Ett spännande besök på Rörstrandsgatan
23 november 2009, Jens Hoffmann
Vi har renoverat ett arkitektkontor på Rörstrandsgatan. Vare sig vi eller arkitekterna som företrädde beställaren skötte det mest elementära när det gäller ett byggprojekt, nämligen dokumentationen, på ett professionellt sätt. När bygget var klart och arkitekterna fått klart för sig vad det kommer att kosta så var ilskan stor hos dem. ”Hade vi fått information om att det skulle bli så här dyrt så hade vi avbrutit i tid” Hos oss infann sig en förvåning över att de som fackmän inte hade en aning om vad de beställt. Det här var en av våra så kallade ”surdegar” som jag tidigare berättat för Er om.
Efter att vi nu brevledes har ältat ärendet samt haft ett antal fruktlösa möten så blev det min och min kollega på arkitektbyråns uppgift att lösa knuten. Vi tog en god lunch, pratade om Mjölby, och Linköping och om att vi faktiskt trivs relativt bra i Stockholm båda två även om våra barn börjar prata Stockholmska.
Efter lunchen satte vi oss ner. Jag sa: ”Vad säger Ni om att vi slår ihop beloppen och delar dem på två? Det här leder till att ett helt gäng advokater blir utan jobb, Ni köper en renovering något lite dyrare än Ni tänkt och vi får sämre betalt än vi borde fått. Men vi kan alla leva med det, förutom advokaterna förstås”. Min kollega på arkitektbyrån tittade på mig och sa. ”Jag ser mycket positivt på ditt förslag. Du har besked i eftermiddag”. Han ringde för 25 minuter sedan och accepterade mitt förslag. Här hos oss var alla också nöjda när jag berättade om vår överenskommelse. Tänk vad lite det kan behövas ibland!
Efter det trevliga mötet hos arkitekterna åkte jag vidare på Rörstrandsgatan. För bara ett par hus bort håller vi på med Volontären 22 vilket är en stor och utmanande innergårdsrenovering. Som jag alltid gör så började jag med att gå en sväng runt etableringen och hälsa på grabbarna.

Vi bollade skämtsamt lite fram och tillbaka och vips kom flera idéer på bra skyltplatser upp.
Det hela började med att föreningen ville bygga balkonger. Men innergården var för klen för att kunna ta tyngden från en ställning. Så plötsligt stod vi där med en innergårdsrenovering.

Här står jag och pratar med Ingo och Petri. Hur killarna klarar av att hålla arbetsplatsen så ren och snygg är för mig en gåta...

Se så maffigt jobbet är, gångtunnlar i taket, uppgrävd innergård där vi fått spränga bort stenar stora som husvagnar ja listan kan göras lång på besvärliga och utmanande delmoment. Ändå så tyckte inte Ingo det var något särskilt när jag berömde honom för hanteringen av uppgiften.

Det är alltid kul att komma ut och snacka på byggena. Mängden bra idéer tar aldrig slut. Den här gången var det Petri som var mest aktiv. ”Det är ett måste att arbetsledarna pratar med varandra, det får inte vara så att vi är för många på något bygge och samtidigt så hyr vi in gubbar på ett annat” Sa Petri bland annat.
När jag satte mig i bilen och åkte tillbaka till kontoret så bara jag kände en massa positiv energi! En surdeg mindre, ett par nya arkitektvänner, ett riktigt häftigt bygge som går bra, en ny reklamplats precis ovanför en tunnelbanestation, och grabbar som måste vara bland de vassaste i Stockholm!
Vicken bra dag!! Det är nästan så jag kan släppa att vi bara fick 1-1 i hockeybockeyn i går kväll.