Det gick bra att prata på lärarkonferensen, jag tror jag nådde ända fram!
2 november 2009, Jens Hoffmann
Jag valde att prata om hur svårt det är som förälder att nå ända fram till tonåringen där hemma.
Här har jag precis börjat prata inför lärarna
Det häftigaste som vuxen, företagsledare eller som lärare är när vi når ända fram till ungdomarna så de själva förstår att de måste ta ansvar för sin utbildning, sitt jobb och sina liv. När vi nått fram så är resten lätt för då är de ju plötsligt mottagliga för vad vi säger.
Den här utmaningen har man som förälder i vardagen hela tiden. Och tro mig när jag säger att det är långt ifrån en enkel resa. Jag har tre egna kids och upplever det bitvis som riktigt svårt att nå fram. Min tanke var lite att om vi kan diskutera utifrån min egen problematik så kan säkert alla som deltar på konferensen dra egna vettiga slutsatser som de kan ta med sig till sin vardag som lärare.
Det blev snabbt en gemytlig stämning, jag tror ämnesvalet som är lite ovanligt men engagerande spelade en stor roll
De blev nog förvånade över mitt ämnesval. Och när jag beskrev min vardag med min äldsta dotter som är 15, beter sig som 7 och tror hon är 22 då skrattade de gott och igenkännande. Jag berättade också, på ett realistiskt och målande sätt, om hur en vardagskonversation gällande läxor kan gå till. Därefter fick lärarna i små grupper diskutera det här och sedan släppte jag ordet fritt.
Vad skönt det är när det gått bra och man gett deltagarna något att fundera på…
Med tanke på engagemanget så tror jag nog att min timme med lärarna blev uppskattad. Det var härligt att känna den varma omtanke som lärarna visade. Jag fick många tips och goda råd om hur jag ska agera som tonårsförälder. En lärare kom till och med fram till mig efteråt och gav mig ett brev som var adresserat till min dotter! Hon läste det på kvällen och tro mig när jag säger att det värmde! Om jag ska summera alla goda råd så vill jag nog säga att det rörde det tryck som många ungdomar känner från omgivningen idag. Vi vuxna behöver inte lägga ytterligare bördor på deras axlar genom att alltid kräva topprestationer i skolan. Det ordnar sig ändå!
PG och jag summerar föreläsningen. PG hjälper mig att förbättra min presentationsteknik. För det här med att lära, det är det aldrig för sent för!
Men allt som allt så är jag nöjd med min del av konferensen. Mest kanske för att det var ett ämne som jag inte kunde! Det var ju lärarna som var experterna. Och att med den vetskapen gå ut och hålla i en timme är lite som att gå ut på tunn is. Men den här gången höll den!