Vi betar av surdegar, denna gång i Tingsrätten.
26 januari 2010, Jens Hoffmann
Som jag tidigare nämnt här på bloggen så har vi ett par surdegar att reda ut. Med surdeg menar jag en entreprenad där vi inte kommer överens med beställaren gällande ekonomin. Dem är förödande för de binder upp mycket kapital och kostar ytterligare pengar då advokater jobbar kontinuerligt med ärendet samt tar våra projektledares redan begränsade tid.
Innan jul kom jag överens med en arkitektbyrå som vi hade en tvist med gällande den summa de skulle ersätta oss med för att vi renoverat deras lokal. Det var enkelt. För det första var det hederliga människor och för det andra var orsaken till att vi inte var överens till stor del vårt bristande engagemang i entreprenaden. Vi var bägge parter lite skyldiga och vi ville båda få saken utagerad. Vi kom överens om en uppgörelse som bägge kunde leva med och jag hör gärna av mig till dem nästa gång vi vill anlita arkitektkompetens.
Men idag var jag med om något annat. Jag har inte tidigare varit delaktig i vår ”surdeg” med bostadsrättsföreningen Profitören, fingerat namn, men valde ändå att följa med till Tingsrätten för att följa den inledande förhandlingen. På vägen dit så drog Thomas ärendet för mig. I korthet handlade det om att vi har utfört en fasadrenovering åt föreningen. Mitt i entreprenaden så ringer Stadsbyggnadskontoret föreningen och meddelar att de vill ha kompletterande uppgifter om projektet för att kunna avgöra om bygglov behövs. Om Föreningen inte är tillmötesgående så kan dryga böter ådömas dem.
Föreningen ringer i detta läge till vår ansvarige Anders Silver och säger ”stoppa bygget intill dess vi har ordnat upp det här med bygglovet”. Totalt sett ligger bygget nere i 20 veckor innan vi får klartecken att starta upp arbetena igen.
Vi har fakturerat föreningen dryga 60 000 för stilleståndet inklusive ometablering och allt strul stoppet inneburit. Föreningen anser att det är vi som entreprenör som borde sökt bygglovet.
Nu har jag i två timmar lyssnat på våra advokater och därefter på föreningens advokat. Jag tycker att allt talar för oss. Under mina 18 år i branschen så har jag aldrig varit med om annat än att beställaren söker bygglov eller ordnar så någon söker det. Visst ligger bygglovsansvaret hos beställaren?!!! Eller?
Oavsett vilket så gjorde rättens ordförande klart för oss att parterna bör göra upp i godo. Nå en kompromiss. –”Nå en förlikning” var ordförandens uppmaning till bägge parters advokater.
Jag hade inga problem med detta när det gällde arkitekterna, men här känns det fel. Föreningen har tre advokater i styrelsen och det känns som att allt är ett spel för att slippa betala.
Men hur vi än vrider och vänder på det så är det så att om det går vidare till ”riktig” domstol så kommer ärendet upp först i november. Några pengar lär vi därmed inte se under detta år. Och att de 60 000 kronorna vi tvistar om då blivit något helt annat, när alla advokater jobbar på löpande räkning, det är helt klart. Så om vi förlorar så går vi miste om våra 60 000 men kan dessutom åka på motståndarnas rättegångs- och advokatkostnader. Dessutom så sa dagens domare att målet rent juridiskt inte är helt gasklart även om jag tycker det.
Ja oavsett om jag är frustrerad eller ej så erbjöd vi föreningen en deal. De betalar hälften och så är det bra med det. Jag tror de tar det. Deras advokat hade det inte så lätt idag och inte undra på det när de inte har rätt. Han vill nog förlikas, jag hoppas det.
Men om de inte tar vårt erbjudande så slåss vi nog. Det vore helt enkelt inte rätt att behöva förlikas med mindre än att få behålla i varje fall 50%.
Det svider ända in i själen att ge ett förlikningsbud som kostar så mycket som 50% av den tvistiga summan när jag är helt övertygad om att vår projektledare inte gjort något fel.
Men idag svalde vi stoltheten och förhoppningsvis tar de budet och jag och mina inblandade kollegor kan fokusera på annat.
Vill även passa på att säga en sak till de som mailar mig anonymt. Jag har helt enkelt inte lust att svara när jag inte vet vem jag skriver till. Den som tar kontakt med mig, oavsett om vad, kan lita på att jag respekterar deras önskemål om anonymitet.