Nu, just idag, är jag ledsen och förbannad men i morgon ska jag vara glad igen och se framåt

Ibland kommer smällarna retroaktivt. Så är det nu. Förra året växte vi med 65 % i omsättning utan att bli fler anställda. Ett flertal dåligt utförda rekryteringar tog energi istället för att generera och ingen av de personerna stannade över provanställningstiden.
I år har vi minskat vår omsättning och samtidigt gjort fyra lyckade rekryteringar. Unga, välutbildade, hungriga ingenjörer har tagit steget in på Dipart från skolans värld. Nu gäller det bara att coacha in ungdomarna i arbetslivet, för det är en viss skillnad på Dipart och KTH. Detta tillsammans med att rutinerade Pastorn och Andy gått från förstemän till arbetsledare borgar för att vi i framtiden ska sköta våra jobb bättre än vi gjorde förra året och början på detta. Vi har nu äntligen en administrativ kostym som matchar vår storlek. Vi ska hinna med allt från beställningar, arbetsmiljöplaner till dokumentation kring extraarbeten.
Men våra gamla synder måste nu först biktas. Vi har haft ett antal jobb där vi på grund av otydlighet inte varit överens med våra kunder. Jobb vi utfört men som vi tog för givet låg utanför entreprenaderna och var extrajobb visade sig våra uppdragsgivare tycka skulle ingå… Deras åsikter skiljer sig markant från våra. Och då inga avtal finns så öppnar det för en riktig långbänk utan att en överenskommelse och slutavräkning kan göras. Följden blir att vi inte får betalt. Givetvis kan vi bägge koppla in advokater men det tar tid och det enda som är säkert är att advokaterna blir rikare…
Vi har nu accepterat att ett par jobb som vi slutfört inte kommer bli fullt betalda. Vi kommer helt enkelt inte överens med kunderna. Vi kommer totalt sett få ”efterskänka” stora belopp.
När vi alla jobbat oerhört hårt för att komma tillbaka efter de nödvändiga åtstramningarna som krisen tvingat oss till och dessutom känt ett flyt under en tid, ja då känns det tungt att bara lägga till en stor minuspost i siffrorna för oktober. Men det är bättre att ta fram all skit i garderoben nu, så är det städat sen! Det är nu man som ledare ska se framåt med positiv energi och vackert le och säga ”det är säkert någon mening med allt”. Och givetvis kommer vi lära oss av det här. För dessa stora avvikelser från hur vi ska jobba är ju inte acceptabla. Och givetvis kommer jag le i morgon och ge järnet och vara drivande men just här och nu känns det trist om jag ska vara ärlig!