Vi har tänkt färdigt gällande rökningen

För 4 år sedan fick min mor lungcancer, för 3 år sedan slutade vi att anställa rökare, för ett drygt år sedan gick min mor bort och för två veckor sedan bröt en anställd mot vårt skriftliga anställningsavtal (där det tydligt står att rökning leder till avsked) genom att röka på arbetstid. Så här väljer vi att hantera situationen. Tro mig det är ingen enkel sak, det finns moral, arbetsrättsliga hänsyn, en människa där bakom och förstås ett avtal som är påskrivet att ta hänsyn till i den här situationen. Och att Mats vår personalansvarige som i och med min blogg helt plötsligt fick ärendet på sitt bord är väl den som funderat mest.

För dig som inte läst de tidigare bloggarna och de mycket intressanta kommentarerna de föranledde så rekommenderar jag det varmt. Den första bloggen heter:
Jag fick en riktigt dålig mental start på vårt kanske viktigaste stormöte någonsin.

och följs av Tänk att frågan om rökning berör så pass

Frågan om rökning generellt och framförallt iklädd Dipartkläder har vi funderat över och diskuterat flitigt de senaste veckorna.

Vi landar lite i följande tänk:

1   Vi på Dipart jobbar alla oerhört hårt för att vi ska vara ett sunt företag där friska människor arbetar och trivs. Målsättningen är att alla ska kunna jobba till de blir minst 65 år och sedan ta pension som pigga och glada pensionärer med många år kvar. Vi satsar på naprapat, fruktkorgar, korpidrott, olika motionslopp och där andra går på krogen då går vi och fiskar....Hälsan är det viktigaste vi har "Den friske önskar sig många ting, den sjuke bara en" 

 2   Rökningen är ekonomiskt helt vansinnig för både den som röker som för företaget.

 3   Det finns för lite mat på vår jord. Alla får inte äta sig mätta. Ska vi då använda jordbruksmark för att odla tobak?

Ja debatten kan föras länge och argumenten för och emot är många... Vi kan helt enkelt inte med ena handen dela ut frukt och med andra handen plocka fimpar slängda framför boden. Vi har kommit fram till att vi kan inte acceptera rökning!

I vår värdegrund står det att vi ska vara ärliga mot varandra och visa respekt. Är det att vara ärlig att medvetet skriva på ett anställningsavtal där företaget säger att rökning inte är tillåtet och sedan strunta i det och röka ändå? Nej det är det inte. Men i vilken position var den som sökte jobbet? Hade han eller hon något egentligt val?

I vår affärsidé kan du läsa följande: Vi skapar kundvärde genom hög upplevd kvalitet och förmåga till problemlösning på ett mänskligare och personligare sätt.

Ja, på något sätt så ställs saker och ting mot varandra. Hedra ett avtal där ett fel inte accepteras eller vara mänsklig??? Ska vi ha ett personligare företag där förståelse för felaktiga handlandet finns??? Strikta riktlinjer eller personlig integritet??? Ska individens rättigheter att få röka gälla eller är det viktigare med hur ett företag upplevs i kundens ögon??? Ska en arbetsgivare få tycka till om individens rätt att själv förstöra sin hälsa och därmed möjlighet att kunna utföra sitt jobb???

Mats träffade vår medarbetare häromdagen. Han visste självklart om att han hade brutit avtalet i och med att han rökte på arbetstid men hade egentligen först i och med bloggen förstått allvaret. Rökningen hade han omedelbart slutat med då viljan till att fortsätta på dipart var större än suget efter cigg och det fungerarade nu hjälpligt med hjälp av nicorettetuggumi. Att han skulle få uppleva någon form av konsekvens räknade han med och kanske till och med ett avsked.

Mats berättade hela bakgrunden till vårt ställningstagande, och det faktum att vi gått från en andel på drygt 40% rökare till idag kanske 5% aktiva vardagsrökare. Och att det omvända grupptrycket nu leder till att om man tidigare funderade på att ta en cigg så låter man numera bli. Mats upplevde att vår medarbetare var ångerfull vad det gällde det brutna avtalet, han var också bestämt villig att fortsätta som rökfri om han fick en chans till och han ville verkligen vara kvar på Dipart. Mats var glad efter mötet för han hade trott att det skulle bli ett konfliktfyllt möte. Men istället för negativism och oförståelse så möttes Mats av förståelse och kanske någonstans en glädje för äntligen fanns ett verkligt skäl till att för gott slänga ciggen.

Slutresultatet blev en skriftlig varning. Vår medarbetare vet att rökning leder till avsked, men det är en process. Han har i och med varningen kommit halvvägs i den men väljer nu en annan riktning. Han vet också att behöver han stöd i vilken form det månde vara så finns vi där och stöttar. Det kan gälla rökavvänjningskurs eller kanske något annat, vad vet jag...

Men det vi tidigare haft i form av min uttryckliga avsky mot cigaretterna och av mig särskilt inskrivna krav mot rökning i anställningspapperen måste ersättas av något betydligt mer konstruktivt och genomarbetat. Så arbetet för att ta fram en policy som rör vårt ställningstagande gällande tobak har börjat. Den ska sedan bli ett dokument som vi ska leva efter...