet så gott som klart.

Visar en bild från St Eriksgatan när vi höll på att riva den gamla innergården...

Så här såg det ut när jag var där för några månader sedan, Andrzwej och Czeslaw i full gång med att lägga isoleringen. Nu hade de hunnit till nästa gård, Falugatan.

Efter St Eriksgatan åkte jag vidare till Brf Sandberget, även det en innergård. Först vill jag visa en bild därifrån som jag tog för ett halvår sedan.

Vår styrelseordförande, Rune Brandinger, står uppe bland grabbarna och jag nere i källaren med min kamera

På gården pågick arbeten för fullt. Den är snart klar och onekligen blir det riktigt snyggt.

Men även här höll vi på med jobb på flera fronter. Nere i källaren höll flera killar på med att färdigställa arbetena med förråd och gemensamhetsutrymmen.

Vår elektriker installerade ny el i källaren...

Nya källarförråd är mer regel än undantag att vi monterar upp.

Lasse, jobbar extra hos oss, sprudlade av energi och visade mig hur en snygg fog ska läggas.

Så på en förmiddag hann jag med inte mindre än tre besök på olika arbetsplatser vi har i innerstaden. Jag kan bara konstatera att killarna, för den här gången träffade jag inga av våra damer, var entusiastiska och fulla av stolthet för vad de bygger. Kul, och visst ser jag mycket som jag kan ta med mig hem i form av kunskap under dessa besök. Tror jag i ännu större utsträckning ska vara ute på våra byggen, oavsett hur många viktiga saker som pockar på inne på kontoret.

För ett antal år sedan så hade jag som vana att minst en gång i månaden vara med ute på något bygge och jobba sida vid sida med killarna i en hel dag. Tror inte de skulle acceptera att ha mig med en hel dag. De ställer krav på varandra nämligen och de når jag inte upp till. Men att oftare bara hälsa på, det ska jag försöka göra.

När kan man anmäla hinder?

När en entreprenör har rätt till att anmäla hinder kan vara svårt att avgöra. Här kommer ett exempel på när det känns ganska okey. Bilden är tagen i skateboardparken där vi håller på med bygget av Europas största skateboardramp. Sent i fredags nåddes vi av budskapet att vatten sprutade rakt upp från en skadad vattenledning.

Peab bygger några mindre ramper precis bredvid oss, de har nu blivit lite försenade...

Även vårt bygge har blivit vattenskadat även om det inte var lika mycket som för Peab. Och det är ingen vild gissning att både vi och Peab valt att anmäla hinder.... Det som sticker upp i mitten på fotot är hytten på en grävmaskin. Så det här är ett exempel på när entreprenörer av skäl de inte kan påverka störs och inte kan producera som tänkt och därför anmäler hinder...

Steve Jobs, vad har han betytt för Dipart?

Minns när jag för 30 år sedan för första gången kom i kontakt med en dator... Vi hade data på 4-årig teknisk linje vid Kungshögaskolan i Mjölby. Vi var tre personer på varje dator och vi skulle göra något med datan. Minns inte vad men i min grupp var det någon "datatok" som skötte tangentbordet och jag bara ville därifrån. Åh vad tiden gick långsamt. Jag hade då ingen aning om vilken påverkan dessa burkar skulle få över mitt liv. Jag minns också att min första dator hade ett internminne på 1MB och en hårddisk som klarade av att lagra 30MB. För mig blev den en bra skrivmaskin och jag nöjde mig med det. Att jag aldrig var intresserad av att utforska datans möjligheter eller hur den egentligen fungerade kanske var det som gjorde att jag heller aldrig på något sätt blev kompis med den. Vi har alltid varit osams, jag och min dator.

