Så nådde vi ett slut på det här svartjobbsärendet.
1:e september 2010. Jens Hoffmann
Jag träffade representanter från tre av de fyra företagen som var inblandade i det jobb som utfördes på ett av våra byggen och där jag trodde att killarna jobbade svart. Den fjärde företagaren, han som lämnade förra mötet i vredesmod, dök inte upp och för min del var det lika så gott. Förutom oss så var Pia Bergman, chef på skattemyndigheten för kampen mot den svarta sektorn, och en tolk närvarande.
Skattemyndigheten fungerar också som informationskälla, om man ber dem...
Vi samlades alla sex och mötet inleddes med att Pia berättade om hennes jobb och den hela tiden pågående kampen mot allt svartjobb som förs ute på byggena. Vi pratade om den stora omfattningen av yrkesfolk från Polen, Baltikum, Rumänien och andra länder som är här och jobbar och där det är svårt att kontrollera om någon skatt egentligen betalas någonstans.
(Förresten, vi har en film om hur en sådan här kontroll som jag brukar göra kan ske och i den uttalar sig Pia. Se den gärna, det är den fjärde filmen längst ned i raden om filmer om svartjobben.)
För att kort sammanfatta hur mötet gick så kunde vi snart konstatera att företag nr fyra i ledet av underentreprenörer inte hade betalat någon skatt över huvudtaget i år. De menade på att de killar som var på vårt bygge blivit anställda dagen innan jobbet började och att de hela tiden tänkt skatta för dem. Bevisläget här är svårt. Men vi enades om att jag håller inne 300 kronor för varje timme de varit på bygget. När redovisning för samtliga arbetade timmar med arbetsgivaravgifter och annat är gjort till Pia så har hon företagens godkännande att meddela mig. Då släpper jag pengarna.
Jag minns när Thomas och jag började med Dipart för 20 år sedan. De första åren kunde vi inte ta ut lön, pengarna räckte inte till och vi levde på att skriva oerhört ambitiösa reseräkningar, sålde inglasningar svart, köpte mat och skrev det som rengöringsmedel och ja allt kreativt man kunde göra gjorde vi för att få ekonomin att gå ihop. Det jag vill säga är att det är lätt att ha moral och stå på barrikaderna när man är mätt och belåten. Om jag kan knuffa in den här firman i den vita fållan, kräva att deras killar ska få schyst lön och få dem att förstå att det inte är så krångligt att redovisa så är mycket vunnit. Mycket bättre än att sätta dit dem. För det här var ingen stor fisk som fastnade i nätet, snarare en liten vitfisk...
Kändes faktiskt riktigt bra när jag åkte därifrån. Var lite stolt över mig själv och deras grabbar hälsade trevligt på mig allihop. Tror de respekterar mig trots att det nu kostar dem en del i skatter och avgifter.... De två killarna som när jag frågade dem på bygget svarade "vi jobbar svart" de kommer nu helt plötsligt få en vit lön utbetald, Känn på den!