Vilken kväll med Toni Holgersson på Mosebacke!
21maj 2010. Jens Hoffmann
Vilken fantastisk kväll. Mosebacke Torg riktigt lyste i all sin kulturella prakt när vi samlades utanför för att gemensamt gå in och bänka oss inför Toni Holgerssons release spelning. Den här gången var det Dino som bjöd. Som föreståndare för Convictus härbärge i Bandhagen har han många personer som han får hjälp av. Att Toni, som normalt jobbar hos Dino två timmar om dagen, har en release spelning gav Dino en möjlighet att bjuda alla oss volontärer och medarbetare på en helkväll. Den tog han med råge.
Innan vi hade blivit fullt gäng gick jag upp och kollade in stället. Mosebacke Torg är verkligen något speciellt. Kultur, utomhus, utsikt över stora delar av Stockholm och bara massor av gemytlighet. När jag stod där ensam och söp in stämningen så kom Toni och vi pratade lite grann. "Du efter de första 6 låtarna med bandet så skulle jag vilja bli inropad för ett extranummer. Kan inte du se till att Ni gör det? För jag vill gärna sjunga ett par låtar själv med bara min gittar som komp" sa Toni lite oroligt till mig. "Jag lovar att vi ropar in dig" sa jag till Toni.
Dino hade ordnat så vi satt vid ett långt bord precis vid scenen. Perfekt tänkte jag, då kan vi sitta ner och se hela showen. Vi beställde in mat och hade det bara riktigt trevligt. Jag hamnade bredvid Claes som i dagsläget är högsta chefen på Convictus. Han bara lyser av godhet på något sätt. Häftigt. Han frågade om jag vill komma och prata på ett seminarium de ska hålla i oktober. Medans vi åt så fylldes lokalen med folk, människor med stora kameror och ett tv-team. En dokumentär om Toni håller visst på att spelas in.... Jag hade nog inte förstått hur stor han är..
När han väl kom in på Scenen så lyfte nästan taket. Vad häftigt det var.. jublet visste inga gränser.
Att Toni var synbart rörd över att få vara på scenen och få ta emot vår uppskattning syntes tydligt. Även om han torkade bort bevisen. Låtarna följde varandra och temat var givetvis det liv han haft de senaste 20 åren. Gemensamt för sångerna var att det på något sätt är så skönt att lyssna till dem. Sången är vacker och texterna djupa och på något sätt blir det bättre ju mer sång och ju mindre instrument det är. När bandet spelat färdigt och tackat för sig så bar volymen i rummet in Toni igen. Jag behövde inte oroa mig...Jag lovar. "Tack tack, jag vill gärna spela fler låtar för Er med bara min gitarr sa en berörd Toni.
Efter koncerten skjutsade jag hem Dino. När han klivit ur bilen så tänkte jag något i stil med att det är ju så här ett samarbete ska gå till. Och den här kvällen, som Dino gett till mig, Yasmin och Kaveh, var för oss ett minne för lång tid framöver! Utan Dino och Toni hade vi suttit hemma och tittat på På Spåret med Bengt Bedrup! Så tack så mycket för den fina kväll Ni gav oss!