Idag, som tjänsteman på Dipart, så räcker det inte med att kunna bygga. Att klara av att hantera datorer och alla dess program är lika viktigt. Det är en viktig parameter när vi rekryterar. Vi jobbar bland annat i Consultecs olika moduler. Det finns olika moduler beroende på vad du ska göra, alla integrerade i varandra och dess uppbyggnad och vidarutveckling sitter som sagt ett helt företag, Consultec, i Norra Sverige och jobbar med. En ambitiös kundsupport finns för oss kunder. Det är bara att ringa så svarar en vänlig norrländsk röst redo att förklara det för dagen krångliga med programmet.

Jag läste en spännande artikel nu på morgonen om Steve Jobs i Svenska Dagbladet. Mannen som till stor del förknippas med Apple och dess produkter. Läs gärna den, det hör faktiskt till allmänbildningen att veta vem han är och vad han gjort. Han har själv drivit datautvecklingen enormt med Apple och givetvis har det påverkat alla andra i branschen och vem vet om Consultecs moduler hade varit lika ambitiösa utan honom. Och en sak är också klar! Han har haft en enorm påverkan på mina barn. De sitter med hans skapelser i knät flera timmar om dagen....

Lite om vad som händer på St Eriksgatan

För ett par år sedan började man förstå att innerstadens gårdar ofta är i ett bedrövligt skick. Snabbt har medvetandet kommit bland föreningar i innerstaden om att de kan sitta på en tickande bomb. Och lika snabbt hakade ett antal konsulter och byggföretag på trenden, och vi bland dem. Det som hänt är att man förstått att betongbjälklaget som håller upp innergården, och som i många fall inte renoverats sedan husen byggdes, helt enkelt riskerar att rasa! Så vi såg en affärsmöjlighet här och speciellt för att vi är duktiga på betong och dessutom är vana vid att se helhetslösningar. För det är ofta en mängd andra jobb som följer med, det kan vara fasader, balkonger, tvättstugor, förråd ja allt möjligt som också behöver renoveras. Vi har sedan 2007 kontinuerligt renoverat innergårdar. Många vet att den typen av renoveringar pågår lite överallt i innerstaden men just inte mycket mer. Så jag tänkte nu med ett par bilder bara visa vad vi gör just på en innergård på St Eriksgatan.

Först reste vi ett väderskydd över gården. Sedan tog vi bort den läckande gamla beläggningen.

Alla innergårdar har i stort sett samma problem. Men åtgärderna skiljer sig givetvis åt. Ibland tar vi bort hela bjälklaget, ibland får det vara kvar och vi åtgärdar bara ytskiktet.

Tomasz lägger ut armeringen ovanför den nylagda isoleringen.

Jag är ingen expert på innergårdar. Men tror det går till ungefär så här på St Eriksgatan. Vi river den befintliga ytbeläggningen inklusive asfalt och överbetong. De synliga balkarna rensas och rostbehandlas. Därefter isolerar vi ovanpå konstuktionsbetongen och därefter armerar vi och gjuter ny betongkaka. Slutligen blir det gjutasfalt ovanpå allting.... Men som sagt Silver vet exakt så vill du veta helt säkert hör med honom.

 Silver, ytterst ansvarig för bland annat våra innergårdsrenoveringar, pratar med Andrzej.

 Genom att värma en tråd, smälter vi oss igenom frigoliten, enklare än att skära! Smart Chesvald!

Sedan vi delade in vår produktion i fem affärsområden har vi också börjat specialisera oss. De av oss som jobbar med just innergårdar börjar bli riktigt duktiga på att lösa alla små utmaningar varje specifik innergård har. Här ser vi hur man smidigt skär till isoleringen utan att skräpa ner, utan att få fula skärytor och dessutom snabbt!

Tyvärr har jag inte varit på det här bygget denna vecka...Skulle varit kul att se hur långt vi hunnit till idag men återkommer med mer från St Eriksgatan framöver... Hoppas du nu vet lite mer om innergårdsrenoveringar...

Mitt livs första podcast...

