Några tankar innan semestern börjar...

Var 2011 års första sex månader de mest händelserika i vår historia? Jag tror baske mig det.

Om jag bara summerar lite ur minnet så poppar vår övergång till fem affärsområden direkt upp. Tätt följt av ett flertal andra händelser som alla på sitt sätt varit och kommer vara viktiga för oss.

Störst förändring är nog allt det vår första externa styrelseordförande, Rune Brandinger tog med sig.

Vi har under året gjort vår första seriösa affärsplan, och dessutom reviderat den efter en lång och kall vinter. Dessutom har vi haft bolagsstämma, ett strategidygn och mängder av annat nyttigt har blivit gjort. Förändringarna som vi genomgått har varit många och omtumlande men att nyttan så snabbt synts har nog släckt eventuellt tvivel.

Dipart Syd består av Mauritz, Jimmy, Stene, Åke, Svensson, Andreas, Agneta, Pettan och Kim.

Att vi fått Dipart Syd som affärsområde med en fungerande byggserviceavdelning kommer också upp i tankarna. Med Jimmys nya idéer och vana vid att driva byggservice har vi fått en kanonstart. Dessutom har ramavtalen med Länsförsäkringar, ISS, och HSB verkligen fått fart.

Vår första av styrelsen klubbade investering. Vi har på allvar gått in i anläggningsbranschen!

 Att vi köpt en riktig robot som Evertsson direkt la armarna om är häftigt. Och att vi redan har så mycket bilningsjobb är lugnande, den blir lönsam direkt. Precis som Johan pläderade inför styrelsens investeringsbeslut.

Vi får riktigt häftiga jobb, The Ditch, Europas största skateboardramp, 120m lång och 5m hög.

När man är etablerad då kommer också möjligheterna till spännande uppdrag. Tänk att vi ska gjuta denna skateboardramp. Waoov vad utmanande. Den ligger i Högdalen och kommer bli ett riktigt landmärke. 12 meter bred och 5 meter hög. Det är stort för en skateboardramp och det är rejält för vilken byggfirma som helst..

Silver har slagit sig in bland Stockholms innergårdar på allvar. Det här är en vanlig syn idag.

Silver och Andy driver ett antal renoveringar av innergårdar. Kul och speciellt för vi lyckas få till slutresultaten så bra. Men oj vad det bitvis har varit stressigt. Niklas som ansvarar för renoveringen av innergården Ankaret berättade att Andy i förra veckan ett flertal gånger kom till bygget efter ordinarie arbetsdag. Av med kontorskläderna och på med blåstället! Starkt av Andy måste jag säga både att komma på idén och att orka med 14 timmarsdagar...Respekt!

Men allt är inte roligt. I vårt arbete med Convictus och deras härbärge i Högdalen som kallas Bryggan Vantör så lärde jag känna Anki. Första gången jag träffade henne var när Agneta och jag var där och jobbade med vårt glasögonprojekt Vision.nu Hon var för härlig. Det var uppenbart att hon hade långt gången cancer men ändå så var hon glad och så full av liv. När Agneta efter mycket letande hittade ett par mer eller mindre perfekta glasögon så blev vi nog lika glada alla tre.

Anki har precis fått nya glasögon. Agnetas glädje är inte att ta miste på...

Andra gången vi träffades var speciell. Pappa och jag kom till Bryggan sent en eftermiddag. Dino (föreståndaren) var där och vi skulle lämna böcker och kläder som pappa hade med sig. I källarlokalen ljöd vacker pianomusik. "Inte visste jag att du gillade klassiskt" sa jag till Dino. "Nej det är inte en skiva, det är Anki som spelar på pianot därborta"  sa Dino. Efter att kläderna var inburna fikade vi alla fyra ihop i säkert en timme. Vi förstod att få har levt ett lika händelserikt och tufft liv som Anki, men någon härligare person så full av värme och livsglädje har jag sällan stött på.

Efter den här eftermiddagen träffade jag Anki ytterligare 3-4 gånger på Bryggan. Hon kände igen mig varje gång och vi pratade en stund. De två sista gångerna kom hon med en rullator. Alltid lika glad, alltid framskridna planer på vad hon skulle göra och aldrig ett ord om hur tufft det måste ha varit. Igår kväll somnade Anki för alltid.

Jag var ute på ett par av våra byggen igår. Träffade åtskilliga av våra hantverkare och speciellt så tyckte jag det var kul att träffa Nisse. Han kom till Sverige för ett par år sedan som politisk flykting. Bodde inackorderad hos en person för 5 000 i månaden på 10 kvadrat och fick inte spela musik eller lyssna på tv efter 21.00. Fick genom arbetsförmedlingen praktik hos oss, därefter provanställning. Han var så engagerad och arbetssam så efter sex månader så blev Nisse fast anställd. Han har nu fått hit sin fru, väntar barn och har fått sin första lägenhet. Det riktigt strålade om honom igår och glädjen han visade gjorde dagen. Vad glad jag är att Mats vågade satsa på Nisse!

Så det är upp och ner hela tiden. Men ska jag se det i stort så har första halvåret varit fantastiskt kul och spännande. En vidrig vinter med kyla och metervis av snö och en lätt frustrerad Rune har förbytts till sol och bra förutsättningar. Vi har mycket att göra, det mesta fungerar och vi realiserar fina projekt, gör en hel del vettigt runt omkring vår kärnverksamhet och är verkligen på banan när det gäller att utveckla Dipart till ett ännu finare företag. Och med Rune som övervakare kommer jag nog också att fokusera tillräckligt på ekonomin!