Vad finns det för gemensamt mellan min situation på Dipart och Stefan Ingves vardag på Riksbanken?
17 maj 2010. Jens Hoffmann
Jag läste en artikel om Stefan Ingves, vår Riksbankschef, på Svd nu på morgonen. Orsaken till att jag ögnade igenom morgontidningarna var främst att jag ville hitta lite inspiration. Jag fick det genom att läsa om Stefan och på så sätt nästan lära känna honom lite grann. Märkligt men jag tyckte en mängd saker som stod om honom och hans vardagsuppgifter gick att översätta till mig och hur jag har det. Lite märkligt faktiskt då vi jobbar i så oerhört skilda organsisationer. Han omsätter väl lika mycket pengar medans jag skriver ordet omsättning som vi på Dipart sätter sprätt på under ett år. Men ändå verkar problemen vara desamma.
Något som tidigt var nämnt i artikeln är att Stefan har ett brett kontaktnät och att det gynnar honom och hans resultat. Känner så väl igen det från min vardag. Nu när jag jobbat med Dipart och varit verksam i branschen i snart 20 år så känner jag givetvis många. Ska jag ha en bra advokat, byggkonsult, bankkontakt, betongleverantör, inglasningskille, skribent eller vad det månde vara så har "jag en i bakhuvudet". Och precis som min tid i branschen gynnar mig så ses Stefans tid inom det ekonomiska etablissemanget som en av hans meriter.
"Att vara transparent och lätt att tyda är ett självklart mål för den svenska centralbanken." skriver Svd och fortsätter "Marknaden lyssnar på varje harkling som kommer från riksbanksdirektionen. Antydningar om att räntan ska ändras påverkar omedelbart priset på obligationer och aktier." Det är alltså väldigt viktigt för Stefan Ingves och riksbanken att vara tydlig för annars blir det lätt misssförstånd, missförstånd som kan påverka hela den svenska ekonomin. Jag känner så väl igen även det. Minns när jag på ett kvartalsmöte för ett antal år sedan berättade att vi inte hade fullt upp efter sommaren. Själv tänkte jag inte mer på det för det brukade alltid komma in jobb. Men för ett par nyanställda var mina ord antagligen som knivar rakt in i märgen. Ett par veckor senare sade de upp sig. "varför gör Ni så här?" sa jag och de svarade med att berätta att vi ändå inte hade några jobb så de kunde hellre börja leta nytt med en gång. Att jag berättade för dem att vi alltid på våren har ledig kapacitet på senommaren hjälpte föga. De hade redan skrivet på för den nya firman. Min otydlighet hade kostat oss ett par kompetenta snickare.
"Det finns olika grupperingar i direktionen. Traditionellt talar man om duvor och hökar. De som vill sänka räntan (duvor) eller de som vill höja (hökar)" så beskrivs vardagen hos riksbanken. Och så är den hos oss också. Vi börjar bli fler och åsikterna går ofta isär. Och så ska det vara. Det är i regel ur problem, åsiktsskillnader och turbulens mycket gott kommer. Och problematiken med att hantera olika åsiktsgrupper är bekant även för mig... Ett litet exempel på hur åsiktsskillnader kan starta processer är det som hände för bara ett par minuter sedan. Thomas kom in till mig och sa att min bil ser äldre och fulare ut efter att jag strajpat den. Först blev jag lite förbannad. Tänkte att "sådär säger han bara för att han vill åka ostrajpat" Men hans ifrågasättande har kanske dragit igång något, som när det är klart har lett till en förbättring. Vår strajpning har sett likadan ut under lång tid. Thomas kanske har en poäng...
"Vid den senaste medarbetarundersökningen (hösten 2009) svarade nio av tio medarbetare att de har stort eller mycket stort förtroende för riksbankschef Stefan Ingves. Ledarskapet i banken bedöms som allt bättre. De anställda är stolta över att arbeta på Riksbanken och talar väl om sin arbetsplats. De rekommenderar andra att börja jobba där." Stefan Ingves och Riksbanken mäter hur väl medarbetare trivs, hur stort förtroende de har för sin högste chef och om de rekommenderar andra att börja på Riksbanken. Vi gör precis likadant. Nu har vi jobbat med vår medarbetarenkät sedan 2002 om jag minns rätt och vi börjar få en intressant historik att dra slutsatser ifrån. Om jag ska dra någon slutsats från de mycket höga betyg som Stefan får så är det väl att man inte behöver vara så extremt utåtagerande och kommunikativ, vilket kanske är hans förbättringsområden, utan att ren och skär kompetens till slut fäller avgörandet.
I artikeln nämns också att den mycket höga kompetensen bland Stefans medarbetare är ett starkt skäl till att riksbanken gör allt bättre resultat. Självklart kan tyckas men att verkligen fokusera på att hitta rätt personal och att se det som en avgörande faktor för framgång. Där är vi nog också lika även om det verkar som Riksbanken kommit väldigt långt.
Jag ska fortsätta att följa Stefan i media. Tror jag kan lära mig mycket på det. För vår vardag är mycket mer likadan än jag först trodde och Stefan verkar vara en person som levererar och är respekterad och väl förtjänar att bli följd.