Jag skrev i förra bloggen lite om hur Byggcheferna jobbar med att förbättra branschens rykte och att jag i det arbetet blivit ombedd att medverka i en podcast. Tyvärr missade jag lite i det tekniska, igen, vilket gjorde att det var svårt att lyssna på den. Så här är den nu igen, och den här gången ska det fungera. Och tack Anders som påpekade det.  så här blev det.

Några tankar innan semestern börjar...

Var 2011 års första sex månader de mest händelserika i vår historia? Jag tror baske mig det.

Om jag bara summerar lite ur minnet så poppar vår övergång till fem affärsområden direkt upp. Tätt följt av ett flertal andra händelser som alla på sitt sätt varit och kommer vara viktiga för oss.

Störst förändring är nog allt det vår första externa styrelseordförande, Rune Brandinger tog med sig.

Vi har under året gjort vår första seriösa affärsplan, och dessutom reviderat den efter en lång och kall vinter. Dessutom har vi haft bolagsstämma, ett strategidygn och mängder av annat nyttigt har blivit gjort. Förändringarna som vi genomgått har varit många och omtumlande men att nyttan så snabbt synts har nog släckt eventuellt tvivel.

Dipart Syd består av Mauritz, Jimmy, Stene, Åke, Svensson, Andreas, Agneta, Pettan och Kim.

Att vi fått Dipart Syd som affärsområde med en fungerande byggserviceavdelning kommer också upp i tankarna. Med Jimmys nya idéer och vana vid att driva byggservice har vi fått en kanonstart. Dessutom har ramavtalen med Länsförsäkringar, ISS, och HSB verkligen fått fart.

Vår första av styrelsen klubbade investering. Vi har på allvar gått in i anläggningsbranschen!

 Att vi köpt en riktig robot som Evertsson direkt la armarna om är häftigt. Och att vi redan har så mycket bilningsjobb är lugnande, den blir lönsam direkt. Precis som Johan pläderade inför styrelsens investeringsbeslut.

Vi får riktigt häftiga jobb, The Ditch, Europas största skateboardramp, 120m lång och 5m hög.

När man är etablerad då kommer också möjligheterna till spännande uppdrag. Tänk att vi ska gjuta denna skateboardramp. Waoov vad utmanande. Den ligger i Högdalen och kommer bli ett riktigt landmärke. 12 meter bred och 5 meter hög. Det är stort för en skateboardramp och det är rejält för vilken byggfirma som helst..

Silver har slagit sig in bland Stockholms innergårdar på allvar. Det här är en vanlig syn idag.

Silver och Andy driver ett antal renoveringar av innergårdar. Kul och speciellt för vi lyckas få till slutresultaten så bra. Men oj vad det bitvis har varit stressigt. Niklas som ansvarar för renoveringen av innergården Ankaret berättade att Andy i förra veckan ett flertal gånger kom till bygget efter ordinarie arbetsdag. Av med kontorskläderna och på med blåstället! Starkt av Andy måste jag säga både att komma på idén och att orka med 14 timmarsdagar...Respekt!

Men allt är inte roligt. I vårt arbete med Convictus och deras härbärge i Högdalen som kallas Bryggan Vantör så lärde jag känna Anki. Första gången jag träffade henne var när Agneta och jag var där och jobbade med vårt glasögonprojekt Vision.nu Hon var för härlig. Det var uppenbart att hon hade långt gången cancer men ändå så var hon glad och så full av liv. När Agneta efter mycket letande hittade ett par mer eller mindre perfekta glasögon så blev vi nog lika glada alla tre.

Anki har precis fått nya glasögon. Agnetas glädje är inte att ta miste på...

