Hur mina funderingar har gått om bloggen

Det har gått en tid nu och mina tankar om bloggen börjar landa i någon form av beslut...När jag skrev min senaste blogg så hoppades jag på respons. För det är ändå det som driver oss som bloggar. Det där att väcka reaktioner och få respons på det vi skriver och givetvis påverka dig som läser.. Så tack Micke, Marcus och Ulf som gett mig ny energi och även påverkat beslutet om att fortsätta skriva här på bloggen. Även om det av nödvändighet kanske inte blir fullt lika ofta. Men återigen det beror också på hur du som läser det här agerar. Ju mer dialog vi har här ju roligare och mer givande blir det.
Vill återknyta till de senaste kommentarerna.

Ulf skrev bland annat:

Jag har uppfattat att ditt ledarskap skiljer sig från de flesta andra, det framkommer så tydligt när du skriver om vad som driver dig; ditt genuina intresse för människor och deras välbefinnande.
När du skriver att du är mera intresserad av Evertsson och att han trivs hos er, än den bilningsmaskin han kör, och att du hellre bygger en organisation som är duktig på att utföra byggnader, än att själv leda byggen… då tror jag att du har nått en insikt som gör att du särskiljer dig från de flesta andra ledare. I ditt fall uppfattar jag att Diparts framgång bygger på ditt sätt att driva de fundamentala frågorna (förutom sakkompetens så klart - den finns i din organisation), nämligen en värdegrund som omfattas av alla medarbetare, ett 100 % engagemang för individen (medarbetaren) och hans/hennes förutsättningar att bidra med sin kompetens för att skapa värden, och till sist ert samhällsansvar genom ert engagemang för de svaga i samhället.
Jag ser tydligt ”the golden circle” i ditt sätt att leda Dipart; du har förstått varför du gör det du gör och inte bara vad du gör eller hur du gör det.

Kom igen - jag saknar ”en byggares funderingar…”

Det är klart att sådana rader värmer och ger mig energi. Tack Ulf!!! Om du anar vad glad jag blev.

Marcus skrev en bra kommentar där han också frågade några saker om våra tillväxtplaner. De kommer jag återkomma till men om bloggen skrev han så här:

Gällande bloggen: Att vara transparant som företag idag är det få som är, men i slutändan tror jag att den ärligheten lönar sig. Fler och fler företag tar till sig sociala media, som bloggar, Facebook, Twitter med mera. Jag tror att det är dessa företag som kommer bli framgångsrika. Den gamla tiden, när det var mycket envägskommunikation mellan konsumenter och leverantörer är en svunnen tid, även om det är många som är rädda för den här nya tiden.

Och slutligen Micke som då och då kommer med vassa kommentarer som alltid gör att jag tänker till: Så här skrev han bland annat:

- Bloggen hör hemma här.
- Den är till mer nytta än skada.
- Du ska inte pyssla med månadstidningar, men att blogga är en del av framtiden.

Du är en av få som vågar vara öppen, öppenhet bygger förtroende, förtroende skapar relationer - allt detta genererar hållbara och långsiktiga affärer. Du är också en av ett mycket litet antal entreprenörer som bloggar, du kommer aldrig vara en i mängden, det verkar inte ligga för dig. Vissa saker som kan vara känsliga måste man givetvis överväga noggrant innan man publicerar så dom faktiskt inte gör skada, här kan  jag känna att du har ett område där även du kan utvecklas lite :-)

Vad är framtiden? Gubbvälde, kalenderflickor, misstro, karteller, skygglappar och värna revir i projekten ELLER Twitter, kvinnliga byggchefer, blogg, öppenhet och samverkan med sina kunder?

Jag följer också bloggen med intresse och tror att du drar lärdom av den kritik du nu fått och hittar ett sätt att balansera upp det hela. Inget att fundera på, lyft blicken igen och gasa, det går inte att bromsa sig upp för en uppförsbacke!

Om jag summerar det jag fått som feedback så ska jag fortsätta som tidigare MEN att jag bör tänka till lite extra. Det är på Diparts hemsida jag är, fokus ska ligga mer på Dipart än på mina privata funderingar. Och att jag bör låta det gå ett antal timmar mellan det att jag skrivit och det att jag verkligen trycker på PUBLICERA. Att vara lite mera omdömesgill i hur jag uttrycker mig. Men jag måste också erkänna att jag förstår alla journalister som med avsky vänder sig mot all form av kontroll. Även jag känner starkt mot att få någon form av "censur" över min rätt att skriva. Men jag kommer hädanefter att överväga mycket mer noggrant innan jag skriver ur hjärtat om känsliga saker. Precis som Micke mycket klokt rekommenderar mig att göra.