Dags för våra dryga 210 vargar att gömma sig igen.

Idag fortsatte jag, Sami och Leddya arbetet med att ta fram säljbroschyrer över våra olika verksamheter. Ett jobb jag tragglat med i minst ett halvår utan att riktigt komma igång. Relativt snabbt blev jag irriterad på att Sami ideligen bad mig att tänka på att inte ändra saker vi redan bestämt och att det nu var så att jag ändrade tillbaka till sådant jag redan ändrat på en gång tidigare. Han hade säkert rätt i det. Det är inte det viktiga. Det som jag nu i kväll tänkt mycket på var att jag tappade humöret och blev halvt förbannad.

I boken jag läste med stor glädje under semestern, Munken som sålde sin Ferrari, så tog munken upp just hur man skulle hantera saker man misslyckas med. "Gräm dig inte utan se dina misslyckanden som lektioner". Bli bättre nästa gång. Säkert ett klokt tips. Oavsett vilket så slog jag Sami en signal. Ville faktiskt strunta i lektionen och istället be om ursäkt för mitt beteende.

"Helt okey" sa Sami och fortsatte direkt vidare till något som han tyckte var betydligt intressantare. "Jens du brukar ju blogga om det här med vargar. Har du läst bloggen licensjakt.se?"  Det hade jag ju inte gjort men kom direkt ihåg att jag precis innan jul satt en kväll med Henrik Stern som är ordförande för Rovdjursföreningen i Stockholm. Han berättade en hel mängd hårresande historier om hur jakten förra året gått till. "Och så får jägarna licens på två vargar. I flocken finns 6 vargar. Två vuxna djur och fyra valpar. Tror du inte att de först skjuter honan och sedan hanen och följden blir att alla sex dör. Två snabbt och de halvvuxna valparna riktigt långsamt, de svälter ju ihjäl".... Henrik som normalt sett är en kille full av ödmjukhet var så arg, ledsen och uppriktigt förbannad på ett sätt jag knappast trodde honom mäktig. Vargfrågan engagerar Henrik på ett sätt jag inte trodde var möjligt.

Jag gjorde i varje fall som Sami bad mig. Jag gick in på bloggen licensjakt.se Kan inte annat än säga att den var både oerhört motbjudande och tänkvärd. Säga vad man vill om vargen, men den passar in precis på det gamla ordspråket min allra första chef brukade köra med. Hate me or love me, but don´t ignore me.

Jag vet i varje fall vad jag tycker. Att vi 9 miljoner människor i Sverige bara är beredda att ge 210 vargar tillåtelse att leva i vårt stora land är fullständigt absurt. Och att samerna konsekvent dödar alla vargar som passerar genom deras stora marker är en tragedi, inte undra på vår vargstam lider av inavel. Det kommer ju helt enkelt inte in något nytt blod. Och att så många i den mäktiga jägarkåren som tagit vargens plats anser att skogens vilt är deras privata egendom är vansinnigt. Det är lika mycket mina djur de rådjur och älgar som finns i Sverige och jag vill ha kvar dem levande i skogen. Nä fy för dän för licensjakt på varg när så få av dem finns.

När jag skrev om det här med vargar förra gången så kommenterade någon ungefär så här "vargen gör ingen samhällsnytta och bör därför inte finnas"  läs den kommentaren och fundera en stund...