Jag var igår på galan Årets Chef 2009 och lyssnade bland annat på SE Bankens VD Annika Falkengren. Hon gav sin syn på den ekonomiska krisen och hennes egen bonus.
2 oktober 2009, Jens Hoffmann
Först och främst så tål det att sägas igen och igen och igen. Tro inte på allt det som står i tidningarna. I varje fall inte utan att ha hört versionen från de som berörs. Det var nog samtliga talare under galan ense om.
Jag går på de här galorna av flera skäl. Främst för att det är roligt och stimulerande att träffa alla dessa intressanta människor. Bara en sådan sak som att Stina Dabrowski öppnade dörren från damernas samtidigt som jag passerade så jag fick dörren rakt i ansiktet varpå Stina blev helt förskräckt och gav mig en stående kram! Det var värt en bula! Tänk att offentligt få krama en kvinna som intervjuat Nelson Mandela, Arnold, Fru Clinton, Thatcher och givetvis självaste Diego Maradona bara för att nämna ett fåtal.
Men kanske viktigare ändå. Det ger mig många bra idéer på hur vi bättre kan driva vårt eget företag. För alla delar med sig på ett härligt och öppet sätt av sina idéer och livserfarenheter. Så jag lyssnar och tar med mig en och annan bra idé hem till oss på Dipart!
Jan Eliasson
En stjärna igår var Jan Eliasson. En annan Annika Falkengren, VD för SE Banken. Hon var häftig av flera skäl. Hon gav ett oerhört kompetent intryck av en hårt arbetande kvinna som rationellt och med oerhörd kraft genomför sitt uppdrag. Jag blev ordentligt imponerad av henne! Kompetent, verbal, småbarnsmor, VD för börsens 6:e största företag och en person som jag kunde känna för.
Annika Falkengren
När intervjun kom in på bonusfrågan så såg jag att hon var genuint trött på den. Men hon berättade hur styrelsen för banken arbetat fram ett löneförslag till henne som VD ett år innan det blev känt av medierna. Det nya förslaget med enbart en fast lön blev i realiteten en lönesänkning i jämförelse med det upplägg med fast lön och en rörlig del hon hade året innan. När resultatet av detta nya upplägg kunde läsas i årsredovisningen året därpå blev det ett medialt ramaskri. För just då kom också finanskrisen, den värsta sedan 30talet.
Jag förstod på Annika att detta plötsliga och oväntade gatlopp hon fått genomgå i alla tidningar varit riktigt jobbigt. Främst kanske för att det så markant påverkat hennes familj och omgivning. Idén med det nya systemet var just att komma bort från de avarter ett rörligt system med bonusdelar hade. Så syftet var bra men det hela kom fel i tiden och vinklades hårt av journalisterna på ett kan tyckas oschysst sätt.
Och visst måste det vara ägarnas ansvar att lönenivåer och system är sunda och att deras anställda direktörer får ersättningar som kan vara acceptabla för bankernas intressenter. Direktörerna kan ju inte sätta sina egna löner!
Igår fick jag återigen en påminnelse om att det är klokt att höra bägge parters version innan man bildar sig en uppfattning. Jag blev helt enkelt lite klokare genom att lyssna på Annika Falkengren!