Jag ska prata på en lärarkonferens inför i stort sett alla lärare från byggprogrammen i Stockholmsområdet. Vad ska jag prata om? Var kan göra en skillnad i deras vardag?

Först tänkte jag prata om svartjobb, rökning, vikten av att kunna läsa ritningar, hur viktigt det är att eleverna förstår varför de ska kunna räkna ut en area osv. Åhh så tråkigt. Jag har hört det förut och definitivt varenda lärare. Jag kände en lust för att ringa och tacka nej! Men samtidigt är det en jättechans att påverka! Den får liksom inte slarvas bort. Bollade mina tankar lite med brorsan och min gode vän Beda. Vi kom fram till en helt annan approach.

Varför inte passa på att ta hjälp av lärarna istället. Låta dem hjälpa mig och varandra. Det är ju en enorm kunskapsbank som kommer sitta framför mig! 100 lärare med i snitt 20 års erfarenhet! 2 000 års yrkeslivserfarenhet! Känn efter vilken potential!
Jag skulle kunna börja med att beskriva min vardag där det för mig som förälder inte är någon självklarhet att få min 15 åriga dotter att bry sig om skolan. Tvärtom det suger, jag tycker det är lite hopplöst faktiskt. Hon har helt enkelt inte den motivation som behövs. Så varför inte börja med att beskriva min situation som lite desillusionerad förälder och sedan släppa ordet fritt. Hur får jag min tonårsdotter motiverad? Lärarna får helt enkelt hjälpa mig med konkreta tips på hur jag kan lyckas...
Sedan vill jag också berätta om att jag ska till en gymnasieskola och prata inför 6 klasser extremt skoltrötta elever... Hur ska jag som företagare och blivande arbetsgivare nå dem?
Hur ska jag kunna skapa inspiration och motivation? Pekpinnen har de säkert redan smakat på utan resultat... Återigen så vill jag ta hjälp av lärarna... Få en dialog... Få oss alla i rummet engagerade och släppa kreativiteten fri...
Hur det här kommer gå? Jag har ingen aning. Jag får väl skriva och berätta i mitten på nästa vecka. Men att någon kommer skratta det är jag övertygad om. Själv får jag släppa taget och ge mig ut på djupt vatten, ser faktiskt lite grann fram emot det...