Jag fick en riktigt dålig mental start på vårt kanske viktigaste stormöte någonsin.

I fredags hade jag parkerat bilen och gick mot konferensanläggningen i Solna Business Park där vi skulle ha vårt stormöte. Plötsligt såg jag en av mina förhållandevis nyanställda killar gå på trottoaren iförd full dipartmundering rökandes en cigg.

Stormötet som skulle starta inom 30 minuter bestod som vanligt av tre block. Först en allmän information om läget, budgetar, vår organisation, affärsidé och så givetvis skulle några härliga killar och tjejer som blivit anställda sedan förra mötet presenteras. Dessutom skulle Niklas, en av våra duktiga förstemän uppvaktas för 10 förtjänstfulla år på dipart.

Andra blocket var information om och val av MB-grupp vilket skulle ledas av en facklig ombudsman. (MB-grupp=Medbestämmandegrupp) Nu skulle vi på dipart få en facklig klubb på företaget. Det kommer finnas en ny maktfaktor hos oss att samarbeta med framöver när det gäller frågor om hur vi som företag ska bli ännu bättre.

Sista blocket skulle vara att presentera vår stora nya vision, Dipart 2015. Vart är vi som företag på väg? Att de två sista delarna av vårt stormöte var viktiga det visste jag. Antagligen var de Diparts viktigaste timmar någonsin.

När jag då går där på väg till mötet som jag ska leda och ser min medarbetare gå på gatan rökandes, vad tänker jag då? Jo först och främst så blir jag förbannad. Sedan tänkte jag på min mamma som dog, efter 3 års vidrig kamp, i lungcancer för drygt ett år sedan. Men jag lyckades tänka så här. -Släpp det där nu Jens. Det blir en sak för nästa vecka... Så jag släppte "rökfrågan" och gick upp och deltog i ett riktigt grymt stormöte som kommer gå till historien, i varje fall vår historia. Vi fick en stark och engagerad MB-grupp, vi hade journalister från tidningen Byggindustrin där och vi fick ett försiktigt men ändock positivt bemötande från de allra flesta medarbetarna för vår nya vision. Men om allt detta återkommer jag...

Alltsedan min mamma fick lungcancer så har jag riktigt avskytt cigaretter. Lukten, konsekvenserna för hälsan och de bieffekter i form av fimpar, lukt och hostande människor som ovanan för med sig. Så jag bestämde mig för över 3 år sedan att precis som jag har rätt att anställa killar, tjejer, eller mitt-emellan, matematikkunniga, stora, mörka, människor med yrkesbevis, äldre med erfarenhet eller vad det nu kan vara för kriterie jag anser vara viktigt så har jag rätt att lägga in rökfrihet som ett måste-krav när jag rekryterar. Jag anser att vid en anställning så är det upp till mig med vilka människor jag väljer att ingå ett anställningsavtal. Och då är det också upp till mig vilken profil de ska ha. Ska jag bara anställa normala? eller bara anställa tjejer? Ska jag bara anställa de med utbildning eller går det bra med vuxenlärlingar? Ska jag anställa människor från jordens alla hörn? Ska jag anställa rasister? Ska jag anställa invandrare? Ska jag anställa sportfånar? Ska jag anställa småbarnsföräldrar? Eller ska jag anställa rökare? I den här långa listan så väljer jag att passa på rasister och rökare....Tycker det är upp till mig som arbetsgivare att välja profilen på de jag rekryterar.

Dipartkillen som nu kom på gatan rökandes en cigg hade jag suttit och pratat med på en anställningsintervju för inte så länge sedan. Jag frågade honom om han rökte och han svarade klart och tydligt att det gjorde han inte. Då förklarade jag tydligt min syn på rökning  och varför det inte är acceptabelt.  Det är till och med tydligt  inskrivet i anställningspapperen att om han börjar röka så leder det till omedelbart avsked. Det är något jag skrivet in i samtliga anställningspapper de senaste åren.

 Men att upptäcka att någon antagligen ljugit mig rakt upp i ansiktet var nog det värsta. Dessutom kommer det leda till ett par improduktiva och jobbiga möten där jag antagligen kommer få kämpa för min linje, igen. Det här var nog inte den bästa uppladdningen jag kunde ha fått inför Diparts kanske viktigaste stormöte någonsin där både MB-grupp skulle röstas fram och vår nya vision skulle presenteras. 

Jag vet att du som läser det här är engagerad annars skulle du inte vara här.  Jag vet också att du säkert har en åsikt i frågan. Hur bör jag hantera min rökande medarbetare?  Och det vore också spännande att få höra hur du tror att jag kommer agera.

Självklart kommer jag berätta fortsättningen på historien när jag nu så att säga blivit synad...Frågan kanske är mycket mer komplicerad än jag en gång trodde den kunde bli...