Andra gången vi träffades var speciell. Pappa och jag kom till Bryggan sent en eftermiddag. Dino (föreståndaren) var där och vi skulle lämna böcker och kläder som pappa hade med sig. I källarlokalen ljöd vacker pianomusik. "Inte visste jag att du gillade klassiskt" sa jag till Dino. "Nej det är inte en skiva, det är Anki som spelar på pianot därborta"  sa Dino. Efter att kläderna var inburna fikade vi alla fyra ihop i säkert en timme. Vi förstod att få har levt ett lika händelserikt och tufft liv som Anki, men någon härligare person så full av värme och livsglädje har jag sällan stött på.

Efter den här eftermiddagen träffade jag Anki ytterligare 3-4 gånger på Bryggan. Hon kände igen mig varje gång och vi pratade en stund. De två sista gångerna kom hon med en rullator. Alltid lika glad, alltid framskridna planer på vad hon skulle göra och aldrig ett ord om hur tufft det måste ha varit. Igår kväll somnade Anki för alltid.

Jag var ute på ett par av våra byggen igår. Träffade åtskilliga av våra hantverkare och speciellt så tyckte jag det var kul att träffa Nisse. Han kom till Sverige för ett par år sedan som politisk flykting. Bodde inackorderad hos en person för 5 000 i månaden på 10 kvadrat och fick inte spela musik eller lyssna på tv efter 21.00. Fick genom arbetsförmedlingen praktik hos oss, därefter provanställning. Han var så engagerad och arbetssam så efter sex månader så blev Nisse fast anställd. Han har nu fått hit sin fru, väntar barn och har fått sin första lägenhet. Det riktigt strålade om honom igår och glädjen han visade gjorde dagen. Vad glad jag är att Mats vågade satsa på Nisse!

Så det är upp och ner hela tiden. Men ska jag se det i stort så har första halvåret varit fantastiskt kul och spännande. En vidrig vinter med kyla och metervis av snö och en lätt frustrerad Rune har förbytts till sol och bra förutsättningar. Vi har mycket att göra, det mesta fungerar och vi realiserar fina projekt, gör en hel del vettigt runt omkring vår kärnverksamhet och är verkligen på banan när det gäller att utveckla Dipart till ett ännu finare företag. Och med Rune som övervakare kommer jag nog också att fokusera tillräckligt på ekonomin!

Flora har vandrat vidare

Tänkte jag skulle berätta vad vi kom överens om på vårt senaste ledningsgruppsmöte. Som jag skrev i mitt senaste inlägg så hade vi problematiken/möjligheterna kring att arbeta åt andra byggföretag som UE samt att jobba åt privatpersoner uppe på agendan.

Det här har varit ett diskussionsämne så länge jag minns och givetvis högaktuellt för våra affärsområdeschefer som i regel genomför våra affärer.

I den nya organisationen, som vi sedan årskiftet har, bygger mycket på att dessa fem ska få och ta det fulla ekonomiska ansvaret för hur deras områden går och de är också själva stommen i ledningsgruppen. Som ordförande för mötet så började jag med att låta alla säga sin mening. När vi hade gått bordet runt så kunde jag konstatera utan att min redan kända åsikt behövde repeteras att det var en gemensam ståndpunkt som råder.

Därför beslutade vi följande: Det kommer fortfarande vara vår absoluta önskan att vara total eller generalentreprenör direkt åt slutkunden. Men i de fall affärsområdeschefen anser att det är klokt att göra undantag så är det upp till honom. Han är kompetent för att kunna avgöra vilka affärer det är klokt att genomföra. Inga dörrar ska vara stängda av princip.

Samma sak beslutades när det gäller privatpersoner. I vissa fall är det klokt att göra uppdrag åt privatpersoner. Det kan vara "vänner" till Dipart, journalister, politiker eller andra som av förklarliga skäl vill vara säkra på att få en ordentligt utförd entreprenad med vit arbetskraft. Det här är vi kända för och varför inte dra fördel av det? Så om vi ska göra jobb åt privatpersoner eller ej är också det upp till Affärsområdeschefen att bedöma.

Så Flora och hennes kompis Klara har nu vandrat vidare.... Fattade vi ett klokt beslut?