Jag såg programmet Svensk Maffia igår.
4 februari 2011. Jens Hoffmann
Den organiserade kriminaliteten i form av olika gäng blir alltmer frekvent i Sverige. Igår visade tv 4 första programmet i serien Svensk Maffia. Det som är så skrämmande är att i vår kära byggbransch finns det enorma pengar att hämta på att jobba med svart arbetskraft. Boven fakturerar drygt 300 plus moms och betalar med lite tur 100 kronor till den personen som jobbar åt sig. Mellanskillnaden hamnar i banditens ficka. I och med att det här är så vanligt i vår bransch har det varit naturligt för mig att engagera mig mot eländet. Till min hjälp har jag haft branschorganisationerna och många andra. Tyvärr förstår inte politikerna allvaret.
I programmet igår så presenterades två damer som stått emot gängen! Med ett civilkurage utan dess like så tog de fighten och vann. I ett fall så anmälde damen Hells Ängelsmedlemmen, blev hotad och anmälde igen! Han fälldes och den helt vanliga damen sa bara att "man får inte ge sig mot de här gängen, man måste anmäla" I det andra fallet så var det en åklagare som fick dörren bortblåst av en bomb. Hon var som tur är inte hemma. Hon konstaterade bara att "vad skönt det var att titta de skyldiga i ögonen i rättssalen. De tittade ner i golvet allihop". Jag kan inte annat än beundra dessa damer!
Min äldsta dotter Danni är en strulfia i det mesta tycker jag. Skolan kommer i 7:e hand. Lyda pappa i 94:e och hon är självständig redan som 16 åring och prioriterar ofta lite galet tycker jag, men är inte orolig det minsta ändå, ni förstår snart vad jag menar.
Hon berättade i förrgår att hon varit i gallerian i Gustavsberg. På en bänk satt en pojke ett par år yngre än henne som hon till utseendet kände igen. Han är lite förståndshandikappad och har det inte alltid så lätt. Ett gäng på ett tiotal killar mellan 12 och 17 år kommer in i galllerian. De ser den här pojken och en av dem går fram till bänken och sätter sig bredvid honom och börjar direkt att dra i hans hår och vrida runt hans näsa. Hela tiden påhejad av de andra som stod en liten bit därifrån. Danni berättade att hon såg hur pojken blev allt räddare och hur gänget allt ivrigare hejade på killen som trakasserade pojken.
Danni berättade att hon blev skogstokig, gick fram till bänken, stirrade pojkens plågoande i ögonen och sa till honom att lägga av och om han inte gjorde det så skulle hon personligen se till att han ,,,--.,.-,,.-... När han småspringande lämnade pojken gick hon fram till hela gänget och skällde ut dem. De blev, enligt vad hon sa, helt tysta, skämdes nog.
När hon berättade det här för mig så blev jag varm inombords. Och resultat på historiaprov, bäddade sängar eller ej och allt annat trivialt bara försvinner, spelar helt enkelt ingen roll. Jag är på något sätt hemma redan när det gäller Danni....