Calle Fridén vågar inte fortsätta blogga om vår bransch
3 april 2011. Jens Hoffmann
Calle Fridén slutar blogga. Han upplever att hans uppriktighet på bloggen hindrar honom från att få jobb. Han är arbetslös byggare, stridbar och står upp för det han tror på. Han söker jobb och märker att hans engagemang för frågor han brinner för hindrar honom från att få jobb. Kan det verkligen vara så? Min erfarenhet är att många som står upp och tydligt och rakt påpekar det som inte är bra gör det för att få till en förändring, till det bättre! Jag tycker det är mycket bättre med tydlighet och ärlighet även om man inte tycker lika. Det blir så mycket enklare så! Och ofta har dessa stridbara personer rätt. Inte alltid men ofta. Och om inte annat så ger de mig som chef en insikt i att något jäser. Och då kan jag ta tag i det. Det är värre när man är i ovisshet.
Någon sa "Jag delar inte dina åsikter men är beredd att dö för dem" . Det är säkert att ta i här. Men faktum kvarstår. Om det Calle skriver är korrekt så fy tusan så trist. Har man rent mjöl i påsen som arbetsgivare så bör man inte ha något att vara rädd för när det gäller en kille som Calle.
Jag har själv tappat stinget lite här på bloggen. Märker att mina inlägg blir allt mindre personliga och allt oftare utslätade. Jag har fått kritik för mitt sätt att skriva eller snarare om vad jag skriver. "Det finns väl ingen anledning att andra vet att vi på Dipart ibland har personalproblem, ekonomiska problem eller klantar oss ute på byggena" Eller "Inte kan du väl skriva att vi gick back under vintern" . Den här kritiken om vad jag skriver har säkert delvis varit befogad. Men visst har den påverkat mig och varit ett av skälen till att inläggen blir färre och lite mindre vassa. På något sätt ligger det inbyggt hos många att man inte ska erkänna att allt inte är frid och fröjd. Och det faktum att de saker jag tar upp finns överallt i alla företag hjälper inte. Man ska inte vara personlig och man ska inte visa svaghet. Men jag tror att man just genom det vinner i längden och visar just det, styrka.
Jag hoppas verkligen att Calle får jobb snart, gärna i morgon. Jag tror nämligen att han inte bara slåss för de fackliga rättigheterna ute på bygget utan är säkert också lika mån om att alla i hans lag utför de skyldigheter det innebär att vara byggnadsarbetare. Med andra ord att alla ska följa kollektivavtalet vilket marknadens bägge parter redan skrivit under. Och då landar vi i att det enda som skiljer honom från många andra är att han skriver om saker som andra väljer att undvika att skriva om. Och vi i Sverige har väl slutat att jaga de som skriver om känsliga saker eller?